I morgon smäller det. I Stuttgart. På nyrenoverade Mercedes-Benz-Arena som nu ser ut som en fotbollsarena. Ja, jag vet, det är bara en träningsmatch. Men det är trots allt Tyskland mot Brasilien. Det ska kunna bli bra, det borde bli bra. Om inte kommer det att vara väldigt kul att se Joachim Löws Tyskland.

VfB Stuttgarts brasilianske anfallare Cacau har hunnit bli 30 år. Han har ett tyskt och ett brasilianskt pass. Sedan elva år tillbaka har han spelat sin fotboll i Tyskland – och det är den tyska landslagströjan han har valt att bära. På onsdag kommer han att få möta sitt födelseland i sin nya hemstad Stuttgart.
– Det kommer att bli väldigt speciellt. Jag kan inte ens beskriva det på förhand. Först efteråt kan jag säga hur det kändes, säger han till Kicker.

Claudemir Jeronimo Barreto, Cacau, föddes den 27:e mars 1981 i Brasilien. Sedan barnsben har han följt Brasiliens landslag, och minns framför allt VM-laget från 1994. Det är den generation som har präglat honom. Men han har aldrig ångrat sitt val.
– Många känner till min historia och gläds med mig. De vet att jag har upplevt mycket här. Jag har funnit ett nytt hem och är stolt över att ha gått denna väg, säger han till Kicker.

På onsdag kommer Joachim Löw med största sannolikhet att ge 30-åringen chansen att möta sitt gamla hemland – med sitt nya. Cacau är inte ensam om att ha gjort resan från brasiliansk fotbollstalang till nykär tysk medborgare. Borussia Dortmunds vänsterback Dede, vars kontrakt gick ut i somras efter 13 år i klubben, känner också starkt för Tyskland. Men någon karriär i landslaget blev det aldrig för honom.
– När jag flyger till Brasilien och visar mitt tyska pass är jag stolt. Jag vet att det verkligen inte är alla som får ett tyskt pass. Att jag har ett, är en ära för mig, sa han i mars.

Vem som kan tänkas bli näste man återstår att se.

Så var det ju även det här med en talangkåt förbundskapten. Säga vad man vill om Joachim Löw, men det är verkligen en förbundskapten som inte är rädd för att ge unga spelare chansen. I Sverige diskuteras ofta detta ämne, att landslaget skulle vara gamalt, tråkigt och förlegat.
I Tyskland är det nästan tvärt om. Där diskuteras Michael Ballack, 34. Mittfältaren ingår inte längre i landslagets planer, och har inte gjort så sedan VM 2010. Men okej, några gamla trotjänare är faktiskt kvar. En av dem är min absoluta favorit – Miroslav Klose. Anfallaren som är omöjlig att hata.

Jag tänkte dock att vi skulle ta en snabb titt på Joachim Löws arbete – och truppen till matchen mot Brasilien. Tyskland har länge och medvetet satsat på talangutveckling och Löw har inte varit sen med att utnyttja detta. Han får in formbara, hungriga och snuskigt talangfulla spelare. Nu följer jag själv Bundesliga, men jag har i ärlighetens namn svårt att tro att särskilt många trodde på spelare som Manuel Neuer, Jerome Boateng, Sami Khedira och Thomas Müller när dessa namn syntes på tv:ns grafik. Men vi vet hur det gick. Lägg för all del till att även Holger Badstuber, Toni Kroos och Marko Marin spelade en roll i det tyska landslag som till sist tog en bronspeng i Sydafrika.

Sedan dess har inte talangarbetat bromsats upp direkt. Löw tog över landslaget i augusti 2006, sedan dess har 46 nya spelare fått chansen i den vita tröjan. Det har blivit 47 segrar, elva oavgjorda och tio förluster. Lägg därtill en målskillnad på 163:50. Varför fungerar det så bra då? Det tjatas alltid om att rutin är det viktigaste, att spelarna känner varandra. Det är förstås sant, men det är en sanning med modifikation. Jag kan ibland titta på vårt svenska landslag och undra varför inte fler unga spelare får chansen, särskilt då i träningsmatcher. Visst, det är skillnad på svenska och tyska talanger, men nog fan kan de spela fotboll.

Det Joachim Löw gör så smart är att han har en stomme i laget, som sig bör, som ju även Erik Hamrén har. Men han är inte heller rädd för att spetsa till laget med yngre förmågor. Killar som får vara med i truppen, lära känna spelsystemet, kamraterna och omgivningen. När tiden sedan är inne är de redo. Rutin handlar trots allt inte bara om ålder, först och främst handlar det om hur många matcher du faktiskt har spelat.

Senaste debutanten var Schalkes mittback Benedikt Höwedes, som var med och slog Uruguay med 2-1. Och det gick hur bra som helst. Inför mötet med Brasilien har Löw nu nominerat sin 47:e (!) debutant – Dortmunds 20-årige mittfältare Ilkay Gündogan. 71 spelare har representerat det tyska landslaget under Löws tid, men hela 47 av dessa är, eller har varit, debutanter.

Och det mesta talar för att Mario Götze, 19, kommer att spela från start. Mot Brasilien. Och det är så viktigt. Efter att tidigare enbart ha fått göra inhopp kommer nu Götze att känna sig integrerad i truppen, få känna på den riktiga hetluften i landslaget och dessutom sätta fart på gamla mossiga konkurrenter som Mesut Özil, 22.

Men visst, det är inte lätt att vara förbundskapten. Givetvis inte. Jag tycker bara att det är beundransvärt hur skicklig Löw är på att våga ge sina talanger chansen. Det bidrar till att ingen känner sig given, att alla måste ge allt för att behålla sin startplats och en bredare trupp. Och för vår del innebär det att träningsmatcherna blir fan så mycket roligare att titta på.

Och det kanske viktigaste i Löws talangarbete är att han litar på sina yngre spelare. De får chansen i tävlingsmatcher – inte bara i träningsmatcher.

Avslutningsvis tycker jag att vi tar en titt på truppen:

Målvakter:
Manuel Neuer, Bayern München, 1986
Tim Wiese, Werder Bremen, 1981

Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV, 1987
Holger Badstuber, Bayern München, 1989
Jerome Boateng, Bayern München, 1988
Benedikt Höwedes, Schalke 04, 1988
Mats Hummels, Borussia Dortmund, 1988
Philipp Lahm, Bayern München, 1983
Christian Träsch, VfL Wolfsburg, 1987

Mittfältare:
Sven Bender, Borussia Dortmund, 1989
Cacau, VfB Stuttgart, 1981
Mario Götze, Borussia Dortmund, 1992
Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund, 1990
Toni Kroos, Bayern München, 1990
Thomas Müller, Bayern München, 1989
Lukas Podolski, 1. FC Köln, 1985
Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 1989
Simon Rolfes, Bayer Leverkusen, 1982
André Schürrle, Bayer Leverkusen, 1990
Bastian Schweinsteiger, Bayern München, 1984

Anfallare:
Mario Gomez, Bayern München, 1985
Miroslav Klose, Lazio, 1978

Namn, klubb, födelseår

Löw har mäktat med en spelare som är född på 70-talet. Det galna med det här är att det är inte många som saknas. Visst, Sami Khedira och Mesut Özil, men särskilt gamla är de inte. Sedan saknas Per Mertesacker och Arne Friedrich, och de båda har “landslagsåldern” inne. Men jag undrar hur Löw tänker. Vill han spela in ett nytt mittbackspar och överge de rutinerade rävarna? I Mats Hummels har han en framtida världsback som redan nu är dominant i Bundesliga. Benedikt Höwedes imponerar nästan lika mycket.

Nu tänkte jag avrunda detta med min personliga önskeelva inför mötet med Brasilien:

Neuer
Lahm, Höwedes, Hummels, Aogo
Bender, Kroos
Müller, Götze, Reus
Cacau

Som sagt, önskeelva, inte trolig startelva. På onsdag klockan 20:45 smäller det!

/Wingren

Ösregn utanför fönstret, mörker. Stekt potatis, korv och ägg på gång i köket. Gott med mat, men deprimerande med en så klassisk svensk sommar som den som just nu visar sig från sin bästa sida utanför fönstret. Vad kan då lysa upp tillvaron mer än att läsa lite kommentarer från kända profiler?

Här följer ett axplock för er läsare:

“Den som vill spela i detta grymma lag måste leva med att inte få göra 50 matcher på en säsong. I så fall blir han inte lycklig här” – Dortmunds tränare Jürgen Klopp angående konkurrenssituation och svåra petningar.

“Jag trodde att vi pratade om fotboll” – Bayern Münchens president Uli Hoeneß som svar på vad han tyckte om VM i fotboll för damer. Den gode Hoeneß ska nog vara lycklig över att han inte är verksam i Sverige. Då hade vi kunnat snacka spaltmetrar…

“Jag gillar den lille. Jag sade till honom; hur kan du göra ett nickmål? Du är ju bara 1,50 meter lång” – FC Augsburgs tränare Jos Luhukay angående Freiburgs Cedrik Makiadi som nickade in ett mål i 2-2-matchen.

“Vi kommer att ses i landslaget igen. Då kan han komma till mitt rum, vi kan mysa lite och jag kan trösta honom” – Stuttgarts österrikare Martin Harniks upplyftande ord till landsmannen Christian Fuchs i Schalke.

Det här var bara några få guldkorn i tillvaron. Vänta bara tills Jürgen Klopp kommer i gång på allvar…

Nu äter vi!

/Wingren

Så var det måndag igen. Först på lördag drar Bundesliga i gång igen, då fredagsmatchen inte kommer att spelas på grund av landslagens träningsmatcher under veckan. Vi kan se fram emot Tysklands match mot Brasilien senare i veckan. Det kommer att bli en riktig höjdare. Fotbollsgodis. Erogent. You name it.

