Arkiv för kategori WTA Premier 5

- Sida 2 av 4

Inför kvartsfinalerna i Cincinnati, damer

av Henrik Ståhl

Några timmar kvar till avspark.

Vilket innebär att vi hinner kasta ett öga på damernas kvartsfinaler också.

Here goes.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – SIMONA HALEP (25)

På papperet en ickematch. Halep har visserligen pressat Williams till tre set på gräset i Wimbledon, men det var under Serenas mellanår 2011. På gruset i Rom i år (möttes i semifinal) blev det total kross: 6-3, 6-0. Anmärkningsvärt eftersom det är Williams klart sämsta underlag, medan Halep gjort en mycket bra säsong på just grus.

Halep har överlag inte direkt imponerat på hardcourt i år. Visserligen ett styrkebesked i sig att besegra Samantha Stosur, men Halep har också tre raka tresetare i kroppen.

Williams borde rimligtvis inte ha några större bekymmer. Svajade visserligen i öppningsmatchen mot Eugenie Bouchard men var kassaskåpssäker mot talangen Mona Barthel i går (6-4, 6-1).

* * *

√ VICTORIA AZARENKA (2) – CAROLINE WOZNIACKI (10)

Wozniacki leder faktiskt med 4-2 i inbördes möten (4-1 på hardcourt) och har tre raka segrar mot världstvåan.

Det har dock gått två år sedan de sist möttes. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna och det spelmässiga styrkeförhållandet mellan de båda är tveklöst det omvända.

Azarenka gjorde en bra match mot Magdalena Rybarikova i går (6-3, 6-4) medan Wozniacki hade problem mot Petra Kvitová (3-6, 6-2, 6-3). Att Azarenka är offensiv och väldigt jämn passar Wozniacki ganska dåligt, eftersom hennes spel i grunden går ut på att med sin defensiva säkerhet och jämnhet tvinga fram oprovocerade misstag (vilket är väldigt effektivt mot ojämna spelare som Kvitová).

Jag tror det blir svårt för Wozniacki att counterpuncha sig ur den här drabbningen, och eftersom hon inte har de offensiva vapen som krävs för att sätta Azarenka under tillräckligt hög press ska det mycket till för en skräll.

Dels måste Wozniacki attackera Azarenkas andraserve skoningslöst, dels måste hon försöka störa Azarenkas matchrytm med dynamisk strategi. Den variationen har världstian inte riktigt i sitt spel.

* * *

ROBERTA VINCI (12) – √ JELENA JANKOVIC (15)

Att Vinci står i drygt 1,70 och Jankovic i 2,10 måste bero på Vincis miniskräll mot Sara Errani va?

4-2 i inbördes möten till Jankovic, 2-2 på hardcourt. Deras två matcher mot varandra i år (Sydney och Miami) har båda gått till skiljeset. Tycker det här känns som en väldigt öppen match. 50/50 nästan.

Vincis första kvartsfinal i Cincinnati. Lika många för Jankovic, men hon har i sin också tur spelat två finaler (seger 2009, förlust 2011).

Tycker Jankovics segrar över Sabine LisickiEkaterina Makarova och Sloane Stephens smäller lite lite högre än Vincis över Bethanie Mattek-SandsAndrea Petkovic och Sara Errani.

Kanske rider Vinci på en formvåg. Då kan Jankovic, som själv haft en ganska tuff sommar, få det svårt. Men jag har en känsla av att forna världsettan tar det här. Får se om magkänslan är bu eller bä den här gången.

* * *

Li Na är redan klar för semifinal efter att världsfyran Agnieszka Radwanska lämnat walk over av personliga skäl.

Cincinnati, dag 4

av Henrik Ståhl

http://www.youtube.com/watch?v=bS5vRPy4vcU

Ja ni, vänner.

Vi bjöds på lite dramatik i går – och majoriteten av den svarade en viss Roger Federer för.

Den formsvage schweizaren var totalt utspelad i första set. Såg inte ut att kunna slå ett slag rätt och självförtroendet tycktes han ha glömt i omklädningsrummet. Eller hotellrummet. Eller i hösten 2012.

35-årige Tommy Haas dikterade duellerna fullständigt och bärgade första set enkelt med 6-1. Fick alltså med sig två break trots att Federer slog in 70 procent förstaservar (vann blott 48 procent av dem).

Federers oförmåga att hitta någon som helst matchrytm höll i sig i andra set och världsfemman tappade sin serve omgående. Haas byggde sedan upp en komfortabel 4-2-ledning och hade alltså bara behövt hålla sin serve två gånger till för att vinna i raka set.

Då kom det stora raset.

För just i detta andra set går det inte att tala om något annat.

Vid 4-3 svarar Haas för sitt sämsta servegame i matchen och serverar Federer ett break på silverfat. Som schweizaren givetvis gladeligen tar emot.

Där tar Federer över matchen fullständigt. Haas räddar visserligen två setbollar vid 4-5 men blir sedan bruten på nytt.

I avgörande set håller båda serve (och räddar två breakbollar var) tills Federer slutligen får med sig ett break vid 4-3 och sedan servar hem matchen: 1-6, 7-5, 6-3.

Starkt av Federer att tålmodigt hålla fast vid sin plan och försöka hitta bollträffen och matchrytmen i stället för att panikartat byta strategi, men vilken choke av Haas. Det går verkligen inte att säga annat än att han hade matchen helt i egna händer vid 6-1, 4-2.

Ändå skönt att Federer vann. Frågan är hur han hade hanterat ännu en förlust av de proportionerna. När han nu valt att fortsätta spela tennis (trots att han kanske borde ha lagt racketen på hyllan efter det framgångsrika 2012) vill man ju helst att han ska sluta av egen vilja – inte för att han känner sig tvingad.

Nu blir det blockbuster-kvartsfinal mellan Federer och Rafael Nadal, som utmanövrerade 22-årige ”baby Federer” Grigor Dimitrov i tre set i natt: 6-2, 5-7, 6-2.

Mer om den matchen senare.

* * *

John Isner slog Milos Raonic med identiska siffror som sist de möttes (i Toronto förra året): 7-6(5), 6-4. Trots att Milos hade break och 4-1-ledning i andra set.

Tyckte kanadensaren hängde med riktigt bra ändå, särskilt med tanke på att han hade skadekänningar i axeln vilket påverkade hans viktigaste vapen: serven.

Dock tung förlust för 22-åringen, som trillar ur topp 10 efter bara en vecka. Världselva när nya världsrankningen släpps på måndag.

* * *

Andy Murray spelade lite halvslarvigt i första set mot Julien Benneteau men vann ändå komfortabelt med 6-2. Samma siffror i andra set.

Nu hade visserligen Benneteau skadekänningar och utgjorde aldrig något hot mot världstvåan, men det känns som att Murray kan bli riktigt giftig i Cincinnati och under hardcourtsäsongen i allmänhet.

* * *

David Goffin blev som väntat kanonmat för Novak Djokovic: 6-2, 6-0.

Juan Martín del Potro slarvade bort ett set mot Feliciano Lopez men är klar för kvartsfinal efter 6-4, 1-6, 6-4.

Likaså Tomás Berdych, som körde över Tommy Robredo: 6-3, 6-0.

