Arkiv för kategori ATP World Tour Finals

- Sida 1 av 5

Tennispodden, avsnitt 29: Debaclet i London

av Henrik Ståhl

Debacle.

Ja, går det egentligen att sätta något annat epitet på årets ATP-slutspel?

Tennispodden avsnitt 29 går mestadels i moll.

Detta på grund av den enorma känsla av besvikelse som lagt sig som ett tjockt täcke över sluttampen av tennissäsongen 2014.

World Tour Finals blev inte alls vad vi hade hoppats på – och till råga på allt berövades vi på en drömfinal mellan Novak Djokovic och Roger Federer, när Federer tvingades lämna walk over med ryggskada blott en timme före matchstart.

Utöver att försöka analysera detta debacle – och Federers ryggskada – ger vi oss också på att reda ut bråket mellan Stan Wawrinka och Roger Federers fru Mirka Federer under semifinalen mellan de båda schweizarna.

Kallade Mirka verkligen Wawrinka för ”cry baby”? Utmynnade tjafset på banan i ett gräl mellan Roger och Stan i omklädningsrummet? Hur osams är de – och hur påverkar det Davis Cup-finalen mellan Schweiz och Frankrike?

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

Dagens semifinaler

av Henrik Ståhl
nole

Slutspelsveckan är snart över.

Fyra spelare kvar: Novak Djokovic, Roger Federer, Stan Wawrinka och Kei Nishikori.

Så blir semifinalerna.

Jaha, gott folk.

Då är vi framme vid semifinalerna i vad som förmodligen har varit den sämsta upplagan av World Tour Finals på… well, år och dar.

12 gruppspelsmatcher har spelats – 10 av dem har avgjorts i raka set. TIO. Endast två matcher (den mellan Kei Nishikori och Milos Raonics ersättare David Ferrer samt den mellan Stan Wawrinka och Marin Cilic) har alltså avgjorts i skiljeset.

Flera matcher har dessutom varit fullständiga överkörningar. Här är några exempel:

• Roger Federer – Andy Murray 6-0, 6-1.
• Novak Djokovic – Stan Wawrinka 6-3, 6-0.
• Stan Wawrinka – Tomás Berdych 6-1, 6-1.
• Novak Djokovic – Marin Cilic 6-1, 6-1.
• Novak Djokovic – Tomás Berdych 6-2, 6-2.

Mest överlägsen är, föga förvånande, Djokovic, som med sina tre segrar säkrat positionen som världsetta vid årets slut: 6-0 i set, 36-9 i game. Federer tvåa med tre vinster, 6-0 i set och 37-13 i game. Resten av startfältet är inte ens i närheten av de siffrorna.

Andy Murray hade chansen att gå vidare till semifinal – dessutom som gruppsegrare – trots sin förlust mot Nishikori i öppningsmatchen. För det krävdes dock seger över Federer i raka set. Det gick ju… sådär.

Även Berdych hade en teoretisk chans att gå vidare, men då gällde det för tjecken att åtminstone plocka set mot Djokovic samtidigt som Wawrinka föll mot Cilic, eller att slå Djokovic i raka set.

Nu har vi av allt att döma en drömfinal att se fram emot i morgon.

Eller?

Vi tar en titt på semifinalerna:

* * *

Novak Djokovic vill ha revansch på Kei Nishikori efter förlusten i US Open.
Novak Djokovic vill ha revansch på Kei Nishikori efter förlusten i US Open.

NOVAK DJOKOVIC – KEI NISHIKORI

2-2 i inbördes möten, och Nishikori vann den senaste (semifinalen i US Open) men sett till form är det här som ett möte mellan Hulken och en skalbagge. Nishikori svarade för en spelmässigt ganska svag insats mot Murray (men vann ändå) och följde upp det med ett riktigt magplask mot Federer, innan han nötte ner Ferrer i sista gruppspelsmatchen. Bortsett från tre set (ett mot Murray och de två sista mot Ferrer) har han inte övertygat.

Djokovic har å sin sida gått fram som en ångvält. Att bara förlora sammanlagt nio game mot tre topp 10-spelare, det är faktiskt helt otroligt. Att han plötsligt ska slå av på takten och låta sig hotas av en Nishikori som dels är lite ur form och dels har fysiska känningar (främst handleden) känns knappast troligt.

Allt annat än seger för Djokovic i raka set är en smärre sensation.

* * *

Roger Federer och Stan Wawrinka är kollegor i landslaget – nu slåss de om en finalplats i World Tour Finals.
Roger Federer och Stan Wawrinka är kollegor i landslaget – nu slåss de om en finalplats i World Tour Finals.

ROGER FEDERER – STAN WAWRINKA

Djokovic har sett ut som en rund miljon, men Federer har faktiskt inte varit jättelångt efter. Om Djokovic inte varit i snudd på omänskligt bra form så hade faktiskt Federer mycket väl kunnat lyftas fram som titelfavorit efter gruppspelet.

Han hade vissa bekymmer, särskilt i egen serve, mot Raonic i öppningsmatchen, men mot både Nishikori och Murray var han helt orubblig.

Wawrinka öppnade urstarkt och mosade Berdych i raka set (6-1, 6-1) men fick sedan sitt självförtroende söndersmulat av Djokovic. Matchen mot Cilic höll på att rinna honom ur händerna innan han fick ordning och reda på sitt spel igen i tredje set (6-3, 4-6, 6-3).

14-2 i inbördes möten, 1-1 i år. Wawrinka vann finalen i Monte Carlo, Federer kvarten i Wimbledon. Men det där spelar inte så stor roll här. Federer är den klart bättre inomhusspelaren och är dessutom formstarkast. Jag har väldigt svårt att se att Wawrinka ska rubba sin landsman i dag.

Det krävs förmodligen ett haveri från Federer för att vi inte ska få en drömfinal mellan världsettan och världstvåan i morgon.

ANALYS: Så blir World Tour Finals 2014

av Henrik Ståhl

I morgon smäller det. 

Därmed dags för den utlovade tippningen av World Tour Finals.

Jag och Andreas Käck har ju redan bjudit på vår analys i Tennispodden avsnitt 28, men jag tänkte gå lite mer på djupet i det här inlägget.

Som ni redan vet tycker jag att det här är det klart intressantaste slutspelet på flera år. De senaste säsongerna har det funnits en solklar favorit och på sin höjd två rejäla utmanare. Det har också på förhand funnits minst en slagpåse (Janko Tipsarevic 2011-2012, Richard Gasquet och till viss del David Ferrer – som klev in i turneringen i usel form – 2013).

Även i år har vi förvisso en självklar favorit i Novak Djokovic och en huvudsaklig utmanare i Roger Federer, men visst känns det hela aningen mer öppet i år? Jag tycker i alla fall det.

Framför allt grupp B. I grupp A ska ju Djokovic göra rent hus, kan man tycka. Men grupp B… Nej, den är mer oviss.

Vi tar en ordentlig titt, helt enkelt:

* * *

Novak Djokovic jagar sin tredje raka World Tour Finals-titel i London.
Novak Djokovic jagar sin tredje raka World Tour Finals-titel i London.

GRUPP A:

Novak Djokovic
Stan Wawrinka
Tomás Berdych
Marin Cilic

Djokovics grupp. Inget snack om saken här va? Nej, i alla fall inte på förhand. Djokovic har 41-5 i inbördes matchfacit mot övriga spelare och kliver in i turneringen med 27 raka segrar inomhus. Det vore snudd på tjänstefel att tippa någon annan än världsettan som slutsegrare i den här gruppen.