Redan i kväll finns det dock en godbit att längta efter. Det gamla svensklaget Hansa Rostock, nyuppflyttade, tar emot det nuvarande svensklaget VfL Bochum i Zweite Bundesliga. Andreas Johansson och Matias Concha återfinns i klubben som föregående säsong föll i kvalet mot Borussia Mönchengladbach. Blir det deras säsong i år?

Jag tänkte lite kort lista tre grejer från helgens omgång dock. Hela Tyskland analyserar just nu Borussia Dortmund – och hur bra de egentligen är. Även i resten av världen, ja till och med i Sverige, har många fått upp ögonen för detta gul-svarta fenomen. Föga förvånande kommer en spelare från Ruhrklubben att återfinnas på omgångens lista.

Omgångens spelare: Mario Götze
19-åringen slog igenom förra säsongen och sedan dess har allt gått som på räls. När Joachim Löw tar ut landslagstruppen är han ständigt med, i Jürgen Klopps startelva är han given. Ändå har han fötterna kvar på jorden. I en intervju med die Welt nyligen berättade han att han inte har några planer på att lämna Dortmund, ej heller flytta från sin familj. Han bor alltså fortfarande hemma. Men det kunde vara lite störigt att inte kunna gå på bio i lugn och ro längre, det medgav han.

Jag har utsett Mario Götze till omgångens spelare alltså. Varför? Dels kan ni titta på det här och bara njuta. Mario Götze står alltså för en assist, ett mål och ytterligare en assist i 3-1-vinsten mot Hamburg. Lägg därtill att 19-åringen sprang tio och en halv kilometer innan han blev utbytt i den 75:e minuten, 90,63 procent av hans passningar gick fram, och 58,06 procent av närkamperna han gav sig in i vann han. Det är otroligt, det är överlägset.

Omgångens flopp: ”Neuateng”
Jerome Boateng och Manuel Neuer. Den förstnämnde har sin stjärnstatus, men ingen säker plats i Löws elva. Den sistnämnde är dock gjuten i landslaget och anses vara en av världens bästa målvakter. Och egentligen håller jag med. Men tiden i Bayern München har varit allt annat än framgångsrik för den gode Neuer. Under försäsongen imponerade han inte mer än vad Hans-Jörg Butt hade gjort. Och i går, mot Borussia Mönchengladbach, stod han och Boateng för en riktig praktmiss – som faktiskt sänkte hemmalaget. 0-1 slutade matchen. Bara titta på det här. Det är så smärtsamt att se. Och för Neuer är det allra värst då han faktiskt har en hel del motståndare bland Bayerns supportrar. De blir nog inte mindre syrliga nu…

Omgångens ”där jävlar satt den!”: Shinji Okazaki, 3-0 mot Schalke.
VfB Stuttgart befann sig i stor kris. Höstsäsongen hade, som vanligt, varit bedrövlig men nu kändes det värre än på länge. Man plockade in två offensiva krafter i laget – Tamas Hajnal lånades in från Borussia Dortmund och Shinji Okazaki köptes från Shimizi S-Pulse. Den japanske anfallaren anlände till Tyskland, till europeisk toppfotboll. Och snacka om att det fanns förväntningar på honom. Shinji Kagawa hade under hösten gjort supersuccé i Dortmund, och många utgick från att den duktige anfallaren Okazaki skulle slå igenom lika snabbt.

Japanen kämpade och sprang, och var inte på något vis dålig. Men han påminde mycket om Nelson Valdez när han kom till Dortmund och de var i kris. Kämpa och springa är ärofullt, men det räcker liksom inte när klubben håller på att tillintetgöras. Två mål blev det till sist för Okazaki. I lördags mot Schalke visade han helt nya målgörartakter. Kämpandet, den goda tekniken och det härliga springet fanns kvar. Helt plötsligt såg det också ut som om han aldrig gjort något annat än just mål. Ingen större tveksamhet här inte.

/Wingren

Jag ska försöka att inte bli långdragen nu, eller om sanningen ska fram kan jag inte då jag missade lördagens matcher. En kommentar på Borussia Dortmund utskåpning av Hamburger SV från i fredags finner ni längre ner.

I lördags blev jag lite förvånad över VfB Stuttgarts 3-0-vinst över Schalke, samt Wolfsburgs dito över Solbakkens Köln. Från gårdagen kan vi även lyfta fram Werder Bremens matchhjälte – Markus Rosenberg med sina två mål. Det var en lördag som bjöd på en hel del premiärnerver, skrällar och rolig fotboll. Men det är många tränare som i kväll funderar över vad som gick snett, varför lagets backlinje ser ut som en hönsgård. Fast inte några vanliga höns, ty dessa fåglar torde ha drogats ovanpå allt.

Söndagens tidiga match mellan Mainz 05 och Bayer Leverkusen på nybyggda Cofface Arena (sponsornamn, så tråkigt, jag lovar att jag ska sluta använda mig av detta) slutade 2-0. Snacka om upprättning för Thomas Tuchels gubbar. Det här var en seger som de verkligen behövde efter debaclet i Europa League mot Gaz Metan. Att de inför sin hemmapublik kunde slå titelutmanaren Bayer Leverkusen är starkt – särskilt med tanke på att viktiga Christian Fuchs, André Schürrle samt Lewis Holtby har lämnat klubben.
Matchens bjudning stod René Adlers ersättare för. Fabian Giefer misslyckas totalt med en enkel hemåtpassning och Sami Allagui kan enkelt rulla in 1-0. Och egentligen kom Leverkusen aldrig riktigt in i matchen, förutom en kort forcering mot slutet.
Men som jag tidigare har varit inne på tror jag inte att förlusten svider alldeles för mycket – vinsten var viktigare för Mainz.

Så till Bayern då…Bayern, Bayern, Bayern. FC Hollywood kallas rekordmästarna ofta – men då på grund av lustiga transferhistorier, intressanta ordkrig och andra lustigheter. Inte så mycket på grund av det som sker på plan. Men i dag är jag mållös. Nästan. Vi ska väl inte överdriva.

Hemmalaget styr och ställer hela matchen, förutom vid tre tillfällen. I första halvlek gör Manuel Neuer en bra räddning på ett avslut från Marco Reus. I andra halvlek gör Mönchengladbach mål – men det döms bort efter en lätt knuff. Mitt i Bayerns totala dominans, där mittbacken Dante tillsammans med underbarnet Marc-André ter Stegen, håller bortalaget vid liv kommer så plötsligt kallduschen. Ter Stegen radar upp jätteräddningar, och när Gladbach väl får hålla i bollen skickar man ofta i väg den. Så även efter 60 minuter. Men denna långboll visar Münchens största problem – på ett överbrutalt sätt.

Jerome Boateng och Manuel Neuer, nyförvärven som skulle stärka försvaret, misslyckas i sin kommunikation och båda missar långbollen. Det ser hemskt löjligt ut. Särskilt när två landslagsmän är inblandade. Och det hela slutar inte bättre än att Igor de Camargo kan förlänga bollen med huvudet – och in i mål. 0-1 och total katastrof, ärligt talat. För det där var inte bara 0-1 på hemmaplan i en premiär mot Mönchengladbach, det var även ett mål som sätter djupa ärr i det redan sårade Bayern-försvaret.

Tränare Jupp Heynckes måste hitta på något snabbt – innan paniken, oron och pressen sätter in. Det känns inte ens lönt att nämna att även Bayern fick ett mål bortdömt. För Bayern var liksom inte Bayern i dag. Det här duger inte, trots total dominans.

Väldigt jättekul för Bundesliga dock, samt för Borussia Mönchengladbach som förtjänar lite framgång. Nu ska det bli väldigt intressant att se hur omgång två kommer att arta sig.

Omgång nummer ett:
Borussia Dortmund – Hamburger SV: 3-1
Werder Bremen – 1. FC Kaiserslautern: 2-0
Hannover 96 – TSG Hoffenheim: 2-1
VfB Stuttgart – Schalke 04: 3-0
1. FC Köln – VfL Wolfsburg: 0-3
FC Augsburg – SC Freiburg: 2-2
Hertha Berlin – 1. FC Nürnberg: 0-1
FSV Mainz 05 – Bayer Leverkusen: 2-0
Bayern München – Borussia Mönchengladbach: 0-1

Nu ska jag ta mig en stor kopp kaffe, luta mig tillbaka och bara njuta av att livet har fått en mening igen. Bundesliga är i gång.

Era reflektioner efter denna första omgång?

/Wingren

Söndagens två matcher avslutar första omgången av Bundesliga. Som vanligt har det varit väldigt spännande, och ack så oförutsägbart. Tidigare i dag gjorde Sami Allagui 1-0 på nybyggda Cofface Arena. Ett mål som innebär att Mainz återigen kan hålla huvudet högt, efter debaclet i Europa League. Matchen slutade till sist 2-0 och Bayer Leverkusen fick en tung start på säsongen. Den här säsongen som skulle vara deras. Segern betydde nog mer för Mainz än vad förlusten gjorde för Leverkusen dock. Thomas Tuchels gäng behövde få känna att de inte är så dåliga som Europa League-kvalet vill påstå.

Leverkusen kommer igen.

Just nu spelar Bayern München hemma mot Borussia Mönchengladbach, matchen som avslutar första omgången. München trcyker verkligen på, och ett mål hänger i luften. Men det är skillnad på Gladbach i år, det finns en gubbe som offrar sig hela tiden, och försvaret ligger samlat. Men de behöver få andas lita snart, annars smäller det på Allianz Arena. Å andra sidan vore det väl bra typiskt om Marco Reus tar en vansinneslöpning och rullar in 0-1?

38 minuter spelade och 0-0 alltså.

46: Andra halvlek har nyss dragit i gång. Inga byten för något av lagen. Men Robbens lekkamrat Franck Ribéry värmer upp. Snart dags för Robbéry kanske?

