Uruguay bjuder på ett frodigt grönt naturlandskap med horder av hästar, får och kossor. De jag träffat tycker att det är urhärligt att bo på landet och här finns många argentinare som lämnat ett simmigt Buenos Aires till fördel för den mer ”tranquilo” grannen i öst.

På två hotell vi bott på här har det ingått häst. Att åka till landet för att ta en ridtur, äta middag och sova över på en estancia är den urbana sydamerikanens lyxiga 4H-gård för vuxna. Det är att åka till en plats där tiden står still.

På Estancia Vik bor man ståndsmässigt i rum som är större än en innerstadstvåa i Stockholm. Här, in the middle of Uruguay-nowwhere, finns snabb wifi-uppkoppling, vinkällare och ängsliga amerikanska turister som gäster.

Vi tog en ridtur på westernsätt med långa stigbyglar och fårskinnsfluffade sadlar i solnedgången. Agustin Leone (bilden ovan) red som en kosack och smackade sin häst i galopp på en halv sekund genom estancians boskap. Jag och min skimmer Simon försökte haka på. Ridturen ingår i hotellnattens nota, och fenomenet är ett stort helgnöje även i Argentina: landethäng med egen häst är grejen här.

HITTA HIT: Ratta en hyrbil från Punta del Este (flyg från Buenos Aires för cirka en tusenlapp, eller kör från Montevideo c:a 160 km) mot José Ignacio och vänd väster i byns rondell.  http://www.vikhotels.com/en/hotel-estancia-vik-jose-ignacio-uruguay.html

Ett plastigt partyparadis för pensionärer och en poserande ung jetset-crowd. Jag och fotografen Pär Olsson flög fyrtio minuter norrut och landade igår i Punta del Este. Här skjuter skraporna med lyxhotell i höjden, en skyline som är en svår ekvation på en semesterort i ett land där det bara bor 3 miljoner. Vi cruisade längs kusten men valde en kurs bortom Punta del Este.

Naturen har bjudit på frodigt grönt, milsvida kohagar och vinodlingar. Uruguay är tjusigt på ett casual sätt. Gauchos i ridstövlar, hatt och poncho tankar skruttiga bilar på macken, herrelösa hundar tigger kärlek och vägarna ligger helt öde.