Enda egentliga skrällen stod Dmitrij Tursunov för: 6-2, 6-4 mot världsfyran David Ferrer. Ingen skräll i ordets rätta bemärkelse med tanke på Tursunovs formtopp och Ferrers svacka (dessutom är hardcourt som bekant Ferrers sämsta underlag och han har normalt bekymmer vid byte av underlag).

* * *

På damsidan gick det mesta som förväntat. Ingen större skräll att Sara Errani torskade mot dubbelpartnern Roberta Vinci (6-4, 6-3). Errani hade bekymmer redan i Toronto förra veckan och är inte direkt en utpräglad hardcourtspelare (inte Vinci heller förvisso).

Något större skräll att Simona Halep slog Samantha Stosur: 6-4, 4-6, 6-2. Stosur hade 3-0 i inbördes möten inför matchen och Halep har ju inte direkt imponerat på hardcourt i år.

I övrigt kan nämnas att Jelena Jankovic nötte ner Sloane Stephens (3-6, 7-5, 7-5) och att Li Na slog Angelique Kerber i en repris på fjolårets final (6-4, 6-4).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-08-16 kl. 12.55.05 Skärmavbild 2013-08-16 kl. 13.05.52

Cincinnati, dag 3

av Henrik Ståhl

Okej. Gårdagen går kanske inte till historien som den mest bländande, den heller. Snarare lite lagom småputtrande.

Vi börjar med kolosserna: Rafael Nadals krossade Benjamin Becker (6-2, 6-2), Andy Murray körde över Mikhail Juzjnyj (6-2, 6-3) och Novak Djokovic avfärdade Juan Mónaco utan att spela särskilt bra (7-5, 6-2).

Djokovic tappade 4-1 till 5-4 i första set och hade mycket väl kunnat torska det setet, men höjde sig tillräckligt för att vända på steken igen. Därifrån var det sedan motorväg.

Såg bara delar av den matchen eftersom jag prioriterade den mellan Milos Raonic och Janko Tipsarevic, men kan väl säga som så att Djokovic inte direkt imponerade. Särskilt i det där första setet var han oerhört loj, men såg inte överdrivet fokuserad ut i andra heller.

Oroväckande? Nja. Inte så här tidigt. Det viktiga är att han ”gör sitt jobb” och går vidare. Men vid en sammantagen bedömning får man lätt känslan av att världsettan tappat en del av det självförtroende och den mentala styrkan som tagit honom dit han är i dag.

Då menar jag inte att han viker ner sig i avgörande lägen eller så. Nej, det handlar om att han fladdrar i fokus. Han är inte riktigt där mentalt alla gånger. Och när han inte är det, då slarvar han. Och när han slarvar så missar han. Och när han missar så tappar han självförtroende. Det där som gör honom snudd på omänsklig ibland. Som, när han presterar på topp, innebär att han i princip inte kan förlora, för att han gör det omöjligt för sin motståndare att vinna.

Det är klart, han ska inte behöva spela så mot en spelare som Mónaco, men jag tycker att han visat upp den här svagheten även i viktigare matcher. Den börjar liksom bli genomgående. Inte bra. Känns som att han behöver krossa en riktigt bra motståndare, som Juan Martín del Potro i en eventuell semifinal, för att börja tro på sig själv så där kompromisslöst som vi är vana vid igen.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=CdVWlRj0Sjw

del Potro, förresten. Han såg riktigt bra ut mot Nikolaj Davydenko (7-5, 7-5).

Inte fläckfri. Tappade trots allt 5-2 till 5-5 i andra set och gjorde kanske sitt svagaste servegame när han skulle knyta ihop säcken vid 5-3, men på det hela taget en bra insats.

 

Håller honom fortfarande som favorit till semifinalplatsen. Underhållande match, för övrigt. Davydenko kan ju fortfarande bjuda på riktigt välspelad tennis, om än inte lika regelbundet som för några år sedan.

* * *

Vi måste prata lite om Raonic också. Han spelade faktiskt bättre mot Tipsarevic i går än han gjorde under hela förra veckan i Montréal, typ.

Serbens usla form är allmänt känd vid det här laget så det behöver vi inte gå in på. Raonic verkar hur som helst ha kalibrerat serven, vilket givetvis ger honom de enorma fördelar han är så beroende av. I första set hade han bara två breakbollar emot sig, båda i setets sista game (då han vände 15-40 till setseger).

Men det som imponerade var faktiskt hans grundspel. I Montréal var det fullständigt bedrövligt. Så fort en duell varade i fler än fem slag var poängen i princip redan förlorad för kanadensaren. Mot Tipsarevic hängde han med riktigt bra i baslinjeduellerna, även när serben försökte skruva upp tempot.

Okej, man får väl tillstå att Tipsarevic mer eller mindre spelade honom rätt i händerna. Han lyckades inte förflytta Raonic i sidled (vilket typ alltid är ett givet framgångsrecept) och spelade alldeles för mycket på säkerhet och kontroll. Inte så konstigt med tanke på att hans självförtroende körts ner i skosulorna de senaste månaderna, men han hade behövt ta större risker i den här matchen.

Han höjde sig visserligen i andra set men var ändå aldrig nära att rubba Raonic. Hade en breakboll, som Raonic med en näve tur och hjälp från nätkanten räddade.

Tiebreaket ägde kanadensaren från början till slut och 22-åringen tog sig relativt enkelt vidare till åttondelsfinal med setsiffrorna 6-4, 7-6(4).

* * *

Richard Gasquet lilla formsvacka håller i sig. Ingen skam i att förlora mot en John Isner i nuvarande form (och dessutom i USA), men fransmannen praktiskt taget gav bort andra set. Vek ner sig fullständigt. 7-6(6), 6-2 blev det till slut.

Så vi får alltså en servekanonfest mellan Isner och Raonic. Kan bli intressant. Isner är klar favorit bland oddssättarna (runt 1,50 mot Raonics 2,40). Ett rimligt odds, trots att matchen spelmässigt känns som en ganska öppen historia.

Isner är som sagt i bra form och presterar nästan alltid i USA. Har väl ingen imponerande historik i just Cincinnati, men har på hemmaplan en förmåga att höja sig till en nivå han normalt sällan når upp till.

Tror Isners favoritskap gynnar Raonic en smula, dock. Han gillar att kriga i underläge, eftersom han inte riktigt lärt sig hantera pressen av att bära favoritskapet än. Dessutom redan ganska mycket som står på spel för 22-åringen. Förlorar nämligen sin tiondeplats på världsrankningen om han förlorar.

* * *

I övrigt inte så mycket att tillägga. Tommy Haas slog Marcel Granollers enkelt (6-4, 6-1) och säkrade därmed en plats i åttondelsfinalen mot Roger Federer.

Tomás Berdych slog Jarkko Nieminen lika enkelt (6-3, 6-2) och formsvaga David Goffin slog förra veckans sensation Vasek Pospisil (7-5, 1-6, 7-6).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-08-15 kl. 13.45.25 Skärmavbild 2013-08-15 kl. 13.45.15

Cincinnati, dag 2

av Henrik Ståhl

Det har redan hänt en del i Cincinnati får man ju säga.

