2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.

2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.

Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.

Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.

Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.

Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.

Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.

Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.

Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.

Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.

De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.

Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.

Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.

Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.

”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.

Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.

Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.

Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.

Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.

/Wingren

Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.

När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?

Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.

”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.

”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.

Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.

Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.

FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?

Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.

På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.

En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.

Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.

Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.

Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?

När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.

Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.

En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.

Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?

Troliga startelvor:

Borussia Dortmund:
Weidenfeller
Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Gündogan
Blaszczykowski, Reus, Grosskreutz
Lewandowski

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

/Wingren