Arkiv för kategori WTA Premier 5

- Sida 1 av 4

Välkomna tillbaka, Tsonga och Williams!

av Henrik Ståhl
Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: AP
Jo-Wilfried Tsonga. FOTO: AP

Räck upp en hand om du trodde att Jo-Wilfried Tsonga skulle slå Novak Djokovic, Andy Murray, Grigor Dimitrov och Roger Federer på sin väg mot sin första Masters-titel på sex år i Toronto.

Eller att Venus Williams skulle ta sig hela vägen till final i Montréal – efter att ha besegrat suveräna lillasystern Serena.

Nä, tänkte väl det.

Big Fours dominans i Masters-sammanhang är vida känd.

Och av alla de nio 1000-turneringarna har den dominansen varit som allra mest accentuerad i just Canada Masters (som spelas växelvis i Toronto och Montréal).

Inför årets upplaga av tävlingen hade Big Four vunnit 10 raka, fördelat på 3 till Rafael Nadal (2005, 2008, 2013), 3 till Novak Djokovic (2007, 2011-2012), 2 till Andy Murray (2009-2010) och 2 till Roger Federer (2004, 2006) – den senaste spelaren utanför kvartetten att bärga bucklan på kanadensisk mark var Andy Roddick 2003.

Givet Jo-Wilfried Tsongas svaga form (24-13 i matchfacit inför turneringen, trillade ur topp 10 i mars – för första gången sedan 2011) och tuffa lottning var det nog inte många som lyfte fram honom som guldkandidat i början av förra veckan.

Men efter att rutinmässigt ha avfärdat Edouard Roger-Vasselin och Jeremy Chardy fullkomligt mosade han världsettan Djokovic i åttondelsfinalen. Djokovic må ha varit helt under isen (hade stora bekymmer redan mot Tsongas landsman Gaël Monfils i öppningsmatchen), men hur det än är med den saken gav triumfen Tsonga en tillräckligt stor självförtroendeboost för att han skulle kunna vända ett till synes omöjligt underläge mot Murray i kvarten.

Murray hade alltså kvitterat via 6-4 i andra set efter en smakstart för Tsonga – och i tredje set tog skotten, som vid det laget vridit taktpinnen ur Tsongas hand fullständigt, en betryggande 3-0-ledning.

Tsonga plockade därefter hem sex av de kommande sju gamen, vann matchen med siffrorna 7-6(5), 4-6, 6-4 och följde upp sina två succéer med att köra över en synbart (fysiskt alternativt mentalt) sliten Grigor Dimitrov i semifinalen: 6-4, 6-3.

I finalen mot Roger Federer var han sedan helt orubblig. Servade extremt bra (slog visserligen bara in 50% förstaservar, men vann 94% av dem – och 63% i andraserve), returnerade aggressivt och var nära att stänga matchen redan i mitten av andra set. Det gick slutligen till tiebreak, där det inte var något snack om saken. Federer fick inget utrymme alls i Tsongas serve och det blev en behaglig resa till karriärens andra Masters-buckla (vann första i Paris 2008) för fransmannen: 7-5, 7-6(3).

Nu gjorde Federer i ärlighetens namn ingen bra match. Kanske (förmodligen?) påverkade det faktum att Federer spelade sena kvällsmatcher hela veckan, medan finalen spelades 15.00 lokal tid. Men det känns också som att orsaken till hans svaga insats till viss del ligger på ett mentalt plan. 3-7 i finalfacit de senaste två säsongerna (2-5 i år – varav tre förluster kommit i Masters- och Grand Slam-sammanhang) bara måste ju ligga och skava i bakhuvudet.

Tycker ändå att det finns en hel del positivt för Federer att ta med sig från Toronto. Underlagsbytet, från gräs till hardcourt, gick friktionsfritt i år och han har trots allt tre raka finaler på cv:t under sommaren (seger i Halle, förlust i Wimbledon och Toronto). Dessutom totalt fyra finaler på sina sex senaste turneringar, på tre olika underlag.

För Tsongas del var den här framgången ytterst välbehövlig. Under hela förra året mäktade han bara med två segrar över topp 10-spelare (dåvarande världstian Richard Gasquet Australiska öppna och trean Federer i Franska öppna) – i Kanada slog han fyra på raken.

Vill ni ha lite mer statistik? Klart ni vill!

• Första spelaren utanför topp 10 att vinna en Master sedan Ivan Ljubicic (rankad 26) i Indian Wells 2010.

• Första franske herrspelaren någonsin att vinna Canada Masters.

• Första spelaren att slå fyra topp 10-spelare i en och samma turnering sedan Guillermo Canas (19) i Toronto 2002 (slog tian Federer, femman Jevgenij Kafelnikov, trean Tommy Haas och tvåan Marat Safin).

• Första spelaren att slå Novak Djokovic, Andy Murray och Roger Federer i en och samma turnering sedan Rafael Nadal i Hamburg 2008.

Inte illa pinkat för en spelare som klev in i turneringen med 0-7 i matchfacit mot topp 10-spelare, om man säger så.

Nu hoppas vi bara att han bygger vidare på den här triumfen. När Tsonga spelar med så högt självförtroende som han gjort den här veckan är han verkligen en fröjd för tennisögat. Kapaciteten har funnits där hela tiden, men det senaste året har han haft förtvivlat svårt att få ut max av sitt spel. Serven har inte varit samma bastanta vapen som det brukar vara och han har ofta spelat med ett visst mått av panik och desperation i avgörande lägen.

Roger Federer. FOTO: AP
Roger Federer. FOTO: AP

Han visade ju inte minst under förra årets grussäsong att han vid sidan av sina färgsprakande fyrverkerier besitter en stor strategisk kompetens, men den taktiska tryggheten och tålamodet har helt enkelt inte funnits där.

Ett mönster jag noterade under gårdagens final var att Tsonga hela tiden sökte lägen att attackera Federers backhand med raka slag eller inside out-forehand. Oftast genom att flytta Federer mot schweizarens backhandruta och tvinga fram lägen där han kunde rikta slagen tätt inpå kroppen på Federer.

Det här med att låsa fast spelet mot världstreans backhand är som ni vet en beprövad och effektiv taktik, men Tsonga har inte en tillräckligt giftig backhand själv för att sätta så hård press i cross court-dueller. Federer hänger med rätt bra i det tempot, helt enkelt. Därför gäller det för Tsonga att flytta Federer till en position i banan där han kan slå med så lite vinkel som möjligt, eftersom Federer har problem att förflytta sig och komma rätt till bollen på så liten yta.

Han var dessutom överlägsen från baslinjen. Federer försökte sig på en hel del tempoväxlingar, men Tsonga trivdes överlag riktigt bra med speltempot – medan schweizaren hade stora problem att hitta sin rytm i grundslagen (nästan 40 oprovocerade misstag under de två seten är förstås på tok för mycket).

I stället gick Federer all-in på sina nätattacker. Det funkade bra men räckte inte mot en solid Tsonga. Likväl mycket starkt av Federer att klamra sig kvar i matchen. Tsonga var faktiskt långa stunder helt överlägsen och utmanade hela tiden i världstreans serve (Federers servegame snittade på cirka 7 minuter och 30 sekunder i andra set).

Ska bli mycket intressant att se hur Tsonga förvaltar den här framgången nu. Pressen kommer att vara hög på honom i Cincinnati, och frågan är om han hinner återhämta sig efter den mentala urladdningen. Kan inte påstå att jag har skyhöga förväntningar på honom direkt, men på lite längre sikt borde vi få se en pånyttfödd Tsonga.

* * *

Venus Williams. FOTO: AP
Venus Williams. FOTO: AP

Jag kunde tyvärr inte se matchen mellan Venus och Serena Williams, men det råder ingen tvekan om att den skrällen var i klass med Tsongas mot Djokovic.

Det var alltså systrarnas totalt 25:e möte. Serena ledde med 14-10 och hade fem raka segrar inför deras semifinal i Montréal. Venus hade slagit ut formstarka världssjuan Angelique Kerber och 16-rankade Carla Suarez Navarro, medan Serena krånglat sig förbi Caroline Wozniacki i sin kvartsfinal efter två rutinsegrar.

Venus tappade en 3-1-ledning i inledningen av matchen men bärgade till slut triumfen i tre set: 6-7(2), 6-2, 6-3.

Venus första seger över en världsetta sedan hon slog Dinara Safina i Wimbledon-semifinalen 2009, och första seger över lillasyster Serena sedan Dubai samma år.

Serena själv sa det bättre än någon annan, på Twitter:

Efter triumfen är Venus Williams hur som helst topp 20 igen för första gången sedan 2011.

ANALYS: Så blir Canada Masters 2014

av Henrik Ståhl
Så här kan det se ut i Canada Masters/Canadian Open/Rogers Cup (kärt barn har många namn). FOTO: ATP
Så här kan det se ut i Canada Masters/Canadian Open/Rogers Cup (kärt barn har många namn). FOTO: ATP

Till och med den mest ljuva av semestrar måste pausas när det vankas Masters, inte sant?

Japp, så får det bli.

Det har på vissa sätt varit ganska händelserika tennisveckor efter WimbledonBernard Tomic vann sin första titel på ett och ett halvt år i Bogota (slog regerande mästaren Ivo Karlovic i finalen), Pablo Cuevas följde upp sin triumf i Båstad med att vinna karriärens andra titel i Umag (finalseger över veteranen Tommy Robredo), skadedrabbade framtidslöftet David Goffin bärgade sin första ATP-titel i Kitzbühel (besegrade 20-årige talangen Dominic Thiem i österrikarens första ATP-final) och Milos Raonic vann sin hittills största titel, i 500-turneringen i Washington i går (i ATP-historiens första helkanadensiska final; Raonic körde över Kanadatvåan Vasek Pospisil: 6-1, 6-4).

Dessutom har Serena Williams gjort storslagen comeback efter besvikelserna i Wimbledon. Vann sin fjärde titel för säsongen i Stanford (finalseger över Angelique Kerber) och som grädde på moset nådde hon milstolpen 200 veckor som världsetta.

Utöver detta finns det även mer negativa nyheter att rapportera. Som att Rafael Nadal tvingas dra sig ur både Canada Masters och Cincinnati Masters på grund av en handledsskada han ådrog sig på träning. Det är än så länge oklart om han hinner återhämta sig i tid för att försvara sin US Open-titel från i fjol.

Minst 2,000 poäng kommer han att gå miste om, Nadal, eftersom han vann både i Montréal och Cincinnati förra året. Missar han även US Open blir poängtappet 4,000 poäng. Ett ordentligt avbräck för spanjoren, så klart – och för turneringarna. Alltid tråkigt när toppspelare missar stora turneringar – och i Toronto (där herrarnas Canada Masters spelas i år) får vi inte heller se Juan Martín del Potro (handledsskada) och Kei Nishikori (fotskada).

