Jag ringde till Ålandsbanken i går för att höja maxgränsen för summan man får överföra per dag. Kvinnan frågade vänligt om jag hade mitt användar-id och det svarade jag att nej, det hade jag tyvärr inte tillgängligt.

”Kan det möjligen vara så att du känner någon som jobbar på banken som kan identifiera din röst?” frågade bankkvinnan.

Här tvekade jag länge, för Åland är en liten plats, men jag känner inte någon vid namn på kontoret direkt. Jag vägde fram och tillbaka, och till slut klämde jag fram:

– Jag jobbar ju som journalist och så… skriver krönikor i Ålandstidningen. Kanske finns det någon där som råkar känna till mig.

Den glada bankkvinnan säger ”ett ögonblick ska jag höra efter på kontoret”.

Här följer en smärtsam minut där jag bara kan föreställa mig hur hon står framför sina bankkollegor och hojtar:

– ZANDRA LUNDBERG!? Är det någon av er som känner till henne? Hon menar att man borde det! Hon skriver tydligen i TIDNINGEN!?

Och man tänker sig hur folk sitter där och stirrar håglöst in i sina datorer och skakar frånvarande på huvudena.

Sedan kommer hon tillbaka i luren och säger:

– Nej. Nej tyvärr, ingen vet vem du är.