Jerzy Janowicz, som sett bra ut under i stort sett hela sommaren, föll pladask redan i första omgången: 1-6, 5-7 mot veteranen James Blake. Nu brukar ju amerikanerna normalt leverera på hemmaplan (och i princip bara på hemmaplan) men tycker ändå att det är anmärkningsvärt.

Under gårdagen svarade 19-åriga stjärnskottet Sloane Stephens för största skrällen i sin 2-7, 7-6(5), 6-3-seger över världstrean Maria Sjarapova. Första gången hon åker ur turneringen före final (WTA-upplagan har bara arrangerats fyra gånger tidigare, av vilka Sjarapova missat två; vann titeln 2011 och förlorade finalen 2010 mot Kim Clijsters).

* * *

I övrigt kan nämnas att Ernests Gulbis och Kei Nishikori fick tidiga respass, men det är inte så förvånande. Gulbis hade en tuff lottning i och med öppningsmatchen mot Mikhail Juzjnyj, som ryssen vann i raka set: 7-5, 6-3.

Nishikori föll mot Feliciano Lopez, även han i raka set: 6-4, 7-6(4).

* * *

Comebackande Brian Baker gjorde en bra match mot Denis Istomin i första omgången, men blev sedan totalt överkörd mot Grigor Dimitrov: 6-3, 6-2. Överlag godkänd comeback ändå. Hoppas han kan fullfölja säsongen nu.

* * *

Andrarundan mellan David Ferrer och Ryan Harrison var en märklig historia. Första set har potential att redan nu utses till turneringens absolut sämsta. Harrison uppträdde otroligt osäkert och strösslade banan med horribla missar.

Ferrer var inte mycket bättre. Brände åtta breakbollar (Harrison sju) och lyckades aldrig höja sig när det gällde som mest. Setet gick till tiebreak där Harrison slutligen slog bort sig efter ett initialt övertag.

I andra set höjde sig Harrison rejält medan Ferrer slappnade av en smula. Framför allt fick amerikanen ordning på sin serve – 51 procent inslagna förstaservar i första blev 61 procent i andra. Vilket så klart bidrog till att han kunde stävja Ferrer i egen serve, trots fyra nya breakbollar för spanjoren (måste vara första gången någonsin han bränner tolv raka breakbollar).

Harrison behövde bara en breakboll för att bärga ett servegenombrott som sedermera gav honom setet.

Tredje set inleddes sedan med matchens bästa game, som lämpligt nog avslutades med matchens bästa duell (klippet ovan).

Det är ju i sådana där lägen Harrison ger prov på varför han anses vara ett av USA:s största framtidshopp (lägg därtill att han smaskade in en serve i 245 km/h i samma set, delad sjundeplats på listan över hårdaste servarna i historien, så är bilden komplett).

Han lyckades dock inte fullborda sitt break och rasade sedan ihop i det där avgörande setet. 7-6(5), 3-6, 6-4 blev segersiffrorna för Ferrer (efter tappad 5-2-ledning).

Han hade lite tur i dag, världsfyran. Om Harrison hanterat pressen lite bättre och inte gett bort sitt servegame direkt efter breaket så hade han mycket väl kunnat vinna den här matchen. Så pass ojämn var Ferrer.

* * *

Roger Federer bytte tillbaka till sin ikoniska Wilson Pro Staff och vann sin öppningsmatch mot Philipp Kohlschreiber i raka set: 6-3, 7-6(7). Det såg ju lite stelt ut emellanåt och världsfemman hade break emot sig i andra set, men redde ut det till slut.

Får se hur hans fortsatta framfart i Cincinnati artar sig. Möter sannolikt Tommy Haas i nästa omgång och därefter troligen Rafael Nadal i en eventuell kvartsfinal.

* * *

Milos Raonic kämpade sig förbi USA:s andra stora framtidshopp Jack Sock, trots att han tappade första set: 3-6, 6-4, 6-3. Hoppas kanadensaren kan hitta formen på riktigt nu. Janko Tipsarevic i andra omgången borde inte vara något större problem, och sedan väntar Richard Gasquet eller John Isner i tredjerundan.

Självklart viktigast att få resultaten med sig, men mot Gasquet eller Isner (till och med mot Tipsarevic) krävs betydligt bättre spel, trots att förhållandena i Cincinnati gynnar kanadensaren.

Raonic slog som bekant Gasquet i första omgången i Cincinnati förra året, dessutom i raka set, och fransmannen har inte varit i sin bästa form den senaste tiden. Isner kan potentiellt vara en svårare nöt att knäcka, men bedömer ändå att 22-åringen har goda chanser att ta sig vidare.

Jag menar, kan han ta sig till final i Montréal utan att egentligen spela bra borde han kunna ta sig förbi ovan nämnda spelare om han bara höjer sig ett snäpp eller två.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-08-14 kl. 13.28.47 Skärmavbild 2013-08-14 kl. 13.28.37

Madrid, torsdag

av Henrik Ståhl
Stanislas Wawrinka är klar för kvartsfinal i Madrid Masters efter seger över Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
Stanislas Wawrinka är klar för kvartsfinal i Madrid Masters efter seger över Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

Det vore onekligen tacksamt att inleda den här texten med något raljant om att båda ”bröderna” Federer (originalet Roger och kopian Grigor Dimitrov) är utslagna, men sådana fånigheter ska vi inte ägna oss åt.

I stället kan vi börja med att lite torrt konstatera att Federer d.ä. inte var på sitt bästa spelhumör i dag.

Kei Nishikori gjorde visserligen en riktigt bra match, men exceptionellt bra? Nej.

Efter att ha tappat första set gasade världstvåan på ordentligt i andra och såg ut att gå mot en i så fall inte speciellt oväntad vändning.

Men efter urladdningen i det setet, som slutade 6-1 i schweizaren, rasade korthuset ihop fullständigt och 23-årige Nishikori kunde säkra turneringens näst största skräll efter 6-2 i skiljeset.

Kei Nishikori. FOTO: BILDBYRÅN
Kei Nishikori. FOTO: BILDBYRÅN

Det är visserligen ingen skam alls att förlora mot framtidslöftet, men setsiffrorna 6-4, 1-6, 6-2 är inget smickrande facit för Federer.

Nåväl, mer om Federers ”magplask” i ett separat inlägg. Kan väl lite avslutningsvis säga att intervjun efter matchen var ganska smärtsam att titta på.

Så låt oss nu i stället glädjas över ynglingarnas framgångar här i Madrid. Nishikori möter Pablo Andújar (som gick vidare efter att Daniel Gimeno-Traver tvingats bryta matchen vid ställning 6-4 till Andújar) och borde därför rimligtvis ta sig till semifinal – karriärens andra semi i Masters-sammanhang, i så fall.

Ja, det måste ändå vara ganska safe att säga att Kei är klar för semi nu. För ska han följa upp en seger över Federer med en förlust mot Andújar? Det skulle kännas konstigt.

* * *

Dagens två klart bästa matcher spelades mellan Tommy Haas och David Ferrer samt Stanislas Wawrinka och Grigor Dimitrov.

Åttondelen mellan Haas och Ferrer påminde till viss del om deras semifinal i Miami, med den väsentliga skillnaden att båda var på tårna från start (Ferrer var som bekant ovanligt platt i första set i Miami).