Och världstvåan Li Na missar damernas turnering i Montréal på grund av knäskada (vilket innebär att Simona Halep tar över hennes position på världsrankningen nästa vecka, trots att även hon står över Canada Masters). Knäskadan spolierar hela Li Nas hardcourt-säsong i Nordamerika och hon missar således Montréal, Cincinnati och US Open. Oerhört trist.

Hur som helst. Med allt detta sagt är det väl lika bra att dyka ner i lottningarna?

Japp, så gör vi.

* * *

HERRAR

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

ÖVRE HALVAN:

Novak Djokovics halva. Ingen busenkel lottning för världsettan. Radek Stepanek eller, i värsta fall, Gaël Monfils i öppningsmatchen. Därefter troligen Jo-Wilfried Tsonga. Och så Andy Murray i kvartsfinal. I semifinal väntar sedan sannolikt Stan Wawrinka eller Grigor Dimitrov.

Okej, jag ser inte riktigt att någon av Stepanek, Monfils eller Tsonga (som har 11 raka förluster mot Djokovic och inte tagit set på sju matcher – senast han plockade ett var i Franska öppna 2012) mäktar med en skräll på papperet, men han kunde likväl ha fått en mycket ”bättre” lottning, om man säger så.

Murray? Nja. Finns inte jättemycket som talar för honom i en matchup mot Djokovic i nuläget, men han kan givetvis göra livet riktigt surt för serben om han är på bra spelhumör.

Wimbledon-sensationen Nick Kyrgios ska man så klart hålla ett öga på. Santiago Giraldo är en stabil spelare som tagit stora kliv framåt i år, men han är knappast någon omöjlighet för 19-åringen – som enligt uppgift tränat stenhårt hemma i Australien sedan äventyret i England.

Frågan är, som alltid efter en sådan enorm succé som den Kyrgios svarade för i Wimbledon, hur han hanterar pressen, nu när alla ögon är riktade mot honom och det ställs högre krav än tidigare. Bra, förhoppningsvis. Vill gärna se honom ta sig an Murray i andra omgången.

Richard Gasquet möter oturligt nog Vasek Pospisil i sin öppningsmatch. Pospisil slog ju som bekant fransmannen i Washington i en tresetsrysare och kommer att ha hemmafansen på sin sida i Toronto. Märktes dock i finalen mot Raonic att den nu 27-rankade Pospisil var sliten efter ett gäng tuffa matcher i Washington, och frågan är om han hunnit ladda om mentalt efter att ha spelat – och blivit utspelad – i karriärens första ATP-final. Tror på Gasquet där, hemmastödet till trots.

Och så har vi Bernard Tomic mot Ivo Karlovic i en repris på finalen i Bogota. Blev ju en riktigt tajt tillställning den gången och blir det säkert här också.

Sektionen under är lite halvsömnig, måste sägas. Tredjeseedade Wawrinka möter Benoit Paire eller Alejandro Falla i sin öppningsmatch.

Kul att se framtidslöftet Thanasi Kokkinakis i en ATP-huvudturnering. Blir hans blott sjätte match på den här nivån (1-4 i matchfacit; segern kom i Australiska öppna). Får förmodligen stryk mot betydligt mer rutinerade Kevin Anderson, men en skräll är inte helt utesluten. Konstigare saker har hänt, och Kevin har inte direkt imponerat efter Wimbledon (förlust mot Thiemo de Bakker i Atlanta, torsk mot Donald Young i kvarten i Washington).

Dominic Thiem får formsvaga Gilles Simon i första omgången. Möter sedan Robredo eller Philipp Kohlschreiber, om han slår Simon. En hyfsat bra lottning för honom. Vore kul att se honom i en åttondel mot Grigor Dimitrov.

Dimitrov drog sig visserligen ur Washington, men det var på grund av förkylning. Borde vara fit for fight nu, alltså. Och sett till lottningen borde vi få en kvartsfinal mellan honom och Wawrinka. Varken (visserligen formstarka) Donald Young eller hemmahoppet Frank Dancevic borde kunna rubba honom i öppningsmatchen. Finns viss skrällpotential hos typ Kohlschreiber eller möjligen Thiem, men nä. På papperet borde Dimitrov ta sig till kvartsfinal.

Väl där är jag benägen att hålla Wawrinka som favorit. Tror dock att det kan bli en riktigt intressant match.

Men vad säger ni, Djokovic-Wawrinka i semifinal? Det vore inte dumt alls. De har trots allt inte mötts sedan den episka kvarten i Australiska öppna.

De går till semifinal: Djokovic, Wawrinka.
Skrällvarning: Murray, Dimitrov, Kyrgios.
Bubblare: Thiem, Tsonga, Gasquet.

* * *

Klicka för större version.
Klicka för större version.

UNDRE HALVAN:

Finfin lottning för andraseedade världstrean Roger Federer. Varken Jerzy Janowicz eller Peter Polansky skrämmer i öppningsmatchen. I värsta fall möter han sedan Marin Cilic i åttondelsfinalen, men trots vissa framgångar den här säsongen har han varit förhållandevis uddlös mot toppspelarna. Därefter väntar troligen David Ferrer eller kanske John Isner i kvartsfinal.

Riktigt dåsig sektion, för övrigt. På papperet rätt tråkiga matchups och potentiellt trista åttondelar och kvartar. Best case scenario är typ Federer-Cilic och Ferrer-Isner i åttondelarna och Federer-Ferrer i kvarten.

Lite roligare ovanför. Jack Sock eller Jürgen Melzer ska inte kunna rubba Raonic när han är i så bra slag, men i åttondelen får vi förhoppningsvis se en match mellan världssexan och Ernests Gulbis. Raonic har 4-0 i inbördes möten och 8-1 i set mot letten, men det känns likväl som en potentiellt intressant matchup.

Stalltipset är ändå att Raonic går till kvartsfinal, där han möter… Tomás Berdych? Sannolikt ja, sett till lottningen. Kan dock ställas mot Roberto Bautista Agut i åttondelen. Den matchen skulle kunna gå lite hur som helst.

Känns hur som helst som att vi borde få en semifinal mellan Federer och Raonic. Tror inte vare sig Berdych eller RBA rår på Raonic på hemmaplan, nämligen. Särskilt inte när han är i så här bra form. Går verkligen från klarhet till klarhet den här säsongen, 23-åringen.

De går vidare till semifinal: Federer, Raonic.
Skrällvarning: Gulbis, Bautista Agut, Isner.
Bubblare: Berdych, Cilic.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Wawrinka, Federer slår Raonic.

FINALEN: Djokovic slår Federer.

En finalrepris från Wimbledon, alltså? Ptja, inte helt otroligt. Federer har trots allt ingen jättesvår lottning, som sagt, och servekanoner brukar han hantera bra (inklusive Raonic). Wawrinka mot Raonic känns faktiskt inte helt osannolikt det heller. Eller Wawrinka-Federer. Om jag skulle rangordna de potentiella finalerna efter sannolikhet skulle det nog se ut så här: Djokovic-Federer, Wawrinka-Federer, Wawrinka-Raonic.

Tycker ändå att det känns sekundärt, faktiskt. Både i Toronto och Cincinnati ska det bli allra mest intressant att följa de unga framtidslöftena. Raonic, Thiem, Kyrgios, Paire, Kokkinakis, Tomic. Främst Raonic, Thiem och Kyrgios.

I slutänden brukar det bli någon av de mer etablerade stjärnorna som bärgar titeln på den här nivån, men nu när det är så många underifrån som knackar på dörren kan mycket spännande saker hända.

* * *

Obs, uppdaterar med analys av damernas lottning under kvällen!

ANALYS: Så blir finalerna i Rom

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal. FOTO: AP
Rafael Nadal. FOTO: AP

Tävlingsveckan är snart över.

På herrsidan bjuds vi på en blockbuster, på damsidan en på papperet sval tillställning.

Så hur tror vi att båda dessa kommer att utspela sig?

Gårdagens semifinaler blev inte riktigt som jag hade föreställt mig dem på förhand.

Till att börja med åkte Jelena Jankovic ut med huvudet före – och Sara Errani blev första hemmaspelaren på 30 år att ta sig till final på hemmaplan i Rom, via 6-4, 6-4. Dålig match av Jankovic. Sure, Errani spelade bra, men inte så bra. Fick mycket hjälp av Jankovics enkla missar.

Serena WilliamsAna Ivanovic blev en svängig historia. Williams tog första set med 6-1 men tappade sedan fyra raka game i andra. Förlorade så småningom setet med 6-3, för att sedan köra över Ivanovic på nytt i tredje: 6-1, 3-6, 6-1.

Som ni minns skrev jag inför gårdagens semifinaler att det hade varit en större skräll om Milos Raonic slagit Novak Djokovic än om Grigor Dimitrov besegrat Rafael Nadal.

Well.

Djokovic hade samma problem han alltid har mot servekanoner och stördes också rejält av vinden. Samtidigt gjorde Raonic en riktigt bra match. Han tar fortfarande kliv framåt i utvecklingen, trots att det ibland känns som att han står still. Hans överlägset bästa grusmatch i år.

Han är förstås fortfarande otymplig, men rör sig avsevärt mycket bättre nu än för ett par år sedan. Hängde med bra i spelet, vilket jag trodde skulle vara en fördel för Djokovic – men han lyckades långa stunder sätta ordentlig press på serben. Fortfarande de korta poängen som han fick mest utdelning i, men det är ändå positivt att han kan matcha Djokovic så här pass bra. 6-7(5), 7-6(4), 6-3 är bra förlustsiffror för honom. Desto sämre segersiffror för Djokovic, även om gnetsegrar alltid är imponerande i sig. Hade trots allt minibreak mot sig i andra sets tiebreak, men red ut stormen.

Några timmar senare ställde Grigor Dimitrov ut sina hajpade skor på banan – och fick sig en ordentlig lektion i Masters-tennis av Nadal.

Helt chanslös var han, Dimitrov. Nadal plockade isär hans backhand som en sjuåringen plockar isär lego och gav inte bulgaren andrum över huvud taget: 6-2, 6-2.

Stora segersiffror – men hur imponerande var egentligen Nadals seger? Inte överdrivet, det måste sägas. Hans spel påminde förvisso mer om det i tredje set mot Andy Murray än i första set (där han tappade fem raka game och var nära att bli nollad), men Dimitrov utgjorde inget hot alls den här kvällen. Att Nadal höll nere siffrorna över oprovocerade misstag – som haglat från hans racket under veckan – är därför ingen bedrift i sig. Han blev ju aldrig riktigt satt under press.

