Olly ”Catweazle” Olschewski var hjärtats hjärtslag. Det var han som styrde Block 5 på Parkstadion. Det var han som trummade igång publiken, det var han som såg till att laget stöttades i vått och torrt. Han var alltid där. Regn, solsken eller vind, vädret spelade lika lite roll som FC Schalke 04:s sportsliga resultat. Originalet, ett unikum inom supporterkulturen, Catweazle var alltid där. Förra veckan tystnade hans trumma för gott. Olschewski led av en njursjukdom och avled 69 år gammal. Men han kommer alltid att leva vidare i Schalke och Gelsenkirchen. Troligtvis i hela fotbolls-Tyskland.

Olly trummade på för Schalke i ungefär 28 år. Hans första riktiga fotbollsupplevelse var när Schalke vann sitt sista tyska mästerskap 1958. Då var han 15 år. Han blev en del av inventarierna i samband med bygget av Parkstadion i Gelsenkirchen. Där stod han vid sin mast, med sin trumma, och var huvudingrediensen i Schalke-hjärtat. Oftast syntes han högt upp på masten på Block 5, med ett långt hår och yvigt skägg. Han var en levande ikon för supporterskapet. I en tid då de tyska läktarna inte påminde ett dugg om dagens. En tid då det i det närmaste rådde anarki på fotbollsarenorna, det var vilda tider. Han brydde sig mer om de andra människorna på Nordkurve än om klubbens sportsliga framgång. Han såg unga pojkar växa upp till män, han såg männens egna pojkar ta plats på Nordkurve.

Trumman tystnade redan innan förra veckan. När Arena AufSchalke (i dag Veltins-Arena)invigdes i augusti 2001 fanns det inte längre någon plats för Ollys trumma. Det fanns inga master och av säkerhetsskäl kunde inte någon tillfällig lösning godkännas. Olly fnyste åt den moderna fotbollen och började följa sitt Schalke framför tv:n. Enligt Olly själv har han bara varit på den nya arenan vid ett tillfälle.

”Catweazle” var alltid sitt Schalke troget, han var en levande legend. Han var en mycket speciell person. Han var den typen av person som vid sitt enda besök i VIP-logen hade med sig sin trumma. Han var den typen av person som sa ”Hörru tant, gå då på schack”, när kvinnan i samma loge fann Ollys trummande störande. Må så vara att kvinnan i fråga var klubbpresidentens fru.

Han var den typen av person som några dagar efter murens fall fick besök av en herre och dennes Trabant. En trabant som var målad vit och blå med en Schalke-symbol.

Han var knappast någon rik man och när han auktionerade ut sin berömda trumma år 2009 skänkte han över 1 000 euro till ”Gelsenkirchener Tafel” – en lokal hjälporganisation.

Han var Schalke 04. Han och hans trumma var hjärtat i nästan 30 år på Parkstadion. Han var en galning, han levde för Schalke. Även om trumman nu har tystnat kommer han alltid att vara en del av Schalke 04.

Klubben har tagit på sig att anordna och betala Olly Olschewski begravning. Han kommer att begravas på Schalkes egna kyrkogård för sin sista vila. Vila i frid.

/Wingren