Jag minns jag när var deprimerad och var tvungen att gå hem från jobbet och sova för jag var så SLUT och sedan gick jag tillbaka på kvällen och jobbade igen.

Någonstans där började jag tänka att ”amen det här är väl rätt normalt, folk är väl alltid så här trötta”.

Samma sak som när jag drack mig till vansinne på helgerna och inte tog mig ur bakfyllesvackan på tre-fyra dagar, bara ”så här är det nog för alla”.

När det kommer till välmående så finns det faktiskt något som kan klassas som någorlunda normalt. Så ere.

Dagens wizzdome.

Peace out.