48: Riktgit härlig räddning av unge ter Stegen på en nick där! Bayern fortsätter att trycka på. Börjar bli jobbigt för Gladbach nu.

54: Mario Gomez nickar i stolpen på Robbens hörna. Och Boateng ligger kvar skadad efter situationen. Nu ska jag hämta mat till mig själv.

60: Misstag från Neuer! 0-1, Mönchengladbach leder! En långboll orsakar kaos mellan Neuer och Boateng, de Camargo kan enkelt nicka in bollen då Neuer är för långt ute, och Boateng är borta. Vilken katastrofal start för nyförvärven. Oj oj. Ribéry in för Kroos för övrigt, och Mönchengladbach med ett bortdömt mål tidigare, efter en liten knuff. Nu ska jag försöka avnjuta en kasslergryta, men det är tusan vad mycket det händer just nu! Skrällvarning.

65: Ännu en jätteräddning av ter Stegen på Robbens patenterade avslut. Min mat blir kall. Publiken börjar bli otålig.

76: Bundesligadebut för Nils Petersen, bäste målskytt i Bundesliga 2 förra säsongen. Boateng ut. Sekunder senare gör Bayern mål, men korrekt avvinkat för offside. Fortsatt 0-1 och jättespel av ter Stegen i mål.

82: Bayern fortsätter att trycka på, men Dante är en klippa i försvaret. Varför Bayern inte köpte honom i stället för Boateng kommer jag aldrig att förstå.

90: Väldigt heta känslor just nu. Bayern rullar på, men Borussia offrar sig. Oklart om tilläggstid. Två som vanligt i BuLi kanske?

90+3½: SLUT! BORUSSIA MÖNCHENGLADBACH VINNER PÅ BORTAPLAN MOT BAYERN MÜNCHEN! Stort, verkligen. En liten analys kommer senare i kväll. Puh, vilken kväll.

/Wingren

Jag beklagar verkligen att jag inte har funnits här för er i dag. Men jag tror nog att ni har överlevt dagen ändå. Då känns det värre för mig personligen, som har tvingats att jobba i stället för att följa den tyska fotbollen. Det här är sista helgen med distraktioner dock, och det känns bra.
Tro mig, att missa Bundesliga smärtar, och matcherna finns ständigt i bakhuvudet. Oavsett vad man gör. I dag har jag känt mig som en religiös man som missar kyrkan på söndagen.

Jag hoppas dock att många av er har fått njuta av lite tysk fotboll i dag. Nu tänkte jag bara passa på att hylla Markus Rosenberg lite kort här på bloggen. Jag är egentligen en av dem som länge propagerade för att “Mackan” skulle få en ärlig chans i landslaget. För han gjorde det riktigt bra i Bremen tidigare. Men under de senaste säsongerna har den känslan dött ut – ja, det har känts som om att Rosenberg själv har dött lite.

I dag fick han dock en plats i Thomas Schaaf startelva, hemma mot klassiska Kaiserslautern. Werder Bremen gjorde en så smärtsamt dålig säsong förra året, det var oftast hemskt att se. Men som ni vet hade inte Rosenberg någon del i det, han sköt sin klubb till Champions League och lånades sedan ut till La Liga. Men i dag fick han alltså chansen, från start tillsammans med den tio år yngre Lennart Thy. Och vilken dag de två fick.

Knappt fem minuter in i matchen driver Werder upp tempot på sedvanligt vis (bortsett från 2010/2011) och Thy avslutar, men Trapp i målet räddar.
– När man ser tillbaka är det givetvis synd att det första skottet inte gick i mål. Men givetvis är en seger viktigare än att jag gör mål, säger debutanten Lennart Thy, 19, till Werders hemsida.

Vid sin sida hade han den nu rutinerade Markus Rosenberg. Och svensken ville verkligen visa att han hör hemma i Tyskland och Bremen. Två mål senare kan Rosenberg ta emot utmärkelsen som matchens spelare.
– Jag är glad över hans två mål. Men jag är inte det minsta överraskad, jag vet vad han kan. ‘Rosi’ är en häftig snubbe, samspelet fungerar riktigt bra, säger Thy till hemsidan.

Vår svenske anfallare var själv lika glad efter succén. En succé som faktiskt får in Werder Bremen på rätt kurs efter debaclet i cupen. Nu får sportchef Klaus Allofs strunta i att låna ut svensken dock, onekligen verkar han föra tur med sig. Nja, skämt å sido, Rosenberg gjorde två mål i dag och det är bra. Och det är riktigt bra för hans klubb. Tränare Thomas Schaaf hyllar sin anfallare och säger att han har kämpat sig till ett försprång under försäsongen.
– I Werder är det alltid svårt att slå sig in i laget. Det finns ingen nummer ett, det är alltid två utav sex som spelar. Därför måste man alltid ge allt på varenda träning, säger Rosenberg själv.

Kul för Werder och kul för Mackan alltså. I övrigt är jag själv förvånad över dagens två 3-0-matcher. VfB Stuttgart slog besökande Schalke 04. Riktigt starkt gjort, kan det kanske till och med innebära att Bruno Labbadia får sitta kvar på tränarbänken hela säsongen?
VfL Wolfsburg, med järnmannen Magath vid rodret, bortaslog Solbakkens FC Köln med samma siffror. Även det något att höja på ögonbrynen för. Norrmannen tar själv på sig skulden för nederlaget.

Nu ska vi givetvis inte läsa in för mycket i detta. Jag nöjer mig med att konstatera att det är så jäkla skönt att bollen äntligen rullar på de tyska gräsmattorna, att publiken äntligen står med en öl och sjunger på läktarna samtidigt som korvlukten sprider sig i katakomberna. Bundesliga är i gång – och precis som vanligt finner man sig själv förundrad över resultaten. Och det är ju tjusningen med det hela.

För övrigt verkar det som om att Manuel Neuer och Hans-Jörg Butt kan missa Byern Münchens match mot Borussia Mönchengladbach i morgon. Oj då?

Matcher och resultat:

Borussia Dortmund – Hamburger SV: 3-1
Werder Bremen – 1. FC Kaiserslautern: 2-0
Hannover 96 – TSG Hoffenheim: 2-1
VfB Stuttgart – Schalke 04: 3-0
1. FC Köln – VfL Wolfsburg: 0-3
FC Augsburg – SC Freiburg: 2-2
Hertha Berlin – 1. FC Nürnberg: 0-1

Och just det ja, jag spelade på några matcher i dag. Hur många rätt tror ni att jag fick?

/Wingren

Borussia Dortmund mot Hamburger SV. Ett möte mellan två klassiska lag. Fotbollshjärtat slog hårt, pulsen var hög och spänningen enorm. Eller? Jo, fotbollshjärtat slog och pulsen var hög. Men särskilt spännande var det aldrig. Fjolårsmästarna Borussia Dortmund inledde matchen ännu aggressivare än vad de avslutade förra säsongen. Samtliga spelare tog jobbet, kämpade för varandra och gav allt. Inte nog med det dock, teknisk briljans och kreativitet på hög nivå chockerade Hamburgs spelare.

Inledningsvis visste inte Michael Oennings unga pojkar vart de skulle ta vägen, hur de skulle agera. Jürgen Klopps unga pojkar visste precis vad de skulle göra.
Hamburg rullades ut i ett sådant tempo, och med en sådan frenesi att även Duracells välkände kanin hade varit avundsjuk. Det var aldrig riktigt spännande, det var aldrig riktigt jämnt.

Mario Götze, Shinji Kagawa, Robert Lewandowski, Kevin Großkreutz och Mats Hummels styrde och ställde. Läckerbit efter läckerbit, mål efter mål. 3-0 och de 74 000 hemmasupportrarna var inte berusade av ölet, utan av den beundransvärda fotbollen. Hamburg förstod inte vad de skulle hitta på, men till sist tryckte de in reduceringen. Även om Dortmund tappade lite av spelet så var resultatet egentligen aldrig i gungning.

Vilka slutsatser kan man dra av detta då? En given är givetvis att årets Bundesliga blir riktigt njutelsefull att titta på. Helt galen. I övrigt är det svårt att säga om Dortmund är så jävla bra, eller om HSV är så hemskt dåliga? I vilket fall måste vi alla behålla fötterna på jorden, eller hålla huvudet högt. Sanningen är den att HSV kan bli riktigt bra i år – de har potential. En andra sanning är att Dortmund kommer att spela betydligt tuffare matcher. Kvällens insats vittnade dock om att de inte kommer att bryta ihop som andra tillfälliga mästare (läs exempelvis VfB Stuttgart eller VfL Wolfsburg).

Nu ser vi bara så otroligt mycket fram emot att omgången ska spelas klart. Vi har flera roliga matcher framför oss. Det är så galet jämna och ovissa möten. Vad sägs om Stuttgart – Schalke, Hannover – Hoffenheim, Köln – Wolfsburg eller Berlin – Nürnberg? Omgången avslutas på Allianz Arena där Bayern München tar emot Borussia Mönchengladbach. Räck upp en hand ni som tror på Oscar Wendts lag.

Det är dock dags för en god natts sömn nu. Vansinnet, glädjen, euforin och spänningen har bara precis börjat. Och vad är det härligaste? Borussia Dortmund utklassade Hamburg – men det betyder verkligen ingenting. Inte ett skit. Det är så en fotbollsliga ska se ut.

/Wingren

De tyska rekordmästarna Bayern München vill, mer än någonsin, delta i årets Champions League-final. Turneringen avgörs på Allianz Arena – i München. Senast finalen spelades i södra Tyskland tvingades Bayern-spelarna se på när ligakonkurrenten Borussia Dortmund spöade Juventus med 3-1. Och det är ingen kul känsla. Inte alls.