Samtidigt lämnar Djokovics insats mycket övrigt att önska. Som sagt alltid svårt att möta servekanoner, men den här segern satt lite för långt inne för att inte höja vissa frågetecken. Det är trots allt grus vi pratar om här. Ett underlag som Raonic normalt inte ska hota honom på, kan man tycka.

Så, hur påverkar detta dagens drömfinal?

Vi tar en titt:

* * *

Novak Djokovic. FOTO: AP
Novak Djokovic. FOTO: AP

RAFAEL NADAL – NOVAK DJOKOVIC

22-18 i inbördesmöten till Nadal. Inga andra spelare har mött varandra så många gånger – och ingen annan spelare har besegrat Rafael Nadal så många gånger.

Dock bara tre gånger på grus: Madrid och Rom 2011, Monte Carlo 2013. Känns nästan lite konstigt. Som att det borde vara några till. Kan han plocka sin fjärde i dag?

Knappast en omöjlighet. Om man struntade helt i gårdagens semifinaler och enbart bedömde matcherna fram till lördag, då skulle jag peka ut Djokovic som klar favorit. Typ 70-30.

Nu, efter semifinalerna, känns det snarare som 55-45. Eller kanske 60-40.

För det är trots allt svårt att inte hålla Djokovic som favorit. Han har överlag sett mest stabil ut, med undantag för matchen mot Dimitrov har Nadal haft en osedvanligt krånglig väg till final och Djokovic brukar som ni vet snudd på överprestera så fort han möter spanjoren.

Vädret kommer säkerligen bli en faktor, återigen. Djokovic har inte hanterat blåsten bra alls och Nadal har inte störts nämnvärt av den lite mer regntunga banan mot främst Murray (i alla fall inte i andra och tredje set) men även mot Dimitrov.

Båda har nog gått stärkta ur sina respektive semifinaler: Nadal för att han hittat sitt spel, Djokovic för att han krånglade sig ur en knepig match. Samtidigt ska nämnas att Nadal tillbringat uppemot 10 timmar på banan redan. Det kan givetvis påverka. Särskilt med tanke på att han spelade kvällsmatchen i går och inte fått lika mycket tid till återhämtning.

Hur blir finalen spelmässigt då?

Precis som mot Dimitrov kommer Nadal vilja ta kommandot omgående. Utnyttja det faktum att Djokovic brukar vara trög i starten. Om Djokovic såg matchen mellan Nadal och Murray så borde han försöka styra spelet mot spanjorens forehand. Mönstret backhand cross court mot Nadals forehand, sedan rak backhand mot Nadals backhand för att fånga världsettan i ett defensivt steg och avslutningsvis återigen sikta in sig på forehandrutan känns som ett troligt mönster. Skulle inte heller förvåna mig om Djokovic försöker sig på den raka forehanden i Nadals vänstra hörn, för att fånga honom på fel fot. Funkade bra för Murray.

Matchbilden kommer säkerligen bölja fram och tillbaka, men avgörande blir vem som dikterar spelet. Alltså inte vem som är mest aggressiv eller offensiv, utan vem som får sin motståndare dit han vill. Det var så Murray gjorde mot Nadal. Det handlade inte jättemycket om att han var mer aggressiv och offensiv, utan hur och när.  Alltså: hur han byggde upp poängen.

Den som blir poängens byggmästare kommer vinna finalen i dag.

Väldigt öppen match, många faktorer som kan bli helt avgörande – men jag säger ändå svag fördel Djokovic, 55-45.

Serben är faktiskt den enda förutom Juan Carlos Ferrero som besegrat Nadal i Rom. Ferrero gjorde det i andra omgången 2008, Djokovic i finalen 2011. Nadals sjätte raka final i Rom, nionde totalt. Sju titlar har han redan. Ett galet bra facit.

Dock inte lika galet som i Monte Carlo, där han hade åtta raka titlar.

Tills Djokovic satte stopp för honom i spanjorens nionde raka.

* * *

Serena Williams. FOTO: AP
Serena Williams. FOTO: AP

SERENA WILLIAMS – SARA ERRANI

Errani är på gång nu, skriver jag för hundrafemtielfte gången. Trots att Jankovic svarade för en blek insats i går är det likväl imponerande av världselvan att ta sig hela vägen till final.

Men här tar det stopp va?

6-0 i inbördes möten och 12-1 i setfacit talar sitt tydliga språk.

Sara Errani. FOTO: AP
Sara Errani. FOTO: AP

Ja, Errani trivs bättre på grus än Williams – men nej, det gör henne inte till en bättre spelare på grus. Williams har gått från klarhet till klarhet i Rom, enda riktiga vägbulan kom i andra set mot Ivanovic i går och det redde hon ändå ut med bravur.

Jag har svårt att se hur Sara Errani ska kunna stoppa hennes framfart. Det räcker liksom inte med att spela smart och på toppen av sin förmåga mot Williams. Hon måste dessutom spela ett spel hon inte riktigt har, det vill säga ett aggressivt och offensivt finslipat sådant. Errani har tillräckligt bra försvarsspel och slagregister för att kunna hänga med bra i spelet, men när Williams höjer tempot ska hon normalt blåsa världselvan av banan.

Jag hoppas på en intensiv match, att Errani överpresterar och gör sin bästa insats i år.

Men kommer det att räcka? Nej, jag tror inte det. Det lär krävas att Williams på ett eller annat sätt viker ner sig för att Errani ska kunna fullborda en skräll av den här digniteten.

Semifinalerna i Rome Masters

av Henrik Ståhl

Nästan en hel tävlingsvecka är tillryggalagd. 

I dag ska fyra kombattanter bli två.

Här är min analys av semifinalerna:

* * *

Rafael Nadal. FOTO: AP
Rafael Nadal. FOTO: AP

RAFAEL NADAL – GRIGOR DIMITROV

Den tveklöst intressantaste matchen. 4-0 i inbördes möten för Nadal, men Dimitrov har faktiskt tagit set i samtliga matcher. Aldrig varit riktigt nära att hota på allvar, men han har absolut stört världsettan. Ordentligt.

I dag får han en ny chans – och det kan mycket väl vara hans bästa chans någonsin. Nadal är ingen maskin och lär vara mör efter drygt 8 timmar ute på banan de senaste tre dagarna. Själv behövde Dimitrov bara spela klart ett set (6-2) innan Tommy Haas kastade in handduken på grund av axelskada efter drygt en halvtimmes spel.

Det är med andra ord en pigg och fräsch 23-åring (fyllde år i går) som utmanar Gruskungen om en av finalbiljetterna.

Spelmässigt är min gissning att Dimitrov försöker kopiera Andy Murrays bedrift i går, det vill säga att ta kommandot omgående och alternera stabil defensiv med spetsoffensiv.

Frågan är hur vädret kommer vara. Om det är som i går, det vill säga regnigt, så gynnar det Dimitrov eftersom Nadal då inte får lika hög utdelning på sin extrema topspin. Nadal brukar påverkas negativt av att banan ”dör” på det sättet. Så även mot Murray i går, men det hanterade han väldigt bra. Viktigt för Nadal att inte bli passiv och falla tillbaka för djupt i banan. En väldigt viktig statistisk faktor i gårdagens kvartsfinal var hans positionering i förhållande till baslinjen – i första set stod han några meter bakom den i nästan 50% av duellerna, i andra set flyttade han fram positionerna markant.

Om Dimitrov är smart borde han attackera Nadals forehand så fort han får läge. Det är ett mönster vi sett genomgående på sista tiden, både från Stanislas WawrinkaKei Nishikori och Andy Murray. Skulle vilja påstå att Murray gjorde det bäst i går: Mata mot Nadals backhand, tvinga fram en defensiv rak slice eller kort backhand, attackera forehandrutan skoningslöst. På så vis hinner inte Nadal ladda sin forehandbössa och motståndaren får chans att antingen gå fram på nät eller fånga spanjoren på fel fot.

Med andra ord: Fokusera inte för hårt på Nadals backhand. Det gör bara att Nadal hittar sin matchrytm och till slut ges lägen att antingen gå runt med sin forehand eller styra spelet åt ett annat håll.

Nadal favorit så klart, men jag tycker att det är nästan lika stor skrällpotential i dag som i går. Räkmacka för Dimitrov, som visserligen fick en prövning i Tomás Berdych men undslapp Wawrinka (och behövde inte ens spela klart kvarten).

Bra chans för Dimitrov att ta sig till första Masters-finalen i karriären. Han är trots allt en i grunden mer kompetent grusspelare än Murray och är på ordentlig frammarsch.

Men visst ska väl Nadal greja det här?

* * *

Serena Williams. FOTO: AP
Serena Williams. FOTO: AP

SERENA WILLIAMS – ANA IVANOVIC

Revanschmöte! Ivanovic vann ju en stenhård kamp i Australiska öppna-åttondelen tidigare i år. 4-1 i inbördes möten till Williams annars, men det är ju den där matchen man lägger vikt vid.

Generellt är Ivanovic en bättre grusspelare än Williams, men eftersom Williams i grunden är en så mycket bättre spelare så har hon ändå det teoretiska övertaget.

5,00 gånger pengarna på Ivanovic, och det känns ju ändå rimligt. Det krävs verkligen att Ivanovic gör en kanonmatch, utan självdestruktiva dippar och spelmässiga implosioner, för att vinna det här. Williams har trots allt inte sett ut att hämmas alls av lårskadan och gått fram som en ångvält i Rom.

* * *

Novak Djokovic. FOTO: AP
Novak Djokovic. FOTO: AP

NOVAK DJOKOVIC – MILOS RAONIC

I det här skedet har Djokovic tveklöst fått den enklare semifinalen än rivalen Nadal, något annat går ju inte att säga. Dels för att Dimitrov är så pass mycket bättre på grus än Raonic, dels för att kanadensaren trots allt inte sett stekhet ut den senaste tiden. Inga riktigt prövningar i Rom heller: Bolelli-Tsonga-Chardy. Hade ju kunnat vara värre, även om jag tycker att segern mot Tsonga var imponerande.

Djokovic har erkänt svårt för servekanoner, det måste tas i beaktande. Serben gillar inte att få sin matchrytm söndersliten, och det får man alltid mot mammutservare. Här kan Raonics ändå hyfsade grundspel faktiskt vara till Djokovics fördel. Till exempel Ivo Karlovic eller i viss mån John Isner har ju förtvivlat svårt att hålla sig kvar i duellerna mot en så pass överlägsen spelare som Djokovic, men Raonic står sig ändå hyfsat i bollandet. Underlägsen, absolut – men han är ändå överlag stabilare i sitt grundspel än Karlovic/Isner.

