Jag har riktat hård kritik mot den dyra och dåliga maten innanför Arlandas gater. Ondgjort mig över hur man tvingas äta frukost för 200 spänn, dricka Europas näst dyraste kaffe på Starbucks och koncentratjuice förklädd som färsk för en femtiolapp.

Till exempel: Sist på väg mot Madrid köpte jag en wrap i kiosken för 90 spänn. För en wrap med blött bröd, iskallt innehåll fullproppad av diverse nummer så den ska stå sig i några dagar. Ett innehåll som det sedan visade sig inte ens överensstämde med etiketten. Nåväl, jag har börjat se fram emot flygmaten – så illa är det.

Jag flyger ibland från Bromma men det är alltid en snabb affär. För övrigt är det en flygplats som jag verkligen hoppar att politikerna tänker behålla (framförallt för en levande landsbygd). Något som är trivsamt med Bromma: Jag väntar max en kvart på att få gå ombord Gotlandsflygs plan till Visby, sällan måste det dödas tid eller ätas något här. (Gotlandsflyg har dessutom mycket generös prissättning – samtidigt som de helst kränger fika gjort på ön, hatten av!).

Innanför säkerhetskontrollen på Bromma finns bara ett kafé . Härom veckan  hade jag några minuter extra, var vrålhungrig och bestämde mig för att scouta där i disken. Och, voilá! Här erbjöds jag 20 cl champagne för hisnande 325 kronor (!), tio bitars sushi för 140 kronor eller en ost- och skinktoast för 79 kronor som ingendera hade gjort en normalbyggd person mätt. Knappt bättre än Arlanda.

Drömmer om att de på den lilla flygplatsen Bromma åtminstone skulle våga ta in en småskalig, målinriktad entreprenör som brann för sitt lilla ställe. Som bakade surdegsbröd, gjorde egna smoothies på färska råvaror och mackor med pastrami och surkål. För kvalité, det hade jag och säkert fler medresenärer med mig betalat för!

(Det enda goda med detta är väl att den Hungriga Resenären allt som oftast landar just – hungrig.)