Vem som kniper andraplatsen är lite knepigare. Har noterat att många tror på Wawrinka. Troligen i ljuset av hans triumf i Australiska öppna och Monte Carlo, samt hans semifinalplats i förra årets slutspel. Han har dessutom övertygande 16-7 i inbördes möten mot de två kombattanterna Berdych (9-5) och Cilic (7-2). Däremot går han in i tävlingen med usel form: 1-4 i matchfacit på sina senaste fyra turneringar. Blott en enda match har han alltså vunnit efter US Open (där han tog sig till kvartsfinal, men föll mot Kei Nishikori i en femsetare). Han har dessutom en Davis Cup-final som hägrar, och som kan spöka rejält för honom.

Det finns så klart också vissa som sätter sina slantar på Cilic, men där jag också att mycket är önsketänkande. Ja, han är givetvis en dark horse och inte alls en lika självklar slagpåse som Tipsarevic, men för att han ska kunna överleva gruppspelet krävs det att han kan prestera på samma nivå som i US Open. Kan han det? Hans senaste resultat tyder inte på det. Gick visserligen hela vägen i Moskva, men behövde bara slå en topp 20-spelare (Roberto Bautista Agut i finalen). Fick dessförinnan storstryk mot Andy Murray i Peking.

Nej, han har inte gjort mycket väsen av sig efter triumfen på Flushing Meadows. Jag tycker att han har en fullt rimlig chans att ta sig till semifinal och är inte beredd att skriva av honom helt, men det kräver troligen att han slår både Berdych och Wawrinka – och då håller jag det helt enkelt för mer sannolikt att Berdych eller Wawrinka får med sig två pinnar.

Så var vi då framme vid Berdych. En av tourens mest stabila spelare. Har varit topp 10 sedan sommaren 2010 (då han nådde final i Wimbledon; förlust mot Rafael Nadal) och topp 7 sedan oktober 2011. I över 1,000 dagar på raken har han alltså varit rankad 7 som lägst, men heller aldrig varit högre än 5 (vilket han var under ett fåtal veckor i fjol). Den stabiliteten har dock inte gett honom mycket slagkraft i World Tour Finals. 5-8 i matchfacit har han, och bara tagit sig till semifinal en gång på fem försök (2011, semiförlust mot Jo-Wilfried Tsonga).

I år inleder han slutspelet i finfin form. Han har tagit sig till minst kvartsfinal i fyra av fem turneringar han ställt upp i efter US Open (final i Peking, kvart i Shanghai, seger i Stockholm, semi i Paris). 14-3 i inomhusfacit hittills i år. Inte illa, helt enkelt. Och visst känns det som att det är på tiden att han step it up i 02 Arena?

Om man utgår ifrån att Djokovic vinner sina tre gruppspelsmatcher så är det inte alls omöjligt att Berdych, Wawrinka och Cilic alla stannar på 1-2. Typ Wawrinka slår Berdych, Berdych slår Cilic, Cilic slår Wawrinka. Men ska jag plocka någon att vinna två matcher, då tar jag Berdych i det här läget.

* * *

Roger Federer har redan rekordet på sex slutspelstitlar, men kan öka på till sju.
Roger Federer har redan rekordet på sex slutspelstitlar, men kan öka på till sju.

GRUPP B:

Roger Federer
Kei Nishikori
Andy Murray
Milos Raonic

En svårtippad grupp, tycker jag. Federer är den klart formstarkaste spelaren sett till hela sommaren och hösten, men det är knappast en lätt grupp för honom. Visst är han klar förhandsfavorit och visst bör han ta sig till semifinal, men jag är inte helt säker på att han vinner gruppen.

Främsta utmanaren?

Det är så klart Nishikori eller Murray. Många väljer nog Murray där, tack vare hans gryende form, hans rutin och det faktum att han är hemmafavorit. Men högst kapacitet, det har i nuläget Nishikori. Jag tror att Murray, som bara slagit tre topp 10-spelare i år (Marin Cilic, David Ferrer och Jo-Wilfried Tsonga), kommer att få det tufft mot Federer. Särskilt med tanke på att den brittiska publiken, som älskar schweizaren, inte kommer att ge Murray fullt lika stort stöd som mot övriga spelare. Det gäller då för honom att slå både Nishikori och Raonic för att säkra avancemang.

Lättare sagt än gjort. Han har visserligen 3-0 i inbördes möten mot Nishikori men de har inte mötts sedan Brisbane förra året. Raonic har han bara lyckats besegra en gång på fyra matcher.

Precis som jag sa i podden tror jag att matchen mellan Murray och Nishikori blir helt avgörande. Om det vill sig väl (för oss tittare) blir det en lång och intensiv match. Den som förlorar har en mäktig uppförsbacke att klättra, eftersom det sannolikt då krävs seger mot Federer för avancemang.

Raonic då? Är han gruppens slagpåse? Nä, inte nödvändigtvis, även om det är det mest troliga – sett till siffrorna. Kanadensaren har visserligen ett ganska bra inomhusfacit i år, men de övriga tre har så mycket bättre: Nishikori 13-1, Murray 13-2, Federer 12-1, Raonic 8-3. Han har dessutom svagast facit i inbördes möten mot övriga: 5 segrar och 11 förluster (Federer 19-14, Murray 15-14, Nishikori 6-6).

Det som skulle tala för Raonic är självförtroendet han vann i Paris, att hans serve alltid är en faktor och att han är gruppens underdog. Vad som talar emot honom, förutom statistiken, är att han inte är känd för att hantera nervositet väl och ännu inte utvecklats till att bli de stora matchernas man på regelbunden basis. Det känns helt enkelt mer sannolikt att Nishikori eller Murray får med sig två viktiga segrar.

Och där säger hjärtat Nishikori, men hjärnan Murray. Men om vi nu ska krydda den här tippningen med en skräll, då får det bli i den här gruppen och det får bli Nishikori. Om han sedan får möta Djokovic eller Berdych i finalen låter jag vara osagt.

* * *

Semifinalerna då?

Risken finns förstås att Djokovic och Federer möts redan i semifinal, och det blir i så fall sannolikt den moraliska finalen. Utfallet på det stora hela tror jag dock blir detsamma – att Djokovic vinner sin tredje raka World Tour Finals-titel. Det spel han visade upp i Paris förra veckan, det var riktigt mäktigt. Med undantag för Shanghai (semifinalförlust mot Federer) har han sett totalt oslagbar ut hela hösten.

 

Tennispodden, avsnitt 28: World Tour Finals-special

av Henrik Ståhl

Podden är tillbaka!

Jo, efter en lång tids vila är alltså Tennispodden back on track igen.

I första avsnittet sedan US Open analyserar jag och Andreas Käck startfältet i World Tour Finals, försöker tippa utgången i de två grupperna – och listar dessutom de bästa slagen på WTA-touren (inspirerade av New York Times stora enkät ”Strokes of genius”).

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

World Tour Finals-special

av Henrik Ståhl
Skärmavbild 2014-11-03 kl. 23.08.00

Den ordinarie säsongen är över.

Nästa vecka gör de åtta högst rankade spelarna upp i ATP-slutspelet, World Tour Finals, i London.

Här är allt du behöver veta om turneringen och deltagarna.