1-0 i inbördes möten för Djokovic, och den gången blev det seger i raka set: 7-6(1), 6-2, 6-2, i Davis Cup (på grus). Ett liknande scenario är att vänta i dag. Raonics chans är att ta Djokovic på sängen, innan han hunnit bli varm i kläderna. Extremt kritiskt för kanadensaren att få med sig första set.

Men att han ska vinna två mot världstvåan? Konstigare saker har skett, men jag har svårt att se det. Betydligt större skräll om Raonic slår Djokovic än om Dimitrov besegrar Nadal.

* * *

Jelena Jankovic. FOTO: AP
Jelena Jankovic. FOTO: AP

JELENA JANKOVIC – SARA ERRANI

Imponerande av Errani att plocka sin första pinne mot en topp 5-spelare, men kan hon upprepa gårdagens succé och även slå världsåttan?

Spontant: Nej. Errani har visserligen varit på gång ett par veckor nu, men så bra har hon faktiskt inte sett ut. Om det Li Na själv säger stämmer så fick hon ju dessutom draghjälp från allergichock/matförgiftning i går.

I dag räcker det i och för sig med att Jankovic tappar huvudet, vilket har hänt många gånger förr, men stalltipset är ändå att Jankovic och Williams möts i finalen (även om jag personligen hoppas på Jankovic-Ivanovic).

Murray nära stordåd mot Nadal

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal. FOTO: AP
Rafael Nadal. FOTO: AP

De hade inte mötts på 2,5 år.

Då bjöd Rafael Nadal och Andy Murray på turneringens bästa match.

De två första seten i den här kvällsmatchen, dagens – och veckans – överlägset bästa, kan egentligen avfärdas som parenteser: I första set var Rafael Nadal trögfotad och felkalibrerad, i andra var det i stället Andy Murray som slog av på takten.

Ett game var han från att servera Rafa hans 13:e bagel i karriären, vid 5-0 i första set (Murray har redan ”nollat” Nadal vid två tillfällen: I Rotterdam 2009 och Tokyo 2011).

Fortsatta svaghetstecken från Nadal i det där första setet. Visst spelade Murray jättebra, men jag köper inte teorin om att alla andra spelare plötsligt blivit så mycket bättre mot honom. Jag menar, det var många spelare som vågade spela mer aggressivt och ta större risker redan förra året, efter Horacio Zeballos skräll i Vina del Mar – utan att lyckas. Nadal var helt enkelt för bra.

I år är han inte det. Sex set, nästan sex timmar och över 7,000 meter tillryggalagda på banan mot Gilles Simon och Mikhail Juzjnyj bär vittne om det. (I Madrid sprang han lite mer än 2,000 meter på sina två öppningsrundor.)

Och när Nadal tvekar, då hugger spelare av Murrays kaliber som kobror.

Det var hur som helst tredje set som var huvudnumret i går kväll.

Andy Murray. FOTO: AP
Andy Murray. FOTO: AP

Nadal tog med sig momentum från andra set och plockade ett break omgående, men lyckades inte fullborda det – trots 40-15 i egen serve (helt magisk poäng där för övrigt, när Nadal drar en fantastisk backhandslice efter att ha blivit framlurad på nät, Murray ser helt chanslös ut – men slår in en winner bakom ryggen).

Pendeln svängde, som den ofta och snabbt gör i tennis, och plötsligt hade Murray 4-2. Två game från sin största seger sedan Wimbledon 2013.

Nadal svarade med att bryta blankt och hade sedan övertaget matchen ut. Från 4-5 plockade han 12 av de sista 13 poängen och säkrade en semifinalbiljett: 1-6, 6-3, 7-5.

Första riktigt bra matchen från Murray i år, skulle jag vilja påstå. Att han har en spelförståelse utöver det vanliga visste vi redan, men att spela så här balanserat och nästintill perfekt på grus mot Rafael Nadal… nej, det är ju inte ofta man ser honom göra det. Vi snackar liksom om en kille som aldrig spelat en ATP-grusfinal i hela sitt liv och som fick storstryk av då 46-rankade Santiago Giraldo för bara en vecka sedan.

Så som Murray täckte banan i går, och dessutom så ofta lyckades komma rätt till bollen, det var riktigt bra. Han har ju verkligen alla förutsättningar för att bli en bra grusspelare – defensiven, fysiken, returerna, spelsinnet – men har genom åren alltid haft stora bekymmer med att hitta sin matchrytm på underlaget. Det har delvis att göra med att han inte kan utnyttja kraften från motståndaren på samma sätt som på snabbare underlag, och dessutom har han lättare att hantera lägre studs. Bland annat.

Hur som helst en riktigt imponerande insats. Som det smattrade från Murrays racket. Den raka forehanden i Nadals vänstra hörn var särdeles effektiv. Förde tankarna till Wimbledon förra året, där han nyttjade den ofta och med gott resultat.

Dessutom försvarade han sig i vanlig ordning makalöst. Men det mest imponerande var ändå tempoväxlingarna, tycker jag. Där kommer hans fantastiska spelsinne in i bilden. Det är en mycket bra och viktig egenskap att kunna avgöra när du ska trycka på, när du ska falla tillbaka, när du ska ta de där riskerna etcetera. Det är där exempelvis Ernests Gulbis fallerar – med honom är det fullt ös från start till mål. Egentligen obegripligt att det inte läggs större fokus på ”braingame” i dagens tennis. Det är ju det som fått Stanislas Wawrinka och Kei Nishikori att ta så stora kliv framåt på så relativt kort tid.

Nåväl.

Vet inte hur stora växlar man bör dra på den här matchen, men en sak är säker: Den lär stärka både Nadals och Murrays självförtroende.

Någonting båda behöver, efter två på lite olika sätt tunga säsongsinledningar.

* * *

Även Novak Djokovics fick slita i går. David Ferrer var faktiskt långa stunder den spelmässigt bättre av de båda. Gnetade på, stressade världstvåan, tvingade honom hela tiden att slå ett extra slag och var ofta den som faktiskt tog kommandot i duellerna.

Lite ovanligt att se Djokovic vinna så många poäng på scrambling-abilities mot en spelare som Ferrer. Som vid 3-3, 30-30 i tredje set. Djokovic oerhört tillbakapressad, Ferrer slår en djup backhand cross court och serben hinner med nöd och näppe fram i tid – men lyckas få till en så pass giftig defensiv slice att Ferrer dundrar i nät. Kändes som en liten matchavgörare, den poängen.

Normalt är det ju annars så att Djokovic driver på spelet, men här var det alltså ofta Ferrer som satt i förarsätet. Desto mer imponerande seger för världstvåan. Inga tecken alls på skadehämningar. Bådar gott inför semifinal och eventuell final.

* * *

Sara Errani noterade sin första seger mot en topp 5-spelare i går: 6-3, 4-6, 6-2 mot världstvåan Li Na – som enligt egen utsago var sjuk. På presskonferensen efter matchen berättade hon att hon kräktes före matchen, efter att ha ätit pasta. Hon misstänker matförgiftning eller allergier (oklart mot vad).

* * *

Även Agnieszka Radwanska åkte på en skrällförlust: 6-4, 6-4 mot Jelena Jankovic. Fast ingen jätteskräll direkt. Kändes som en öppen match på förhand.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-17 kl. 11.13.45 Skärmavbild 2014-05-17 kl. 11.13.52

Kvartsfinalerna i Rom

av Henrik Ståhl
Ana Ivanovic skrällbesegrade Maria Sjarapova. FOTO: AP
Ana Ivanovic skrällbesegrade Maria Sjarapova. FOTO: AP

Jeremy Chardy slår Roger Federer.

Rafael Nadal pressas – av både Gilles Simon och Mikhail Juzjnyj.

Och Maria Sjarapova förlorar en grusmatch mot en annan spelare än Serena Williams för första gången på tre år.

Summa summarum: Rome Masters är lite av ett Crazy Masters i år.

Det brukar ju vara Madrid som är rysligt svårtippad. Inte för att den turneringen på något vis var lätt att tippa i år, men Rom tar nog priset.

Har för mig att jag nämnde det i senaste avsnittet av Tennispodden, att Rom faktiskt känns svårare att förutspå i år än Madrid.

Och på den punkten fick jag ju rätt.

I början av veckan hände inget mer uppseendeväckande än att Fabio Fognini fick stryk av Lukas Rosol (och det kom ändå inte som någon chock alls) och Dimitrij Tursunov, som inte direkt är ett namn att räkna med på grus, slog formstarka Roberto Bautista Agut.

Sen kom onsdagen.

Pang och bom, så var fjolårsfinalisten Roger Federer ute ur turneringen. 1-6, 6-3, 7-6(6) till Jeremy Chardy som gjorde en kanonmatch under svåra omständigheter (stormvindar, typ). Räddade matchboll i Federers serve vid ställning 5-6 i avgörande tiebreak, gjorde han. En helt galen räddning. Slår en inside out-forehand på Federers serve, schweizaren placerar den i motsatt hörn, Chardy springer snabbare än han någonsin gjort – och får tillräckligt mycket fart på bollen för att chocka Federer som smugit fram på nät.

Samma dag pressades Rafael Nadal till tre set mot Gilles Simon. Över tre timmar tog det för spanjoren att knyta ihop säcken, och då hade han ändå break i andra set: 7-6(1), 6-7(4), 6-2. Årets längsta match i bäst av tre set.

Även i går hade Nadal stora problem i ett blåsigt Rom. Han ledde med 5-3 i första set mot Mikhail Juzjnyj, men ryssen gnetade sig in i matchen och vann första set i tiebreak. Han fick också ett break med sig i andra set, innan Nadal tog över matchen och till slut säkrade en kvartsfinalplats: 6-7(4), 6-2, 6-1.

Vi är inte vana vid att se dig ha sådana bekymmer i tidiga rundor, sa en reporter på presskonferensen efter matchen.

– Ni får vänja er, replikerade Nadal. Det är normalt. Vid den här åldern gjorde (BjörnBorg helt andra saker. Det är inte möjligt att vinna enkelt i tio års tid. Samtidigt vet jag att jag kan spela bättre.

* * *

Maria Sjarapova. FOTO: AP
Maria Sjarapova. FOTO: AP

Gårdagens största skräll var onekligen Ana Ivanovics tvåsetsseger över Maria Sjarapova: 6-1, 6-4. Sjarapovas första förlust på grus mot någon annan än Serena Williams (som inte visade några tecken på att störas av lårskadan när hon körde över Varvara Lepchenko: 6-1, 6-2) sedan 2011.

