Eftersom Christian träffade Jacksonbröderna häromveckan och blev lite inspirerad så tänkte vi att vi ordnar en Jacksonkväll i Enskede.

Så i kväll är det då dags.

Kvällen innefattar:

Jackson-quiz.

Jackson-playlist.

Michael Jacksons favoritmat (tydligen någon typ av Kinamat, väldigt oklart vilken typ).

Den ultimata Michael Jackson-videolistan (topp fem).

Moonwalktävling.

Det lär bli så här glatt!

Det är ju alltid roligt när man går till frisören och bara ”jag vill se ut så här” och så TROR man på något vis att man verkligen kommer att stega ut från frisörsalongen och se ut som Nicole Richie.

Och så ser man egentligen ut så här. Men det får duga det också.

Jag skrev nyss en artikel om att Paris Hilton numera får ”bara” 1,6 miljoner kronor för att dyka upp på en klubb och festa. Under hennes glansdagar kunde hon få uppemot fem miljoner spänn!

Jo man tackar. Jag tänker på det här och så tänker jag på när man är på väg till stadshotellet på Åland och hälften av gänget avviker efter halva festkvällen för att det är ”för dyrt” att gå vidare. Inträdet är 10 euro (100 kronor).

Sedan tänker jag på när jag var 21 och fick frikort till just det stadshotellet. Jag behövde inte betala inträde på ett helt år!

Det är också en av YTTERST få förmåner jag fått och tagit emot som journalist. Jag utnyttjade frikortet typ tre gånger på ett år?

Folk tror att man får en massa saker hit och dit.

”Du är ju journalist, du får väl gå gratis på det och det och äta där och där och kan tjata till dig saker for free”.

Det funkar inte så.

När man jobbar på magasin funkar det så. Då blir man överöst med prylar. Grillar och biljetter och kläder och smink och en massa skit.

Och det är väl säkert kul för dem. Men fan vad tom jag skulle känna mig inombords när jag rullar fram mutgrillen på vårkanten.

Jag har några små mål här i livet. Eller för de kommande veckorna kanske man ska säga.

– Lära mig iMovie. Hur coolt är det inte att bara svänga ihop någon hemmasnickrad video? Jag har drösvis med korta klipp på mobilen som vore skoj att få ihop till en Oscarsvinnare. Återkommer med resultat.

– Köpa biljetter till Louis CK. Christian hatar standup och bara därför måste jag tvinga honom att gå så han ska FATTA vad som är ROLIGT.

– Fortsätta kampen mot min problemhud. Nu ska jag på mammas inrådan testa Rosenserien. Funkar det inte kokar jag huvudet i olja för att slippa hud över huvud taget.

– Hitta någon ersättare till Gossip girl nu när jag sett alla sex säsonger. Det ska alltså vara någonting så lättsmält att man kan låta hela dagar flyta förbi medan man tittar.

Jag ska klippa mig på torsdag. Jag tror aldrig jag någonsin har varit så förberedd och haft en så klar bild i huvet av vad det är jag vill få gjort.

I går kväll när jag inte kunde sova roade jag mig med att skärmdumpa tio bilder för att på ett ungefär kunna förklara för frisören vad jag vill.

Alla år av ”gör något du tycker att jag skulle passa i” har resulterat i alldeles för mycket konstigheter. Som hockeyfrillor och annat ”spexigt”. Alltså, jag kan bjuda på mig själv på alla möjliga olika sätt, men INTE genom frisyren. Jag vill inte underhålla folk genom mitt hår.

Det här är väl ungefär så som jag skulle vilja ha det. Frågan är om jag orkar med lugg. Det är ju lite av en bisyssla att sköta om sin lugg. Man har sitt jobb, sina fritidsintressen och så har man luggen.

Utan lugg skulle de här vara ett tänkbara alternativ, men jag tror å andra sidan att jag har lite för tjockt hår vilket gör att frillan bara böjer sig åt ett J (bokstaven) åt ett håll.

Den här hårfärgen tycker jag är fantastisk. Och känns fräsch till våren, som Blondinbella skulle ha sagt.

Okej. Det här inlägget skulle egentligen ha publicerats på alla hjärtans dag, men en massa viktiga saker kom emellan (som att dricka drinkar på Southside vid Zinkensdamm och kolla på Gossip girl i soffan).