Ja, världsettan Novak Djokovic visade ju ingen barmhärtighet mot Milos Raonic och finalen i Paris Masters utvecklades snabbt till en regelrätt utklassning: 6-2, 6-3. Under turneringens 46-åriga historia hade ingen lyckats försvara en titel i Paris Masters – tills i söndags, då Djokovic alltså mosade kanadensiska världsåttan. Bucklan innebär dessutom att Djokovic tangerar Marat Safins och coachen Boris Beckers rekord på tre titlar totalt i Paris.

Inget dåligt sätt att ladda upp inför World Tour Finals, om man säger så.

Men vad har vi att se fram emot i London?

Ett färgsprakande avslut på säsongen, kan man hoppas. Personligen tycker jag att slutspelet känns mer intressant än på länge (typ 2009/2010, då Robin Söderling var med).

Som ni vet är World Tour Finals väldigt annorlunda i sitt tävlingsupplägg än andra ATP-turneringar. Spelarna delas in i två grupper (med fyra i vardera). De möts sedan i ett gruppspel, och de två bästa i varje grupp går vidare till semifinal (där ettan i grupp A möter tvåan i grupp B och ettan i grupp B möter tvåan i grupp A).

Här är lite trevlig fakta:

• Tre färskingar i startfältet: Världsfemman och US Open-finalisten Kei Nishikori, åttan Raonic samt nian och US Open-vinnaren Marin Cilic. Därutöver har vi Stan Wawrinka, som debuterade i slutspelet så sent som förra året. 

Roger Federer är klar för sitt 13:e slutspel på raken, Djokovic för sitt åttonde raka. Andy Murray har kvalificerat sig för totalt sju, men tvingades stå över i fjol (vilket alltså innebär att årets turnering är hans sjätte). Tomás Berdych spelar sitt femte slutspel på raken. Denna kvartett är startfältets mest rutinerade spelare i World Tour Finals-sammanhang.

• Federer är den vinstrikaste spelaren i hela startfältet. Han har totalt sex titlar (2003-2004, 2006-2007, 2010-2011). Mellan 2003 och 2007 spelade han fem raka finaler (förlust mot David Nalbandian 2005). Mellan 2002 och 2007 gick han vidare till sex raka semifinaler. Bara en enda gång på 12 säsonger har Federer missat semifinal – 2008, då han förlorade mot Andy Murray och Gilles Simon i gruppspelet (Djokovic vann turneringen).

• Federer har totalt 44-11 i matchfacit i World Tour Finals. Djokovic, som vunnit turneringen 2008 och 2012-2013, har 19-9.

• Förhandsfavoriten Djokovic har 41-5 i matchfacit mot övriga spelare i sin grupp (A). Federer har 19-14 (B).

• Djokovic leder över Federer med 1,310 poäng på säsongsrankningen. Att gå obesegrad genom World Tour Finals ger 1,500 poäng. Eftersom Federer spelar Davis Cup-final (mot Frankrike) i slutet av november måste Djokovic dock vinna tre matcher i London för att säkra positionen som världsetta vid årets slut (varje vinst i gruppspelet ger 200 poäng – om Federer går obesegrad genom slutspelet och bärgar DC-titeln efter att själv ha vunnit två singelmatcher inkasserar han cirka 1,725 poäng). 

* * *

Okej, då tar vi väl oss en närmare titt på grupperna då?

Skärmavbild 2014-11-04 kl. 10.30.38

 GRUPP A:

Novak Djokovic.
Novak Djokovic.

NOVAK DJOKOVIC (1)

Rankningspoäng: 10,010.
Titlar: 
6 (Indian Wells, Miami, Rom, Wimbledon, Peking, Paris).

Matchfacit: 57-8.
Antal slutspel: 7 (2007-2013).
Bästa resultat: Slutsegrare (2008, 2012-2013).
Inbördes matchfacit i gruppen: 41-5.

Efter en ganska tung start på säsongen, då han förlorade redan i kvartsfinalen av Australiska öppna mot Wawrinka och sedan i semin i Dubai mot Federer, har Djokovic undan för undan spelat upp sig. Finalnederlaget mot rivalen Nadal i Franska öppna följde han upp med att bärga karriärens andra Wimbledon-titel (och totalt sjunde Grand Slam-bucklan) efter en rafflande finalrysare mot Federer.

Trots två tunga smällar i Toronto och Cincinnati har Djokovic varit en av de klart bästa spelarna under höstsäsongen och han går in i slutspelet i London med ett överlägset inomhusfacit: 27 raka segrar (sist han förlorade en inomhusmatch var mot Sam Querrey i Paris Masters 2012). I Paris plockade han sin 20:e Masters-titel och ligger nu bara tre bakom Federer och sju bakom Nadal.

Att serben inte bara är en av världens bästa hardcourtspelare utan dessutom bevisligen en av världens bästa inomhusspelare – och är tvåfaldig regerande mästare med tio raka segrar i World Tour Finals (2012-13) – gör honom med rätta till turneringens stora förhandsfavorit.

Möter Marin Cilic i 1:a omgången, måndag 10 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Stan Wawrinka.
Stan Wawrinka.

STAN WAWRINKA (4)

Rankningspoäng: 4,895.
Titlar: 3 (Australiska öppna, Monte Carlo, Chennai).
Matchfacit: 36-15.
Antal slutspel: 1 (2013).
Bästa resultat: Semifinal (2013).
Inbördes matchfacit i gruppen: 19-22.

Avslutade 2013 inom topp 8 för första gången i karriären och inledde säsongen 2014 med 13 raka segrar – och bärgade sin första Grand Slam-buckla i Melbourne efter att ha skrällbesegrat Djokovic i kvartsfinalen och Rafael Nadal i finalen.

Föll redan i åttondelsfinalen både i Indian Wells och Miami, men vann sedan Monte Carlo (hans första Masters-titel, drygt tre månader efter första Grand Slam-triumfen). Resten av säsongen har varit en bergochdalbana för schweizaren. Var länge världstrea men åkte ut redan i första omgången i Franska öppna (och lyckades bara vinna en match på en och en halv månad under slutet av grussäsongen).

Vid sidan av kvartsfinalerna i Wimbledon och US Open finns det inte mycket för Wawrinka att hurra över under sommaren och hösten. Går in i slutspelet med svaga 1-4 i matchfacit på sina senaste 5 matcher. Får därför anses vara gruppens formsvagaste spelare – men till hans försvar kan sägas att han inte direkt imponerade förra hösten heller, då han likväl tog sig till semifinal i World Tour Finals.

Möter Tomás Berdych i 1:a omgången, måndag 10 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Tomás Berdych.
Tomás Berdych.

TÓMAS BERDYCH (7)

Rankningspoäng: 4,465.
Titlar: 
2 (Rotterdam, Stockholm).
Matchfacit: 54-20.
Antal slutspel: 4 (2010-2013).
Bästa resultat: Semifinal (2011).
Inbördes matchfacit i gruppen: 12-29.

Har på det hela taget gjort en bra säsong. Semifinal i Australiska öppna, kvartsfinaler i Franska öppna och US Open, tredjerunda i Wimbledon. Dessutom tre finaler (Dubai, Oeiras, Peking) utöver titlarna i Rotterdam och Stockholm. Inga jättestora magplask, men inte heller några riktigt överväldigande toppar.

Har legat stadigt innanför topp 10 i över fyra år nu. Stabiliteten är det med andra ord inga fel på. Problemet är att han sällan slår de största spelarna och därför lätt hamnar i bakvattnet i de stora sammanhangen (vilket hans World Tour Finals-facit, 5-8, och karriärfacit mot topp 10-spelare, 43-93, ger ett hum om).