Dessutom åkte Stanislas Wawrinka på sin andra stjärnsmäll på lika många veckor. Den här gången var det 36-årige Tommy Haas som tryckte till världstrean: 5-7, 6-2, 6-3. Enligt Wawrinka hade han svårt att röra sig efter en ryggskada han ådrog sig mot Pere Riba i öppningsmatchen.

– Det är ingenting allvarligt. Jag behöver bara vila i några dagar, säger han.

* * *

Milos Raonic slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 7-6(5), 6-4. Lite oväntat ändå, tycker jag. Tsonga har sett stark ut på sistone, och grus är som bekant inte Raonics bästa underlag. Viktigt för kanadensaren att hålla sin seedning, som jag skrev inför turneringen. Han har trots allt bara spelat in drygt 950 poäng hittills i år.

* * *

Andy Murray ångar på: 7-6(1), 6-4 mot Jürgen Melzer i går. Vilket innebär att skotten inte tappat set än. Starkt!

* * *

Ny tresetare mellan Tomás Berdych och Grigor Dimitrov. Den här gången var det 22-åringen som drog längsta strået: 6-7(3), 6-2, 6-2.

Med det sagt – låt oss nu titta på dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – ANDY MURRAY

Det här blir dagens sista match och även den på förhand överlägset mest intressanta. 13-5 i inbördes möten till Nadal. 4-0 på grus. Murray har lyckats ta ett set på de fyra grusmatcherna – i Monte Carlo 2011.

Sjukt att det har gått två och ett halvt år sedan de sist möttes (finalen i Tokyo 2011 – Murray vann: 3-6, 6-2, 6-0).

Och visst är det en smula ironiskt att ingen av dem riktigt stått att känna igen de senaste månaderna: Murray på grund av ryggoperationen som spolierade hans höst 2013, Nadal på grund av en ihärdig formsvacka.

Normalt ska ju Murray inte kunna hota Nadal på grus. Murray är alldeles för svajig på underlaget för det.

Men nu?

Den här formsvackan är inte att leka med. Det känns förstås jättekonstigt att säga det om en spelare som vann Madrid Masters så sent som förra veckan, som just nu är ohotad världsetta och som dessutom spelat in flesta poäng i år. Men som ni vet är det inte vilken spelare som helst det handlar om här. Det lät ungefär likadant om Roger Federer 2010, när han hamnade i en formsvacka efter Australiska öppna-triumfen.

Eller Novak Djokovic, för all del, i olika omgångar. Nu senast årets säsongsöppning, och fjolårets (där vändningen kom först efter Wimbledon).

Kan Murray hota Nadal i kväll?

Ja. Tveklöst. Om Simon kan pressa Nadal till tre set och Juzjnyj ha 1-0 i set och break i andra så kan Murray sätta krokben för spanjoren. Trots att han egentligen är lite av en bambi på hal is när det vankas grus.

Murray har inte påverkats av den extrema blåsten i Rom på samma sätt som Nadal, vilket så klart gynnar skotten. Men tillräckligt?

Svårt att säga. I grund och botten tycker jag ändå att den här matchen handlar om Nadal. It’s on his racquet, så att säga. Murray behöver spela mycket aggressivare än han normalt gör och Nadal ska helst inte hitta sin matchrytm för att Murray ska kunna vinna det här. Det är den spontana känslan.

Skrällpotentialen går dock inte att bortse ifrån. Om det blir tredje raka tresetaren för Nadal är det ingen större chock. Stalltipset är ändå att Nadal reder ut även denna storm.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – JELENA JANKOVIC

Den på papperet intressantaste kvarten på damsidan, tycker jag. Radwanska har sett bättre ut än vanligt på gruset i år. Jankovic har blandat och gett under säsongen.

5-1 i inbördes möten för Radwanska, men deras enda möte på grus vann Jankovic (Franska öppna 2008). Tre av de senaste fem matcherna har gått till tre set, inklusive Indian Wells i år (7-5, 2-6, 6-4 till Radwanska).

En högintressant match, som känns ganska öppen. Radwanska har som sagt imponerat på gruset i år, men Jankovic har, som vi vet, kapaciteten att skrälla.

Och ja, det vore inte ens någon överdrivet stor skräll om hon vinner. Enkel väg för båda hittills i turneringen, så det här blir första riktiga testet för båda.

2,20 gånger pengarna på Jankovic, Radwanska ger 1,66. Så pass jämnt är det alltså.

I grunden tror jag på Radwanska. Känns som att hon har tålamodet att nöta ner Jankovic även på grus.

* * *

NOVAK DJOKOVIC – DAVID FERRER

11-5 i inbördes möten och fem raka segrar för Novak Djokovic, men Ferrer leder med 3-1 på grus (Djokovics enda seger över spanjoren på underlaget kom i Madrid 2011). Det ska dock sägas att Ferrer vann vann sina grusmatcher 2004 (Bukarest), 2007 (Monte Carlo) och 2009 (Davis Cup, i Spanien) – det vill säga ett antal år före Djokovics stora genombrott.

Serben hade 0-4 i första set mot Philipp Kohlschreiber i går innan han vaknade till liv och dundrade hem segern: 4-6, 6-2, 6-1. Inga egentliga konstigheter där. Kohlschreiber har förvisso varit i ganska dålig form på sistone, men är en mycket kompetent grusspelare som ofta matchar toppspelarna i själva spelet – det är tyskens brist på vass udd som gör att han sällan når hela vägen fram.

Vad tror vi om Djokovic-Ferrer då?

Jag tror att världstvåan kommer att få slita. Ferrer är på uppgång efter magplasket i Barcelona och en överlag relativt tung säsongsöppning. Jag hävdar fortfarande bestämt att han tappat i genomslagskraft de senaste månaderna, men han är fortfarande däruppe och hotar.

Så även i dag.

Nu kan Ernests Gulbis bevisligen inte besegra Ferrer om man ska hårddra det – särskilt inte på grus – så spanjorens 6-2, 6-3-seger ska man kanske inte dra några jättestora växlar på. Men han har likväl sett stark ut på sistone och var inte långt ifrån att gå till final i Madrid förra veckan.

Vädret kan bli en avgörande faktor i den här matchen. Ni minns väl US Open-semifinalen 2012, då Ferrer vann första set med solklara 6-2? Det hade inte med hans spelmässiga överlägsenhet att göra. Inte heller att Djokovic var skadad, omotiverad eller sliten. Det hade uteslutande med vädret att göra. Det var snudd på stormvindar på Flushing Meadows just den dagen. Djokovic hade enorma problem med att hitta sin matchrytm, som han alltid har i blåst. När matchen avbröts och återupptogs dagen därpå hade Ferrer inte en chans: 2-6, 6-1, 6-4, 6-2.

Det kan bli ett liknande scenario i dag. Ferrer påverkas inte  av snålblåst i samma utsträckning, eftersom hans grundspel inte kräver lika mycket precision som Djokovics.

Enbart sett till spelstyrka är ju annars Djokovic klar favorit. Han har måhända sett lite rostig ut, men har inte visat några tecken på att hämmas av handledsskadan.

Den här matchen kan dock hålla på ett tag – det är trots allt två väldigt bollsäkra spelare som möts – så det är bäst att bunkra upp med popcorn och hallonsoda.

Vem som vinner? Måste ju säga Djokovic. Men skrällvarning utfärdas. Särskilt om vädrets makter är på Ferrers sida.

* * *

LI NA – SARA ERRANI

Jag sa det i Madrid och fick fel, men tycker ändå att Errani är lite på gång nu. Torsk i åttondelen förra veckan, men dessförinnan gick hon till semi i Stuttgart. Hon är i alla fall inte lika djupt nere i träsket som tidigare i år, kan man ju konstatera.

Precis som Wawrinka har Li Na bara delvis lyckats följa upp sin triumf i Melbourne tidigare i år (var i final i Miami; förlust mot Serena Williams).

Känns ändå som ganska solklar favorit i denna matchup. Spelmässigt borde hon med sitt tunga artilleri vara Errani övermäktig.

* * *

GRIGOR DIMITROV – TOMMY HAAS

Fin lottning för Dimitrov nu när Wawrinka åkt ut med huvudet före. Tommy Haas gjorde en jättebra match i går. Spelade enkelt, smart och med mycket topspin. Wawrinka? Visst, han hade säkert ont i ryggen, men jisses vad många felbeslut han tog.

Dimitrov i sin tur gjorde en bra match mot Berdych. Ganska jämn matchup nu för tiden, Dimitrov-Berdych. Mycket hänger på matchform. Rent spelmässigt har Berdych tillräckligt mycket tyngd för att göra livet surt för Dimitrov. Inte jättestor skillnad för Berdych att möta Dimitrov som att möta Federer. Den största är egentligen att han mot Federer fortfarande slår i underläge, medan han är knapp favorit mot Berdych.

Känns som att han borde vara hyfsat klar favorit mot Haas. Man ska aldrig aldrig räkna ut tysken, det har han visat gång på gång de senaste säsongerna, men det här är en lite för bra chans för Dimitrov att försitta. Närmar sig topp 10 med stormsteg om han vinner den här matchen.

* * *

ANA IVANOVIC – CARLA SUAREZ NAVARRO

Suarez Navarro vann som ni vet sin första WTA-titel i karriären i Oeiras för ett par veckor sedan, i en mycket svängig final mot Svetlana Kuznetsova.

I Madrid stod hon sig slätt mot Serena Williams och borde väl i ärlighetens namn göra det även mot Ivanovic.

Samtidigt är Ivanovic väldigt oförutsägbar – vilket oddsen (2.60 på Navarro, 1,50 på Ivanovic) vittnar om.

Svårt att säga annat än att hon borde fått tillräckligt bra självförtroende efter sin skräll mot Sjarapova för att slå Navarro, men det är ingen solklar seger på förhand.

* * *

MILOS RAONIC – JEREMY CHARDY

Räkmacka för Raonic, skulle man kunna säga. Med all respekt för Chardy, han har gjort en grym turnering hittills. Men självklart föredrar Raonic att möta honom än Federer alla dagar i veckan.

Generellt är Chardy en bättre grusspelare än Raonic, trots att han gjort mer väsen av sig på snabbare underlag. Faktum är att grus är hans statistiskt bästa underlag och han vann sin enda titel på grus (Stuttgart 2009), men i Masters-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi åttondelsfinal på grus (bästa resultatet vid sidan av årets kvartsfinal är just åttondelsfinal, i Rom 2013).