Så – apropå att det var 14 februari här för en herrans massa dagar sedan: Här kommer några rader (en kortnovell) om just kärlek.

Eftersom det finns två ständiga frågor kring kärlek tänkte jag besvara dem utifrån mina egna erfarenheter. Med tanke på att jag tillryggalagt ett gäng relationer och just nu lever i en alldeles underbar sådan så inbillar jag mig att jag har någonting vettigt att säga om saken.

Sluta svamla om din egen lycka, tänker du: Frågorna? Vilka är frågorna? Okej. De två stora frågetecknen när det kommer till kärlek är:

1. Hur hittar man kärleken?

2. Hur lyckas man behålla kärleken när man väl funnit den?

(Sen kanske det finns de som sitter och undrar vad kärlek över huvud taget är för diffust fenomen och där kan man bara säga att det lär du märka när du är där).

Så här gjorde jag för att hamna i en himlastormande härlig relation:

1. För drygt ett år sedan hade jag en rejäl svacka. Nu pratar vi svacka som i att stå inne på var och varannan toalett och gråta. Vill man vara sån så går det att dra en massa olika slutsatser till varför jag hamnade där. Men främst handlade det om att jag hade så orimligt låga tankar om mig själv och min framtid.

Kort och gott såg jag svart på allt.

Jag hade inget som helst samröre med någon kille på över ett halvt år. Alltså: inget hångel, ingen flirt. Ingenting!

Vilket var både bra och dåligt. Bra för att jag nog helt enkelt inte behövde det. Dåligt för att jag snart började intala mig själv att orsaken till att jag inte hade någon kontakt med killar var för att jag var värdelös, ful, tråkig, inte värd ett piss. Ja, ni fattar.

Saken är den att när man har intalat sig själv tillräckligt länge att ingen vill ha en, då utstrålar man till sin omvärld att alla jävlar ska lämna en ifred.

En kväll fick jag märkligt nog ändå en invit, en fråga om att dricka öl/vin/prata om livet. Min första instinkt var nej, jag pallar inte. Men så tänkte jag: ”äh, jag kör”. Det kunde ju liksom inte bli värre än vad det redan var.

Den här lilla skiftningen i mitt liv förändrade mycket – att jag bara pallade släpa mig upp från soffan, dra på mig någonting som inte var en byslig hoodie och gå ut och träffa en kille.

Bara några månader senare träffade jag Christian för första gången. Om jag kallade det kärlek vid första ögonkastet vore det en grov överdrift. Men det fanns någonting där. I början viftade jag bort det, för jag skulle ju ha en terminal fem-man. En belevad man, gärna 35+ som hunnit resa jorden runt, sett alla flygplatser och druckit typ alla viner i världen. Trygg och stabil och jadajada.

Ändå drogs jag till en glad men aning sjavig värmlänning som inte klippt håret på två år. Varför? För allting med honom bara stämde, han fick mig att må otroligt bra.

2. Hur lyckas man behålla kärleken när man väl funnit den?

Det här har ju varit mitt absolut största problem. Jag har, förutom den här perioden jag beskriver ovan, haft rätt lätt att bara ”hamna” i relationer.

Och så är man förälskad ett halvår och sedan går det utför. För mig har det mest handlat om att jag drabbats av tristess. Då har jag skyllt det på personen jag varit med, men sanningen är att det mesta legat hos mig själv. Jag har fokuserat på det dåliga:

”Jaha, ska han ligga där på soffan nu och glo på andravärldskrigetdokumentärer? Fy fan vad tråkigt. Var det här allt!?! Är det så här kärlek ska vara?!”.

I mitt huvud har jag haft svårt att acceptera att det omöjligtvis kan vara happenings och glada miner och partyhattar dygnets alla lediga timmar. Vilket är ORIMLIGT att det ska vara.

Nu försöker jag i stället dela upp dagarna i små delmål, och det här handlar inte bara om relationen utan mitt välmående i stort.

Det behöver inte vara stora saker. Vi ska laga middag och dricka folköl och lyssna på musik samtidigt, det är trevligt. Vi sitter på bussen och leker 20 frågor. Man berättar någon kul grej man läst och frågar vad den andra tycker om det. Man gör det till ett skoj event att åka och handla.