Så nog fasen vill de tyska jättarna spela final på hemmaplan den här gången. Men efter en ganska svag säsong måste de först och främst överleva kvalspelet in i Europas finrum. I dag lottades man mot schweiziska FC Zürich, som endast var en poäng i från att vinna ligan.
– Det är en utmaning som är intressant, och som går att lösa. Vi har stora chanser att nå gruppspelet, säger tränare Jupp Heynckes.

Den 17 augusti inleder tyskarna hemma, sex dagar senare får man åka till Schweiz. Heynckes är nöjd med lottningen, särskilt då man slipper resa så långt för att spela. Men någon underskattning är det inte tal om.
– Den schweiziska fotbollen är mycket bra. Zürich slutade endast en poäng efter Basel förra säsongen. Det talar för lagets kvalitet, säger tränaren till klubbens hemsida.

Bayern München ska givetvis klara av uppgiften, men Zürich kommer att stå kompakt och vara riktigt taggade. En kvalmatch till Champions League är aldrig enkel, så är det bara. Det är så mycket som står på spel.
Men jag tror på Heynckes – han brukar ha en räv bakom örat, det är en slipad taktiker. I övrigt är det säkert många Dortmund-supportrar som ser fram emot Champions League. Det är svårt att inte dra paralleller till 1997, när finalen ägde rum i München. Men det är nya tider, nya förutsättningar och en betydligt mycket sjukare fotbollsvärld.

För överraskningslaget Hannover 96 väntar en tuff uppgift. För att ta sig till Europa League måste man slå ut Sevilla. Fast helt tokigt är det kanske inte heller, trots allt ligger Hannovers största styrka i att försvara sig väl och sedan kontra blixtsnabbt.

Schalke 04 fick en lättare lottning då Ralf Rangnick och Raúl kommer att ställas mot HJK Helsingfors. Ett dubbelmöte som rimligtvis endast kan sluta på ett sätt.

Men det är klart, i går åkte lilla Mainz ut mot rumänska Gaz Metan. Otroligt svagt.

För den som har missat det är Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen redan klara för spel i Champions League.

/Wingren

Premiärinlägg i bloggen. Och så börjar jag med något så urbota dumt som att försöka tippa utgången av Bundesliga. Det är ett närmast omöjligt uppdrag. Inte blir det lättare med underpresterande lag som Schalke, Wolfsburg, Bremen, Stuttgart och Hamburg. När ska de vakna?
Och hur blir det med förra säsongens uppstickare? Har luften gått ur Mainz, Hannover och Nürnberg?

På fredag drar Bundesliga äntligen i gång igen när mästarna Borussia Dortmund tar emot Hamburger SV inför 80 000 supportrar. Äntligen är det dags för bollen att rulla, ölen att flöda, korvarna att grillas och publikens sång på de tyska arenorna. Supportrar i Tyskland, och världen över, har längtat sig galna under sommaren. Men i morgon är det faktiskt dags. Ligan med högst publiksnitt, som alldeles nyligen har gått förbi italienska Serie A på Uefas ranking, blåses i gång i Dortmund halv nio på fredag.

Häng med från start och bevittna spänningen, de hårda närkamperna, den glada anfallsfotbollen och den stora publiken i Bundesliga. Fotbollens nya hemland är på väg att bli Tyskland, ligapresidenten ser fram emot att ta sig förbi även Spanien på Uefas ranking. Men strunt i det. Det viktiga är att supportrarna fortfarande har något att säga till om, att publiken får stå upp på arenorna, att det inte är ryska oljemiljardärer som styr klubbarna och framför allt: fotbollen är underhållande.

Under säsongen kommer du att kunna följa ligan och lagens utveckling här. Men du kommer även att kunna läsa dokument, krönikor, anekdoter samt få koll på de stora “snackisarna“.
Vad sägs om: “Är Münchens dominans över?”, “Elva vänner blev tio – framgångssagan Dortmund med Klopp i fokus”, eller “Hamburger SV – det modiga Chelsea-bygget”?

Men som sagt, nu tar vi en sak i taget. Så här tror jag att Bundesliga kan sluta:

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,4

In: Rafinha (Genoa), Nils Petersen (Energie Cottbus), Manuel Neuer (Schalke 04), Jérôme Boateng (Manchester City), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), David Alaba (TSG Hoffenheim, åter efter lån).

Ut: Thomas Kraft (Hertha Berlin), Hamit Altintop (Real Madrid), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Miroslav Klose (Lazio), Mehmet Ekici (Werder Bremen).

Kommentar på transferaktiviteter: En segdragen affär fick sitt slut – och Bayern München fick sin önskespelare Manuel Neuer. Tysklands landslagsmålvakt kommer att föra Bayern till nya höjder då storklubben har saknat en riktigt bra målvakt sedan Oliver Kahn lade målvaktshandskarna på hyllan. Reserven Hans-Jörg Butt kommer att göra sitt jobb när det krävs, och säkerligen slå in en straff eller två. Rekordmästarna har jobbat febrilt med att förstärka försvaret som inte såg bra ut förra säsongen. Boateng och Rafinha kommer in med kvalitet och rutin – men är det verkligen tillräckligt?

Klose, anfallaren som är lätt att älska, har lämnat och ersatts av andraligans bäste målskytt Petersen. Alaba återvänder till klubben och kommer utan att problem kunna ersätta Altintop som stack till Mourinho och Madrid.
På tal om det; hade det inte varit lättare för den gode Mourinho att ta över ett lag i Tyskland? Nu har han hämtat in Özil, Khedira, Sahin och Altintop. Det verkar som att killen har en förkärlek till tysk fotboll.

Motivering: Om det bara hade funnits något annat lag att sätta som segrare hade jag gjort det – men Dortmund står inför en ovan utmaning, Leverkusen har tappat Heynckes samt Vidal och de andra giganterna är endast på väg ut ur sin dvala. Münchens offensiva kvaliteter är odiskutabla. Gomez, Ribéry, Robben, Müller, Alaba, Kroos och Schweinsteiger kommer att skrämma slag på allt motstånd. Men försvaret ser fortfarande inte riktigt bra ut. Neuer är en världsmålvakt, men Badstuber och Rafinha i backlinjen är det verkligen inte. Boateng kan bli bra, men det finns fortfarande en drös av mittbackar i ligan som är bättre. Men Lahm, han håller givetvis klass.

Det finns alltså en överhängande risk för att försvaret kommer att se halvdant ut däven i år, om än inte lika katastrofalt som förra säsongen. Jupp Heynckes kommer att sitta på tränarbänken och göra ett väldigt bra jobb med München – dessutom är han god vän med Uli Hoeneß vilket kommer att generera i färre mediala ordkrig inom klubben.
München kommer helt enkelt att vinna tack vare en offensiv av absoluta världsklass, en stark tradition, en Neuer, en Heynckes och en revanschlusta som personifieras av Schweinsteiger och Lahm.
Så jag inrättar mig i det led som 17 av 18 tränare redan har ställt sig i: Bayern München vinner Bundesliga.

Håll ögonen på: Robbéry. Arjen Robben och Franck Ribbéry skrämmer slag på allt och alla – när de inte är skadade (läs Robben och Ribbéry) eller befinner sig i en formsvacka (läs Ribéry).

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,3

In: Ivan Perisic (Club Brügge), Ilkay Gündogan (Nürnberg), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, lånas ut ett år), Chris Löwe (Chemnitzer FC), Julian Koch (MSV Duisburg, åter efter lån), Moritz Leitner (FC Augsburg, åter efter lån).

Ut: Dede (Eskisehirspor), Markus Feulner (Nürnberg), Nuri Sahin (Real Madrid), Tamas Hajnal (VfB Stuttgart), Dimitar Rangelov (Energie Cottbus, lån), Marco Stiepermann (Alemannia Aachen, lån), Lasse Sobiech (St. Pauli, lån), Daniel Ginczek (VfL Bochum, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Tysklands publiklag vann överraskande Bundesliga med ett väldigt ungt lag. Dortmund har under flera år lidit av en ekonomisk kris, och det var många som varnade för att laget skulle tappa sina stjärnor – sina elva vänner. Men den enda spelaren från startelvan som lämnade var Nuri Sahin som skrev på för Real Madrid.

Dortmund har dock följt sin filosofi och hållit hårt i pengarna samt värvat unga och talangfulla spelare. Ilkay Gündogan ska fylla luckan efter Sahin, medan Moritz Leitner kommer att pressa honom i kampen om en startplats. Ivan Perisic ska sätta fart på Kevin Großkreutz ute till vänster, medan Chris Löwe hämtades från Regionalliga för att ersätta publikfavoriten och ikonen Dede, som reserv till Marcel Schmelzer på vänsterbacken.

Motivering: Det hör inte till vanligheterna att en klubb, förutom Bayern München, håller sig kvar i toppen efter att ha vunnit Bundesliga (lex Stuttgart-Wolfsburg-Bremen). Men Borussia Dortmund skiljer sig på många sätt från uppstickarna de senaste säsongerna. Laget är väldigt ungt och hungrigt och landslagsspelare fostras på löpande band. Förra året belönades Großkreutz, Götze, Hummels, Bender och Schmelzer med en plats i Löws trupp. I skrivande stund meddelar Ruhr Nachrichten att Löw har nominerat 20-årige Gündogan till truppen som ska ta sig an Brasilien nästa vecka. Den enda spelaren man inte lyckades behålla var Nuri Sahin – i övrigt är startelvan intakt.

Tränare Jürgen Klopp säger själv att mittfältaren inte går att ersätta rakt av – då Sahin är en unik spelartyp. All anledning till oro alltså (lex Özil). Men nämnde Gündogan har hämtats in och imponerat mer och mer under försäsongen. Klopp har helt enkelt lagt om spelsystemet lite för att kompensera förlusten av Sahin. Nu ska Gündogan, Götze och Kagawa styra anfallsspelet lite högre upp i plan i stället. Backlinjen är intakt och samtliga spelare har minst en konkurrent för varje position. Hemma på Westfalenstadion spelar Dortmund inför 80 000 supportrar – och Klopp drillar sina spelare hårt. Laget springer mest av samtliga lag i Bundesliga.