Raonic har dock ett extremt effektivt vapen i sin mammutserve. Som ni vet. Den där serven, i kombination med ett grundspel som är mycket säkrare på grus än hos andra servekanoner, gör kanadensaren farlig även på långsamma underlag.

Jag skulle inte betrakta det som en sensation om Chardy vinner den här matchen. Det var visserligen starkt att slå Tsonga i raka set, men 2014 har varit ett ganska trögt år för Raonic. Precis som för Dimitrov en mycket god chans för Raonic att spela Masters-semi i morgon.

Klarar han prövningen?

Inte alls självklart. Bra skrällpotential för Chardy här.

* * *

SERENA WILLIAMS – SHUAI ZHANG

15,00 gånger pengarna på Zhang säger egentligen det mesta. Och Williams har sett omutlig ut hittills, lårskadan till trots. Hon vill troligen göra ett ordentligt statement inför Franska öppna, och då borde inte en spelare som Zhang kunna stå i vägen.

Ska krävas att Williams har ont eller svarar för ett riktigt praktfiasko för att inte gå vidare till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-16 kl. 11.33.19 Skärmavbild 2014-05-16 kl. 11.33.33

Rankningskoll och veckobokslut

av Henrik Ståhl
Tomás Berdych.
Tomás Berdych.

Så var ännu en tävlingsvecka avslutad.

En urstark Tomás Berdych vann i Rotterdam, en överlägsen David Ferrer i Buenos Aires, en omutlig Kei Nishikori i Memphis och en formtoppad Simona Halep i Doha.

Och så har det rört sig i toppen både på dam- och herrsidan – igen.

Fördelen med att ha magsjuka är att man hinner se ganska mycket mer tennis än man brukar.

Nackdelen med magsjuka är… tja, magsjuka.

Och att man inte riktigt har orken att blogga om all den där fina tennisen man ser när man inte stirrar ner i botten på en hink, eller sover som Törnrosa på rohypnol.

Från Rotterdam finns annars mycket göttigt att skriva om. Förstarundan mellan Juan Martín del Potro och Gaël Monfils blev kanske inte exakt så episk som vi hade väntat oss, men likväl riktigt bra. Argentinaren svarade för en choke av rang när han servade för första set och hade 40-0 men tappade fem raka poäng, och tvingades till ett tiebreak. Väl där låg han under med 3-5 innan han till slut stängde setet och inte långt därefter hela matchen: 7-6(6), 6-3.

Av handledsskadan som plågat honom under säsongsinledningen såg vi inte särskilt mycket i den här matchen, men den gjorde sig påmind lite längre in i turneringen. Nu var visserligen Ernests Gulbis (som dessförinnan slagit ut Denis Istomin och Grigor Dimitrov) på bästa spelhumör, men del Potro gjorde inte en av sina bättre matcher när han föll mot letten i raka set i kvartsfinalen: 6-3, 6-4.

Turneringens två stora utropstecken var hemmafavoriten Igor Sijsling och formstarke Tomás Berdych. Sijsling inledde med att avfärda Mikhail Juzjnyj busenkelt i raka set (6-2, 6-2) – Jujnyj befinner sig förvisso i en avgrundsdjup formsvacka, men holländaren visade likväl upp ett övertygande spel redan där – och sedan Michael Berrer ännu busenklare (6-1, 6-2). Mot Philipp Kohlschreiber i kvarten var han spelmässigt överlägsen i första set men sträckte en muskel i andra och såg ut att vara illa ute, men redde ut det och vann efter en minst lika imponerande insats som i föregående två matcher: 6-2, 2-6, 6-1.

Hans semifinalplats tycker inte jag är att betrakta som en skräll. Sijsling brukar alltid prestera på hemmaplan. Visst, han har inte alltid fått med sig resultaten, men det har ofta berott på svåra lottningar eftersom han fortfarande är så pass lågt rankad – han gör nästan alltid bra matcher i Holland (slog ut Jo-Wilfried Tsonga i Rotterdam förra året, till exempel).

Det tog hur som helst stopp för Sijsling i tre set i semifinalen mot Marin Cilic (som slog ut en fortsatt formsvag Andy Murray i raka set i kvartsfinalen: 6-3, 6-4)

Berdych å sin sida såg många gånger helt oslagbar ut. Hade egentligen bara problem mot Jerzy Janowicz i kvartsfinalen, men vann den matchen kontrollerat efter att ha tappat första set: 6-7(9), 6-2, 6-4. Körde sedan över Gulbis i semin (6-3, 6-2) och Cilic i finalen (6-4, 6-2). Bra turnering för båda. Viktigt för Cilic att få resultaten med sig tidigt och klättra på rankningen så snabbt som möjligt, för under sommaren och hösten har han ju knappt några poäng alls att försvara.

Värt att nämna är också att 20-årige Dominic Thiem gjorde en riktigt bra turnering. Kvalade sig in i huvudturneringen utan större problem, slog Jarkko Nieminen i en tresetare i förstarundan och tog sedan set mot Andy Murray (6-4, 3-6, 6-3).

* * *

David Ferrer.
David Ferrer.

Såg i princip ingenting från Buenos Aires, bara delar av finalen mellan David Ferrer och Fabio Fognini via en ganska kass livestream. Inte mycket att hänga i julgranen. Fognini tycks ha gjort ännu en bra turnering men hade inte mycket att sätta emot Ferrer: 6-4, 6-3.

Tredje raka titeln för Ferrer i Buenos Aires – och sjätte året i rad som en spanjor lyfter bucklan (Tommy Robredo 2009, Juan Carlos Ferrero 2010, Nicolás Almagro 2011, Ferrer 2012-2014). Ferrer slog för övrigt Almagro i semifinalen – hans 15:e raka seger över landsmannen. Måste vara otroligt smärtsamt för Almagro.

Och Fognini slog Robredo i en tresetare i sin semi: 3-6, 7-5, 6-3. Nu har Robredo visserligen inte riktigt hittat formen än i år, men ändå imponerande. Trodde Robredo skulle nöta ner italienaren.

* * *

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

Kei Nishikori får nog sägas vara veckans mest solklara turneringssegrare (och enklaste förhandstips).

Han tappade visserligen set mot hemmaspelaren Alex Bogomolov Jr i kvarten (3-6, 6-3, 6-2) men hade överlag smooth sailing genom hela turneringen och mötte sedan Ivo Karlovic i finalen. Väl där bröt han kroaten – som under turneringen inte blivit bruten på 49 servegame – redan i matchens tredje game.

Det är ju verkligen ingen hemlighet att Karlovic har absolut noll och ingenting att komma med förutom sin mammutserve. Om man tycker att John Isner och Milos Raonic har undermåligt grundspel, så… well, de är bollkonstnärer i jämförelse med Karlovic. Och det säger jag utan att raljera. Även om det kan vara extremt tråkigt och ibland till och med smärtsamt att se honom spela tennis (inklusive den här matchen) så är det ändå imponerande att han nått så långt som han gjort med bara en enda fungerande beståndsdel i sitt spel. Det är det få som klarar av.

Finalen var hur som helst en av de spelmässigt sämsta jag sett på länge. Den lilla lilla nerv som uppstod i andra set kom i princip till i ett vakuum och bestod av en drös klantiga missar från Kei Nishikori. Missar som förmodligen hade med finalnerver och guldfrossa att göra, för Nishikori måste ha förstått redan efter tre game att Karlovic omöjligtvis kunde vinna den här matchen – den var Nishikoris att förlora.

Lite lite dramatik bjöds vi på också, med betoning på lite. I slutet av andra set hade Nishikori 0-15 i egen serve och skulle ha haft 0-30 eftersom ett slag från Karlovic klippte linjen. Linjedomaren dömde ut, men huvuddomaren korrigerade omgående. Poängen spelades om och Nishikori tackade linjedomaren genom att smaska in ett ess.

Karlovic hämtade sig aldrig mentalt efter det där och tog inte en enda poäng i tiebreaket. 6-4, 7-6(0) blev således segersiffrorna för Nishikori, som försvarade sin titel i Memphis.

* * *

Simona Halep.
Simona Halep.

Simona Halep!

Ja, hon fortsätter ju ånga på. Tappade set mot Kaia Kanepi i sin öppningsmatch (6-4, 3-6, 7-6) men körde sedan över alla motståndare fullständigt, oavsett vem hon mötte.

– Många gånger visste jag inte ens vad jag skulle göra för att avsluta poängen, hon var överallt, summerar världstrean Agnieszka Radwanska efter förlusten i semifinalen (7-5, 6-2).

Mot Angelique Kerber i finalen var hon ännu mer överlägsen: 6-2, 6-3 (och stackars Sara Errani fick bara med sig två game i kvarten: 6-2, 6-0).

Haleps sjunde titel totalt i karriären (samtliga sex tidigare kom som bekant under 2013) och första Premier 5-buckla (WTA-tourens motsvarighet till ATP:s Masters 1000; dock har de fyra Premier Mandatory-turneringarna snäppet högre status än Premier 5).

* * *

Och så till sist: Vad har dessa fyra turneringar gett för ekon på världsrankningen?

Låt oss ta en titt:

ATP-RANKNINGEN

Skärmavbild 2014-02-17 kl. 22.39.56

• Toppen går inte helt oförändrad efter den här veckan. del Potro tappar 410 poäng eftersom han inte lyckades försvara sin titel i Rotterdam och förlorar därmed sin fjärdeplats till David Ferrer. Lite snöpligt. Tre veckor fick han vara världsfyra, del Potro. Nåväl. Har inte jättemånga poäng upp till spanjoren så kan säkert knuffa ner honom igen under våren.

• Andy Murray halkar ner till plats 7 efter Berdychs succé i Rotterdam. Ojoj. Inte för att det spelar någon roll i seedningssyfte om man är sexa eller sjua, men så här lågt rankad har inte Murray varit sedan juli 2008. Knappt 1,000 poäng som skiljer sjuan Murray från trean Stanislas Wawrinka, så mycket kan förstås hända framöver – men det bör dock nämnas att Murray har en del poäng att försvara under våren. 1,180 poäng bara i Indian Wells och Miami, till exempel.

• Kei Nishikori och Mikhail Juzjnyj byter plats efter Memphis, Nishikori således numera 15-rankad. Borde kunna krypa närmare 10-strecket inom en överskådig framtid. Har sett pigg ut hittills i år.

• Marin Cilic tar ännu ett skutt uppåt på rankningen tack vare sin finalplats i Rotterdam – från 37 till 29. Känns som att han, spelmässigt, är en topp 10-kandidat på allvar för första gången på flera år. De senaste två säsongerna har han mest varit det i teorin men inte nått fram i praktiken.

