Min bästa grej när jag kommer till en ny stad är att hitta till stans matmarknad. Ni vet, suluhallar där man kan hänga över disk och provsmaka sig mätt på ost, chark och vin. För två veckor sedan var jag i Palma, Mallorca, för att hälsa på nya bloggaren Pär Olsson (läs honom HÄR).

Gjorde misstaget att besöka Mercat de l’Olivar några av mina sista timmar på ön – vilket resulterade i en buktande resväska fylld av knallgröna lokala oliver, marinerade oliver, ostar från Menorca (tydligen så finns det inte tillräckligt med kor på Mallroca för att försörja ostproduktion) och några pavor lokalt vin.

Kom hungrig för här går det att snacksa sig runt hela marknaden: stoppa för några nyfrittade calamares på Bar del Peix, ett gäng ostron på nästa bar och en bräda ibericoskinka på ett tredje.

Stora lördagsnöjet för många locals är att dagsfesta på marknaden. När jag trillade in på Mercat de Santa Catalina så var det fullt drag vid tre, så pass att det fanns ordningsakter som höll koll på partyfolket som åt och drack like there was no tomorrow.

Marknaderna säger ganska mycket om folks matvanor. Några dagar senare tog Bocuse d’Or Europa, i folkmun kallat Kock-EM, mig till Budapest. På deras stora marknad Nagycsarnok fanns rader av stånd som sålde korv, de flesta smaksatta med paprika. Några andra krängde små burkar kaviar, gåslever, en inhemsk saffransvariant och kakor. Inte en fiskhandlare så långt ögat kunde nå …

En av mina absoluta favoriter i marknadskategorin är Les Halles i Biarritz. Tillräckligt litet ställe som pockar på picknick-drömmar utanför denna värld. Här flanerar franska gubbar i hatt jämte tjusiga damer i hatt och glada vindrickande gäng testar rödpang till lunch.

Med detta i bakfickan, att resor med kulinariska syften alltid är de bästa, så bokar jag numer Airbnb oftare än hotellrum. Bara för att få laga upp alla härliga råvaror.