Nu ska man visserligen ta sig an Champions League också, och i går meddelade klubbens läkare att anfallsstjärnan Lucas Barrios missar ytterligare runt tre veckor. Det kan alltså bli en tung säsong för en fortfarande relativt fattig klubb, men det starka grundspelet, hungern, lagsammanhållningen och spetskompetensen kommer att ta Borussia Dortmund långt.

Håll ögonen på: Mario Götze och Shinji Kagawa. Dortmunds offensiva mittfältare är unga, gudomligt tekniska och de har kul på plan. Fotbollsgodis utlovas.

3. Schalke 04
Truppens snittålder:  25,0

In: Ralf Fährmann (Eintracht Frankfurt), Ciprian Marica (VfB Stuttgart), Christian Fuchs (Schalke 04), Marco Höger (Alemannia Aachen), Lewis Holtby (FSV Mainz 05, åter efter lån), Jan Morávek (Kaiserslautern, åter efter lån), Jermaine Jones (Blackburn, åter efter lån).

Ut: Ali Karimi (Persepolis Teheran), Angelos Charisteas (Panetolikos Agrinio), Christian Pander (Hannover 96), Gerald Asamoah (okänd klubb), Nicolas Plestan (okänd klubb), Lukas Schmitz (Werder Bremen), Tore Reginiussen (Odense), Manuel Neuer (Bayern München), Junmin Hao (Shandong Luneng Taishan FC), Ciprian Deac (Rapid Bukarest, lån), Vasileios Pliatsikas (MSV Duisburg, lån), Danilo Avelar (Karpaty Lviv, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Neuer, Neuer, Neuer…det är väl allt som behöver sägas egentligen. Eller nej, vänta nu? Felix Magath har varit och lekt i klubben och under sommaren har det rensats med förnuft. Överflödiga spelare har försvunnit och det känns som om att Ralf Rangnick kan skapa lite harmoni i den tidigare så överdrivet stora spelartruppen. Fährmann har hämtats in som ersättare till Neuer. Under försäsongen har han imponerat mer för Schalke än vad Neuer har gjort för München.

Tränare Rangnick fick till sist även sin önskespelare Marica, då han vill ha lite mer fart i anfallet. Fuchs är en brutalt duktig vänsterback och Lewis Holtby samt Jan Moravek är två riktigt intressanta hemvändare.

Motivering: Från flopp till topp? Ja, jag tror nästan det. Att Schalke kan prestera internationellt såg vi förra säsongen, men nu gäller det att vinna tillbaka äran även i Bundesliga. Felix Magaths järnstyre och diktatur är historia. Nu har ersättaren, fotbollsprofessorn, Ralf Rangnick haft en hel försäsong på sig att jobba med laget. Schalke hade redan förra säsongen ett på tok för bra lag för att befinna sig i tabellens nedre regioner. Höwedes, Raúl, Fuchs och Farfan håller redan riktigt hög klass. Allt Huntelaar gör kan endast bli bättre. Talanger som Draxler, Annan och Gavranovic är på frammarsch.

Sen ska man inte vara taskig eller fördömande, men jag tror att Rangnick är beredd att spela riktigt tråkig fotboll. För Schalke har ett bra försvar, och en pigg ersättare till Neuer i Fährmann. Kan de bara hålla nollan kommer en snabb Marica, en smart Raúl och några kluriga typer i form av Draxler, Farfán, Jurado och Holtby att göra mål. Försvarsinriktad fotboll med blixtrande anfall à la Rangnick – det är effektivt.

Håll ögonen på: Ralf Fährmann. 22-åringen kommer från Frankfurt och ska ersätta stjärnmålvakten Manuel Neuer. Hittills har det sett precis lika bra ut. Unglaublich.

4. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,8

In: Karim Bellarabi (Eintracht Braunschweig), André Schürrle (FSV Mainz 05), Ömer Toprak (SC Freiburg), David Yelldell (MSV Duisburg), Bastian Oczipka (St. Pauli, åter efter lån).

Ut: Benedikt Fernandez (klubb okänd), Kevin Kampl (VfL Osnabrück), Marcel Risse (FSV Mainz 05), Burak Kaplan (Besiktas), Constant Djakpa (Eintracht Frankfurt), Rischard Sukuta-Pasu (FC Kaiserslautern), Domagoj Vida (NK Dinamo Zagreb), Arturo Vidal (Juventus), Sami Hyypiä (avslutar karriären), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Schürrle som hämtades in från uppstickaren Mainz är på väg att slå sig in i det tyska landslaget. Det är en klasspelare med fart, teknik och målsinne. Toprak följer med tränare Robin Dutt från Freiburg – så långt allt väl. Hyypiä har lagt fotbollsskorna på hyllan, det är inte heller hela världen. Men att Vidal skrev på för Juventus kommer att snärta Leverkusen ordentligt. Rudi Völler jobbar säkert på att hitta en ersättare, men det kommer inte att bli samma sak. Tung förlust.

Motivering: Det här skulle kunna ha varit första gången på väldigt länge som samma tre lag slutar i toppen två säsonger i rad. Men jag tror inte att Bayer Leverkusen orkar. Det finns flera saker som skiljer dem från Dortmund. Leverkusen har visserligen en minst lika bred trupp, vilket behövs i Champions League. Men de har inte samma spetskompetens som laget från Ruhr, och de har tappat stjärnan Vidal samt mannen bakom mästerverket: Jupp Heynckes.

Inget ont om Dutt som tar plats på tränarbänken, han gjorde det väldigt bra i Freiburg. Men det är skillnad, även om Klopps övergång från lilla Mainz till Dortmund blev succé.
Det är dock en väldigt spännande trupp och en kompetent tränare – så någon större djupdykning blir det nog inte.

Håll ögonen på: André Schürrle. Nyförvärvet från Mainz kommer att ha kul i Leverkusen, och kan driva upp farten ordentligt tillsammans med Sidney Sam. André är en ung, teknisk och härlig spelare.

5. Hamburger SV
Truppens snittålder: 23,7

In: Per Ciljan Skjelbred (Rosenborg), Michael Mancienne (Chelsea), Gökhan Töre (Chelsea), Jacopo Sala (Chelsea), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån), Tolgay Aslan (Alemannia Aachen, åter efter lån), Marcus Berg (PSV Eindhoven, åter efter lån), Sören Bertram (FC Augsburg, åter efter lån), Wolfgang Hesl (SV Ried, åter efter lån), Mickaël Tavares (Middlesbrough, åter efter lån).

Ut: Tunay Torun (Hertha Berlin), Piotr Trochowski (Sevilla), Frank Rost (New York Red Bulls), Ruud van Nistelrooy (Malaga), Eric Maxim Choupo-Moting (FSV Mainz), Zé Roberto (Al Gharafa Sports Club), Kai-Fabian Schulz (Carl Zeiss Jena), Collin Benjamin (1860 München), David Rozehnal (OSC Lille), Jonathan Pitroipa (Stade Rennes), Joris Mathijsen (Malaga), Alex Silva (Flamengo), Macauley Chrisantus (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är svårt att sammanfatta det här till en kommentar, då Hamburgs transferaktiviteter hade gjort sig bättre i en uppsats. Nye sportchefen Frank Arnesen har satt sin prägel på laget och hämtat in ett gäng spelare från sin tidigare klubb Chelsea. Den norske talangen Skjelbred har skrivit på och Marcus Berg kommer tillbaka från PSV för att kämpa om en plats. Truppen har föryngrats radikalt.

Spelare som Nistelrooy, Trochowski, Rost, Zé Roberto, Rozehnal, Pitroipa och Mathijsen har försvunnit. Det är ett väldigt vågligt nybygge Arnesen står för – men det känns samtidigt helt rätt. Somliga spelare kommer att saknas mer än andra, men huvudsaken är att gammalt och segt har blivit piggt och fräscht.

Motivering: Det är verkligen frågan om det här bygget kommer att bära eller brista. Tränare Michael Oenning förfogar över ligans yngsta trupp. Det kommer att vara ett lag sprängfyllt med potential, hunger och ett uns rutin i form av Petric, Jarolim och Westermann. Det är ett synnerligen intressant lagbygge, men frågan är om Oenning är rätt man för jobbet? Personligen är jag en aning tveksam. Men att den här säsongen trots allt kommer att bli bättre, det tror jag verkligen. Hamburg förfogar över spelare som på egen hand kan avgöra en match, de har fått in ny lust och hunger i laget – och det behövdes verkligen.
Man ska inte underskatta de problem som kan uppstå när nästan hela lagets byts ut – men lika lite ska man underskatta de positiva effekter det kan få.

Håll ögonen på: Heung-Min Son. Den 19-årige sydkoreanen skulle göra succé redan förra säsongen, men stördes av skador. Har gjort en otroligt bra försäsong (18 mål) och sänkte bland annat Bayern München i en träningsturnering. Berg kan få det tufft.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,4

In: Oscar Wendt (FC Köpenhamn), Mathew Leckie (Adelaide United), Lukas Rupp (Karlsruher SC), Yuki Otsu (Kashiwa Reysol), Matthias Zimmermann (Karlsruher SC), Joshua King (Manchester United, lån), Frederic Löhe (SV Sandhausen, åter efter lån), Raúl Bobadilla (Aris Thessaloniki, åter efter lån), Michael Bradley (Aston Villa, åter efter lån).