• I de nedre regionerna av topp 50 hittar vi forne världsettan Lleyton Hewitt på plats 38, ”Rustys” högsta placering sedan oktober 2010. Imponerande, måste ju sägas. Och ännu lite längre ner, på plats 46, hittar vi en annan gräsräv: Yen-Hsun Lu. Detta sedan taiwanesen nått semifinal i Memphis (avbröt på grund av skada). Och precis utanför topp 50 har vi Igor Sijsling, på plats 52, och Ivo Karlovic, på plats 56. 12 respektive 24 placeringar klättrar de uppåt efter succéerna i Rotterdam och Memphis.

Julien Benneteau, fjolårsfinalist i Rotterdam, tappar 28 placeringar och återfinns nu på plats 67. Känns nästan lika tråkigt som att Marcos Baghdatis trillade ur topp 100 för några veckor sedan. De är sådana där spelare man gärna vill ha runt 40-strecket.

• Dominic Thiem plockar 14 placeringar och är nu för första gången i karriären topp 100 i och med sin 99:e-plats.

* * *

WTA-RANKNINGEN

Li Na ny världstvåa, trots att hon föll platt mot Petra Cetkovska redan i sin andra match i Doha. Även Agnieszka Radwanska hoppar upp ett snäpp, på bekostnad av Victoria Azarenka som tappar två placeringar. Maria Sjarapova fortsatt världsfemma. Williams har för övrigt nästan dubbelt så många poäng som Li Na: 12,380 för världsettan, 6,690 för världstvåan. Och hon ligger i sin tur nästan 1,300 poäng före Radwanska (5,705).

Jelena Jankovic, Angelique Kerber och Simona Halep hoppar alla upp ett pinnhål, medan Sara Errani tappar fyra placeringar – från 6 till 10. Kommer Errani att trilla ur topp 10 snart, vilket min poddkollega Andreas Käck förutspått vid några tillfällen? Ingen omöjlighet alls. Om hon inte lyckas stoppa blödningen under vårens grussäsong.

• Överlag små och betydelselösa rörelser inom topp 50 i övrigt. Kan väl noteras att Sloane Stephens står kvar på plats 18 – bara en placering bättre än ett år yngre framtidslöftet Eugenie Bouchard. Nu är visserligen samarbetet fortfarande färskt, men det kan väl inte betraktas som någon högoddsare att Roger Federers ex-coach Paul Annacone får foten om ingenting drastiskt händer ganska snart.

Inför finalerna

av Henrik Ståhl

Veckans två sista matcher står för dörren. Sedan väntar en lite lugnare tennisvecka innan US Open brakar loss.

Det här är att vi bjuds på i dag:

* * *

Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN

√ RAFAEL NADAL (3) – JOHN ISNER (22)

Tidigare i veckan var jag orolig för att Nadal skulle vara sliten efter sitt hårda matchande den senaste tiden.

Om han är det så har han sannerligen inte visat några som helst tecken på det. Spelare efter spelare har avfärdats förhållandevis enkelt, och den enda som ens varit i närheten av att besegra honom är Roger Federer i kvartsfinalen (Grigor Dimitrov vann visserligen andra set i åttondelsfinalen, men blev överkörd i första och tredje).

Överlag har Nadal servat bättre än han returnerat, men tycker faktiskt att han imponerat även i det sistnämnda avseendet. Gillar att han försöker returnera aggressivare än han vanligtvis gör på hardcourt och framför allt mot Tomás Berdych i gårdagens semifinal testade han olika lösningar. Att stabile servaren Berdych fick agera försökskanin inför en final mot Isner kan tolkas som att Nadal har otroligt bra självförtroende just nu.

Vilket är viktigt för honom på hardcourt, eftersom han ibland tenderar att bli passiv på underlaget och inte våga gå för fullt.

Gått för fullt, det har han verkligen gjort både i Montréal och Cincinnati.

Jag tror inte att Isner är chanslös i dag. Matchbilden kommer nog bli ungefär likadan som den mellan Nadal och Milos Raonic i Montréal, men med den stora skillnaden att Isner kommer göra betydligt bättre ifrån sig än sin yngre motsvarighet.

Isner har visserligen bara spelat en Masters-final tidigare i karriären (Indian Wells 2012, förlust mot Federer) men har generellt mer rutin än Raonic. Han kommer säkert vara nervös men presterar i princip alltid på hemmaplan, vilket tyder på att han inte låter sig stressas av hemmafansens förväntningar.

John Isner. FOTO: BILDBYRÅN
John Isner. FOTO: BILDBYRÅN

Serven är, som alltid i Isners fall, nyckeln. Mot Juan Martín del Potro var den inte hundraprocentig, framför allt taktiskt. Han tog en hel del felbeslut och hamnade därför i knepiga lägen (som han dock oftast krånglade sig ur).

Mot Nadal borde strategin vara glasklar: bomba stenhårda förstaservar mot backhand, både i deuce och ad court. Slå med tung och snäv kick i andraserve (särskilt i deuce court, för att tvinga Nadal långt ut på kanten så han kan gå fram på nät).

Även i duellerna är det i första hand Nadals backhand som måste attackeras. Nätruscher bara i öppna lägen, annars är risken för nadalianska passeringar enorm.

Med andra ord typ samma strategi som Federer, fast finjusterad för en servekanon.

Behöver jag ens nämna att nämnda strategi behöver utföras näst intill felfritt? Isner får visserligen betydligt högre utdelning i egen serve än gemene spelare på touren, men att vara mammutservare har sina nackdelar. Som att man är hopplöst underlägsen i grundspelet, till exempel. Eller att man själv inte brukar få med sig särskilt många servegenombrott.

För Nadals del räcker det med att serva bra och få bollen i spel i Isners serve. Ju längre duellerna blir, desto mer gynnas Nadal.

Tror som sagt inte att Isner är chanslös, men kommer behöva vinna ett skiljeset om han ska kunna snuva spanjoren på karriärens 26:e Master. Kan aldrig tänka mig att Isner vinner i raka set, såvida inte Nadal är sliten på gränsen till utmattning (vilket jag inte håller för troligt med tanke på hans stabila insats mot Berdych i går).

Och att Isner ska vinna ett avgörande set mot Rafael Nadal i Masters-sammanhang. Nej, det känns högst osannolikt.

Så, att gratulera Nadal till årets sjätte Masters-titel (tredje på hardcourt) redan nu känns knappt ens som att sticka ut hakan.

* * *

Serena Williams. FOTO: BILDBYRÅN
Serena Williams. FOTO: BILDBYRÅN

√ SERENA WILLIAMS (1) – VICTORIA AZARENKA (2)

Serena Williams har aldrig vunnit Cincinnati Masters. Hon har vunnit åtta titlar i år, på nio finaler. Enda finalförlusten kom i Doha, mot just Azarenka.

Men att världstvåan ska upprepa den bedriften i dag… Den där segern i Doha är ett av bara två undantag som bekräftar Serena-regeln i den här ”rivaliteten” (första kom i Miami 2009).

Williams leder alltså med 12-2 i inbördes möten. Sist de möttes, i Rom i våras, blev det kross: 6-1, 6-3.

Victoria Azarenka. FOTO: BILDBYRÅN
Victoria Azarenka. FOTO: BILDBYRÅN

Azarenka är visserligen i bra form, men det räcker som bekant sällan (läs: aldrig) mot Williams. I dag måste världsettan göra en svag insats för att Azarenka ska ha en chans.

Vilket inte är en omöjlighet. Williams har knappast varit hundraprocentig så här långt i turneringen. I semifinalen mot Li Na blev hon bruten inte mindre än fem gånger (bärgade själv sju servegenombrott). Givetvis underkänt betyg med tanke på det vapen Williams besitter i och med sin serve.

Bedömer visserligen inte Azarenkas chanser att vinna som speciellt stora, men inte heller som försvinnande små. Ska hon följa upp den där finalsegern i Doha och finslipa den inbördes statistiken är det här ett bra läge att göra det.

Inför semifinalerna

av Henrik Ståhl

Blott två speldagar kvar.

Vi kastar oss rakt in i hetluften.

Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal. FOTO: BILDBYRÅN

* * *

√ RAFAEL NADAL (3) – TOMÁS BERDYCH (6)

Berdych fick en överraskande enkel resa mot Andy Murray i kvartsfinalen. Han servade visserligen bra, men inte alls så förträffligt som siffrorna låter påskina (bjöd på bara fyra breakbollar, räddade samtliga – och det alltså mot tourens tveklöst bästa returnerare).

Nadal har förkrossande statistik mot tjecken: 14-3 i inbördes möten. 13 raka segrar (med 30-2 i setfacit).

Spanjoren har inga problem med att neutralisera Berdychs offensiv. Han ger honom helt enkelt inte alls lika mycket att jobba på som exempelvis Murray i går. Världssexan bemästrar inte de toppade slag Nadal levererar, tillåts inte stå och bomba sönder spanjorens försvarsmur från baslinjen och måste hela tiden slå ett eller några extra slag för att vinna poängen.

Det där stressar Berdych. Och när han blir stressad, då kommer missarna. Han är överlag en stabil spelare, men strategiskt monoton. Har ingen riktigt fungerande plan B när han hamnar i underläge. Lägg därtill det massiva psykologiska övertag Nadal jobbat fram genom åren och uppförsbacken blir genast ganska brant för Berdych.

Det känns därför som att den här matchen helt och hållet ligger i Nadals händer. Är han trött efter det hårda matchandet de senaste två veckorna? Kan urladdningen mot Roger Federer i natt ha tagit udden av hans makalösa formtopp en smula?

Sådant får Berdych sätta sitt hopp till.

För om Nadal presterar på samma nivå som hittills i Montréal och Cincinnati, då har inte världssexan en chans. Så dålig är den här matchupen för Berdych.

* * *

Juan Martín del Potro. FOTO: BILDBYRÅN
Juan Martín del Potro. FOTO: BILDBYRÅN

√ JUAN MARTÍN DEL POTRO (7) – JOHN ISNER (22)

Isner har faktiskt bara vunnit ett enda set mot del Potro på fyra matcher, och det var sist de möttes (i finalen i Washington häromveckan). Deras drabbningar har ändå varit hyfsat jämna och avgjorts med bara några enstaka servegenombrott. Som så ofta mot servekanoner.

Det intressanta i den här matchupen är att det faktiskt är tack vare argentinarens serve som han har det här övertaget. På fyra matcher och totalt tio set har han bara bjudit på totalt elva breakbollar – av vilka Isner vunnit blott en enda (i Washington). del Potro har å sin sida förvaltat sju av totalt 16.