Det låter så himla simpelt men faktum är att jag inte har fattat hur lätt det kan vara. I mitt huvud har jag gjort det så jävla avancerat – när det egentligen är – och ska vara – så himla enkelt.

Jag tänker mycket på min relation till mina syskon och att jag inte tidigare fattat att jag själv måste må bra innan jag kan må bra med andra. Det är ju så självklart när man tänker efter, och man säger det också slentrianmässigt, något i stil med ”det bästa man kan göra för sina barn är att själv må bra”.

Jag har i perioder haft dåligt samvete för mina syskon och känt tvång att höra av mig och hälsa på. Ett dåligt samvete som sedan spätts på för att jag inte orkat eller haft lust, och sedan träffat dem halvhjärtat med en dålig känsla i kroppen. Möten som gjort att jag fått ÄNNU mer dåligt samvete.

Ha ha, det är ju så tydligt! Man måste ta tag i sin egen shit för att palla med att verka här i livet.

Jag har då roat mig kungligt med en femdagarsledighet på Åland.

På lördagen var det bröllop. Jag älskar bröllop. Det är en hel kväll som ägnas bara åt kärlek och nu råkar det sig ju så att just kärlek är mitt topp-ett största intresse!

Det är också roligt med människor på tillställningar. Hur de först trevande vandrar omkring i lokalen, lite osäkert och blygt, spanar efter något känt ansikte som man kan uppehålla sig vid och när man får syn på ett så kastar man sig genast mot den personen. Om det vore en film skulle man vilja ha ett klipp direkt därifrån till sex timmar senare, när folk är rödvinsvarma i kroppen, kavajerna är avkastade och blickarna möter vilka blickar som helst! ALLA i rummet är potentiella nära vänner!

Här är jag och mina bröder. Jag har tidigare i mitt liv aldrig fattat att uppskatta syskon till fullo jag har liksom haft fullt upp med mig själv och mina problem. Fattar ni vad hemskt? Nu i alla fall, har jag bestämt mig för att älska dem så mycket jag bara orkar tills den dagen jag stupar från min systerpost.

Det är ju på tapeten (haha det uttrycket!) med podcasts och för drygt ett tag sedan kom det heta fenomenet till Åland! Numera stoltserar bägge åländska dagstidningar med en podcast.

Den ena är signerad Jonna Ekman, en åländsk journalist som i dag bor i Stockholm och mest är journalist i själen snarare än mellan 9-17 på dagarna. Den liknar ”Värvet” om ni har lyssnat på den. Man bara pratar och pratar om en person i en timme och för några veckor sedan var hon hem till mig och så pratade och pratade jag om mig själv.

Så om ni vill lyssna på det så här till helgen så finns den att lyssna på om du klickar HÄR. Jag pratar om allt från ätstörningar till Aftonbladet till … en massa annat.

Ålandstidningen hade också gjort ett alldeles stort uppslag med intervjumaterial från podcasten och det är ju lite roligt att jag står där alldeles tisdagssunkig med någon tröja med wild cats-tryck och ska föreställa ”den lyckade journalisten”.

Jo man tackar. Äntligen är det fredag och jag avslutar härmed ett maratonjobbpass som pågått sedan måndag förra veckan (med en dag ledigt i onsdags). Nu ska jag fira med ledigt i fem dagar.

Fem dagar som jag ska fylla med vinterbröllop på Åland och maximalt Christian-umgänge.

Det här är klänningen jag ska ha på bröllopet. Synd att det är så förbannat dålig belysning i vår hall så man knappt ser att det föreställer en människa. Men det är en blå sammetsklänning med gulddetaljer på armar och axlar.

Så här ser den ut på sajten jag köpte den ifrån, Modekungen. Jag kan dock konstatera att jag fyller ut den lite bättre, eller hur man säger. Det kändes också väldigt spektakulärt att den enligt ordern skeppades hela vägen från Hongkong!

Sedan har jag också köpt platåskor! De är rätt svajiga måste jag säga. Man riskerar att vricka fötterna både inåt och utåt, men bara man knyter dem ordentligt så hålls de någorlunda på plats. 499 spänn på Din sko!