I går satt jag på en bänk vid tunnelbanestationen vid Skanstull. En man bredvid mig ställde sig plötsligt upp och ropade:

– STOPPA VINTERN!

Så tittade han på mig och sa:

– Jag har druckit några bira, men jag är så jävla less på den här kylan.

Sedan gick han.

Jag blir uppriktigt ledsen av den här nyheten. Som alltid när ett par som verkat så kära och härliga ihop ska skiljas. Gud, efter nyheten om Seals och Heidi Klums skilsmässa var jag nära att sjukskriva mig.

Nu vet vi ju inget om vad som egentligen hänt, men den officiella orsaken som basunerats ut är ju att kärleken övergått i vänskap.

Det gör mig orolig när det kommer sådana här nyheter, för det är en påminnelse om att det kan hända, att det händer hela tiden att kärleken tar slut. Och jag blir så rädd att det ska hända mig. Jag är så oerhört, nästan obeskrivligt lycklig i den relation jag är i just nu och jag vill aldrig att det ska förändras. Men det kan det göra. Och jag hatar det.

Jag tänkte på det när jag satt på tunnelbanan med Christian sent på kvällen. Vi var ute och åt hamburgare på en pub och det vet man väl att ett sånt arrangemang kan vara rätt deppigt om man lever i en trist relation. Man sitter där och tuggar och vet inte vad man ska säga och så kanske man frågar något helt meningslöst om ”hur det smakade?” och så tuggar man lite till och stör sig på att människan mitt emot inte hittar på något vettigt att prata om. Men så var det inte i går. Vi pratade om allt möjligt, om framtiden och pubkultur och uppväxt och Gud vet allt. Jag ville aldrig åka hem, nu fick förnuftet styra för jag skulle upp tidigt, men helst av allt hade velat sitta där med honom tills det stängde och sedan gå vidare till någon lugnare bar och sedan kanske till ytterligare något ställe tills tröttheten verkligen tvingar oss att avsluta kvällen för att ingen av oss knappt orkar hålla ögonen öppna.

Och jisses, det låter så naivt att säga det men jag vill alltid att det ska vara så här. Alltid alltid.

Alltså jag är ju jävig och så, men det är så FRUKTANSVÄRT roligt att följa Nöjesbladet på Facebook. Ett tips för en härligare feed.

Jag har ju som sagt börjat meditera. (Senaste fixidén!)

Grejen är att jag är lite orolig att jag gör fel, om man nu kan göra fel. Eller jag resonerar så här: det är ju lite slöseri att sitta och med någon hemmasnickrad metod om det finns en supermetod som jag kunde lägga tiden på i stället. Men jag hittar ingen vettig läsning på nätet, eller så är det jag som är dålig på att googla.

I går hamnade jag in på en nybörjarkurs i meditation som skulle gå loss på 3000 spänn vilket ju känns lite overkill. Sedan halkade jag in på andra sidor och plötsligt satt jag och läste om introkurser i buddhism.

Alltså.

Någon som vet någonting som kan vara till min hjälp? Någon sajt eller kurs eller så? Jag vill att det ska vara lättförståeligt och rakt. Alltså, inte alltför mycket rökelser och kronchakror och sånt. Hjälp mig i så fall!

Så här många reportrar och fotografer var vi som jobbade med Melodifestivalen i lördags!

Det kräver sitt gäng.

I går ägnade jag mig åt total återhämtning och funderade jag mycket över Ralf.

Han var väldigt packad under efterfesten. Mestadels gladpackad. Gick omkring och skrek om hur härligt det är att vara full och så. Och det har han ju rätt i.

Samtidigt: han kom och gapade för fulla muggar i pressrummet där vi satt och jobbade febrilt. Och i den situationen kan man ju inte så mycket annat än att le och med allt tydligt kroppsspråk försöka klargöra att det inte riktigt är läge för honom att stå och vråla, sjunga och försöka läsa våra texter.

Ralf är 46 år gammal.