Just serven är dock ett litet litet orosmoln för argentinaren. Endast mot Dmitrij Tursunov i kvartsfinalen har den varit så där kassaskåpssäker som den behöver vara mot Isner i kväll (81 procent vunna poäng bakom förstaserve). Dessutom har han genomgående varit ganska ojämn och tappat fokus i alla tre matcher (dessutom förlorat set mot Feliciano Lopez i åttondelen och Tursunov i kvarten).

Samtidigt rider Isner på en formvåg och boostade sitt självförtroende ordentligt i och med sin seger över Novak Djokovic.

Tycker därför att den här matchen har potential att bli jämn, men i slutänden är del Potro den mer kompletta spelaren och borde säkra en plats i sin andra Masters-final i år. Om inte annat så för att han

1) har något mer rutin i dessa sammanhang,

2) vet hur han ska hantera Isner, och

3) vill ge sig själv chansen att utkräva hämnd på Rafael Nadal efter finalförlusten i Indian Wells tidigare i år.

* * *

Serena Williams. FOTO: BILDBYRÅN
Serena Williams. FOTO: BILDBYRÅN

√ SERENA WILLIAMS (1) – LI NA (5)

7-1 i inbördes möten till Williams, som dessutom har sex raka segrar över världsfemman (sist Li Na vann var i Stuttgart 2008, då efter att ha blivit nollad i första set).

Hon brukar kunna bjuda upp till kamp mot Williams med sitt högoktaniga spel men har inte det där lilla extra som krävs för att nå ända fram. Sist hon plockade set av världsettan var i Miami 2009 – sedan dess har Williams bärgat tolv raka set.

Att Agnieszka Radwanska lämnade walk over, vilket gav Li Na en extra vilodag, tror jag ligger henne i fatet i dag. Man behöver vara ordentligt varm i kläderna för att ta sig an Williams, oftast är till och med det långt ifrån tillräckligt – något hela WTA-touren fått erfara genom åren.

Därför inte särskilt mycket som talar för Li Na.

* * *

Victoria Azarenka. FOTO: BILDBYRÅN
Victoria Azarenka. FOTO: BILDBYRÅN

√ VICTORIA AZARENKA (2) – JELENA JANKOVIC (15)

Statistiskt jämnt mellan de båda (4-3 i inbördes möten), men Azarenka har varit överlägsen i deras tre senaste möten (alla på hardcourt).

Jankovic körde visserligen lite överraskande fullständigt över Roberta Vinci i sin kvartsfinal, men Azarenka å sin sida imponerade mot en formtoppad Caroline Wozniacki.

Tycker generellt att Jankovic har fler vapen i sin arsenal än Wozniacki, men spelmässigt är det inte överdrivet mycket som skiljer de åt. Det här är således en bra matchup för Azarenka.

Och så väl som hon hanterade världstian i går, ungefär så bra kommer hon nog att hantera även Jankovic. Även om jag inte skulle bli förvånad om Jankovic tar set.

Lite om nattens tennismagi i Cincy

av Henrik Ståhl

http://www.youtube.com/watch?v=tGhuUU0CpE8

Jisses!

Vilken avslutning det blev på en överlag märklig tennisdag.

Vi måste givetvis börja i fel kronologisk ände. Allt annat vore befängt.

Att det fortfarande, trots att nästan tio år förflutit sedan de för första gången stod öga mot öga på en tennisbana, är något alldeles speciellt med matcher mellan Roger Federer och Rafael Nadal visste vi redan.

Men att just den här matchen skulle bli så här speciell, det hade i alla fall inte jag räknat med på förhand (hatten av till er som förutsåg Federers plötsliga formtopp).

Federer var inledningsvis den klart bättre spelaren. Taktiken var till synes busenkel: snabbt ta kontroll över duellerna och inte ge Nadal utrymme att låsa fast spelet mot schweizarens backhand – och den utfördes aggressivt och med hänsynslös precision.

Som alltid när Nadal står på andra sidan nätet var offensiven Federers nyckel. Genom att hela tiden gå för attack och pressa Nadal i både sid- och djupled kunde han diktera spelet. Så som han fullkomligt plockade isär Nadals backhand, blottgjorde hans luckor och själv resolut och med total beslutsamhet krånglade sig ur de lägen Rafa skapade var oerhört imponerande. Särskilt med tanke på de enorma problem Federer haft den senaste tiden.

Rent taktiskt spelade han precis på samma sätt som i kvartsfinalen i Rom i våras. Ett väldigt svårt spel med högt risktagande. Skillnaden den här gången var att han presterade på den nivån som faktiskt krävs för att spela med så små marginaler.

Rafael Nadal har nu 21-10 i inbördes möten mot rivalen Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN
Rafael Nadal har nu 21-10 i inbördes möten mot rivalen Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN

Lika imponerande som Federers plötsliga formtopp var, minst lika imponerande var det att se Nadal återigen hitta lösningarna när han som bäst behövde dem. Federers momentum i första set kan inte ha undgått honom och han visste att han måste justera sitt spel för att inte tappa fotfäste.

Den justeringen gick framför allt ut på att ta ett litet kliv framåt i banan, öka intensiteten, försöka möta Federer med sin backhand och framför allt – ta fler risker.

Där han i första set mest motat bollarna Federer skickat mot backhand (vilket resulterade i att den landade kort på schweizarens planhalva, varpå han kunde kliva fram och avslutade poängen enkelt) började han slå mer aggressivt och variera med slice.

Det offensiva spelet från båda resulterade i en del oprovocerade misstag, men också stundtals bländande tennis. Skulle vilja påstå att Federer inte spelat i närheten av så här bra sedan 2012 – och att det var länge sedan han tvingade Nadal att höja sig till den här nivån.

Federer orkade inte hålla samma höga nivå genom hela matchen. Han hade visserligen vid några tillfällen 30-0 och 40-40 i Nadals serve, men närmare en breakboll än så kom han aldrig. I takt med att spanjoren successivt höjde ribban vred han också momentum ur händerna på sin rival.

7-5 i första set till Federer blev 6-4 till Nadal i andra och slutligen 5-3 i avgörande. Forne världsettan svarade då för sitt klart bästa returgame på år och dar och räddade inte mindre än fyra matchbollar (tre på raken från 0-40) innan Nadal slog in en rak forehand, otagbar för Federer.

Visade sig senare att den med millimetermarginal var precis ute, men eftersom schweizaren inte utmanade och linjedomaren dömde den som inne blev den matchavgörande.

Olyckligt avslut på en helt magisk tillställning, men det råder ingen tvekan om att segern i sig var rättvis. Federer hade sina chanser och var den bättre spelaren i ett och ett halvt set, men sin vana trogen kämpade sig Nadal tillbaka och vände på steken.

Kanske är man lite färgad av den historiska rivaliteten mellan dessa båda herrar, men för egen del är jag benägen att placera den här drabbningen på topp 5 över årets bästa matcher. 101-95 i poäng totalt till Nadal säger ju en del om hur jämnt det var.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=nG3AP_YmmTc

Två toppspelare som inte lyckades göra en Nadal – det vill säga gräva sig ur ett tufft spelmässigt underläge och prestera på absolut topp när det gäller som mest – var Novak Djokovic och Andy Murray.

Tycker Djokovic såg så där loj ut som han ofta gjort på sistone redan från start mot John Isner. Returnerade bedrövligt och svarade för flera horribla missar. Första set bjöd han bort med ett dubbelfel i tiebreak.

I tiebreak!

Finns det sämre tillfällen att dubbelfela än i tiebreak mot John Isner? Nej. Typ inte. Snudd på jämförbart med att dubbelfela med matchboll mot sig (som en viss Novak Djokovic gjorde mot en viss Rafael Nadal i en viss Grand Slam-turnering på grus förra året).

Han skärpte visserligen till sig i andra set och bröt Isner redan i andra gamet efter att själv ha räddat fyra breakbollar i gamet dessförinnan.

De båda höll sedan serve fram till 6-3. Ändå inte helt övertygande från Djokovic ens i det setet. 30 oprovocerade misstag och alltså bara ett break, trots att Isner inte servade överdrivet bra. Amerikanen slog in 81 procent förstaservar men vann bara 62 procent av dem. Knappt godkänt med servekanonmått mätt.

I slutet av tredje set, vid ställning 6-5 till Isner, tappar sedan Djokovic tre raka poäng från 40-15 i egen serve. Räddar matchbollen med ess men följer upp med dubbelfel (hans femte totalt i matchen). Bjuder sedan Isner på andraserve vid nästa matchboll. Drämmer amerikanens retur i nät. Ridå.

Visserligen en dålig matchup för Djokovic, eftersom bollduellerna blir så korta mot servekanoner och han därför har svårt att hitta sin matchrytm. Dessutom får ju Isner som bekant betydligt högre utdelning i egen serve, även mot skickliga returnerare som Djokovic, än andra spelare.

Ändå, ingen bra match av Djokovic. Lite oroväckande, den här lojheten.

http://www.youtube.com/watch?v=lDwVIdkw0pM

Murray var inte mycket bättre han. Lyckades bara spela till sig fyra breakbollar, brände varenda en. Blev själv bruten två gånger, en gång per set. Det räckte alltså för att Tomás Berdych skulle vinna i raka set: 6-3, 6-4.

Skotten gjorde inte direkt en plattmatch, det vore orättvist mot Berdych att påstå. Berdych är en av få som kan förlita sig helt och hållet på kraft och mäktar med att så metodiskt bara slå igenom världstvåans försvar på löpande band.

Tycker ändå att man kan kräva mer av Murray än så här, med tanke på hans taktiska skicklighet. Han hade inte alls samma bett i den normalt så pålitliga backhanden som vi är vana vid. Då måste man hitta andra lösningar. Murray lyckades inte göra det i går.

Kanske sparar han på krutet till US Open? Man kan hoppas.

* * *

Juan Martín del Potro tappade visserligen set mot Dmitrij Tursunov, men vann förhållandevis komfortabelt: 6-4, 3-6, 6-1.

* * *

Såg tyvärr bara delar av matcherna mellan Jelena Jankovic och Roberta Vinci, och Serena Williams mot Simona Halep (Victoria Azarenka mot Caroline Wozniacki spelades mitt i natten),  men kan konstatera att det gick som förväntat:

• Williams-Halep 6-0, 6-4.
• Jankovic-Vinci 6-0, 6-4.
• Azarenka-Wozniacki 6-3, 7-6(5).

Hade som bekant på känn att Jankovic skulle slå Vinci, men kanske inte riktigt så enkelt. Lite överraskande.

Sida 1 av 4
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB