Februari. Vilken identitetslös månad, ändå. Vintern går på högvarv. Det är mörkt, kyligt och kroppen hungrar efter kolhydrater. Nästa år stryker jag februari från min kalender.

En sfär som man dock kan lita på är mat- och dryckesvärlden, tack och lov. Så här såg det bästa ur min februari ut.

Bästa krognyheten: Nu slipper vi vakta mejlen efter nyhetsbrev och panikboka EN helgkväll i månaden för vardagsrumsrestaurang. För Adam & Albin öppnar restaurang.

Bästa gästspelet, Sverige: De förtjusande systrarna från Le Servan i Paris kom till Babette för en kväll och inte nog med att det var supergoda små serveringar som knockade en i sin dynamiska smakbild så skänktes kassan till välgörenhet. Missa inte deras ställe next time in Paris!

Bästa gästspelet, internationellt: Nå. Utan att ha varit där – men ändå känns Nomas australienska restaurang som en riktig hit (bara Instagram-kontot är foodporn nog). Alla dessa knasiga råvaror, frukter och grönsaker jag inte kan namnet på, tja, de får mig att vilja åka till Australien ögona böj. Läs mer HÄR.

Uppstickare i Malmö: Ett heaven för naturvinsälskare, och en liten bit krogfeeling á la Köpenhamn är Bord 13. Trevlig service, otroligt prisvärt – och kul matmässigt. Vi förälskade oss i en extra ostronservering med äpplegranité och en ljummen variant med syltade korianderbär och dill  liksom gös med purjo, svamp och hasselnöt. (Dock: var gåshalsen med skånsk senap en … utmaning. Men man måste alltid prova allt, det är regel.)

Snabblunch i city: Inklämt mellan många halvbra snabblunchställen på Kungsbron ligger nya Sen Street Kitchen som lyckas flörta ordentligt med sina gäster genom expressleverans av rätter från sydostasiatisk kök: nudlar, dumplings, sallader och bulgogi för en spottstyver. Dock: Kom tidigt eller sent om du vill äta på plats. Och grattis Umeå, där de öppnar sin andra location.

Vällagad lunch: Jag gjorde ett premiärbesök på Saltimporten, och åt kålpudding till perfektion. Klientelet: en härlig mix av Malmös finest med locals som jobbar i området och kosmopolitiska malmöiter på naturvinslunch.

Kvarterskroghäng deluxe: Linje Tio-gruppens nya Paradiso på Timmermansgatan. Hej, vad trevligt att Södermalm förärats detta hak, en gång finkrogen Sjögräs, en annan (kortlivad) gång Arga Snickarens burgarställe. Nu: enkel vällagad mat med finess. Ett välkomnande kvartershäng – även om man bor i en annan del av Stockholm.

Sämsta flygupplevelsen: Gotlandsflyg finns inte mer. Renklämman på polarbröd, en räddning i många lägen på 25-minutersflighten är ett minne blott. Käftsmäll två: Nya flygbolaget, BRA, vilket alltså är en sammanslagning mellan Malmö Aviation och Sverigeflyg under Braathens flagg har dessutom skippat standbybiljetter för vuxna. Sicken åldersrasism!

Hemma i Stockholm igen. Då reser jag från stans bästa tallrikar istället.

Folk frågar mig dagligen om krogtips: ”Var ska vi äta ikväll? Vad är hetast just nu?”. Och så försöker jag matcha efter plånbok, sällskap, dag, kökspreferenser och så vidare. Men här är min helt subjektiva lista – utan inbördes rankning – var jag helst äter just nu. Smaklig spis!

– SHIBUMI. Jag är helt frälst i Sayan Isakssons izakaya, speciellt i deras egna tofu som en japansk tjej gör custom made till huset. Efter att jag nyligen lyckades slinka in och knipa sista dropplatsen i baren bestämde jag mig: Jag ska börja göra egen tofu! (Återkommer i ärendet). Åt också de goda gyozaknytena med wagye-kött och en härligt isad aubergine. Drinkhantverket är magiskt därtill.

– NOOK. För att maten är fräsch och välbalanserad och det inte kostar två tusen spänn för en helkväll. Man bejöver inte välja och krångla så himla mycket heller – välj mellan två menyer om 300 eller 400 kronor vardera. Boom. Klart! På tallriken: Norden möter en touch av Korea. Bonus: pork buns som jag tänker alldeles för ofta på, men äter för sällan.

– CORNER CLUB med mat från THE FLYING ELK. För att det helt enkelt är en av stans bästa cocktailbarer. För att Johan och Oskar här också älskar campari. För att man kan äta gott från TFL i baren. Och för att det finns andra barer så som Tweed på krypavstånd att fortsätta till.

– EKSTEDT. Jag har ätit här en gång för några veckor sedan, men jag önskar att jag var stammis. Förmodligen stans mest prisvärda fine dining med meny under 1000 kronor! Blev löjligt förtjust i en pizza med foie gras och tryffel och en superdessert på socca (sydfransk kikärtspannkaka) med hallon. Och då gillar jag inte ens efterrätt.

– ADAM & ALBIN. Poppupp-restaurang som håller öppet en helg i månaden ungefär. Rockar stans absolut bästa råbiff på sin bestående meny och varvar med nya rätter varje gång. Därför blir man (tyvärr) aldrig trött på att äta i denna matstudio. Nu har Adam och Albin dessutom öppnat upp för nudellunch, vilket enligt de som varit är är en klar hit.

– Deville. Har av slumpen hamnat här runt tre gånger i år och varje gång blivit knockad av hur bra mat, vin och service den här kvarterskrogen levererar år efter år. Åt ruggigt god côte du boeuf med vitlökssmör sist. Mer sånt!

– Rolfs Kök. På samma tema. En kvarterskrog som alltid levererar. Har börjat lyxluncha här alldeles för ofta. Köket serverar soppa på maten vilket är himla trevligt. Och gott. Och som gör att man vill stanna alldeles för länge.

– Nytorget 6. För att man alltid möts med ett leende. För att maten inte är komplicerad alls men alltid vällagad. Och det är jämt fullt med folk. Helst sitter jag i baren och äter. Steak tartar med grillsmak är favorit just nu.

– Matbaren. Det var alldeles för länge sen jag var här sist. Får bli julklapp till mig själv i år. Här föräter jag mig alltid så jag ber att få ta med kaffegodiset hem och är lycklig som ett barn på julafton när jag hittar Dahlgrens egna snickers och madeileinekakor dan därpå.

– Gastrologik/ Speceriet. Det var på tok alldeles för länge jag åt på Gastrologik – också prisvärd fine dining. Varenda gång har jag varit nöjd med deras enkla, estetiska mat där råvaran verkligen får vara i fokus. Mer ofta har det blivit bakfickan Speceriet som inte kostar skjortan men som alltid serverar grym vällagad mat. Dela gärna med sällskapet, ego-ätare lever kortare har jag hört …

Här sker min nästa middag: Lilla Ego. Definitivt. Snart har de haft öppet ett år och jag har inte varit där. Det är nästan så att jag inte vågar skriva ut detta. Kanske måste förbi Oaxen Slip också, det var säkert ett år sedan sist. Och en lunch på Spritmuseum, drack ett mycket gott kallpressat te där i våras.