Ut: Fabian Bäcker (Alemannia Aachen), Paul Salteri (klubb okänd), Sebastian Schachten (St. Pauli), Jens Wissing (SC Paderborn), Christian Dorda (Greuther Fürth), Marcel Meeuwis (VVV-Venlo), Karim Matmour (Eintracht Frankfurt), Jean-Sébastien Jaurès (avslutar karriären), Logan Bailey (Neuchâtel Xamax, lån), Anderson (Eintracht Frankfurt, lån), Michael Fink (Besiktas, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Det gamla svensklaget sjönk som en sten innan Lucien Favré fick ordning på klubben. Har förstärkt klokt och billigt med Wendt, Leckie, Zimmermann och King. Mönchengladbach har inte tappat några spelare som kommer att saknas – förutom Matmour som kan ha bra dagar. Klubben förfogar redan över en bra trupp som dock har underpresterat länge. Väldigt viktigt att Marco Reus stannade kvar.

Motivering: Min lilla skräll i rankingen. Men Mönchengladbach har verkligen underpresterat länge, och någon gång måste laget vakna till liv. Och det finns möjligheter till det nu. En sanslös offensiv kraft i Marco Reus som kan avgöra matcher på egen hand. Man har en måltjuv i de Camargo och en riktigt stabil mittback i Dante. Dessutom vaktar 19-årige Marc-André ter Stegen målet, och han slog igenom på allvar under våren.

Det finns kreativa krafter i laget, likväl som hårt arbetande. I Lucien Favré har Mönchengladbach en tråkig tränare, det tycker jag verkligen. Samtidigt är han kanske precis rätt man att få ordning på den breda och spretiga spelartruppen som aldrig når sin potential. Och tradition finns det gott om. Det här kan bli ett kul äventyr för Oscar Wendt.

Håll ögonen på: Marco Reus. Att Mönchengladbach kan spotta ut talanger visste vi, men Reus har potentialen att bli något extra. Gör sig bäst som ytter, men kan även gå in och spela centralt. Är stark, snabb, teknisk och en duktig avslutare.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Christian Pander (Schalke 04), Henning Hauger (Stabaek), Samuel Radlinger (SV Ried), Artue Sobiech (Polonia Warszawa).

Ut: Florian Fromlowitz (MSV Duisburg), Florian Fromlowitz (MSV Duisburg), Tim Hofmann (klubb okänd), Mikael Forssell (klubb okänd), Felix Burmeister (Arminia Bielefeld), DaMarcus Beasly (Puebla FC), Willi Evseev (SC Wiener Neustadt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Hannover överraskade stort och klubben har lyckats med det som var prioritet nummer ett: att hålla startelvan intakt. Men trots att man kan locka med spel i Europa League (om man överlever kvalet) har Hannover haft det riktigt tungt under transferfönstret. Ett flertal spelare man ville ha valde någon annan klubb. Pander och Hauger är för all del goda breddspelare, men nu kan ett par skador ställa till det ordentligt för Hannover som troligen kommer att dansa på tre bröllop.

Motivering: Förra säsongens stora överraskning. Laget som var på vippen att åka ur för två säsonger sedan slutade på fjärde plats. Något som supportrarna kan tacka Mirko Slomka för. Som tränare anpassade han spelet efter laget och fick på så vis ut maximal effekt. Hannover glänste aldrig, men de imponerade ständigt. Ett hårt och disciplinerat defensivt arbete, som tog sin början redan hos anfallarna, utmynnade sedan i blixtsnabba kontringar där en häftig typ vid namn Ya Konan stod för det mesta.

Hannover har inte förstärkts, men ej heller försvagats under sommaren. Men jag tror ändå att de får räkna med att tappa några placeringar då så många storlag underpresterade förra säsongen – och som nu kommer att vara beredda på vad som väntar. Exempelvis kommer inte vare sig Schalke, Stuttgart eller Hamburg försöka spela ut mot Hannover – och då finns nog ingen plan b. Men grundspelet är stabilt och truppen mer eller mindre oförändrad, så nog ska Slomkas Hannover kunna sluta på övre halvan.

Håll ögonen på: Didier Ya Konan och Mohammed Abdellaoue. Anfallarna är oberäkneliga och kan hitta på det mesta. Ya Konan hugger på allt och är härlig att titta på.

8. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder:  25,8

In: Srdjan Lakic (Kaiserslautern), Hasan Salihamidzic (Juventus), Christian Träsch (VfB Stuttgart), Patrick Ochs (Eintracht Frankfurt), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Mateusz Klich (MKS Cracovia).

Ut: Karim Ziani (Al-Jaish), Fabian Johnson (TSG Hoffenheim), Grafite (Al-Ahli Dubai), Sascha Riether (FC Köln), Nassim Ben Khalifa (BSC Young Boys, lån), (Dieumerci Mbokani (AS Monaco, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Felix Magath är tillbaka! Men det har inte spårat ur ännu, lustigt nog. Nu förlorade visserligen Wolfsburg mot ett annat köplag i tyska cupen – RB Leipzig. Så visst lär det bli några fler spelarköp innan fönstret stänger. Den duktige anfallaren Lakic har hämtats in från Kaiserslautern, och kommer tillsammans med Helmes att ersätta Magaths tidigare favoriter Dzeko och Grafite. Träsch bör kunna ta en startplats, medan Ochs och Russ känns som breddspelare. Värvningen av Salihamidzic gör Wolfsburg till Tysklands Milan.
Att släppa Riether till Köln borde inte kännas kul.

Motivering: Felix Magath och Wolfsburg var en framgångssaga – och det finns inget som säger att det inte kan bli så igen. Magath är en duktig, galen och stenhård tränare som helt enkelt inte passar in i en traditionsrik och publikstark klubb som Schalke. I Wolfsburg är livet lite lättare, inte för de stackars spelarna utan för järnmannen själv. Laget kommer att vara vältränat och veta sin plats – och pengar finns det gott om.

Wolfsburg har gjort sig av med spelare som Grafite, Johnson, Riether och Ziani för att få en nystart. Riether kommer att saknas med sin härliga vilja, men Lakic och Träsch känns som intressanta och bra nyförvärv. Diego lär lämna klubben då Magath vill bli av med honom, samtidigt kommer säkert ett par nyförvärv att göras. Jag tror dock att den gode Felix, som verkligen gör Wolfsburg godare, behöver en säsong på sig att terrorisera spelarna innan vi får se den sanna effekten av hans arbete.

Håll ögonen på: Srdjan Lakic. Anfallaren skapade oro för motståndarna under sin tid i Kaiserslautern och gjorde 16 ligamål på 31 matcher. Gör Magath honom till en ny, men faktiskt äldre, Dzeko?

9. 1. FC Köln
Truppens snittålder: 25,2

In: Odise Roshi (Flamurtari Vlore), Mato Jajalo (Siena), Sascha Riether (VfL Wolfsburg), Manasseh Ishiaku (St. Truiden, åter efter lån).

Ut: Fabrice Ehret (FC Évian Thonon Gaillard), Michael Gardawski (VfL Osnabrück), Reinhold Yao (Alemannia Aachen, lån), Stephan Salger (VfL Osnabrück, lån), José Pierre Vunguidica (Preußsen Münster, lån), Konstantinos Giannoulis (Atromitos Athen, lån), Bienvenue Basala-Mazana (SV Ried, lån), Simon Trodde (Union Berlin, lån), Thomas Kessler (Eintracht Frankfurt, lån), Taner Yalcin (Büyüksehir Belediyespor, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Solbakken har kommit – tillika tron på framtiden för klassiska Köln. Podolski är kvar, men fällde en tår när den store stygge norrmannen norpade hans kaptensbindel. Riether är ett riktigt bra nyförvärv som kommer att trivas i Köln. Klubben har inte mycket pengar att röra sig med, men har kompenserat för de spelare som har försvunnit, till och med förstärkt en aning tycker jag.

Motivering: Här tror jag att Ståle Solbakken kommer att spela en stor roll. Köln har inte känts riktigt inspelade eller trygga på länge, men det kommer antagligen att ändras nu. Laget är bra, hemmapubliken är stöttande och Podolski är en man som kan tillföra oändligt mycket mer än vad han hittills har gjort. Om han bara kan rätta in sig i ledet och tilldelas en vettig roll av den nye tränaren kommer han säkerligen att blomstra även i ligan – och inte bara i landslaget.

Nyförvärven är inte mycket att snacka om, förutom Riether som jag tror kommer att vinna många supportrars hjärtan. I laget spelar även Pedro Geromel, en av ligans bättre och häftigaste mittbackar. Om Solbakken kan skapa en trygg defensiv finns det offensiv kraft i Peszko, Clemens, Podolski, Novakovic och Chihi.

Håll ögonen på: Pedro Geromel. Mittbacken ser inte ut att väga mer än en tandpetare. Men han står rätt, är brytningssäker, duktig på huvudet och styr upp backlinjen.

10. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Sven Schipplock (VfB Stuttgart), Koen Castels (KRC Genk), Fabian Johnson (VfL Wolfsbuerg), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, lånas ut ett åt), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs), Wellington (Figueirense, åter efter lån), Prince Tagoe (Partizan Belgrad, åter efter lån), Franco Zuculini (Racing Club de Avellaneda, åter efter lån).

Ut: Ramazan Özcan (FC Ingolstadt), Jens Grahl (Ingolstadt, lån), Jukka Rantala (Osasuna, lån), David Alaba (Bayern München, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Hoffenheims största transfer är egentligen tränaren Holger Stanislawski som senats basade över uppstickaren St. Pauli. Med Holger hoppas man kunna utveckla sin ungdomssatsning, ge spelarna trygghet och den motivation som krävs för att utnyttja truppens potential. Inga uppseendeväckande inköp eller försäljningar, men kan “Stani” bara få ordning på laget håller truppen en god kvalitet.

Motivering: Kommer ni ihåg Hoffenheims första år i Bundesliga? Då satt Ralf Rangnick på tränarbänken, och den nyrika klubben imponerade stort och låg efter halva säsongen etta. Sedan gick målkungen Vedad Ibisevic sönder och sedan dess har Hoffenheim egentligen inte återhämtat sig. Klubben är inte särskilt populär i Tyskland, då framgången är köpt och traditionen är svag, nästan obefintlig.

Inför den här säsongen har man tänkt till och värvat unga samt formbara spelare. Holger Stanislawski, St. Pauli-ikonen, skrev kontroversiellt nog på som tränare. Och det är en duktig herre som nog kommer att få Hoffenheim på fötter. Det finns talang, resurser och Hopp. Det kan räcka långt.

Håll ögonen på: Gylfi Sigurdsson. Islänningen är en kämpande, pigg och kreativ kraft på mittfältet med ett utomordentligt bra tillslag.

11. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 25,8

In: Zdenek Pospech (FC Köpenhamn), Yunus Malli (Borussia Mönchengladbach), Deniz Yilmaz (Bayern München), Eric Maxim Choupo-Moting (Hamburger SV), Marcel Risse (Bayer Leverkusen), Fabian Schönheim (SV Wehen Wiesbaden), Anthony Utah (Lilleström), Andreas Ivanschitz (Panathinaikos Athen), Nicolai Müller (Greuter Fürth), Zoltán Streber (Alemannia Aachen), Julian Baumgartlinger (FK Austria Wien), Malik Fathi (Spartak Moskva).

Ut: Miroslav Karhan (Spartak Trnava), Martin Pieckenhagen (klubb okänd), Jan Simak (Carl Zeiss Jena), Filip Trojan (Dynamo Dresden), André Schürrle (Bayer Leverkusen), Christian Fuchs (Schalke 04), Zsolt Löw (avslutar karriären), Stefan Bell (Eintracht Frankfurt, lån), Lewis Holtby (Schalke 04, avslutat lån),

Kommentar på transferaktiviteter: För Mainz del är det framför allt tre spelare som kommer att saknas. Holtby, Schürrle och Fuchs har försvunnit. De två förstnämnda charmerade en hel liga – och Joggi Löw i landslaget. Fuchs tog hand om frisparkar, hörnor och höll sin kant ren. Det är tunga tapp, men med tanke på Thomas Tuchels fina grundspel kan säkert spelare som Pospech, Malli, Risse och Choupo-Moting slå igenom i år.

Motivering: Thomas Tuchel i all ära. Det är en tränare som är en jäkel på att motivera sina spelare och få dem att känna sig hemma i spelsystemet. Han har verkligen gnuggat in spelidén hos killarna i truppen, och det underlättar för nyförvärven att komma in i det. Och hade det inte varit för det hade Mainz fått det ännu tuffare i år.

Det är förvisso mycket som är kul för klubben just nu: man ska kvala till Europa League och för ett par veckor sedan invigdes nybyggda Coface Arena. Mainz kommer dock att få det tufft utan Schürrle, Holtby samt Fuchs. Det är inget fel på ersättarna, men att det skulle bli ännu en jackpott känns som att hoppas på för mycket.

Håll ögonen på: Yunus Malli. 19-åringen beskrivs av Tuchel som en extremt talangfull spelare, som redan nu skulle kunna vara redo för en roll i startelvan. Lär visserligen matchas in försiktigt, men den offensive mittfältaren kan bli något alldeles extra.

12. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26,0

In: Ibrahima Traoré (FC Augsburg), William Kvist (FC Köpenhamn), Maza (PSV Eindhoven), Tamás Hajnal (Borussia Dortmund), Julian Schieber (Nürnberg, åter efter lån).

Ut: Élson (okänd klubb), Ciprian Marica (Schalke 04), Christian Träsch (VfL Wolfsburg), Daniel Didavi (Nürnberg, lån), Patrick Funk (St. Pauli, lån), Philipp Degen (Liverpool, avslutat lån) Sven Schipplock (TSG Hoffenheim).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är väl framför allt Träsch som är en tung förlust, men även Schipplock som stundtals såg pigg ut föregående säsong. Traoré är ett otyglat fartvidunder från Zweite och Kvist kommer att göra ett gott jobb. Hajnal var utlånad till Stuttgart halva säsongen och köptes loss i somras. Klubben har agerat relativt klokt och satsar på att behålla stommen för att hitta tillbaka till sitt grundspel.

Motivering: Stuttgart har egentligen ett bra lag, och har haft det länge. Men det har verkligen inte fungerat under hösten, tränaren har bytts ut och vårsäsongen har blivit succé. Och då har klubbledningen givetvis stått kvar med samma tränare i tron om att “nu ska det jäklar i det bli bra redan från start”. Men förra säsongen fick vi se ett trendbrott. Bruno Labbadia räddade förvisso kvar klubben i Bundesliga – men det gick inte särskilt bra. Får vi därför se en stark höst den här gången? Jag är inte så säker, i mina ögon är Labbadia en ganska otillräcklig tränare och jag tror inte att han har vad som krävs för att lyckas med Stuttgart. Däremot tror jag inte att sydtyskarna behöver oroa sig för nedflyttning – men de vill ju mer än så.
Truppen håller annars lika god kvalitet som Hamburgs, Wolfsburgs, Hannovers och många andra lags trupper. Men det finns inga spår av någon härlig nytändning, Träsch har försvunnit och Labbadia sitter kvar.

Håll ögonen på: Zdravko Kuzmanovic. Mittfältaren jobbar hårt och förfogar över ett fint passningsspel. När han laddar bössan gömmer sig motståndarna.

13. Hertha Berlin
Truppens snittålder: 24,8

In: Tunay Torun (Hamburger SV), Thomas Kraft (Bayern München), Andreas Ottl (Bayern München), Maik Franz (Eintracht Frankfurt), Peter Niemeyer (Werder Bremen), Kaká (Sporting Braga, åter efter lån).

Ut: Lennart Hartmann (Alemannia Aachen), Sascha Bigalke (SpVgg Unterhaching), Valeri Domovchiyski (MSV Duisburg), Marvin Knoll (Dynamo Dresden, lån), Daniel Beichler (MSV Duisburg, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Jag tror att Berlin och Babbel är nöjda. Om Kraft kan hitta självförtroendet igen har man hittat en bra målvakt för en billig peng (kontraktslös). I övrigt kloka förstärkningar där Ottl kanske sticker ut mest. Hertha förfogar över en oförskämt bra trupp med tanke på att de är nykomlingar.

Motivering: Bundesliga har återigen berikats av ett lag från huvudstaden, då det var en ganska enkel uppgift för Hertha att ta sig upp från Zweite efter den totala kollapsen för två säsonger sedan. Med facit i hand kan nog publiken och klubbledningen vara glada över det som hände, då man nu har fått en nystart.

Man har värvat klokt och förfogar över en stark trupp, och tränare Markus Babbel har gått klart sin tränarutbildning, vilket förhoppningsvis ger honom möjlighet att fokusera fullt ut på laget.
Spelare som Raffael, Ramos, Ebert och Ottl håller hög klass. Ett litet frågetecken bakom Thomas Kraft dock. Har han återhämtat sig efter den turbulenta tiden i Bayern? Hertha Berlin ska inte ha några problem med att hålla sig kvar i Bundesliga dock, och det i sig är alltid en bedrift för ett uppflyttat lag.

Håll ögonen på: Maik Franz. Mittbacken ansluter från nedflyttade Frankfurt. En riktig slitvarg, men framför allt en stenhård jäkel som inte lägger några fingrar emellan.

14. Werder Bremen
Truppens snittålder:  24,2

In: Andreas Wolf (Nürnberg), Aleksandar Stevanovic (Schalke 04), Lukas Schmitz (Schalke 04, Mehmet Ekici (Bayern München), Tom Trybull (Hansa Rostock), Sokratis Papastathopoulos (Genoa, lån), Márkó Futács (FC Ingolstadt, åter efter lån), Markus Rosenberg (Racing Santander, åter efter lån).

Ut: Dominik Schmidt (Eintracht Frankfurt), Jurica Vranjes (okänd klubb), Petri Pasanen (Red Bull Salzburg), Daniel Jensen (okänd klubb), Samuel (RSC Anderlecht), Torsten Frings (Toronto FC), Niklas Andersen (okänd klubb), Timo Perthel (Hansa Rostock), Said Husejinovic (okänd klubb), Peter Niemeyer (Hertha Berlin), Pascal Testroet (Kickers Offenbach), John Jairo Mosquera (Union Berlin), Felix Wiedwald (MSV Duisburg).

Kommentar på transferaktiviteter: Det mesta har handlat om tränare Schaaf och sportchef Allofs önskan att förstärka – och styrelsen som håller hårt i de ekonomiska medlen. Det största, och troligen bästa nyförvärvet, heter Mehmet Ekici, som förra säsongen gjorde succé i Nürnberg där han var på lån från München. Bremen hoppas på att man nu har hittat en adekvat ersättare till Özil som lämnade ett smärtsamt stort tomrum efter sig.

Wolf, Schmitz och Papastathopoulos ska tillsammans stärka upp backlinjen. Ett gäng äldre spelare har lämnat klubben, bland annat slitvargen Frings. Men jag tror att Bremen hoppas på en nytändning med detta lite yngre och hungrigare laget.
Svenske Rosenberg återvänder till klubben efter att ha varit utlånad.

Motivering: Förlåt Werder Bremen, förlåt Denni Avdic och Markus Rosenberg, men det här blir inte er säsong. Att det gick så katastrofalt dåligt förra säsongen beror i och för sig mycket på att Mertesacker, Naldo och Pizarro var skadade så mycket – tillsammans med många andra. Men det känns lite som om att luften har gått ur Werder Bremen, och det här kan kanske bli trotjänare Thomas Schaafs sista säsong på tränarbänken.

