”Hur jag räddade en klubb på åtta veckor”, något åt det hållet borde Markus Gisdols bok heta, förutsatt att han någonsin skriver en bok. TSG Hoffenheim öppnade plånboken ordentligt i somras och värvade spelare efter spelare. De satsade mot toppen. Säsongen började uruselt och fortsatte otroligt dåligt. Interna bråk, viljelösa matcher och tränarna kom, såg och fick sparken.

Hoffenheim har varit ett levande bevis på att pengar inte gör ett bra lag om de inte investerar dem med lite eftertanke. Man har kunnat se att Football Manager-tänket inte fungerar i verkligheten. En affär behöver inte vara en bra affär bara för att meritlistan ser fin ut eller för att spelaren har en ljuvlig teknik. En fotbollsklubb måste även tänka på vad som pågår innanför spelarnas pannben och hur de kan tänkas fungera i grupp. Hoffenheim brydde sig inte så mycket om det där.

När det visade sig att de dyra nyförvärven inte slog igenom och matcherna började förloras så kom det ingen reaktion. Det här var inget lag längre. Det var ingen som på allvar lyckades få med sig sina lagkamrater, ingen som knöt näven i fickan och visade vägen. Det gick bara utför.

I ett sista desperat försök valde klubben att sparka Marco Kurz efter bara tio matcher som tränare (han hade ersatt sparkade Markus Babbel i januari). 43-årige Markus Gisdol kom in som ersättare och fick sju matcher på sig i Bundesliga. Gisdol kom närmast från Schalke 04, där han hade agerat som assisterande tränare till Huub Stevens och Ralf Rangnick, men Gisdol hade innan dess även varit en vända i TSG Hoffenheim II.

När Markus Gisdol tog över Hoffenheim låg laget näst sist i Bundesliga. Samtidigt ångade FC Augsburg på och höll på att dra ifrån. Det var helt enkelt lite ”omöjligt uppdrag” över det hela. De flesta hade förlikat sig med tanken på 2. Bundesliga.

Men tre vinster, två kryss och blott två förluster räckte för att ta kvalplatsen. Helt plötsligt spelade Hoffenheim med både hjärta och hjärna. Fortuna Düsseldorf fick i stället säga adjö till Bundesliga för den här gången.

Nu är kvalspelet mot 1. FC Kaiserslautern avklarat och Markus Gisdol firas som en hjälte. Han tog över ett lag i spillror och räddade dem från det värsta ödet. TSG Hoffenheim kommer att spela Bundesliga-fotboll även nästa säsong och jag är övertygad om att de inte kommer att slåss i botten av tabellen.

I Tyskland är det ingen som jublar över att en av landets mest avskydda klubbar blir kvar i Bundesliga. Jag jublar inte heller, jag hade bra mycket hellre sett 1. FC Kaiserslautern i Bundesliga. Det är dock inte Kaiserslauterns fel, de stod upp bra mot ett pånyttfött Hoffenheim. Det är snarare Gisdol och Hoffenheim som har gjort det bra, även om en stor del av skulden bör tillskrivas Borussia Dortmund. Om inte Jürgen Klopps lag hade klappat ihop under säsongens sista tio minuter så hade Hoffenheim aldrig fått chansen att kvalspela.

Jag lyfter på min hatt för Markus Gisdol. Starkt jobbat.

***

Även Dynamo Dresden spelade framgångsrikt i kvalmötet med VfL Osnabrück. Dresden vann dubbelmötet med 2-1 och får välförtjänt spela vidare i 2. Bundesliga. Och det var otroligt viktigt för Dynamo Dresden som redan har tappat en inkomstkälla då de inte får delta i nästa säsongs DFB-Pokal.

***

Klockan 20:30 spelar Tyskland mot Ecuador i USA. Matchens sänds på tyska ARD men också på Viasat Fotboll. Troligtvis ställer Joachim Löw upp enligt följande:

Adler
Höwedes, Mertesacker, Westermann, Jansen
L. Bender, Reinartz
Draxler, Podolski, Schürrle
Kruse

I kväll håller vi alltså ett extra öga på Max Kruse som landslagsdebuterar.

/Wingren

I dag var dagen då det tyska ligaförbundet, DFL, skrev under fotbollens dödsdom.

I dag var dagen då det tyska ligaförbundet, DFL, skrev under fotbollens framtid.

Varning: osammanhängande och tankspritt inlägg följer!

Det har givetvis funnits många olika synsätt på det säkerhetskoncept som har arbetats fram. ”Sicheres Stadionerlebnis”. Det är detta dokument som är anledningen till supportrarnas 12 : 12 protester. Det är alltså därför det har varit tyst på de tyska arenorna i tolv minuter och tolv sekunder.

I dag är det den 12 december och ett beslut har fattats. Säkerhetspappret innehöll 16 punkter, samtliga 16 gick igenom. De 36 proffsklubbarna i Tyskland samlades i Frankfurt och diskuterade, samt röstade, punkt för punkt. Samtliga ”punkter” fick ett ja med majoritet. Vissa i sin helhet, andra med förändringar.

Jag ska göra ett försök att snabbt delge min syn på saken. I skrivande stund har jag vare sig tid eller tillräcklig insikt i det koncept som har röstats fram. Men jag känner att jag måste kommentera det hela.

De mest brännande punkterna är de som berör strängare kontroller vid arenan och en reducering av antalet bortabiljetter (eller till och med inga biljetter alls). Det hela är ett steg mot den moderna fotbollsupplevelsen, som den vi har i England. Vi lär nu kunna se halvtomma eller till och med tomma bortasektioner på arenorna. Det lär förekomma att en och en annan person tvingas in i ett tält för att visiteras. Kamerabevakning ska utökas och förbättras. Ståplatserna kommer att finnas kvar – men hur länge efter detta första steg?

Det är således en mörk dag för tysk fotboll på många sätt, det går väl inte riktigt att undkomma.

Grunden till den hetsiga debatten kan härledas till en påstådd ökning av våldet i samband med fotboll. Men någon objektiv fakta finns det inte. Pyroteknik är en annan het potatis och det håller jag helt med om. Ibland måste folk förstå att det som inte är tillåtet är inte det – och inte fasen blir det bättre genom att nyttja det då. Politiker har utövat tryck på DFB och DFL, om inte förbunden agerar så kommer politikerna att göra det. Och det hade givetvis varit ännu värre för fotbollen, utan tvekan.

Supportrarna har känt sig utanför debatten, de känner att de inte blir tagna på allvar. Genom protester och andra aktioner har även de utövat tryck på förbunden. Efter dagens beslut kan vi påstå att politikerna vann kampen.

Exakt vad dagens beslut faktiskt kommer att innebära återstår att se. Somliga tror att den tyska fotbollskulturen dör ut, andra tror att det är ett gott steg att ta. Att agera redan nu, för framtiden.

Helt klart är att dagens besked kan komma att skapa akuta problem. Ultras, eller tongivande supportergrupper, kan säkerligen känna sig nertrampade av klubbar och förbund. Hur många som ansluter sig till skaran av ”hardliners” återstår att se, jag fruktar att många överger hoppet om en dialog. Resultatet av det kan bli mer våld, mer pyroteknik och mindre öppenhet, mindre dialog. Det kan skaka om tysk fotbollskultur i grunden.

Redan till helgen kan jag tänka mig att alldeles för många skjuter ett självmål genom att bränna av en pyroshow utan dess like. Men det är där i problemet ligger. Många supportrar har sig själva att skylla, men verkligen inte alla.

Matchbojkotter är också tänkbara, att fansen helt enkelt visar sitt missnöje genom att inte gå på utvalda matcher. Det låter som en klok aktion.

I framtiden finns det alltså en risk för att färre, eller inga bortasupportrar, får biljetter till vissa matcher. Det kan inte sluta bra. Om exempelvis Borussia Dortmund spelar mot Schalke 04 så räknar inte jag med att bortasupportrarna stannar hemma, eller rättare sagt, långt ifrån alla kommer att göra det. Vilka ökade problem innebär det för stadskärnorna, området omkring arenan och andra offentliga platser?

Jag citerar Thomas Feltes, professor i kriminologi, ”Om jag kör bil är risken för en trafikolycka större än risken att bli ett offer på en fotbollsmatch. Stadion är en säker plats”.
Personligen är det just det jag hänger upp mig på: tyska arenor är säkra. Så varför påverkas av politikernas tryck, varför stressa fram beslut som vi kanske lider av om ett, tre eller tio år?

Att problemen har ökat, om de ens har ökat i allmänhet, måste ses i ett större sammanhang. Arbetslösheten i alldeles för många områden och städer ökar, antalet fotbollsbesökare ökar också. Det sociala klimatet förändras.

Det ska bli intressant att få ta del av den bearbetade versionen av ”Sicheres Stadionerlebnis”.

Just nu kan jag inte påstå att masspanik ska utbryta bland folk. De som har något att dölja bör bli svettiga och tyvärr kan många matcher bli avslagna på läktarna på grund av det här med bortabiljetterna. Överlag tror jag inte att gemene man kommer att uppleva något konstigt, de kommer fortsatt att stötta sitt favoritlag och gå till stadion, precis som tidigare.

Det är dock skrämmande att supportrarna inte har varit delaktiga i det hela – å andra sidan har inte terrorister någon talan när säkerheten på flygplatser diskuteras. Vad den här distanseringen från supportrarna innebär i längden återstår att se, klimatet kan bli kallt. Säkerhetsåtgärdspaketet kan också ses som väldigt integritetskränkande, beroende på hur vissa punkter har utformats, och det är ett vidrigt steg att ta. Politiker, media och många andra har blåst upp problemen till något de inte är, det kan få förödande konsekvenser. Frågan är visserligen också vilka baktankar DFL har med det hela, kanske vill de skapa en ”ren” produkt som Premier League. Det hoppas jag inte.

Om de 16 punkterna omsätts i arenorna och nyttjas på en hälsosam nivå så är jag inte särskilt orolig. Kommunikationen mellan DFL, supportrar och politiker har varit på tok för bristfällig för att någon egentligen ska veta någonting.

Bland annat så ska det inte, som befarat, kunna ske så kallade nakenkontoller i tält. Vissa punkter för med sig högst positiva bidrag, som intensivare och tydligare kommunikation mellan förening, supporteransvariga och fans, bättre utbildade säkerhetsvakter och en del annat ”småputs” i sammanhanget.

Frustrationen kommer att vara total, särskilt nu till helgen. Nu hoppas jag att ingen häller vatten på beslutsfattarnas kvarn, då kan det verkligen bli kaos. Men engelsk stämning, sittplatser och skyhöga biljettpriser ligger långt bort i tiden, förhoppningsvis tillräckligt långt för att trenden i politiken och på förbundsnivå ska förändras.

Men en smutsig och ohelig dörr har i dag öppnats, det känns också helt klart.

Känns inlägget rörigt? Det är det också. Sorry.

/Wingren