Jag tänker på hur många sådana här gigantiska fylle-egon jag stött på genom åren. ”TITTA OCH LYSSNA PÅ MIG FÖR JAG ÄR FULL OCH KRÄVER ALL UPPMÄRKSAMHEEEEEEEEEEET!!!!”. Inte för att personen i sig har någonting vettigt att säga, nej, snarare tvärt om. Det är knappt formulerade meningar och fullständiga ord som utstöts, utan olika nyanser av bröl.

Ända sedan tidiga tonår har jag lett mot sådana här fylle-egon, skrattat med och sedan försökt avlägsna mig så smidigt som möjligt. Högst antagligen är det det bästa bemötandet för att slippa undan så lindrigt som möjligt.

Men jag leker mer och mer med tanken på att säga i från. Som i lördags.

”Du, ursäkta, vi sitter och jobbar här. Du stör. Det är härligt att du är full och brölig, men gå och var det någon annan stans. Seså, GÅ!”

Jag har daltat alldeles för många fylle-egon i mina dagar.

Det är mycket att stå i på en nöjesredaktionen så här i Melodifestivaltider kan jag lova, och då är jag inte ens en av de reportrar som kuskat landet runt under turnén de senaste fem veckorna.

Torbjörn Ek, schlagergurun, springer omkring på redaktionen och sjunger Copacabana. Just kom jag på vår chef med att stå och Sean Banan-dansa med honom vid kaffeautomaten. Ja jisses.

I alla fulla fall. I morse testade jag meditation för första gången i livet!

Jag hittade en hemsida som andades väldigt mycket hemmabygge och körde lite på eget bevåg. Jag kan inte påstå att jag uppnådde meditativt stadie av rang, men det var rätt skönt ändå.

Mitt mål för mars är att bli så bra kontakt med min andliga sida som möjligt.

Ska bara ta reda på vad en andlig sida är först.

Jesus amalia. I går bröt jag ihop och grät och grät. Lite oklar anledning, kanske var jag bara trött eller behövde lätta på någon slags tryck.

Jag brukar inte lipa så där till vardags, men nu var det väldigt skönt och jag bara bejakade gråtandet. Släppte alla spärrar! Hulkade och snorade och hade mig.

I morse när jag vaknade så insåg jag att jag inte är någon tonåring längre.

Ögonen var svullna som vattenfyllda ballonger! De var rödarosa och liksom så jästa att ögonlocken knappt lyckades möta varandra.

Hur jag än försökte skvätta på kallvatten så blev det inte bättre. Jag såg inte klok ut.

Och jag inser att det är så här med ålderstecken. När de blir tillräckligt tydliga GÅR de inte att göra någonting åt. De bara är där och är förargliga.

Nä men hörni, det är härligt att åldras. Vackert och naturligt och så vidare.

Följande här hänt. Christian och jag har bokat en resa till Mexico i höst. Allt härligt så. Tequila och ponchos, breda hattar osv.

Vår resplan var Mexico city, Acapulco och därefter någon härlig liten fiskeby som heter Zihuatanejo.

Så i går när vi började googla runt lite mer visar det sig att det är SUPERVARNING på att turista i speciellt Acapulco. Man riskerar bli både skjuten, våldtagen och att få huvet avskuret och fint utlagt på stranden utanför sin bungalow.

Haha alltså … ja. *insert panikhysteriskt skratt*

Hej alla glada läsare.

Här gjorde jag en intervju med Alex Schulman inför hans show ”Älska mig”. Kolla på den om ni känner för det. HÄJ!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article16311213.ab

Det känns som om jag en gång i veckan skriver om någon soulsångare som har gått bort. Medlemmar från band som The Temptations och Smokey Robinson börjar trilla av pinn.

Det är synd.

I går lämnade The Miracles-snubben Bobby Rogers jordelivet.

Och det är bara att lyssna på den här fantastiska låten och konstatera att SÅN HÄR MUSIK GÖRS INTE LÄNGRE!