Men visst, om alla håller sig friska har man ett bra lag. Särskilt med tanke på att Ekici kanske kan få styr på anfallsspelet igen. Men försvaret ser fortfarande på tok för svagt ut och Borowski, Felix Kroos, Bargfrede känns inte alls som några roliga mittfältare. Om det inte ska bli nedflyttning måste Naldo och Mertesacker vara friska samtidigt som Ekici och Pizarro gör lite mål. Om det ska bli en ännu bättre säsong måste hela truppen vakna till liv, för det finns kvalitet – men frågan är om Schaaf orkar ruska om sina spelare en gång till?

Håll ögonen på: Markus Rosenberg och Denni Avdic. Ja, det är med svenska glasögon på. Men går Pizarro sönder finns chansen, och Rosenberg har redan bevisat en gång tidigare att han kan rulla in mål i Bundesliga. Avdic är fortsatt spännande.

15. 1. FC Kaiserslautern
Truppens snittålder: 24,7

In: Olcay Sagan (MSV Duisburg), Gil Vermouth (Hapoel Tel Aviv), Richard Sukuta-Pasu (Bayer Leverkusen), Itay Shechter (Hapoel Tel Aviv), Konstantinos Fortounis (Asteras Tripolis), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån).

Ut: Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg), Danny Fuchs (avslutar karriären), Jan Morávek (Schalke 04, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är väldigt svårt att veta hur nöjda Kaiserslautern bör vara med sommaren. Moravek, och särskilt Lakic, stod för ett flertal viktiga och fina insatser förra säsongen. Men klubbens nyförvärv är väldigt intressanta, om än oprövade. Kouemaha kommer att ge ordentlig tyngd till anfallet.

Motivering: Publiken på Betzenberg. Och traditionen. Där har ni nycklarna till Kaiserslauterns överlevnad. Spelarna kommer att ge allt för sin hemmapublik, och för klubbdressen. I övrigt har som tidigare nämnts lagets store stjärna Srdjan Lakic lämnat, men samtidigt har ett par intressanta namn hämtats in.

Kaiserslautern har annars ett relativt stabilt grundspel, med en stomme som har varit sig lik ett par år. Det stora problemet är avsaknaden av spetskompetens – och jämnheten. Det här laget kan blanda och ge, lite som Werder Bremen de senaste åren. För trots att spelarna vet vad de ska göra, verkar laget lida av kollektiva kollapser eller kollektiva formtoppar.

Håll ögonen på: Richard Sukuta-Pasu. Känns som anfallarens sista chans att äntligen slå igenom på riktigt. Är storväxt och teknisk men måste bli smartare. Om Betzenberg är rätt adress återstår att se, men om Sukuta-Pasu kommer igång är han underhållande att titta på.

16. SC Freiburg
Truppens snittålder: 25,5

In: Beg Ferati (FC Basel), Daniel Batz (Nürnberg), Garra Dembélé (Levski Sofia).

Ut: Jonathan Jäger (klubb okänd), Tommy Bechmann (Sönderjyske), Simon Poplin (klubb okänd), Ivica Banovic (Energie Cottbus), Ömer Toprak (Bayer Leverkusen), Nicolas Höfter (Erzgebirge Aue, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Robin Dutt gjorde underverk med lilla Freiburg, men är nu lika borta som Toprak är. I skrivande stund är dock måltjuven Cissé kvar – och det var en spelare man hade tänkt sälja. Därför finns även hans ersättare Dembélé i laget, så anfallssidan ser riktigt bra ut. I övrigt blygsamma förstärkningar, men lagets stomme står för en gångs skull kvar.

Motivering: Marcus Sorg, från de egna leden, har tagit över tränardressen efter Robin Dutts fina jobb. Och det är ett jobb utan större press, då Freiburg alltid kan vara nöjda med att hålla sig kvar – det är en ganska klassisk utbildningsförening. Jag tror dock att Sorg kommer att få sörja en hel del under säsongen. Även om de offensiva krafterna finns kvar, och har förstärkts, så är det inte enkelt att överprestera med en så smal trupp.

Om Sorg kan spinna vidare på Dutts koncept kan Freiburg nog undvika en kvalplats dock. Förra säsongen var Freiburg mästare på att krympa ytorna för motståndarn, och Papiss Demba Cissé öste in mål framåt. Men att den lilla klubben skulle orka hålla uppe detta krävande spel, under en ny tränare, känns mindre troligt. Och vad händer när de bättre spelarna vill röra på sig?

Håll ögonen på: Papiss Dema Cissé. 26-årig senegales som står för Freiburgs målproduktion. Är ett ständigt hot när bollen kommer upp i anfall. Såg länge ut att vinna skytteligan med sina 22 mål men Mario Gomez smet förbi.

17. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 23,8

In: Manuel Zeitz (FC Saarbrücken), Wilson Kamavuaka (TSG Hoffenheim), Philipp Klement (Kaiserslautern), Timm Klose (FC Thun), Tomas Pekbart (FK Jablonec), Alexander Esswein (Dynamo Dresden), Markus Feulner (Borussia Dortmund), Patricm Rakovsky (Schalke 04), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån).

Ut: Dario Vidosic (Adelaide United), Timo Ochs (1860 München), Pascal Bieler (SV Wehen Wiesbaden), Daniel Batz (SC Freiburg), Andreas Wolf (Werder Bremen), Marek Mintál (Hansa Rostock), Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund), Christoph Sauter (VfR Aalen, lån), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen), Julian Schieber (VfB Stuttgart, avslutat lån), Mehmet Ekici (Bayern München, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Jag vill påstå att Nürnberg och Mainz befinner sig i samma situation – bara det att den är så mycket värre för de förstnämnda. Ekici och Gündogan lämnar jätteluckor efter sig, medan Wolf, Schieber och Mintál lämnar en blandning av rutin, bredd och tradition efter sig. Klement är visserligen en oerhört spännande och ung mittfältare, som mycket väl kan få sitt genombrott. Feulner ansluter med rutin från Dortmund (och gjorde tre mål i tyska cupen). Så det ser väl bra ut? Nja, jag tror inte att Heckings grundspel är lika gjutet som Tuchels i Mainz. Frågan är förstås om detta då kommer att bära eller brista. Men Nürnberg har gjort vad de kan.

Motivering: Som jag tidigare har varit inne på tror jag helt enkelt att tränare Dieter Heckings grundspel är för otydligt för att kunna kompensera förlusten av förra säsongens storstjärnor. För två säsonger sedan var Nürnberg tvungna att kvala för att hålla sig kvar – sedan överraskade man alla genom att göra en riktigt bra säsong.

Men nu är det nog dags att blicka nedåt igen. Försvaret är det inget större fel på, och med största sannolikhet får Per Nilsson spela tillsammans med talangen Philipp Wollscheid som gjorde en strålande säsong, och faktiskt petade Per Nilsson. Men nu är Wolf borta och det finns en plats för Per. Problemet för Nürnberg blir nog i stället att spelidén är för otydlig, spetsen för svag och viljan för liten.

Håll ögonen på: Markus Feulner. Mittfältaren fick inte många minuters spel i Dortmund, men var innan flytten dit tongivande i Mainz när de höll till i Zweite. En nytändning i Nürnberg skulle ge laget en bollvinnande och kreativ mittfältare.

18. FC Augsburg
Truppens snittålder: 26,6

In: Dominic Peitz (Union Berlin), Patrick Mayer (FC Heidenheim), Lorenzo Davids (NEC Nijmegen), Sascha Mölders (FSV Frankfurt), Sebastian Langkamp (Karlsruher SC), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån), Edmond Kapllani (SC Paderborn, åter efter lån).

Ut: Ibrahima Traoré (VfB Stuttgart), Daniel Framberger (TSV Neusäß), Kees Kwakman (FC Groningen), Lukas Sinkiewicz (VfL Bochum), Thomas Rudolph (TSV Gersthofen), Benjamin Woltmann (TSV Aindling), Sören Bertram (Hamburger SV), Moritz Leitner (Borussia Dortmund, avslutat lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Augsburg ska debutera i Bundesliga. Lorenzo Davids kommer in på mittfältet och kommer att blanda fina framspelningar med ett stort slit. I övrigt har man hittat en del spännande talanger och breddspelare, men tappet av bland annat Traoré blir tungt. Klart svagare trupp än Berlin, vilket givetvis har sin förklaring i att Berlin egentligen är en klubb gjord för Bundesliga.

Motivering: Augsburg förstärker Bayerns kvot (inte Münchens) då även Nürnberg och Bayern München återfinns i just Bayern. För Augsburg blir det spel i Bundesliga för första gången i klubbens historia. Och under de senaste säsongerna har man varit nära att gå upp, men föll senast i kvalet mot Nürnberg. Det är väl just det som talar för att Augsburg ska lyckas överleva, att man har en trupp full av rutin och som har spelat tillsammans länge.

Samtidigt är det lite det som talat emot dem, det är ganska trötta killar som dessutom inte har den kvalitet som krävs för att vinna en match när man spelar dåligt. Augsburg kommer att få jobba stenhårt, men finns orken? Under veckan har även den store målskytten Michael Thurk hamnat i trubbel och det mesta talar för att han inte finns med på plan när Bundesliga drar i gång till helgen.
Sammanfattningsvis är Augsburg en klassisk uppflyttningsklubb – det finns inte resurser till att förstärka nämnvärt och ett helt nytt liv väntar.

Håll ögonen på: Nando Rafael. Tvåfotad anfallare som får dra ett ännu större lass i Thurks förmodade frånvaro. Stod för 14 mål och sex assist förra säsongen.

Spelarövergångarna är hämtade från transfermarkt.de, upp- och nedflyttningar redovisas ej.

Detta är placeringar att se upp för, eller sikta mot: ettan, tvåan och trean går direkt till Champions League. Fyran får kvala till CL. Femman, sexan och cupvinnaren får kvala in till Europa League. Lagen på plats 17 och 18 flyttas ned direkt, medan laget på plats 16 får kvala mot trean i zweite Bundesliga.

Hur skulle er tabell se ut efter 34 omgångar?

Nu kör vi!

/Wingren