Är dock, efter Djokovic, den formstarkaste spelaren i gruppen, med 13-4 i ATP-matchfacit sedan US Open (seger i Stockholm, final i Peking, semi i Paris och kvart i Shanghai). Räcker det till en semifinalbiljett?

Möter Stan Wawrinka i 1:a omgången, måndag 10 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Marin Cilic.
Marin Cilic.

MARIN CILIC (9)

Rankningspoäng: 4,150.
Titlar: 4 (US Open, Moskva, Delray Beach, Zagreb).
Matchfacit: 54-18.
Antal slutspel: 
Bästa resultat:
 

Inbördes matchfacit i gruppen: 6-22.

Har tillryggalagt sin bästa säsong i karriären, med US Open-titeln som kronan på verket. Inledde året rankad 37 i världen (till följd av dopningsavstängningen, som höll honom borta från spel under sensommaren och större delen av hösten 2013). Har därefter klättrat stadigt och tog sig till tre raka finaler (Zagreb, Rotterdam, Delray Beach) efter att ha förlorat en femsetare mot Gilles Simon i tredje omgången i Australiska öppna.

Det riktiga lyftet kom dock i somras, då han tog sig till kvartsfinal i Wimbledon – och pressade Djokovic till fem set (ledde med 2-1, men blev överkörd i de två sista seten).

Efter triumfen på Flushing Meadows har det gått lite knackigt för kroaten. Blev utklassad av Murray i kvarten i Peking och föll redan i första omgången i Shanghai, mot landsmannen Ivo Karlovic. I Moskva fick han dock revansch för nederlagen, då han bärgade sin fjärde titel för året. Tvingades stå över Paris Masters med en armskada, så hans fysiska status är i dagsläget lite oklar.

Är hur som helst gruppens dark horse. Siffrorna talar visserligen emot honom, men spelmässigt kan han bevisligen slå i princip vem som helst när han prickar in formen.

Möter Novak Djokovic i 1:a omgången, måndag 10 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

GRUPP B:

Roger Federer.
Roger Federer.

ROGER FEDERER (2)

Rankningspoäng: 8,700.
Titlar: 5 (Cincinnati, Shanghai, Basel, Dubai, Halle).
Matchfacit: 68-11.
Antal slutspel: 12.
Bästa resultat: Slutsegrare (2003-04, 2006-07, 2010-11).
Inbördes matchfacit i gruppen: 19-14.

Har svarat för ett fenomenal tennisår efter katastrofsäsongen 2013. Fem Masters-finaler (Indian Wells, Monte Carlo, Toronto, Cincinnati, Shanghai) och en Grand Slam-final (Wimbledon). Titeln i Cincinnati var hans första stora buckla sedan Cincinnati 2012. Avslutade 2013 med besked, men landade trots det på – med hans mått mätt – svaga 45-17 i matchfacit. Ett facit han slipat till rejält i år.

Under sommaren nådde han fyra raka finaler (Halle, Wimbledon, Toronto, Cincinnati), semifinal i US Open (förlust mot Cilic) och hade sedan 14 raka segrar (titlar i Shanghai och Basel plus två singelsegrar i Davis Cup) innan han föll mot Milos Raonic i kvartsfinalen i Paris. Under årets andra hälft har han imponerande 37-4 i matchfacit.

På förhand är Federer därmed turneringens klart formstarkaste spelare, i konkurrens med Djokovic (som under samma tidsperiod har 27-4 i matchfacit).

Möter Milos Raonic i 1:a omgången, söndag 9 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

KEI NISHIKORI (5)

Rankningspoäng: 4,625.
Titlar: 4 (Tokyo, Barcelona, Kuala Lumpur, Memphis).
Matchfacit: 52-12.
Antal slutspel: 
Bästa resultat: 
Inbördes matchfacit i gruppen: 6-6.

Ett av de stora utropstecknen under 2014. Har, precis som Cilic, länge haft ett stort spel i sig, men inte riktigt fått maximal utdelning av sin talang. Under Grand Slam-mästaren och forne världstvåan Michael Changs ledarskap har han dock fått (någorlunda) ordning på fysiken och hittat rätt balans i sitt offensiva och defensiva spel.

Inledde året rankad 17 och trillade ner till plats 21 innan vändningen kom. Slog sig in på topp 10 för första gången i maj men stabiliserade sig inte bland de tio bästa förrän i september, efter US Open-finalen.

Visade prov på att han tagit det där viktiga klivet mot att bli en solid toppspelare redan i våras, då han snuvades på karriärens första Masters-titel i Madrid. Utklassade gruskungen Nadal och ledde med 6-2, 4-2 i finalen, innan ryggen gick sönder (kastade in handduken vid ställning 0-3 i tredje set).

Nishikori har förvaltat sin nya roll som toppspelare väl och spelat riktigt bra under sensommar och höst. Det är tre raka finaler (förlust i US Open, seger i Kuala Lumpur och Tokyo) ett bra kvitto på. Föll redan i öppningsmatchen i Shanghai, mot Jack Sock, men följde upp det nederlaget med en semifinal i Paris (förlust mot Djokovic).

Möter Andy Murray i 1:a omgången, söndag 9 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Andy Murray.
Andy Murray.

ANDY MURRAY (6)

Rankningspoäng: 4,475.
Titlar: 3 (Valencia, Wien, Shenzhen).
Matchfacit: 58-18.
Antal slutspel: 5 (2008-2012).
Bästa resultat: Semifinal (2008, 2010, 2012).
Inbördes matchfacit i gruppen: 15-14.

Missade slutet av säsong 2013 efter sin ryggoperation och har haft stora spelmässiga bekymmer under 2014. Sitt bästa Grand Slam-resultat noterades på hans överlägset sämsta underlag – gruset i Franska öppna, där han nådde semifinal efter två femsetsrysare (mot Philipp Kohlschreiber och Gaël Monfils, blev sedan mosad av Nadal i finalen).

I Wimbledon var han en av förhandsfavoriterna och gjorde en strålande turnering, fram till magplasket mot Grigor Dimitrov i kvartsfinalen.

I US Open noterade han årets första seger mot en topp 10-spelare (dåvarande världstian Jo-Wilfried Tsonga i åttondelsfinalen) innan han föll mot rivalen Djokovic i fyra set i kvarten. Under hösten har han släppt på prestigen och sänkt ribban, vilket resulterade i tre titlar i turneringar med lägre status (ATP 500 i Valencia, ATP 250 i Wien och Shenzhen; i båda sistnämnda räddade han fem matchbollar mot Tommy Robredo).

Den starka avslutningen gav forne världstvåan Murray, som halkade ner till plats 12 på världsrankningen och länge skvalpade runt 10-strecket, en biljett till slutspelet. Att han är i god form råder det ingen tvekan om, men att Djokovic enkelt utmanövrerade honom i Paris Masters-kvarten och skotten dessutom har svaga 4-9 i matchfacit mot topp 10-spelare (två segrar mot Tsonga, en mot David Ferrer, en mot Cilic) är ett kvitto på att Murray ännu inte hittat tillbaka till den nivå han höll före operationen.

Möter Kei Nishikori i 1:a omgången, söndag 9 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Milos Raonic.
Milos Raonic.

MILOS RAONIC (8)

Rankningspoäng: 4,440.
Titlar: 1 (Washington).
Matchfacit: 49-18.
Antal slutspel: 
Bästa resultat: 
Inbördes matchfacit i gruppen: 5-11.

Slog sig in på topp 10 för första gången i karriären efter Canada Masters 2013 och var under kommande halvår stadig världselva. Har varit stabil topp 10-spelare sedan april i år.

