Min bästa grej när jag kommer till en ny stad är att hitta till stans matmarknad. Ni vet, suluhallar där man kan hänga över disk och provsmaka sig mätt på ost, chark och vin. För två veckor sedan var jag i Palma, Mallorca, för att hälsa på nya bloggaren Pär Olsson (läs honom HÄR).

Gjorde misstaget att besöka Mercat de l’Olivar några av mina sista timmar på ön – vilket resulterade i en buktande resväska fylld av knallgröna lokala oliver, marinerade oliver, ostar från Menorca (tydligen så finns det inte tillräckligt med kor på Mallroca för att försörja ostproduktion) och några pavor lokalt vin.

Kom hungrig för här går det att snacksa sig runt hela marknaden: stoppa för några nyfrittade calamares på Bar del Peix, ett gäng ostron på nästa bar och en bräda ibericoskinka på ett tredje.

Stora lördagsnöjet för många locals är att dagsfesta på marknaden. När jag trillade in på Mercat de Santa Catalina så var det fullt drag vid tre, så pass att det fanns ordningsakter som höll koll på partyfolket som åt och drack like there was no tomorrow.

Marknaderna säger ganska mycket om folks matvanor. Några dagar senare tog Bocuse d’Or Europa, i folkmun kallat Kock-EM, mig till Budapest. På deras stora marknad Nagycsarnok fanns rader av stånd som sålde korv, de flesta smaksatta med paprika. Några andra krängde små burkar kaviar, gåslever, en inhemsk saffransvariant och kakor. Inte en fiskhandlare så långt ögat kunde nå …

En av mina absoluta favoriter i marknadskategorin är Les Halles i Biarritz. Tillräckligt litet ställe som pockar på picknick-drömmar utanför denna värld. Här flanerar franska gubbar i hatt jämte tjusiga damer i hatt och glada vindrickande gäng testar rödpang till lunch.

Med detta i bakfickan, att resor med kulinariska syften alltid är de bästa, så bokar jag numer Airbnb oftare än hotellrum. Bara för att få laga upp alla härliga råvaror.

Årets matupplevelse, Stockholm: Adam & Albins matsudio. Varenda besök. Öppet sisådär en helg i månaden och ofta huggsexa om borden. På den föränderliga menyn stå stans bästa råbiff stadig. Att de här två kockarna nu börjat med nudellunch är en skänk från ovan. Mitt nyårslöfte blir att gå hit ännu fler gånger 2015.

Årets souvenir: Solbrännan från en vecka på Ibiza i september. Synd bara att den enkom ville fästa på benen och att jag redan efter två veckor hemma hade fått ett härligt höstglåmigt fejs.

Årets matsouvenir: Salt från Ibiza. Jag är beroende.

Årets nya matmarknad: Streetfood Copenhagen på Parirœn. En föredetta industrilokal i det som ska bli nya hippa Köpenhamn (några minuter bort från Christiania) blev i somras hem åt ett 25-tal foodtrucks, barer, grillkvällar, konstinstallationer och stans bästa dricka-öl-i-solen-häng. Här finns allt från brasiliansk grill, en mexare, gourmetkorv och fish n’ chips deluxe.

Årets barhäng, Stockholm: Det får bli Corner Club, av alla häftiga top-of-the-line-bardiskar. Varför? Jo, för att borta bra men hemma bäst. Oskar och Johan välkomnar sina gäster som om de vore familjemedlemmar och blandar skräddarsydda cocktails.

Årets barhäng, internationellt: Floreria Atlantico, Buenos Aires. En lönnbar bakom en dörr i en blomsterbutik. Så genialt, så trevligt, så gott. Med egen gin med smak av örteet mate.

Bästa weekend: Köpenhamn. Det har blivit två resor dit i år och kommer säkert bli ännu fler 2015. Bara för att det är Nordens, tja kanske till och med Europas, bästa krogstad.

Bästa hotellet: Estancia Vik, Uruguay. Dyrt med sydamerikanska mått mätt men man får en häst med på hotellnotan. Och en av Uruguays bästa kockar som lagar utsökt mat på gårdens egna råvaror.

Årets stadsdel: Malasaña, Madrid. För det vibrerande tempot, människorna och vermutbarerna. Det går att åka till Madrid och inte lämna dessa kvarter.