1. Bättre matutbud. Det tåls att upprepas. SSP:s (de som har storköken på Arlanda) mackor som finns i alla kioskerna och matbespisningarna är svindyra och knappt ätbara. Det finns extremt få bra matalternativ annat än snabbmat. Eller några skivor iskall lax med lite hovmästarsås på en planka för tvåhundra.

Visste ni att Noma gästspelade på Kastrup häromdan? Sånt vill jag se på Arlanda! Flyg ner Fävikens Magnus Nilsson (de ska ju ändå bara kreera loss mellan 28 februari och 1 juli nästa år) och ge honom lite utrymme att visa upp den svenska gastronomin. Få Tommy Myllymäki att efter kock-VM i januari reppa med sin tävlingsrätt, låt Jens Dolk hoppa på och så kan det bli Mitt Kök-turné på F-piren i ett par veckor.

Bygg en löjromsbar där man både kan testa på plats med ett glas champagne – och köpa hem ”Swedish caviar”! Låt Jonas Bohlin inreda den så att den känns så där skandinaviskt urban-cool. Ring El Taco Truck och övertala dem att parkera en grisskär truck och kränga tacos på alla pirer. Please.

2. Bättre döda-tid-upplevelser. Vad går det att göra på Arlandas pirer, egentligen? Tja, äta oätlig och dyr mat. Vänta. Sitta ner. Stirra på skärmarna med boardingtider. Gå runt i butiker som säljer nittiotalsmode för ockerpriser. Leta i blindo i trist displayade taxfreeshoppar.

Ge oss resenärer möjlighet att ta en 20-minuters massage (bästa med Bangkoks flygplats) få manikyr eller gå på ett bibliotek som på Amsterdams Schipol. Låt ABBA-muséet få en liten hutt och spela ”Dancing Queen” ashögt och bygg en rullskridskobana i minformat åt kidsen! Jag lovar, turisterna kommer att älska det, och vi svenskar kommer att skämmas mindre än vad vi gör åt döda trista väntrumsutrymmena idag.

3. Bättre shopping. Som sagt. Det har hänt något; Victoria’s Secret, någon solglasögonbutik och Designtorget har flyttat in. Men sen då? Jag vill se lika superbra butiker som i Köpenhamn. Där man till och med åker ut lite tidigare till Kastrup för att designern Malene Birgers butik har rea och för att priserna i taxfreen har nästan Ålandsfärjepriser.

Arlanda! Visa upp Filippa K, Gant och Make Up Store. Låt NK kränga egna pralinaskar precis som Harrod’s gör på flygplatserna i London. Locka in H & M så att folk kan köpa strumpbyxor medan de väntar på flyget (som på Barcelonas flygplats). Ge oss något att göra – och tjäna pengar samtidigt (Swedavia, hallå, det gillar ni ju)!

4. Härligare omgivning. Färgskalor som harmoniserar med svenskt novemerberväder – är det en bra grej? Gate-möbler av sovjetisk femårsplans-snitt. Som alla ser likadana ut. Var är våra svenska hyllade formgivare? Nej, förlåt mig, var är LULU CARTER? Hon skulle kunna uträtta underverk här!

Och släng in ett rum med ljusterapi, det kan ni bjuda på!

5. +. Med ris måste också komma ros. Bra av Arlanda att ta sitt ansvar och förbjuda friåkare att stå direkt utanför terminalerna. De som lurar ovetande turister till taxiresor med svindlande notor.

Många ber mig om tips på ställen att äta på. Jag kan ofta ösa ur mig ett gäng krogar med olika prislappar, matkoncept och lägen.

Men när det kommer till Arlanda flygplats är det tamejfan mission impossible.

I höstas skrev jag denna krönika på Alltomstockholm.se om det sunkiga och svindyra matutbudet på landets största flygplats. Min mejlkorg svämmade över berättelser om hur folk hade köpt räkmackor för 200 spänn, gerilla-picknickat på golvet i protest och druckit en av världens dyraste lattes.

På Arlanda försvarade man då sig med armarna i kors och tyckte att de visst hade ett både bra och prisvärt matutbud. Och de fortsätter stoppa huvudet i sanden. Jag är ju en hel del på Arlanda och kan berätta om mina senaste fynd: brownie, 59 kronor och en halv frukostmacka med en skinkskiva, 37 kronor – eller varför inte festa på en juice för 42 kronor?

Obs: inget av detta bar spår av bladguld, hyvlad tryffel eller ens av att ha tillretts på plats.

Varför är flygplatsmaten under all kritik? Tja, vi snackar storkök – ofta ett och samma där ALL mat produceras och feta vinstmarginaler. En färdigbakad brownie som skärs upp i fyrkanter och kan läggas ut i disk och tas fram och tillbaka i en veckas tid har mer lönsamhet än den hembakade. Men så smakar den också skit. Money, money, money – och så lite köksbyråkrati och upphandlingsavtal på det. Det finns en anledning till att nästan bara kedjor tar sig in på Arlanda.

Som tur är händer det dock en hel del på andra flygplatser i världen. Toppkocken Heston Blumenthal, med två stjärnor i Guide Michelin för restaurangen The Fat Duck, har just öppnat The Perfectionist Café på Heathrows nya terminal 2. Bra burgare för runt 10 pund och vedugns-pizza står på menyn liksom glass gjord med hjälp av flytande kväve.

Jag googlar och hittar den HÄR listan över världens bästa flygplatsmat. Föga förvånande så flaggar Danmark i topp med Le Bar & Sommelier. Min senaste Kastrup-biff på Mash var perfekt. Frågan kvarstår. När ska Sverige och Arlanda bli lika bra på att visa upp sig som en gastronomisk destination och inte vinka av våra turister med ett trött, rippoff-dyr brownie fullproppad med E-nummer?