Framför allt var Ferrer aggressivare än vanligt på grus. Vilket inte är så konstigt med tanke på underlaget. En nödvändig justering, särskilt mot en offensiv spelare som Haas.

Båda höll serve utan större problem i första set, tills Ferrer gjorde sitt dittills klart bästa returgame vid ställning 6-5. Ganska typiskt Ferrer, det där – att bärga breaken i de bästa lägena. Liksom den där ettriga kämpaglöden, som gör att han vänder underlägen på löpande band.

I det avseendet blev Madrid en repris av Miami. Efter att Haas kvitterat matchen i andra set fixade han nämligen ett servegenombrott i mitten av skiljeset.

Trots det kändes det aldrig som att segern var säkrad för tysken. Ferrer gnetade i vanlig ordning och klamrade sig fast i matchen, och när Haas sedan tappade 40-15 i egen serve vid ställning 4-2 gick resten av bara farten för spanjoren – och 4-2 för Haas blev 6-4 till Ferrer.

Det är så stressande att möta Ferrer, särskilt för Haas som väldigt gärna vill gå för clean winners. Det kan han inte göra i lika hög utsträckning som han är van vid och tvingas lita till variation och bollsäkerhet.

Det är inte direkt som att han lider brist på något av det, men det är svårt att tvingas lämna sin comfort zone och inte kunna spela ut på det sätt man egentligen vill. Måste dessutom ha varit frustrerande att Ferrer överlag lyckades bättre i sina offensiva ruscher än Haas. Där ska det ju normalt vara omvända roller.

Kändes ofta som att Ferrers slag satt som smäck och att han bara kunde strössla ut dem lite som han ville över banan. Med tanke på att Ferrer spelade så bra var det en grym arbetsinsats av Haas. Verkligen makalöst att han fortfarande håller så hög klass.

* * *

Dimitrov gjorde återigen en fantastisk insats. I första set var han den klart bättre spelaren och bjöd verkligen inte Wawrinka på någonting. 6-3 var nästan i lägsta laget, eftersom han typ gav bort ett eget servegame efter att ha brutit Wawrinka tidigt i matchen.

Även i andra set hade Dimitrov övertaget. I flera av Wawrinkas servegame kändes det nästan som att han servade för att hålla sig kvar i matchen. Här blev ett gäng räddade breakbollar i ett av matchens längsta game som blev avgörande för Wawrinka. I nästkommande game spelade Dimitrov på tok för svårt och aggressivt och blev bruten.

I tredje set vek Dimitrov ner sig totalt och Wawrinka kunde säkra en kvartsfinalplats efter övertygande 6-1.

Starkt av schweizaren att behålla lugnet och tålamodet. Det gäller ju ofta att bara vänta ut Dimitrov, som ofta går ut stenhårt. Dels kommer dipparna så småningom (särskilt i viktiga lägen) och dels vet ju Wawrinka att han har en extraväxel att lägga i när stunden så kräver.

Precis så var det i den här matchen: Dimitrov maxade och såg ibland helt överlägsen ut, men det kändes hela tiden som att Wawrinka hade mer att ge. Och i takt med att Wawrinka höjde sig så dippade Dimitrov.

Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

I övrigt var det intressant hur schweizaren hela tiden höll sig till sin spelidé. Det hade inte varit direkt konstigt om han börjat darra lite och försökt spela ett helt annat spel, och det hade mycket väl kunnat vara en bra idé att dra ner tempot lite (minns hur många dueller Djokovic vann när han tog lite fart ur bollen).

Tack vare Wawrinkas tålamod (okej, han surnade till på både publik och domare emellanåt, men det verkade bara tagga honom) bjöds vi därför på offensiv och väldigt välspelad tennis. Det var egentligen först i i tredje set som de enkla missarna började hagla, men under hela första och andra set hade båda kombattanterna fler winners än oprovocerade misstag (blev till slut totalt 27/31 för Wawrinka och 24/33 för Dimitrov).

Ingen direkt överdrift att påstå att 21-årige bulgaren åker ur turneringen med flaggan i topp. Han gjorde faktiskt inga direkta fel i dagens åttondelsfinal och marginalerna var tillräckligt små för att han med lite mer flax hade kunnat vinna det här.

Att han inte riktigt gav sig själv chansen i tredje set var väl kanske lite smolk i bägaren, men så mycket som han vuxit under säsongen i allmänhet och i Monte Carlo/Madrid i synnerhet… Det är väldigt imponerande. Stor eloge till svenska Good to Great!

* * *

Rafael Nadal körde över Mikhail Juzjnyj i raka set: 6-2, 6-3. Den av toppspelarna som hittills haft absolut minst bekymmer med underlaget, tillsammans med Ferrer.

Svårt att i nuläget inte se världsfemman som solklar favorit till titeln.

* * *

Kevin Anderson blev ingen lätt match för Tomás Berdych, men världssexan behövde ändå bara två set för att säkra kvartsfinalplatsen: 7-6(5), 7-5.

* * *

Även Fernando Verdasco stretade emot bra mot Jo-Wilfried Tsonga och vann till och med första set. Blev till slut 4-6, 6-3, 6-2 till världsåttan. Han har verkligen inte övertygat hittills, Tsonga. Måste verkligen höja sig ett antal snäpp mot Wawrinka i kvarten.

* * *

Andy Murray. FOTO: BILDBYRÅN
Andy Murray. FOTO: BILDBYRÅN

Matchen mellan Andy Murray och Gilles Simon pågår i skrivande stund. Kan säga som så att jag knappt minns när Murray gjorde en så slätstruken insats i en match som i första set.

Visst, han är ofta underlägsen mot mer namnkunniga spelare på grus, men att bli så utspelad mot Gilles Simon… Nej, det är verkligen under all kritik. Först i underläge 2-6, 0-2 vaknade skotten till liv och kämpade till sig en kvittering efter några murrayiskt magiska kontringar – och ett tio minuter långt game, bland annat.

Trots att Murray höjt sig rejäl efter den katastrofala inledningen så har den här åttondelsfinalen överlag hittills varit mer sövande än rohypnol.

Murray borde dock rimligtvis vinna det här nu, trots tappat break och 3-0-ledning (4-3 nu).

Vilket ger följande kvartsfinalfält:

Wawrinka-Tsonga
Murray-Berdych
Nadal-Ferrer
Nishikori-Andújar

Ett riktigt trevligt sådant, alltså.

Vågar man redan nu gissa på Wawrinka-Berdych och Nadal-Nishikori i semifinalerna?

Ja, tveklöst. Känns som lågoddsaren.

* * *

På damsidan blev det idel tvåsetssegrar. Ekaterina Makarova följde upp sin skrällseger över Victoria Azarenka med att köra över Marion Bartoli: 6-3, 6-2.

Riktigt kul att se comebackande Kaia Kanepi i så bra form. Har ju redan slagit ut den på underlaget så namnkunniga Carla Suarez-Navarro och slog i dag Daniela Hantuchova enkelt: 6-3, 6-4.

Även Sara Errani ångar vidare, efter 7-5, 6-3-seger över amerikanska Varvara Lepchenko. Väldigt väntad utgång med tanke på att 27-rankade Lepchenko gått kräftgång hela säsongsinledningen.

Favoriterna Serena Williams och Maria Sjarapova vidare utan större bekymmer, efter segrar över Maria Kirilenko (6-3, 6-1) respektive Sabine Lisicki (6-2, 7-5).

* * *

Alla dagens resultat:

Skärmavbild 2013-05-10 kl. 00.20.59 Skärmavbild 2013-05-10 kl. 00.40.49

Rafael Nadal bärgade 37:e titeln på grus

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal sätter tänderna i en trofé – för första gången på sju månader. FOTO: AFP

37:e titeln i karriären på grus.

Det är den direkta, absoluta och lite torra slutsatsen man kan dra efter Rafael Nadals finalseger över David Nalbandian i Sao Paolo: 6-2, 6-3.

Men i dagar som dessa är det inte ett stigande antal troféer i spanjorens skrytskåp som spelar störst roll under pågående comeback. I dag, precis som alla andra dagar sedan den 7 februari, är det (förutom hans sargade knän) Nadals rörelseschema och matchform som är i blickfånget.

David Nalbandian är det närmaste Nadal kommit ett elddop. Inför alla andra matcher har man förutsatt att han ska vinna, om än inte så överlägset som vi är vana vid på grus. Mot Challenger-spelaren Horacio Zeballos blev det förlust i Vina del Mar-finalen förra veckan, i fredags upplevde han ett nära döden-ögonblick mot Carlos Berlocq och i gårdagens semifinal tappade han set mot en spelare som inför turneringen spelat blott en match på ATP-nivå.

Nalbandian var därför på sätt och vis en tacksam finalmotståndare. En spelare med kapacitet att sätta spanjoren på prov – ordentligt. En spelare som kunde ge oss ledtrådar om vad Nadal verkligen går för, eftersom han har vapnen att pressa världsfemman till att lägga ribban högre.

Inför matchen, alltså.

Det är inte riktigt likt Nalbandian att visa överdrivet mycket respekt för sin motståndare (eller någon annan, för den delen), så att han lät sig skrämmas av vem som stod på andra sidan nätet håller jag för osannolikt. Men Nalbandian nådde inte upp till den nivå jag hoppats på.

Vad som däremot är likt Nalbandian är de där plötsliga formsvackorna under pågående match. När han spelar som bäst är han brutalt effektiv, men han har svårt att hålla fokuset uppe.

Precis så var det i dag.

Att Nadal för en gångs skull belastade sina knän och bjöd oss på sina sedvanliga grusglidningar i sidled räckte för att bärga första set enkelt med 6-2. Spanjoren rörde sig avsevärt bättre än under hela den här och förra veckan, och bollträffen var överlag närmare det vi är vana vid än tidigare i turneringen.

David Nalbandian gjorde ingen särskilt bra match i finalen. FOTO: AP

Stundtals kändes det lite som att Nadal i föregående matcher, både i Vina del Mar och Sao Paolo, försökt belasta knäna så lite som det bara är möjligt utan att tappa sin killer instinct. Det har gått hyfsat bra hittills – med undantag för finalen i Vina del Mar, då det straffade sig rejält mot en Zeballos som spelade i trans.

Mot Nalbandian visste han att det inte skulle räcka. Och mycket riktigt var han nära att låta karriärens totalt 37:e grustitel glida honom ur händerna i andra set, när han inledningsvis vacklade och tappade två av sina servegame till 0-3. Sedan var det Nalbandians tur att visa prov på slapphänthet. Efter att ha skaffat sig en komfortabel 40-0-ledning i egen serve, och en ypperlig chans att ge sig själv 4-0 i setet, bjöd han bort hela gamet och öppnade på så vis dörren för Nadals upphämtning.

Det dröjde inte länge förrän 0-3 plötsligt var 5-3. Nadal servade sedan hem segern resolut – och efter åtta månaders lång väntan kunde han så äntligen bjuda sina fans på det karaktäristiska ”segerbettet”.

Vad kan vi då dra för slutsatser kring Nadals comeback efter den här finalen? Låt oss göra det enkelt för oss och spalta upp det i några punktform:

• Knäet ser inte ut att direkt hämma honom, men det är samtidigt tydligt att det inte är helt läkt. Det vill säga: Han kan belasta det på ett sätt som för hans spelstil får anses tillbörligt, men han vågar inte göra det fullt ut av rädsla att förvärra den smärta han trots allt i liten mån fortfarande känner av.

• Formkurvan pekar uppåt. Inte speciellt brant, men ändå. Svagt uppåt. Bollträffen börjar infinna sig och rörelseschemat såg i dag betydligt smidigare ut än tidigare under den här turneringen och i Vina del Mar.

• Det är fortfarande på tok för tidigt att dra några som helst slutsatser kring vartåt det barkar. Kan måhända anses aningen fegt, men så är det. Det jag däremot med säkerhet kan fastslå är att den här segern ger Nadal en välbehövlig självförtroendeboost. En direkt nödvändig sådan inför Acapulco. Där kommer motståndet att vara betydligt tuffare och insatsen högre. I och med det har i alla fall närvaron i Sao Paolo fyllt sitt syfte, efter debaclet i Vina del Mar.

Det är efter Acapulco som vid med största sannolikhet kommer att kunna dra de riktiga slutsatserna. Efter den turneringen är det nämligen dags för årets första Master, i Indian Wells (tätt åtföljd av Miami), och i mitten av april bär det av till Monte Carlo.

Har han inte nått upp till den nivå han önskar göra till dess är sannolikheten att han drar sig ur en av sina absoluta favoritturneringar oroväckande hög, och i så fall kan hans comeback bli ett stort fiasko.

Titeln och finalförlusten till trots.

* * *

Victoria Azarenka knäppte till Serena Williams på näsan – och bröt en tio matcher lång förlustsvit mot amerikanskan. FOTO: REUTERS

Inför matchen mellan Nadal och Nalbandian såg jag givetvis den som dagens mest intressanta och ansåg mig därför tvingad att avbryta bevakningen av finalen mellan Serena Williams och Victoria Azarenka.

Det skulle jag inte ha gjort, med facit i hand.

Visst, det var kul att se Nadal bärga sin första titel på åtta månader, men den spelmässigt ganska undermåliga matchen (speciellt från Nalbandian) måste ha stått sig slätt mot den dramatik vi bjöds på i Doha.

Azarenka tog tidigt kommandot med ett servegenombrott i första set, men Williams kämpade sig tillbaka. Första set avgjordes i tiebreak, till Azarenkas fördel.

Serena Williams. FOTO: REUTERS

När Williams sedan gick ut med förnyade krafter och körde över nuvarande världsettan (Williams blir ny världsetta på måndag) med 6-2 kändes det som att det här trots allt skulle bli en hyfsat vanlig dag på jobbet för USA-ettan.

Men icke.

I avgörande set var rollerna ombytta. Azarenka kämpade sig till ett 4-1-överläge som Williams aldrig förmådde jobba ikapp.

Slutresultatet: 7-6(2), 2-6, 6-3. Riktigt imponerande av Azarenka förstås, som gick in i den här finalen med föga smickrande 1-11 i inbördes möten mot Williams.

* * *

Juan Martín del Potro vann finalen i Rotterdam i raka set. FOTO: AP

Julien Benneteau gjorde sin vana trogen sitt allra allra bästa i Rotterdam-finalen mot Juan Martín del Potro.

Men, sin vana trogen, föll han återigen på mållinjen.

Okej, han kom aldrig närmare den där mållinjen än ett tiebreak i första set, men jag kan i vanlig ordning inte låta bli att imponeras av Benneteaus osläckbara kämpaglöd. Han lyckades redan i inledningen åstadkomma någonting som ingen annan i turneringen mäktat med, nämligen att bryta del Potros serve.

Trots det låg han i setets slutskede under med 4-5 – i del Potros serve.

Han bröt igen.

Julien Benneteaus dystra finalsvit håller i sig… FOTO: AFP

Där och då kändes det faktiskt som att han förtjänade titeln, trots att del Potro i alla avseenden var den bättre spelaren.

Argentinaren tenderar fortfarande att vika ner sig och tappa viktiga poäng och game på grund av något så banalt som irritation över att en duell eller slag eller vad som helst inte går precis och in i minsta detalj som han vill. Vilket är en del av förklaringen till att han brände chansen att serva hem första set.

I tiebreaket var han dock kassaskåpssäker, och det momentum han vann då tog han med sig in i andra set. Han tog kommandot med ett tidigt break och höll sedan ett järngrepp om det hela vägen in i mål: 7-6(2), 6-3.

del Potros 14:e titel i karriären – och Benneteaus totalt åttonde raka finalförlust.

Man lider förstås med fransmannen, som får leva med epitetet ”tourens bästa spelare som aldrig vunnit en titel” ett tag till.

Kanske under resten av sin karriär.

Dagens finaler

av Henrik Ståhl

Fyra högoktaniga finaler bjuds vi på i dag. Två hyfsat givna och två väldigt öppna. Låt oss gå igenom dem land för land, turnering för turnering, final för final:

Juan Martín del Potro och Julien Benneteau. FOTO: AP

ROTTERDAM

√ Juan Martín del Potro (7) – Julien Benneteau (39)
Riktigt kul att Benneteau tagit sig hela vägen efter skrällen mot Roger Federer tidigare i veckan. Chansen att han äntligen ska bärga karriärens första titel är dock försvinnande liten.

Jag betvivlar inte en sekund att fransmannen kommer bjuda upp till kamp, men med tanke på hur del Potro sett ut under veckan kan jag inte se annat än att Benneteau får fortsätta bära titeln ”tourens bästa spelare som aldrig vunnit en titel” efter sin totalt åttonde finalförlust…

* * *

Milos Raonic och Tommy Haas. FOTO: AP

SAN JOSÉ

√ Milos Raonic (13) – Tommy Haas (22)
Dagens generationsmöte. 34-årige veteranen Haas möter 22-årige stjärnskottet Milos Raonic. Raonic jagar sin tredje raka seger i San José, Haas sin 14:e titel i karriären.

Båda svarade för helt fantastiska insatser i sina respektive semifinaler i går (Haas mot John Isner: 6-3, 6-4, Raonic mot Sam Querrey: 6-4, 6-2).

Kanadensaren var faktiskt snudd på perfekt mot amerikanska hemmafavoriten. Förlorade endast fem poäng i egen serve och bröt Querrey vid tre tillfällen. Vid sidan av serven (som är hans i särklass viktigaste vapen, vilket egentligen inte behöver påpekas) var även 22-åringens forehand inte bara dödlig utan också rysligt solid.

Mest överraskande var ändå att hans normalt väldigt svaga backhand var ytterligare ett vapen för kanadensaren under den här matchen. Bör noteras också att Querrey inte gjorde en särskilt bra match. Han var inte speciellt resolut i egen serve och hittade inga svar på Raonics aggressiva dompterande.

Sett till de båda finalisternas matcher tycker jag ändå att Raonic imponerade mest. Han är sällsynt trygg i den här arenan, och självförtroendet växer så klart tack vare de tidigare framgångarna här.

Om Haas returnerar lika bra som mot Isner kan det här bli en jämn tillställning, men jag tror att Raonic vinner i raka set.

* * *

Rafael Nadal och David Nalbandian. FOTO: AP

SAO PAOLO

Rafael Nadal (5) – √ David Nalbandian (93)
David Nalbandian har inte besegrat Rafael Nadal sedan Paris Masters 2007. Nu har han så klart sin bästa chans någonsin att trycka till spanske gruskungen. Nadal har sett fortsatt trög och osäker ut i Sao Paolo, och i gårdagens semifinal mot doldisen Martin Alund pressades han till tre set: 6-3, 6-7(2), 6-1.

I andra sets tiebreak var han sällsynt nonchalant och praktiskt tagit gav bort setsegern till 111-rankade Challenger-spelaren. Hade det inte varit för Nadals omutliga inställning i tredje set, där han fullkomligt körde över Alund (vilket vi förväntat oss att han skulle göra i två raka set), så hade jag hållit Nalbandian som klar favorit i dagens final.

Nu tror jag inte att ”Nallen” får det så enkelt mot Nadal som spanjorens hittills tveksamma resultat mot lågt rankade dussinspelare i Vina del Mar och Sao Paolo kanske ger sken av.

Trots att världsfemmans fötter ser ut att vara nedsänkta i cement och han spelmässigt är en skugga av sitt forna jag så har han kvar sin envisa kämpaglöd. Den kan ställa till det för Nalbandian, som historiskt haft stora problem att hålla uppe fokus under en hel match.

Det är inte speciellt svårt att betrakta den här finalen som Nadals hittills tuffaste prov under comebacken, och hans insats i dag kan ge en fingervisning om vartåt det barkar. Det är en väldigt viktig match för Nadal, som han helst bör vinna för att få det självförtroende han rest till Sydamerika för att hämta.

Jag är dock tveksam till att han gör det. Nalbandian är en i grunden för bra spelare för att förlora mot en dassig Nadal. Så enkelt är det. Det viktiga för Nadal blir i dag därför att falla med flaggan i topp, om han inte lyckas vinna.

En överkörning i en grusfinal är knappast vad The King of Clay behöver just nu.

* * *

Victoria Azarenka och Serena Williams. FOTO: AP

DOHA

Victoria Azarenka (1) – √ Serena Williams (2)
De två toppseedade spelarna bärgade övertygande segrar i sina semifinaler i går, mot Agnieszka Radwanska (6-3, 6-3) respektive Maria Sjarapova (6-3, 6-2), och säkrade därmed en blockbuster-final i dag.

Behöver egentligen knappast påpekas att Williams har både det spelmässiga och mentala övertaget inför den här matchen. Hennes åtta raka segrar (och totalt 11-1 i inbördes möten) över Azarenka talar sitt tydliga språk.

Vad talar då för Azarenka?

Konstigt nog: Williams. Eller ja, så konstigt är det inte. Williams spelar som bekant i en helt egen liga och har kusligt ofta avgörandet helt i egna händer. Om hon får en för bra start kan hon tappa koncentrationen och med det sitt solida spel.

Som i US Open förra året, mot just Azarenka. Eller, för all del, mot Petra Kvitová i kvartsfinalen i fredags. Lämnar hon en sådan öppning i dag så kommer Azarenka att hugga som en kobra.

Håller det dock för osannolikt att Azarenka lyckas vända den negativa trenden mot sin nemesis. Williams är i dagsläget alldeles för bra för det.

Dagens semifinaler

av Henrik Ståhl

Okej, låt oss ta en snabbtitt på dagens semifinaler.

ROTTERDAM

Grigor Dimitrov (41) – √ Juan Martín del Potro (7)
Världssjuan del Potro är givetvis favorit, dels baserat på hans tidigare framgångar i Rotterdam men också efter insatserna så här långt i årets upplaga av turneringen. Dimitrov har imponerat och tagit sig längre än jag trott, men trots att han bevisligen är på uppgång tror jag att det tar stopp mot den mer rutinerade del Potro.

√ Julien Benneteau (39) – Gilles Simon (14)
Simon leder med 3-2 i inbördes möten, men Benneteau har den klart tyngsta skalpen i turneringen så här långt – gårdagens skrällseger över Roger Federer. Det här är dock en matchup som passar Benneteau ganska dåligt. Fransmannen gillar när motståndaren håller i taktpinnen, någonting Simon ytterst sällan gör. I sina sämsta stunder är båda typiska bollfösare, och i det långa loppet är Simon den stabilare fösaren, med både bättre uthållighet och precision. Om båda presterar på topp kan detta dock bli en lågintensiv taktisk batalj, som kommer att avgöras med små marginaler. Om Benneteau presterar som mot Federer samtidigt som Simon är lika svajig som han stundtals var mot Martin Klizan i går, då har Benneteau en riktigt god chans att utjämna den inbördes statistiken.

SAN JOSE

Milos Raonic (13) – √ Sam Querrey (20)
Vi bjuds på riktigt intressanta semifinaler i San José. Querrey hade vissa bekymmer med Alejandro Falla i natt, men krånglade sig till semifinal i tre set. Querrey leder med 2-0 i inbördes möten och har faktiskt bara tappat ett set mot Raonic, i Wimbledon 2012. Däremot har tre av deras totalt sex set gått till tiebreak, så vi kan vänta oss en jämn sammandrabbning även här. Med tanke på Raonics framgångar här 2011 och 2012 är han knapp favorit, men jag tror att Querreys psykologiska övertag i kombination med hemmafördelen kan fälla avgörandet i natt.

Tommy Haas (22) – √ John Isner (16)
Riktigt kul att veteranen Haas smugit sig fram så här långt i den här turneringen. Blir dock en riktigt tuff semifinal för 34-åringen. Isner är visserligen inte direkt i sitt livs form, men det snabba inomhusunderlaget ger honom stora fördelar som med stor sannolikhet räcker till seger för amerikanen.

SAO PAOLO

√ Rafael Nadal (5) – Martin Alund (111)
Nadal lyckades slutligen vända mot Carlos Berlocq i natt, men det såg verkligen inte bra ut. Berlocq var på det hela taget den klart bättre spelaren, men vek ner sig i andra och tredje set. Delvis tack vare Nadals envisa kampvilja. Det går dock inte att komma ifrån det för Nadal så bistra faktum att Berlocq hade segern i sin hand – men lät den glida honom ur händerna. Några sådana problem borde spanjoren inte ha mot doldisen Alund. Här borde det handla om strögame för argentinaren. Världsfemman går vidare i raka set.

√ David Nalbandian (93) – Simone Bolelli (80)
Inför turneringen trodde jag verkligen inte att David Nalbandian skulle bli den som stod för motståndet i finalen mot Rafael Nadal. Nu talar väldigt mycket för att det blir just så. Nalbandian imponerade mot Nicolás Almagro i kvartsfinalen, även om spanjoren stod för en sedvanlig nedvikning. Med det sagt borde Bolelli inte bli någon svår nöt alls att knäcka.

DOHA

√ Victoria Azarenka (1) – Agnieszka Radwanska (4)
Glädjande att se samtliga toppseedade spelare i semifinalen i en så pass stor turnering som Qatar Open. I den första semin talar det mesta för nuvarande världsettan Azarenka: Hon leder med 11-3 i inbördes möten (6-0 under 2012) och har inte förlorat mot världsfyran sedan Tokyo 2011. Dessutom passar underlaget Azarenka särdeles bra och vitryskan är i god form. Radwanska har sett bra ut i Doha och under säsongsinledningen i allmänhet, men jag ser inte riktigt att en eventuell vändpunkt i deras rivalitet kommer just i dag.

√ Serena Williams (2) – Maria Sjarapova (3)
Williams vacklade ordentligt mot Petra Kvitová, men grejade till slut en typisk Serena-vändning. Det är dock en smula oroväckande att hon under långa stunder uppträdde så nonchalant som hon gjorde mot Kvitová. Det har hon inte råd med mot en glödande Sjarapova. Tror dock inte att Serena upprepar samma misstag mot sin gamla rival. Det är hon alldeles för rutinerad för. I största allmänhet så klart, men i synnerhet när det gäller just Sjarapova.

Dagens resultat

av Henrik Ståhl
Titelförsvararen Roger Federer vann sin öppningsmatch i Rotterdam utan större problem. FOTO: AP

Blev inget blogginlägg om San José, Sao Paolo och Doha i går, som utlovat. Det kan vi tacka Comhem för. Internethaveri deluxe.

Hur som helst.

Rotterdam ångar på, i egenskap av veckans tveklöst mest intressanta turnering. Och hittills har vi faktiskt bjudits på ett och annat spännande resultat.

Jarkko Nieminen fullkomligt mosade framtidslöftet David Goffin i sin öppningsmatch: 6-0, 6-0. Inte ett enda game vann han alltså, Goffin. 65-38 till Nieminen i totalt antal poäng. Inte så ojämnt som man kan vänta sig av en sådan utskåpning kanske, men fortfarande helt bedrövligt av en spelare som Goffin.

Okej, inomhustennis är inte hans starka sida (däremot Nieminens), men att bli så här totalt utskåpad är likväl pinsamt.

Vidare körde problembarnet Ernests Gulbis över hemmahoppet Robin Haase i sin öppningsmatch: 6-2, 6-1. Inte särskilt oväntat att Gulbis skulle vinna, men en smula förvånande att han gjorde det så överlägset.

Under dagen har vi bara bjudits på en skräll i Rotterdam. 125-rankade Michael Bachingar avfärdade 18-rankade Andreas Seppi i raka set: 6-3, 6-4. Seppi verkar visserligen ha plågats av hälsoproblem (drog sig ur Zagreb Indoors förra veckan på grund av feber) och är i tveksam form efter åttondelsfinalen i Australiska öppna, men överraskande att han föll så lätt.

I övrigt kan nämnas att Roger Federer inte hade några som helst bekymmer mot 64-rankade Grega Zemlja: 6-3, 6-1. Även Juan Martín del Potro vann sin öppningsmatch (i går), mot Gaël Monfils: 6-3, 6-4.

* * *

John Isner. FOTO: AP

Precis som i Rotterdam pågår inomhustennis i amerikanska San José, mest känt för sina NHL-hajar: SAP Open. Regerande mästaren Milos Raonic är förstaseedad, USA-ettan John Isner andraseedad.

Det snabba underlaget ger mammutservare som dessa båda herrar maximal utdelning, vilket inte gör det särskilt svårt att tippa just de två i final. Ja, om det inte vore för Isners katastrofala form, alltså. Inledde året riktigt uselt och tvingades sedan hoppa av Australiska öppna på grund av skada.

Lite tveksamt huruvida han hunnit både rehabiliteras och hittat formen, så risken att han åker ut redan i första omgången mot 130-rankade kanadensaren Vasek Pospisil får betraktas som överhängande.

I övrigt kan nämnas att 79-rankade Blaz Kavcic förlorade en mycket svängig tillställning mot forne världsettan Lleyton Hewitt i gårdagens förstarunda: 3-6, 6-4, 7-6(4). Nämnas bör att Kavcic hade 3-1 och breakboll och andra set innan han lät Hewitt klösa sig tillbaka in i matchen och kvittera.

I tredje set hade han sedan återigen 3-1 och 40-15 men lät segern rinna honom ur händerna igen. Givetvis starkt av Hewitt att kämpa till sig den segern, men bedrövligt av Kavcic att tappa en sådan komfortabel ledning två gånger om. Det håller inte på den här nivån.

Och hemmahoppet Ryan Harrison åkte på en stjärnsmäll mot Benjamin Becker i går: 6-7(3), 7-5, 6-3. Becker reducerar nu till 2-1 i inbördes möten.

I dag har endast en match hunnit spelas i San José och den mest intressanta drar i gång någon gång i natt – Steve Johnson mot Ivo Karlovic. Två servekanoner ställs alltså mot varandra redan i första omgången. Lär inte bli särskilt välspelat (om man med välspelat menar långa dueller, snabba tempoväxlingar och stor spelmässig variation), men sevärt.

Svårt att peka ut en favorit där, men med tanke på hemmafördelen och att Karlovic inte orkar hålla i en formtopp mer än två-tre matcher i stöten känns det som att Johnson borde gå segrande ur den här servefesten.

Sett till hela turneringen känns det inte osannolikt att Raonic tar sig till sin tredje raka final. Farligaste utmanaren på vägen dit är i första hand Sam Querrey i en eventuell semifinal, men Denis Istomin kan ställa till bekymmer redan i kvarten. Brukar leverera i San José (semifinal 2010, kvartsfinal 2011, final 2012).

På den undre halvan är det lite mer ovisst. Isner får väl ändå ses som någon slags favorit, men ryker han tidigt kan exempelvis Tommy Haas kliva fram och säkra en finalplats. Eller Steve Johnson.

2010 års titulant och 2011 års finalist Fernando Verdasco åkte förresten ut direkt, efter 3-6, 3-6 mot 105-rankade Tim Smyzcek.

* * *

David Nalbandian. FOTO: REUTERS

I Sao Paolo har det än så länge inte hänt något överväldigande. David Nalbandian vann i dag, med vissa besvär, sin öppningsmatch mot Jorge Aguilar: 7-5, 5-7, 6-3.

Rafael Nadal går in i turneringen först i morgon och möter då 140-rankade Joao Sousa, som besegrade 91-rankade Ruben Ramirez Hidalgo (avbröt matchen efter 7-6 i första set).

Nadals baneman i Vina del Mar, Horacio Zeballos, avbröt sin match i tredje set. 151-rankade Paul Capdeville dansar således vidare till andrarundan efter 6-7(5), 6-0, 3-0.

Om vi ska ta en titt på lottningen kan vi snabbt slå fast att Nadals väg till final inte kantas av några som helst farliga motståndare, precis som i Vina del Mar. Jeremy Chardy står sannolikt återigen för motståndet i semifinalen, alternativt Thomaz Bellucci.

I finalen lär det däremot bli betydligt tuffare. Efter den bedrövliga insatsen i Vina del Mar betvivlar jag starkt att Juan Mónaco tar sig dit. Nej, det troliga är att Nadals landsman, andraseedade världselvan Nicolás Almagro, står på andra sidan nätet på söndag.

Och i så fall tror jag faktiskt att Almagro vinner sin första match i karriären mot Nadal – på nionde försöket (har 0-8 i inbördes möten, 2-20 totalt i set). Om nu inte Nadal som av ett trollslag börjar röra sig som han gjorde under grussäsongen 2012. Vilket, milt uttryckt, inte känns helt troligt.

* * *

Maria Sjarapova. FOTO: REUTERS

IFranska öppna2011 låg hon under med 3-6, 1-4 innan hon lyckades samla ihop sig och vända matchen (3-6, 6-4, 6-0).

I gårdagens reprismatch hade Maria Sjarapova inte lika stora bekymmer med 172-rankade 19-åringen Caroline Garcia: 6-3, 6-2 i världstreans öppningsmatch i Doha på drygt en timme och 15 minuter.

Även världstvåan Serena Williams och världsettan Victoria Azarenka vann sina öppningsmatcher, mot 160-rankade lucky losern Daria Gavrilova (6-2, 6-1) respektive 62-rankade Romani Oprandi (6-2, 6-3). Azarenka har nu tio raka segrar under säsongsinledningen.

Hittills är tio seedade spelare klara för åttondelsfinal: Azarenka, Williams, Sharapova, Agnieszka Radwanska, Sara Errani, Petra Kvitová, Samantha Stosur, Caroline Wozniacki, Nadia Petrova och Ana Ivanovic.

Av dem är det troligt att alla utom Errani, Stosur, Wozniacki och Ivanovic tar sig vidare till kvartar och semifinaler.

• Errani möter nämligen Daniela Hantuchova som trivs bra på hardcourt, leder över Errani med 5-2 i inbördes möten och dessutom slog italienska världssexan så sent som i januari, i Brisbane.

• Stosur möter Svetlana Kuznetsova. Brukar bli ganska öppna tillställningar när de möts, Kuznetsova har 3-1 i inbördes. Dessutom pressades Stosur till tre set mot 60-rankade Monica Niculescu (6-4, 1-6, 6-3), vilket inte direkt är att betrakta som ett styrkebesked. Kuznetsova betydligt mer imponerande mot Marion Bartoli i sin andrarunda (6-4, 6-4).

• Wozniacki möter en formstark Mona Barthel. Wozniacki leder visserligen med 2-0 i inbördes möten, men Barthel har 14-3 i matchfacit i år och vunnit en titel på två finaler. Dessutom var hon omutlig mot världsfemman Angelique Kerber i sin andrarunda: 6-1, 6-2.

• Ivanovic möter Agnieszka Radwanska. Radwanska har inte bara fem raka segrar över Ivanovic (och tappat blott ett set på de fem matcherna), utan har dessutom en övertygande 6-2, 6-4-seger över forna världsettan i årets Australiska öppna färskt i minnet. Hon har dessutom 13-1 i matchfacit hittills i år och sett rysligt stark ut under säsongsinledningen.

Inte särskilt långsökt att tippa Azarenka mot Williams i final, men jag tror att framför allt Radwanska och Sjarapova/Kvitová har nästan lika stora chanser att ta sig dit. Om Kvitová kan skaka av sig sin svaga säsongsinledning och undermåliga prestation i Australiska öppna, alltså.

Tennisbloggen sätter + på årets Masters

av Henrik Ståhl

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Sida 2 av 4
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB