Så här ser armen ut efter praktsnubblet i går. Det är något väldigt Christer Petterssonskt över att vara uppskrapad på det här viset. Fyllhundsaktigt. Man kan tänka sig att jag välte ner från parkbänken jag sov på i natt, landade på underarmen och vaknade med lite grus och en fimp fastklibbade på min rödmosiga kind och började hötta och muttra ilsket och cigghest mot idioten som knuffade ner mig trots att jag egentligen är alldeles ensam på ett öde torg.