Har visserligen bara vunnit en titel (i 500-turneringen i Washington, i den första helkanadensiska ATP-finalen i historien) men har utöver det gått till två finaler (Paris Masters, Tokyo) och förbättrat sina Grand Slam-resultat avsevärt (tredjerunda i Australiska öppna, kvartsfinal i Franska öppna, semifinal i Wimbledon, åttondelsfinal i US Open).

Hamnade i en formsvacka efter finalen i Tokyo och hade svaga 2-3 i matchfacit inför Paris – där han var piskad att göra bra ifrån sig för att knipa den sista slutspelsbiljetten. Och när det krävdes av honom som mest, ja då levererade han också som bäst. I finalen blev han visserligen snudd på förödmjukad av Djokovic, men på vägen dit visade han varför han är en spelare att räkna med.

Har visserligen sammantaget ett svagt matchfacit mot övriga spelare i gruppen (4-1 mot Murray, 1-4 mot Nishikori, 1-6 mot Federer) men är en skicklig inomhusspelare och har en av tourens absolut bästa servar, vilket gör honom till en farlig dark horse.

Möter Roger Federer i 1:a omgången, söndag 9 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Så där! Där har ni typ allt ni behöver veta inför en av säsongens många höjdpunkter. En ordentlig tippning kommer säkert när det börjar närma sig, om jag får tid över.

De är klara för ATP-slutspelet

av Henrik Ståhl
Milos Raonic är klar för både Masters-final i Paris och ATP-slutspelet i London.
Milos Raonic är klar för både Masters-final i Paris och ATP-slutspelet i London.

Mycket har hänt i tennisvärlden – och bloggen har lyst med sin frånvaro.

Men det ska vi inte hänga upp oss på nu.

Inte nu när ATP World Tour Finals står för dörren.

Vi vet ännu inte hur utgången av Paris Master blir, finalen mellan titelförsvararen Novak Djokovic och Milos Raonic spelas ju senare i dag.

Vad vi däremot redan vet är hur startfältet i World Tour Finals i London ser ut.

Det fastslogs redan efter kvartsfinalerna, då Raonic besegrade Roger Federer i raka set (7-6, 7-5 – hans första seger mot schweizaren på sju matcher) och David Ferrer föll mot Kei Nishikori (3-6, 7-6, 6-4). Dessa båda resultat innebar nämligen att Raonic, som hasade Ferrer i hälarna i slutspelsracet, gick om spanjoren på säsongsrankningen.

Raonic följde sedan upp vad han kallar sin ”största seger i karriären” med att kriga sig förbi Tomás Berdych i en tresetare i semifinalen och därmed säkra sin andra Masters-final i karriären (nådde sin första i Montréal förra året, där det blev förlust mot Rafael Nadal).

Marin Cilic tvingades stå över Paris Masters på grund av armskada, men fick sin slutspelsbiljett i samma veva som Stan Wawrinka säkrade en plats bland de åtta bästa. Reglerna gör nämligen gällande att en Grand Slam-vinnare rankad mellan 9 och 20 kniper den sista platsen (om två Grand Slam-vinnare hamnar utanför topp 8 är det den högst rankade av de två som får åttondeplatsen i slutspelet).

Eftersom Rafael Nadal dragit sig ur årets World Tour Finals gick dock Marin Cilic, som slutar på plats 9 på säsongsrankningen, vidare för egen maskin. Om Nadal valt att ställa upp så hade Cilic tagit åttans plats (som i skrivande stund är Raonic).

Trodde faktiskt inte att den regeln gällde längre. Inte så konstigt kanske, eftersom det var tio år sedan den sist var aktuell (då Franska öppna-vinnaren Gaston Gaudio tog Andre Agassis plats i det som då kallades Tennis Masters Cup; Gaudio var rankade 10, Agassi 8).

Nåväl.

Inför finalen i Paris ser säsongsrankningen (det vill säga slutspelsracet) ut så här:

Skärmavbild 2014-11-02 kl. 13.00.40

Det som eventuellt kan komma att ändras efter finalen är Raonics slutgiltiga placering. Förlorar han stannar han på 8, vinner han hoppar han upp till plats 5.

Så vad tror ni, är Raonic redo att bärga sin första Masters-buckla i karriären – och slå Novak Djokovic för första gången någonsin?

Att döma av Djokovics dominans hittills i turneringen (inte tappat set hittills och bara förlorat i genomsnitt sju game per match) och det faktum att Raonic hade smärre problem med sin serve i semifinalen (vann visserligen 90% av poängen i förstaserve men slog bara in 57% och vann svaga 44% i andraserve mot Berdych, att jämföra med 67% förstaservar mot Federer, med vinstprocenten 85/65) så känns det väl som att Raonic ska ha en förhållandevis liten chans att skrälla.

Men det vore inte första gången som Djokovic klappat ihop i en final efter att ha svarat för en spelmässigt urstark turnering i stort. Sen är det ju det här med att Raonic är servekanon. Det finns egentligen bara en spelartyp som Djokovic generellt har problem med, och det är just servekanoner (att han ofta förlorar mot Federer och Nadal är inte ett kvitto på att han har svårt för just den sortens spelare, men det fattar ni ju).

Att Raonic redan är klar för slutspelet och dessutom har spelat en Masters-final kan nog bidra till minskad nervositet för kanadensaren. Frågan är om det räcker.

Oavsett hur det går i dagens final så har vi ett riktigt intressant startfält i World Tour Finals. Det mest intressanta på mycket länge, skulle jag vilja påstå. På förhand känns Tomás Berdych som det svagaste kortet, och det vill inte säga lite om lägstanivån i årets slutspel.

Mer om det senare. Blir en ordentlig slutspelsspecial med presentation av hela startfältet vad det lider, men för tillfället inväntar jag med spänning matchen mellan Djokovic och Raonic.

LISTA: 8 bästa slagen i World Tour Finals 2013

av Henrik Ståhl

Säsongen är inte helt slut än, Davis Cup-finalen mellan Serbien och Tjeckien ska trots allt avgöras, men i och med ATP-tourens avslut kan det knappast anses för tidigt att börja med tillbakablickar.

Och just i dag behöver vi bara se oss om över axeln för att slänga ihop en lista.

Här har ni de 8 snyggaste slagen i World Tour Finals 2013.

Håller ni med? Diskutera  och lämna gärna egna förslag i kommentarsfältet!

* * *

PLATS 8:
Gasquets backhand mot Federer, gruppspelet (6-4, 4-3, 40-15)

Federer flyttar Gasquet i sidled. Han svarar med en rak forehand och schweizaren utnyttjar den lucka som öppnar sig i fransmannens backhandruta. Slaget blir dock ganska löst, världsnian hinner ifatt – och klappar in en klassisk rak Gasquet-backhand. Elegant.

http://www.youtube.com/watch?v=pKLCTpQPpII

PLATS 7:
Federers forehandslice mot Djokovic, gruppspelet (4-6, 1-2, 40-0)

Federer slår en ganska lös andraserve, men Djokovic missbedömer sin backhandretur en smula och Federer kan jaga ut världstvåan i hörnet. Den snabbfotade serben hinner så klart ifatt och lägger upp en loop för Federer att kliva fram på.

Djokovic söker sig mot mitten i tron att schweizaren ska slå en inside out-forehand cross court – men i stället överraskar han med en typisk (och svårhanterlig) slice. Djokovic blir helt ställd, räddar förvisso själva slicen men Federer avslutar poängen med en forehanddrive. Så finurligt att jag inte kan låta bli att fnittra när jag ser det här klippet. Fullkomligt älskar den där forehandslicen.

PLATS 6:
Federers forehandkavalkad mot Nadal, semifinal (4-5, 15-30)

Det är egentligen inte det enskilda slaget som gör att jag placerar det här klippet på sjätte plats, utan snarare hela poängen i sig. Federers välavvägda defensiv där han utan att egentligen vara överdrivet aggressiv hela tiden sätter press på Nadal och håller honom på tårna med oförutsägbara slag och placeringar.

Nadal måste liksom hela tiden gissa sig till vad Federer ska hitta på härnäst, och det ger schweizaren ett övertag i den här duellen (även de gånger där det ser ut som att spanjoren är på väg att vända).

Duellen avslutas med att Federer lurar Nadal att slå en backhandcross (ni ser hur han redan är på väg åt rätt håll innan världsettan ens slagit den), Federer svarar med en forehandcross i steget, därefter två raka forehands – den sista en winner.

Välavvägt, smart och perfekt genomfört.

PLATS 5:
Nadals forehandskruv mot Wawrinka, gruppspelet (3-2, 15-0)

Poängen inleds med en bra serve från Nadal, som ger spanjoren ett grymt läge i nästa sekvens. Han slår en distinkt forehand och rör sig fram mot nät. Hans halvvolley blir dock inte helt lyckad, Wawrinka hinner ikapp och petar in en till synes otagbar backhandcross. Nadal hinner inte bara fånga upp bollen i sista stund – han gör det dessutom med en makalös liten skruv, som överrumplar schweizaren totalt.

”Flick of the wrist” brukar man kalla sånt där på engelska. Forehandböj? Handledschip? Äh. Vi nöjer oss med att kalla det en forehandskruv på svenska. Riktigt snygg, oavsett vad man väljer att kalla den.

PLATS 4:
Federers slag över axeln mot del Potro, gruppspelet

del Potro slår en tung serve som Federer precis räddar. Argentinaren avancerar mot nät men kommer helt fel till sin backhand. Federer drar en lobb som del Potro hinner ifatt och världsfemman slår en så kallad ”tweener” (mellan benen) – som flyger över Federer, som smugit fram på nät.

Federer vänder om och rusar ner mot baslinjen. I hopp om att hålla bollen i spel slår han över axeln, det vill säga med ryggen helt vänd mot banan. del Potro svarar med en forehandcross, som Federer räddar med en backhandslice. Argentinaren söker sig till nätet för att stänga poängen med en volley, men blir passerad av en välriktad forehand från Federer.

En fenomenal tweener av del Potro och ett iskallt slag över axeln från Federer resulterar i en av turneringens tveklöst häftigaste dueller.

PLATS 3:
Nadals raka forehandpassering mot Ferrer, gruppspelet (5-3, 0-30)

Ferrer pressar ut Nadal i hörnet med en välplacerad serve. Nadal får till en bra och flack backhandretur, men Ferrer är redan framme vid nät. Poängen ser med andra ord ut att vara helt förlorad för världsettan.

Men.

Nadal vevar i gång benen, fångar upp Ferrers forehand och vinner poängen med en klassiskt nadalsk rak forehandpassering i steget. Fenomenalt.

http://www.youtube.com/watch?v=H5mWSME-6M8

PLATS 2:
Djokovics osannolika forehandskruv mot Wawrinka, semifinal (6-3, 3-1, A-40)

Wawrinka vinklar ut Djokovic med en oerhört snäv backhandcross och slår sedan vad som ser ut att vara en solklar winner.

Men Novak The Hedgehog gör en tjurrusning i sidled, hinner fram till bollen – och vinklar in en för Wawrinka (som börjat röra sig inåt i banan) otagbar forehandskruv.

Wow.

PLATS 1:
Djokovics Usain Bolt-löpning och lobb mot Nadal, final (4-3, 40-A)

Det är ingen slump att Djokovic är involverad i tre av bollväxlingarna på den här listan. Jäklar vilken tennis han presterade under den här veckan. Det blir ännu tydligare när man studerar de här duellerna. Det är så att man hade kunnat göra en gedigen lista över bara Djokovics bästa slag under turneringen…

Hur som helst: Nadal slår en snäv serve i ad court mot Djokovics backhand. Serben tvingas blocka och Nadal, som smugit fram på nät, slår en backhandvolley i en helt öppen bana.

Djokovic har dock inte gett upp poängen. I stället tar han en av årets tveklöst snabbaste löpningar, hinner upp bollen och lobbar den i en båge över Nadal. Spanjoren slår en backhand rakt i banan, Djokovic svarar med en elegant stoppboll.

De slag som sedan utväxlas framme vid nät förtjänar nästan i sig en egen plats på den här listan: Nadal blockar, Djokovic slår en rak backhand som Nadal tar på volley, Djokovic dödar duellen med en forehandvolley. Och allt det som jag just räknat upp är  över inom loppet av knappt 15 sekunder.

Det krävs en Nadal och en Djokovic för att prestera en så fullkomligt makalös duell – och den där forehanden från Djokovic… bara att hinna ifatt Nadals volley är ju snudd på omöjligt, men att dessutom med sådan precision slå den lobb han gör. Vem förutom Novak hade klarat ett sådant konstslag? Superserben i sitt absoluta esse. Spontant känns det här för övrigt som årets tveklöst häftigaste bollväxling.

Snacka om grädde på moset för säsongen 2013.

En krona men två kungar

av Henrik Ståhl
Novak Djokovics segervrål efter att ha besegrat rivalen Rafael Nadal i World Tour Finals-finalen i London. FOTO: BILDBYRÅN
Novak Djokovic segervrålar efter att ha besegrat rivalen Rafael Nadal i World Tour Finals-finalen i London. FOTO: BILDBYRÅN

Novak Djokovic var i dag så nära en överkörning som det bara går mot Rafael Nadal.

Han satt i förarsätet från start till mål och släppte inte på gasen förrän loppet var över (knappt ens då, att döma av hans glädjesprudlande dansexplosion).

6-3, 6-4 hade lika gärna kunnat bli 6-2, 6-2, om det inte varit för att Djokovic i första set bjöd in sin rival i matchen igen efter att ha tagit en betryggande 3-0-ledning – och om det inte varit för Rafael Nadals stålpsyke och nerver av pansar, som räddade honom två breakbollar vid 4-2 i andra set och en matchboll vid 5-3 (plus en matchboll vid 5-4).

Så extremt svår är Nadal att besegra, att han får med sig sju game när han sett till matchbilden egentligen borde ha vunnit max fyra.

Hur såg den ut då?

Låt oss börja med att säga så här: De senaste två-tre säsongerna, med start 2011, har Djokovic generellt spelat mer aggressivt mot just Nadal. Inte nödvändigtvis alltid mer offensivt, men mer aggressivt. Sätter högre press, tar lite lite större risker och söker sig till winners på ett annat sätt än mot andra toppspelare.

I dag var inget undantag.

Men där han i Monte Carlo och till viss del Peking vann på en skoningslös offensiv var det i dag den snudd på perfekta avvägningen mellan attack och försvar som gav honom 22:a raka segern under hösten och andra raka finalsegern över sin ärkerival (i deras totalt 39:e möte).

Han var precis så trygg och tålmodig i sitt defensiva spel som jag hade hoppats på. Satte hela tiden lagom mycket press på Nadal men gick i regel mer på placering och längd än styrka. Det gav honom lägen att slå sitt paradslag (den raka backhanden i Nadals backhandruta), hitta vinklar och gå fram på nät.

Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN

19 winners och 21 oprovocerade misstag tyder på just det, ett mer aggressivt spel (vilket alltid genererar fler misstag), och 19 nätattacker – varav 14 vunna – på att han sökte offensiva övertag.

Att Nadal bara slog 9 winners (5-6 av dem i andra set) och 23 oprovocerade misstag tyder i sin tur på att Djokovics försvarsspel inte bara var solitt, utan även att det stressade fram missar från Nadal.

Att den raka backhanden gav Djokovic enorm fördel i den här matchen råder det ingen tvekan om, annars hade han inte slagit den så ofta som han gjorde (nästan dubbelt så ofta som i sina föregående matcher i turneringen). Men jag gillade också hur han överrumplade Nadal med djupa forehandslag i mitten av banan, när spanjoren rörde sig i sidled. Det stressade fram lösa blockar från världsettan och öppnade upp lägen som Djokovic kunde kliva fram på.

Dessutom hanterade han Nadals månbollar lika resolut och med samma höga självförtroende som under 2011-2012, då han ju vann sju raka finaler över Nadal.

Taktiskt fulländat och nästan helt fläckfritt genomfört. Det är inte ofta man ser Nadal så där rejält frustrerad att han har lite svårt att samla sig efter en förlorad poäng, men i dag var han vid flera tillfällen riktigt uppgiven.

Och det är inte speciellt konstigt. Han avslutar visserligen året som världsetta, men den hägrande World Tour Finals-bucklan gled honom återigen ur händerna och han lät sin rival både få revansch efter US Open och avsluta säsongen som obesegrad fyrfaldig mästare (Peking, Shanghai, Paris, London).

Det innebär följaktligen att vi inför 2014 har en regent som bär kungakronan (Nadal) men som låtit den forne kungen (Djokovic) vrida spiran ur händerna på honom.

Under januari, främst i Australiska öppna, har Nadal chansen att utöka sin ledning på världsrankningen i poäng räknat, men all den spelmässiga mark han vunnit gentemot Djokovic under 2013 har serben bara under hösten redan tagit igen.

Det bäddar för en riktigt intressant kapplöpning dem emellan under 2014.

Och om inte Roger Federer hittar tillbaka till storformen eller Andy Murray gör en succébetonad comeback efter ryggoperationen, ja då kommer Big Four plötsligt att ha krympt till ett Big Two.

Om det inte redan har det, vill säga.

ANALYS: Så blir finalen i World Tour Finals

av Henrik Ståhl
Världsettan Rafael Nadal och världstvåan Novak Djokovic gör upp om World Tour Finals-titeln i kväll. FOTO: BILDBYRÅN
Världsettan Rafael Nadal och världstvåan Novak Djokovic gör upp om World Tour Finals-titeln i kväll. FOTO: BILDBYRÅN

Rafael Nadal mot Novak Djokovic.

Världsettan mot världstvåan.

Ett mer passande avslut på ATP-touren hade vi ju knappast kunnat få. Tillsammans har spanjoren och serben bärgat tre av årets fyra Grand Slam-bucklor och överlägsna åtta av nio Masters-titlar.

Nadal har åstadkommit en comeback utan dess like och Djokovic har tillryggalagt en fläckfri höst med 21 segrar och 0 förluster sedan US Open.

Det är med andra ord ingen slump att det är ett nytt kapitel i tennisvärldens just nu mest intressanta och relevanta rivalitet som skrivs i London i kväll.

Så, vad har vi att vänta oss?

Förhoppningsvis ett rafflande avgörande.

Sett till formen går det inte att säga annat än att Djokovic har ett övertag, trots att han tappade tre set i gruppspelsfasen medan Nadal bara tappade ett (mot Tomás Berdych). Djokovic har 21 raka segrar sedan US Open-finalen (mot just Nadal) och har sett extremt motiverad ut under slutspelet.

Så även Nadal, men han har inte imponerat lika mycket spelmässigt. Han sliter och krigar, och han spelade väldigt smart mot Roger Federer i gårdagens semifinal, men det är ändå tydligt att inomhushardcourt inte är hans paradgren.

Samtidigt vet vi att Djokovic är världens just nu bästa hardcourtspelare i största allmänhet och att serben är ungefär lika skicklig inomhus som utomhus på underlaget.

Djokovic har redan vunnit två slutspel: 2008 och 2012. FOTO: BILDBYRÅN
Djokovic har redan vunnit två slutspel: 2008 och 2012. FOTO: BILDBYRÅN

Djokovic har dessutom mer finalrutin i de här sammanhangen – det här blir hans totalt tredje World Tour Finals-final och han har redan vunnit två titlar (2008, 2012). Nadal har å sin sida bara nått final vid ett tidigare tillfälle, 2010 (förlust mot Federer), och har aldrig försökt dölja sin aversion mot att slutspelet spelas inomhus – hans klart sämsta underlag.

Nadal, som redan har vunnit alla stora titlar utom just den här, lär nog se det här som sin klart bästa chans att komplettera sin samling med den buckla som saknas: Han är i sin åldersmässiga prime, spelmässigt har han i år troligen varit bättre än någonsin och han har hittat ett spel som under säsongen gett honom fyra titlar på hardcourt (Indian Wells, Montréal, Cincinnati, US Open).

Han har dessutom under 2012 och 2013 lyckats vända på steken mot Djokovic och vunnit tre av deras fem senaste möten (dessutom de två viktigaste segrarna: US Open-finalen och Franska öppna-semin) så han kommer att gå in i den här finalen med självförtroendet på topp.

Spelmässigt tror jag att Djokovic kommer att spela så aggressivt som han gjorde i finalen i Peking. Förmodligen leta lägen att slå sin inside out-forehand mot Nadals backhand (ett slag han nyttjar alldeles för sällan), men framför allt sätta hög press i sidled.

Med tanke på hans väldigt goda form och succébetonade höst kan man utgå ifrån att Djokovic kommer att spela så där tryggt och tålmodigt som han gjorde under 2011. Inte försöka stressa fram winners som han gjort under några av deras möten sedan dess.

Risken är att Nadal blir väldigt passiv. Det kommer inte att funka i kväll, inte inomhus på hardcourt mot Djokovic. Han måste kliva fram som han gjort i Indian Wells, Montréal, Cincinnati och US Open. Försvara sig aggressivt, försöka ta kommandot i duellerna och inte låta Djokovic diktera spelet från baslinjen.

Serven är faktiskt en av spanjorens största svagheter i kväll. Han har servat smart men inte jättebra under slutspelsveckan. Nu möter han en av tourens tveklöst bästa returtagare.

Lite skillnad att serva mot honom jämfört med mot Berdych, Federer och Stanislas Wawrinka (David Ferrer är visserligen generellt fantastisk returnerare, men var helt under isen i London). Samtidigt har Djokovic överlag servat stabilt, särskilt mot Wawrinka i semifinalen. Nadal kommer verkligen inte ha råd att tappa break i avgörande lägen, som han gjorde mot Federer i går (när han skulle serva för första set).

Dessutom tror jag att Nadal kommer bli tvungen att använda sin backhandslice mer än han hittills gjort. Djokovic kommer att kunna exploatera Nadals backhand på ett helt annat sätt än Federer mäktade med i går.

Som vanligt kommer vi säkerligen att bjudas på en matchbild som böljar fram och tillbaka. Aggressiv offensiv som varvas med välavvägt försvarsarbete.

Med tanke på att det ändå står ganska mycket på spel i den här matchen – Nadal vill bärga sin första slutspelsbuckla och Djokovic vill ha revansch efter att ha förlorat både US Open-finalen och förstaplatsen på rankningen mot sin ärkerival, om inte annat så för att sätta tonen inför 2014 – så har det här mötet faktiskt stor potential att gå till ett avgörande set.

Jag utgår liksom ifrån att båda verkligen ger sitt yttersta för att vinna.

Vem som till slut gör det?

Djokovic.

Som han sett ut under hösten och den gångna veckan… Det är som att han transformerats till den unstoppable force han var under 2011.

Då kan inte ens ett spanskt immovable object hindra hans framfart.

Djokovic och Nadal till final i World Tour Finals

av Henrik Ståhl

38 matcher har de redan spelat mot varandra.

I morgon blir det den 39:e bataljen i ordningen.

Detta sedan Rafael Nadal planenligt avfärdat sin gamle rival Roger Federer och Novak Djokovic kört över Stanislas Wawrinka.

Djokovic-Wawrinka blev aldrig den episka drabbning man hade hoppats på. Det har kanske varit frestande att tro att Wawrinka efter deras jämna duster i Australiska öppna och US Open börjat klura ut serben och närmat sig en seger.

Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN
Stanislas Wawrinka. FOTO: BILDBYRÅN

Det är precis tvärtom – Djokovic har läst sin läxa och kliver ut på banan väl förberedd när världsåttan står på andra sidan nätet.

Och det handlar egentligen inte om några stora taktiska förändringar. Nej, jag tycker bara att Djokovic helt enkelt varit mer fokuserad i deras två senaste möten. Läser Wawrinkas serve bättre, spelar säkrare och vet när lägena kommer.

Som vid 4-3 i första set. Det var liksom en självklarhet att Djokovic skulle göra sitt dittills bästa returgame i matchen. Kanske kände Wawrinka det på sig, för han var rätt så darrig i just det gamet.

Precis som han var efter att han själv fått med sig ett break i inledningen av setet. Djokovic brukar pressa på för att hindra sin motståndare från att fullborda sitt break, vilket han också gjorde nu.

I andra set fixade världstvåan ett tidigt servegenombrott och höll sedan ifrån ända in i mål. Varken mer eller mindre. 6-3, 6-3 blev slutsiffrorna. Lika överlägset som i Paris förra veckan.

Ändå spelade inte Wawrinka direkt dåligt. Nej, han gjorde en klart godkänd insats. Djokovic var bara på tok för stabil för honom. Jag menar, när man inte ens kan smasha förbi sin motståndare, eller när man blir passerad efter ett slag som mot nästan vilken annan spelare som helst hade varit en självklar winner (se klippet ovan – turneringens tveklöst bästa poäng), vad ska man då göra?

Mot slutet kunde Wawrinka inte dölja sin frustration, och jag tror inte att någon klandrar honom. Han kände nog att han hängde med ganska bra i andra set och hade chans att vända, men den lilla chansen grusades av en smärtsamt effektiv Djokovic (vann 89 procent av poängen i egen serve och 49 procent i Wawrinkas).

Djokovic stannade på drygt 14 oprovocerade misstag och slog sin första winner sent i första set, vilket är det enda man kan klaga på vad gäller Djokovics prestation. Och det där med winners förresten. Räcker det att slå 7-8 stycken under en match, ja varför ska man då behöva slå mer?

Nej, det här var en i grunden nästan helt fläckfri insats. Just nu känns det faktiskt som att ingen kan stoppa honom. Inte när han spelar så här.

Inte ens Nadal.

Spanjoren gjorde en bra match mot Federer, om än inte bländande. Främst var det faktiskt på det taktiska planet han imponerade. Förr i tiden, nästan så långt bak man kan minnas och inklusive deras tre tidigare möten i år, har deras matcher (lite förenklat) handlat om en sak: den som tar kontroll och utmanar den andras backhand i duellerna vinner matchen.

Så var det inte i dag.

Nadal sökte sig i stället osedvanligt ofta till Federers forehand. Och mönstret var tydligt: flytta Federer i sidled åt ena hållet, fånga honom sedan på fel fot genom att byta riktning tvärt.

Det började ganska bra för Federer. Hängde med i duellerna, bjöd på solitt försvarsspel och servade stabilt. Hade tre breakbollar i mitten av setet men brände samtliga och blev sedan själv bruten till 5-4. Plockade fram sitt absolut bästa returspel och bröt tillbaka, men tappade sedan sin serve på nytt.

Då var det adjöss och god natt. Man blir liksom inte bruten två gånger i sådana lägen mot Rafa. Särskilt inte när man redan fått en livlina. Man får sällan, för att inte säga aldrig, en till.

Matchbilden var ungefär densamma i andra set, med skillnaden att Federer aldrig var riktigt nära att hota Nadal i spanjorens servegame. I alla fall inte på allvar. Samtidigt pressades Federer hela tiden i egen serve (Nadal vann 40 procent mot schweizarens förstaserve, 50 procent mot andraserve) och blev bruten två gånger – andra gången i ett väldigt lojt servegame vid ställning 5-3 till Nadal.

Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN
Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN

Federers stora akilleshäl i dag var faktiskt inte hans backhand, utan för ovanlighetens skull hans forehand. Ovanligt, ja – men inte så oväntat. Det är inte hans forehand i sig som tappat i styrka och precision genom åren, utan främst hans fotarbete. När han hamnade lite fel i positioneringen efter att Nadal ändrade riktning i duellerna kom de oprovocerade misstagen. Särskilt när han försökte sig på att slå rak forehand.

Den största besvikelsen för honom själv lär vara att på tok för många av de oprovocerade misstagen på forehandsidan kom vid bra lägen, där Federer hade övertaget i duellen och chans att döda poängen.

Missarna duggar mycket tätarna numera, så generellt är det inte så mycket att säga om det. Mot Nadal har han dessutom anammat en mycket mer aggressiv taktik. Försöker returnera med backhandslag i stället för chip mycket oftare än mot andra spelare och tar bollen tidigare.

Det är inte alls fel av honom att spela så, särskilt inte när han väger upp det med ett välbalanserat försvarsspel (som han tyvärr dock inte kan upprätthålla under en hel match, vilket är en av anledningarna till att han generellt spelar mycket mer aggressivt), men i dag – liksom i finalen i Rom i våras – kunde han inte fullfölja sin strategi med den precision som krävs.

7-5, 6-3 till Nadal, som alltså bärgade sin första seger inomhus mot Federer. Det här får förresten anses ha varit Federers tveklöst bästa chans i år att faktiskt slå Nadal. Att han sköt så högt över ribban i dag får en ju så klart att undra om han någonsin kommer kunna snygga till den inbördes statistiken. Jag tror inte det, men det är en helt annan diskussion som ni gärna får hänge er åt i kommentarsfältet.

Själv tycker jag att det blev ett riktigt bra avslut för Federer. En final och två semifinaler på tre veckor är hans tveklöst bästa facit på hela året. Som jag sagt tidigare – han har något att bygga vidare på inför 2014. Och vid det här laget har han nog förstått att det krävs mycket jobb och träning om han ska kunna fortsätta på den här nivån.

Nåväl.

Ännu en blockbuster mellan Nadal och Djokovic väntar oss alltså i morgon. Det blir grejer det.

Sida 1 av 5
  • Tjänstgörande sportredaktör: Hampus Hagman
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB