Arkiv för tagg jupp heynckes

- Sida 1 av 6

Säsongsbetyg lag för lag – del tre

av Pierre Wingren, reporter

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

FC Bayern jagar trippeln

av Pierre Wingren, reporter

Jupp Heynckes avslutar sin sejour som Bayern-tränare i morgon. Den sista tävlingsmatchen är inte vilken som helst – det vankas final i DFB-Pokal och VfB Stuttgart står för motståndet. Bayern München har joggat hem Bundesliga och efter en intensiv match mot Borussia Dortmund blev de också Champions League-mästare för ungefär en vecka sedan. Om Bayern München vinner finalen i Berlin i morgon så har de säkrat den stora trippeln – som första klubben i Tyskland.

Givetvis är rekordmästarna från södra Tyskland stora favoriter, det är inte ens någon som tror att ”cupens egna lagar och regler” kan påverka resultatet. Det går inte heller att påstå att VfB Stuttgart har lyckats särskilt bra mot FC Bayern i Bundesliga den här säsongen.

Karl-Heinz Rummenigge drog till med inte allt för sympatiskt uttalande när laget firade CL-titeln, han sa att ”vi har goda chanser mot Stuttgart även om vi har 1,8 promille i kroppen”. Några sådana alkoholmängder finns absolut inte i spelarnas kroppar, men laget får klara sig utan skadade Toni Kroos och Holger Badstuber. Dessutom saknas tre landslagsuttagna spelare: Dante, Luiz Gustavo och Emre Can. Jag kan tycka att det är lite svinaktigt av det brasilianska fotbollsförbundet att beröva spelarna på en magisk afton i Berlin – och en mer eller mindre storslagen fest i München på söndag.

Men om 1,8 promille inte hade skapat något problem så ska inte heller avsaknaden av vissa spelare skapa några större problem. FC Bayerns trupp är imponerande och det finns gott om spelare som håller världsklass. Motivationen att vinna är också stor efter 2-5-förlusten mot Borussia Dortmund för ett år sedan – och framför allt chansen till den historiska trippeln. Som lite extra grädde på moset vill förstås spelarna vinna för sin tränare Jupp Heynckes.

”Jag vet hur det är att vinna där. Därför är jag också väldigt motiverad. Det är alltid en underbar kväll i Berlin, något särskilt speciellt. Atmosfären, stadion. Vi kommer göra allt för att vinna pokalen”, säger Bastian Schweinsteiger.

Bayern München har minst sagt vunnit DFB-Pokal förr – 15 gånger för att vara exakt.

Men varning, FC Bayern: det kan komma att göra ordentligt ont på lördag!

VfB Stuttgart slutade tolva i ligan, inte riktigt vad de hade förväntat sig. En alldeles för tunn spelartrupp har kostat poäng och Bruno Labbadia har haft svårt att hitta ett riktigt fungerande spel. Försvaret har läckt och framåt har det producerats för lite mål. Men klubben har redan säkrat det viktigaste: tack vare finalplatsen får de chansen att kvala till Europa League nästa säsong. Och det är viktigt för Stuttgart.

Men nu när de ändå är i Berlin vill de förstås vinna finalen. De vill göra det som inget annat lag har mäktat med den här säsongen: snuva Bayern München på en titel.

VfB Stuttgart har varit hela Bundesligas fulaste lag. Sju röda kort och 71 gula kort. På lördag kommer spelarna att vara extra motiverade – och det kommer garanterat att göra ont på Bayern-spelarna.

”Ska vi ta oss an topplagen som HSV gjorde i 2-9-matchen i München och låta oss slaktas?”, frågar sig Bruno Labbadia.

Nej, det kommer de förstås inte att göra. En cupkväll i Berlin är något alldeles speciellt och Stuttgart-spelarna kommer givetvis att bjuda på så mycket kamp de bara kan. Frågan är hur långt det räcker mot ett fantastiskt välspelande Bayern München?

Jag hoppas och tror att en storslagen fotbollskväll avslutar en fantastisk säsong. Vilket år.

Troliga startelvor:

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, van Buyten, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

VfB Stuttgart:
Ulreich
Sakai, Tasci, Niedermeier, Molinaro
Gentner, Boka
Harnik, Traoré
Maxim
Ibisevic

Matchstart: 20:00.

Grattis Sverige: Viasat Fotboll sänder årets final.

/Wingren

Äntligen, FC Bayern!

av Pierre Wingren, reporter

2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.

2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.

Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.

Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.

Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.

Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.

Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.

Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.

Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.

Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.

De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.

Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.

Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.

Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.

”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.

Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.

Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.

Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.

Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.

/Wingren

Der Klassiker

av Pierre Wingren, reporter

Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.

När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?

Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.

”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.

”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.

Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.

Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.

FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?

Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.

På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.

En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.

Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.

Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.

Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?

Der Klassiker
Der Klassiker

När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.

Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.

En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.

Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?

Troliga startelvor:

Borussia Dortmund:
Weidenfeller
Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Gündogan
Blaszczykowski, Reus, Grosskreutz
Lewandowski

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

/Wingren

Säsongens elva och splitter

av Pierre Wingren, reporter

Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.

Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?

Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.

Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.

Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.

Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?

Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.

David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.

Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.

Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.

Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.

Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.

Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.

Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.

Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.

På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).

***

Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:

Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.

– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?

Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.

André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.

***

I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?

***

Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarnaWembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.

FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.

Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.

Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.

1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.

2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.

3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.

I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).

Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.

Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.

/Wingren

FC Bayerns rekordsäsong & ett facit

av Pierre Wingren, reporter

Den 50:e Bundesliga-säsongen är färdigspelad. Sista omgången bjöd oss på komedi, dramatik och känslor. Det finns så mycket att titta på, analysera och fundera över. Jag lovar att bloggen ska vältra sig i det mesta. Men först ut blir ett något mer faktabaserat inlägg.

Det här var säsongen då Bayern München blev tyska mästare för 23:e gången, det här var säsongen då de slog alla möjliga rekord på vägen till mästerskapet. Jupp Heynckes lag gjorde ”en Leverkusen” förra säsongen och slutade tvåa i allt. I somras gjorde klubben några smarta affärer och Heynckes ändrade lite i spelidén – nu är FC Bayern åter tyska mästare och chansen till en trippel lever i allra högsta grad.

Bayern Münchens rekordsäsong i siffror:

91: Så många poäng tog FC Bayern i Bundesliga, därmed slog de Dortmunds rekord från förra säsongen (81).

25: Så många poäng är det ner till Dortmund på andraplats.

28 & 6/4: FC Bayern blev tyska mästare efter 28 omgångar, närmare bestämt den 6 april. Tidigast någonsin.

1: Rekordmästarna låg etta från omgång ett till omgång 34. Endast FC Bayern har lyckats med den här bedriften förr.

29: Flest segrar under en och samma säsong, tidigare var 25 det högsta antalet.

14: Den längsta segersviten i en och samma säsong, tidigare rekordet 10 segrar (Mönchengladbach och Wolfsburg).

1: Blott en förlust. Därmed tangerar klubben sitt eget rekord från säsongen 1986/87.

18: Säsongen 2007/08 släppte Kahn 21 bollar förbi sig, ett rekord som nu suddas ut. Och då släppte ändå Manuel Neuer in tre mål mot Gladbach i sista omgången.

21: I så många matcher höll FC Bayern nollan, tidigare har Bremen och FC Bayern lyckats hålla nollan i 19 matcher.

1: Precis som 1. FC Köln säsongen 1963/64 så gjorde FC Bayern minst ett mål i varje match.

80: FC Bayern avslutar säsongen med +80 i målskillnad, därmed suddas klubbens rekord från 1972/73 ut (64).

15: Klubben vann 15 matcher på bortaplan och slår därmed Dortmund och Bremens rekord på 11 bortasegrar.

0: Inte en enda förlust på bortaplan, precis som klubben fixade säsongen 1986/87.

47: Så många poäng tog FC Bayern på bortaplan. Det tidigare rekordet var 37. Och där finner vi också anledningen till lagets extrema dominans, precis som bortaspelet var deras svaghet förra säsongen. Intressant.

9: FC Bayern vann nio raka bortamatcher, tidigare låg rekordet på 8.

7: Werder Bremen släppte bara in 10 mål på bortaplan säsongen 1987/88, FC Bayern har blott släppt in 7 den här säsongen.

14: Efter 14 omgångar stod det klart att FC Bayern skulle övervintra som tabelletta.

8: FC Bayern inledde säsongen med 8 vinster. Kaiserslautern (01/02), FSV Mainz 05 (10/11) och Bayern München (95/96) har tidigare lyckats vinna de 7 första matcherna.

49: Laget tog hela 49 poäng under vårsäsongen och slog därmed Dortmunds rekord från förra säsongen (47).

Som ni ser är det rekord efter rekord, och då finns det ändå några som jag medvetet har struntat i att lista upp. Men det beror mest på att det ibland bara är löjligt, som att FC Bayern München exempelvis höll nollan de fem första bortamatcherna.

Jag tror att ni förstår grejen ändå: Bayern Münchens säsong har varit överjävligt bra. Det är bara att lyfta på hatten för Jupp Heynckes och hans rekord-Bayern.

Den sista omgången spelades i lördags och slutade så här:

Borussia Mönchengladbach – Bayern München 3-4
Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf 3-0
SC Freiburg – Schalke 04 1-2
Hamburger SV – Bayer Leverkusen 0-1
Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg 2-2
1. FC Nürnberg – Werder Bremen 3-2
Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim 1-2
VfB Stuttgart – FSV Mainz 05 2-2
FC Augsburg – Greuther Fürth 3-1

Resultaten innebär följande:

Mästare: Bayern München
Champions League: Bayern München, Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen
Champions League-kval: Schalke 04
Europa League-kval: SC Freiburg, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart (via DFB-Pokal).

Kval för att hålla sig kvar i Bundesliga: TSG Hoffenheim
Nedflyttning: Fortuna Düsseldorf, Greuther Fürth

Se hela tabellen här.

Hetaste målskyttarna:
1. Stefan Kießling (Bayer Leverkusen), 25 mål
2. Robert Lewandowski (Borussia Dortmund), 24 mål
3. Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), 16 mål

Hetaste poängspelarna:
1. Stefan Kießling (Bayer Leverkusen), 25 mål och 7 assist
2. Robert Lewandowski (Borussia Dortmund), 24 mål och 5 assist
3. Franck Ribéry (Bayern München), 10 mål och 14 assist
Thomas Müller (Bayern München), 13 mål och 11 assist

***

Även 2. Bundesliga är färdigspelad för den här gången. Hertha Berlin vann välförtjänt på bästa FC Bayern-manér och landade till sist på 76 inspelade poäng – nytt rekord. Säsongen 2001/02 vann Hannover 96 med 75 poäng. Eintracht Braunschweig är tillbaka i Bundesliga efter 28 års väntan. Alltså:

Ligasegrare: Hertha Berlin
Uppflyttning till Bundesliga: Hertha Berlin, Eintracht Braunschweig
Kval till Bundesliga (mot TSG Hoffenheim): 1. FC Kaiserslautern

Kval för att hålla sig kvar i 2. Bundesliga: Dynamo Dresden
Nedflyttning till 3. Liga: SV Sandhausen, Jahn Regensburg

Tabellen finner ni här.

Hetaste målskyttarna:
1. Domi Kumbela (Eintracht Braunschweig), 19 mål
2. Ronny (Hertha Berlin), 18 mål
Daniel Ginczek (St. Pauli), 18 mål
4. Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), 17 mål

Hetaste poängspelarna:
1. Ronny (Hertha Berlin), 18 mål och 12 assist
2. Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern) 17 mål och 7 assist
3. Domi Kumbela (Eintracht Braunschweig) 19 mål och 3 assist

***

Vi tar även en titt på hur saker och ting slutade i 3. Liga.

Ligasegrare: Karlsruher SC
Uppflyttning till 2. Bundesliga: Karlsruher SC, Arminia Bielefeld

Kval till 2. Bundesliga (mot Dynamo Dresden): VfL Osnabruck
Nedflyttade: SV Darmstadt 98, SV Babelsberg 03, Alemannia Aachen

Noterbart att Dresden och Osnabrück stöter på varandra igen. De båda klubbarna spelade två intensiva kvalmatcher för två år sedan, då drog ett taggat Dynamo Dresden det längre strået. Och givetvis noterbart att klassiska Aachen bara faller och faller. Ekonomin är förvisso så dålig att de hade behövt börja om i de nedre regionerna ändå. Tråkigt.

Tabellen finner ni här.

***

Så här spelas kvalmatcherna:

23/5
TSG Hoffenheim – 1. FC Kaiserslautern

24/5
VfL Osnabrück – Dynamo Dresden

27/5
1. FC Kaiserslautern – TSG Hoffenheim

28/5
Dynamo Dresden – VfL Osnabrück

Känner ni er tillräckligt trötta på siffror och information nu? Tänkte väl det.

/Wingren

En legendar tackar för sig

av Pierre Wingren, reporter

På något viss är det smärtsamt logiskt. Efter 41 år i Werder Bremen tackar Thomas Schaaf, 52, för sig. Samtidigt fyller Bundesliga 50 år. Werder Bremen och ligan tar steget in i framtiden.

Thomas Schaaf är inte bara en Werder Bremen-legendar – han är en fotbollslegendar. Det görs inte längre fotbollsmänniskor av samma virke. 41 år i en och samma klubb. Från ungdomslagen till proffslaget, både som spelare och tränare. Stora framgångar, tunga perioder. Thomas Schaaf har varit med på hela resan. Han är Werder Bremen, han är en del av tysk fotboll. Det kommer kännas konstigt att inte se den där karakteristiska mustaschen vid sidlinjen. Hans torra men ändå härliga humor, hans sätt att bära fotbollsfanan högt. Du kommer att saknas, Thomas.

På sätt och vis var Thomas Schaaf den tidens Jürgen Klopp. Även om Klopp var FSV Mainz 05 trogen i evigheter så är det dock inte det jag syftar på. Jag tänker mer på hur Thomas Schaaf injicerade nytt liv i Werder Bremen och i tysk fotboll. Efter 263 Bundesliga-matcher lade försvaren skorna på hyllan.

Under Schaafs tid som spelare i Werder Bremen firade laget stora framgångar. Otto Rehhagel satt på bänken och drog i trådarna. Schaaf och gänget blev tyska mästare två gånger, de vann DFB-Pokal två gånger och de var ofta med i den absoluta ligatoppen. Rehhagel lämnade lämnade ett tomrum efter sig.

Thomas Schaaf stod för en offensiv och härlig fotboll med ungdomslagen i Werder Bremen. Säsongen 1998/1999 var proffslaget ett lag i spillror. En viss Felix Magath hade stora problem på tränarbänken. Han fick avgå, klubbledningen kände sig tvingad att agera för att rädda säsongen.

Men vem skulle ta över laget? Det blev en intern och spännande lösning: Thomas Schaaf. Han räddade Werder Bremen från nedflyttning och inledde en lång era som tränare. Han pratade gärna om att fotbollen måste vara attraktiv, supportrarna måste bjudas på något. Hans speciella humor och enkla sätt gjorde honom till en eftertraktad person, journalisterna ville alltid ta ett snack med Thomas Schaaf. Nu vet vi också vilken framgångssaga det blev. Som tränare tog han klubben till Uefa Cup-final, en Bundesliga-titel och tre finalvinster i DFB-Pokal. Han bjöd supportrarna och Tyskland på många oförglömliga nätter ute i Europa, han lyfte fram spelare som Mesut Özil, Miroslav Klose, Ailton och Johan Micoud.

Thomas Schaaf och Werder Bremen. Werder Bremen och Thomas Schaaf. En älskvärd kombination. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att Thomas Schaaf är borta, att han inte längre kommer att stå på den grön-vita fotbollsscenen. Alex Raack, en helt vanligt Bremen-supporter, uttrycker sig väldigt passande i ett avskedsbrev till Thomas Schaaf:

”Du är inte längre Werder Bremens tränare. På något sätt var det väntat, men i mina öron låter det som om att min mamma skulle säga: ’Min son, jag är inte längre din mamma.’ Surrealistiskt, överraskande, fruktansvärt, fel”, skriver han.

Jag håller med. Jag är inte ett dugg förvånad över att Schaaf får lämna sin post. Mediokra nyförvärv har pressat klubben neråt i tabellen, de senaste säsongerna har mer handlat om överlevnad än någonting annat. Och även om personalpolitiken har varit bristfällig så är sanningen att Thomas Schaaf inte har lyckats få läget under kontroll. Han har inte lyckats styra upp ett blödande försvar, han har heller inte lyckats få offensiven att blixtra till som förr. Klaus Allofs lämnade skutan för VfL Wolfsburg – nu var en naturlig tidpunkt att även friställa herr Schaaf.

Thomas Schaaf
Thomas Schaaf

Men hur rätt och vettigt beslutet än är så känns det bara fel. Thomas Schaaf, mannen med mustaschen, en fotbollslegendar. En grön-vit trotjänare.

Borta. Han får inte ens säga tack och hej i morgon, han lämnade sin post med omedelbar verkan den 15 maj. Troligtvis ville han ha det så. Men vi fick inte ens säga tack.

Här och nu: tack för allt du har givit fotbollen Thomas Schaaf. Ett stort jävla tack!

P.S Även Jupp Heynckes har bestämt sig för att lägga tränarpärmen på hyllan efter den här säsongen. Men han har fortfarande en ligamatch och två finaler kvar att genomföra.

***

Knutarna det brinner i

Sista omgången av Bundesliga säsongen 2012/2013 är här. Tråkigt. Exalterande. Härligt. Deppigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som någon sjöng i en ganska tråkig låt. Men så är det.

Bayern München kan göra en suverän säsong ännu mer suverän, men det finns faktiskt en hel del matcher som betyder allt eller inget. Låt oss ta en titt på dem först.

4. Schalke 04, 52p, 56:49

5. SC Freiburg, 51p, 44:38
6. Eintracht Frankfurt, 50p, 47:44

7. Hamburger SV, 48p, 42:52
8. Borussia Mönchengladbach, 47p, 42:45
Gladbach måste alltså vinna och ta igen sex mål i målskillnad, inte särskilt troligt.

15. Fortuna Düsseldorf, 30p, 39:54

16. FC Augsburg, 30p, 30:50

17. TSG Hoffenheim, 28p, 40:66

Framgår det vad utsnittet av tabellen vill ha sagt? Schalke ligger alltså just nu på kvalplatsen till Champions League, Freiburg och Frankfurt innehar de två EL-platserna. Fortuna Düsseldorf befinner sig på säker mark och FC Augsburg ligger på kvalplatsen. Så, där har ni förutsättningarna inför rysaromgången.

Bundesliga omgång 34:
Lägg gärna märke till att blott två matcher är betydelselösa den här helgen (även om prestige och lite mer tv-pengar alltid är något att kämpa för).

Lördag 15:30

SC Freiburg – Schalke 04
Omgångens stormatch – och vem hade inför säsongen trott att lilla SC Freiburg skulle kunna ta en plats i Champions League? Inför omgången tillhör dock platsen Schalke 04, och så vill tränare Jens Keller att det ska förbli. För gästernas del räcker det med en poäng för att säkra den där ack så viktiga platsen. Men se upp! Freiburg har absolut ingenting att förlora, de har bara allt att vinna. Det är alltså Schalke som har pressen på sig, och det är Schalke som har det lite virrigare försvaret.

Hamburger SV – Bayer Leverkusen
HSV har åkt berg- och dalbana hela säsongen, men nu står de här och knackar på dörren till Europa i sista omgången. De behöver vinna samtidigt som Frankfurt förlorar. Det lär dock inte bli någon enkel uppgift. Leverkusen har förvisso inget kvar att spela för, men Stefan Kießling leder skytteligan med ett mål och vill säkerligen vinna den – det har fått Leverkusen att spela fin fotboll tidigare. Matchen blir även Sascha Lewandowskis sista, efter säsongen återvänder han till klubbens ungdomslag.

Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg
”Från första till 33:e omgången har vi legat mellan plats två och sex. För oss räcker det med oavgjort. Det vore bittert om vi missade Europa”, säger klubbchefen Heribert Bruchhagen. Frankfurt har gjort en makalös säsong som nykomlingar i Bundesliga – och de har till och med chansen att snuva både Schalke och Freiburg på CL-biljetten. Men först och främst gäller det att försvara sjätteplatsen mot ett Wolfsburg som har blivit allt bättre sedan Dieter Hecking tog över.

FC Augsburg – Greuther Fürth
Augsburg ligger på kvalplatsen men har chansen att ta sig förbi Düsseldorf. Och Augsburg spelar en mer avslappnad fotboll än bottenkonkurrenterna, de ser ut att trivas med pressen efter att tidigare ha varit uträknade. Fürth är dock inget enkelt motstånd, även om tabellen säger annorlunda. Jumbolaget ligger elva i bortatabellen och har vunnit de två senaste bortamatcherna – och hållit nollan samtidigt. ”Fürth blir brutalt svårt. Den som tror att det här ska gå av bara farten, har ingen aning”, säger tränare Weinzierl.

Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf
Hannover och Mirko Slomka är inne i en ganska tung period. Blott en vinst på de senaste sex matcherna och Europa League är utom räckhåll. Lagets största problem har varit spelet på bortaplan, så lite på att de vill bjuda sina trogna supportrar på en sista vinst för säsongen. Fortuna är i allra högsta grad inblandat i bottenstriden och ligger bara ovanför strecket tack vare en bättre målskillnad. Spelet har varit något sämre under våren, men fortfarande ganska bra, det stora problemet har varit oförmågan att spela hem poängen. Tre poäng på de senaste tolv matcherna är inte bra nog. Högerbacken Levels saknas på grund av avstängning.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Dortmund har CL-finalen i tankarna då andraplatsen redan är säkrad, Robert Lewandowski vill dock ta sig förbi Kießling i skytteligan (23 respektive 24 mål gjorda). Jürgen Klopp njuter av att de åtminstone har tagit ett rekord: ingen spelare har dragit på sig fem kort och därmed blivit avstängd. TSG Hoffenheim har betydligt mycket mer att spela för och kommer förstås att ge allt, en vinst samtidigt som Fortuna eller Augsburg förlorar resulterar i en kvalplats, de kan till och med landa på säker mark efter omgången. Dortmund fruktar hårt spel.

Borussia Mönchengladbach – Bayern München
En klassiker mellan Gladbach och FC Bayern – det finns väl knappast någon mer lämplig scen för Jupp Heynckes att tacka för sig? Det var här allting började, och det blir här allting slutar (förutom finalerna då). Över 1000 matcher som spelare och tränare i Bundesliga för Heynckes, frågan är om det slutar med poäng eller ej? Gladbach har en teoretisk chans att nå Europa-spel men då måste ett antal under ske. På Lucien Favre låter det i alla fall som att vi får se svenske Branimir Hrgota från start. Härligt.

VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Matchen mellan Mainz och Stuttgart handlar mest om prestige och vilket lag som kanske kan klättra lite i tabellen och därmed få en aning mer tv-pengar. Mainz hamnade i en lång svacka efter en stark höst och vill givetvis avsluta på ett värdigt sätt, Stuttgart har förhoppningsvis som mål att vässa formen inför DFB-Pokal-finalen mot Bayern München om två veckor.

1. FC Nürnberg – Werder Bremen
Efter 14 år på tränarbänken är Schaaf-eran över. Det här blir Bremens första match utan trotjänaren. Werder Bremen vill ha en nystart – och de kommer de att få, frågan är förstås hur den kommer att se ut. Båda lagen vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt, det är allt matchen handlar om. Och det är början på en ny tid.

***

Jag har lite landslagstrupper att delge er också. Jag ber om ursäkt för att bloggen har vilat hela veckan.

Joachim Löw reser på en betydelselös USA-turné med sitt b-betonade manskap. Matcher mot Ecuador (29 maj) och mot USA (2 juni). Datum som alltså krockar med Champions League och DFB-Pokal. Vi får dock ett tillfälle att studera några nya ansikten i det tyska landslaget. Sjukt nog så lämnas Stefan Kießling utanför igen (nu vill han visserligen inte bli inbjuden längre).

Så här ser truppen ut:

Målvakter:
René Adler, Hamburger SV
Ron-Robert Zieler, Hannover 96
Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach

Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV
Andreas Beck, TSG Hoffenheim
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Marcell Jansen, Hamburger SV
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburger SV
Philipp Wollscheid, Bayer Leverkusen

Mittfältare:
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Julian Draxler, Schalke 04
Kevin Großkreutz, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Aaron Hunt, Werder Bremen
Nicolai Müller, FSV Mainz 05
Roman Neustädter, Schalke 04
Lukas Podolski, Arsenal
Stefan Reinartz, Bayer Leverkusen
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen

Anfallare:
Max Kruse, SC Freiburg
Miroslav Klose, Lazio

Men det är inte bara Löws manskap som håller igång. U 21-landslaget spelar mycket viktigare matcher. U 21-EM i Israel pågår mellan den 5 till 18 juni. Inga större frågetecken i truppen förutom petningen av Moritz Leitner. Det är dock kul att leka med följande tanke: hur kunde landslagstruppen sett ut om de bästa var med? Tänk ett U 21-lag med spelare som Götze, Draxler och ter Stegen. Nåja.

Rainer Adrions trupp ser ut som följer (två ska dock bort innan turneringen startar):

Målvakter:
Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Oliver Baumann, SC Freiburg
Timo Horn, 1. FC Köln

Försvarare:
Tony Jantschke, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Jung, Eintracht Frankfurt
Oliver Sorg, SC Freiburg
Jan Kirchhoff, FSV Mainz 05
Matthias Ginter, SC Freiburg
Sead Kolasinac, Schalke 04
Stefan Thesker, TSG Hoffenheim
Shkodran Mustafi, Genoa
Lasse Sobiech, Greuther Fürth

Mittfältare:
Tolgay Arslan, Hamburger SV
Patrick Funk, St. Pauli
Patrick Herrmann, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Rudy, TSG Hoffenheim
Emre Can, Bayern München
Sebastian Rode, Eintracht Frankfurt
Christoph Moritz, Schalke 04
Lewis Holtby, Tottenham
Christian Clemens, 1. FC Köln

Anfallare:
Pierre-Michel Lasogga, Hertha Berlin
Kevin Volland, TSG Hoffenheim
Peniel Mlapa, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Polter, 1. FC Nürnberg

Vad ger ni Adrions lag för chanser i sommar?

/Wingren

FC Bayern belönas med die Schale

av Pierre Wingren, reporter

Bundesliga säsongen 2013/14 går till historien. Två omgångar återstår av den 50:e Bundesliga-säsongen och passande nog står det redan nu klart att de tyska rekordmästarna vinner rekordartat. FC Bayern München har flest ligatitlar i landet men nu har de även tagit flest poäng. När Borussia Dortmund firade mästerskapet för drygt ett år sedan hade de spelat in 81 poäng – då var det ett nytt rekord. Men det skulle alltså inte stå sig särskilt länge.

Med två omgångar kvar står Bayern München på smått otroliga 85 poäng. Jupp Heynckes lag har dessutom spelat in en mängd andra rekord, men vi tittar på dem när säsongen är färdigspelad. FC Bayern har legat etta i tabellen sedan dag ett och det är svårt att tänka sig en värdigare mästare. Det har inte ens varit någon kamp. Storklubben från södra Tyskland har kört över motståndet.

De har utklassat och förnedrat motståndet, de har vunnit med små marginaler och de aldrig gett upp. En perfekt säsong med ytterst få snedsteg (som förlusten mot Bayer Leverkusen i höstas). Ibland talar man i Tyskland om ”Dusel-Bayern”. ”Tur-Bayern”. Och visst, många gånger har de haft turen på sin sida och lyckats bli mästare på något högst dramatiskt vis. Men ingen kan anklaga årets upplaga för att ha haft Bayerndusel, de har inte behövt det.

Det har varit imponerande att se hur Jupp Heynckes har fått alla sina stjärnor att jobba tillsammans och hålla snattran utanför planen. Hur de med stor energi har inlett anfall efter anfall, hur Dante integrerades på en vecka och nu styr Europas tätaste backlinje. Inte ens extrem rotation har fått FC Bayern att tappa fokus eller kvalitet – de har varit övermäktiga den här säsongen. Vad sägs om 91 gjorda mål och 15 insläppta på 32 matcher?

Det var ett bra tag sedan ligatiteln säkrades. Eftersom att Bayern München spelar på bortaplan i säsongens sista match kommer de att få fira ligatiteln redan på lördag. Ligapresidenten Dr. Reinhard Rauball kommer att överlämna die Meisterschale till Philipp Lahm efter matchen mot FC Augsburg.

”När die Meisterschale lämnas över till dig, då är du mästare”, sa Franz Beckenbauer en gång. Och visst har han rätt, det är något speciellt med världens, troligtvis, dyraste salladsskål. Men hur kom den till?

När VfB Leipzig blev tyska mästare 1903 så fick de ingen salladsskål. Den första tyska mästaren fick i stället pokalen ”Victoria”. En bronsstatyett som delades ut till de tyska mästarna varje år fram till 1944. Victorian gick förlorad i tumultet som rådde vid den här tiden. 1. FC Nürnbergs spelare var överglada och firade stort 1948. De hade blivit tyska mästare – igen. Men de hade ingen pokal att fira med, det fanns ingen.

Något behövde göras, så här fick det bara inte vara.

Elisabeth Treskow fick det ärofyllda uppdraget att fixa den nya pokalen – som dock inte är en pokal. En tallrik, eller en salladsskål. Men den är djupt förknippad med tysk fotboll. Du är inte mästare utan die Schale.

Treskow föddes i Bochum men jobbade i Köln. En skicklig guldsmed som dessutom lärde ut tekniken vid Kölns hantverksskola. Hon designade den nu karakteristiska tallriken och lät eleverna delta i produktionen. Då vägde die Meisterschale 5,5 kilo och hade en diameter på 50 centimeter.

VfR Mannheim fick som första lag ta emot den nya kreationen och hissa den mot himmelen.

1981 förändrades utseendet på die Meisterschale. Det fanns inte längre någon plats för fler mästarlag, därför lades en ring till som gjorde trofén större. Nu kunde fler mästarlag graveras in.

När Philipp Lahm tar emot die Meisterschale på lördag får han en elva kilo tung salladsskål, och nu med en diameter på 59 centimeter.

Ett mästerskapsfirande utan die Schale? Nej, det går inte. Den är tysk fotboll. Med den är du mästare.

Grattis, FC Bayern München.

Meisterschale
Meisterschale

Bundesliga omgång 33

Lördag 15:30

Bayern München – FC Augsburg
FC Bayern ska få die Schale, som tack för en strålande säsong. Maximal otur för Augsburg. De tyska rekordmästarna har länge haft mästerskapstiteln säkrad och har ändå vunnit alla matcher i vår förutom den mot Dortmund. Räkna med att de vill vinna inför sin hemmapublik en dag som denna. Augsburg ligger fortfarande på kvalplats och är i behov av poäng, taskigt läge. Callsen-Bracker, Boateng och Rafinha saknas på grund av avstängning.

Schalke 04 – VfB Stuttgart
Hemmalaget vill förstås säkra fjärdeplatsen som ger CL-kval, men de tvingas klara sig utan Julian Draxler som är avstängd. Ett tungt avbräck för Schalke, men två raka vinster tyder på god form. På tal om tunga avbräck: Sakai och Rüdiger är avstängda, Tasci är tveksam till spel för Stuttgart. Det är tre försvarare. Glädjande för Bruno Labbadia är dock att Niedermeier och Ibisevic är tillbaka från avstängning. Det har också varit ett stort problem för Stuttgart den här säsongen: en tunn trupp och det ”fulaste” (kortmässigt) laget i ligan, det håller inte. Nu gäller det att ladda upp inför finalen mot FC Bayern i DFB-Pokal.

Bayer Leverkusen – Hannover 96
Även i Leverkusen finns det anledning att fira – direktplatsen till Champions League är säkrad och Stefan Kießling jagar målrekord och tävlar med Lewandowski om vem som vinner skytteligan. Hannover har en teoretisk chans att fixa en Europa League-plats, men då krävs det ett större under. Sex poäng upp samt en sämre målskillnad är ett enormt hinder. Jämfört med de två, tre senaste säsongerna har Hannover spelat för ojämnt.

VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund
Dieter Heckings Wolfsburg har tagit fler poäng i Rückrunde än i Hinrunde – och de är dessutom obesegrade sedan åtta matcher. Europa-tåget har dock lämnat perrongen. Nu kommer Borussia Dortmund på besök, så det blir lite upp till bevis för ”det nya Wolfsburg”. BVB har förvisso inte heller så mycket att spela för då andraplatsen är säkrad, men de vill pricka in formen inför CL-finalen och dessutom jagar Lewandowski titeln som ligans bäste målskytt. Han och Kießling står på 23 mål var inför omgången.

Werder Bremen – Eintracht Frankfurt
Mittbacken Prödl tyckte att stämning på Weserstadion var den bästa någonsin förra veckan – härligt då med ytterligare en hemmamatch i kampen mot nedflyttning. Werder har bäst utgångsläge av lagen i bottenstriden, men det är trots allt bara tre poäng ner till Augsburg. Nu kommer Frankfurt på besök och även de har all anledning att ge allt. Tre poäng upp till CL-kvalplatsen och fyra poäng ner till en icke EL-plats.

TSG Hoffenheim – Hamburger SV
Ytterligare en häftigt viktig match. Hoffenheim har två poäng upp till Augsburg (men också en sämre målskillnad). HSV å andra sidan har fortfarande chansen att nå en EL-plats, men Freiburg har tre poängs försprång och en bättre målskillnad. En spännande match också eftersom att HSV har blandat och gett hela säsongen, därför vet vi aldrig riktigt vilket lag vi får se. Hoffenheim har varit svagt hela säsongen, men har visat upp en positiv trend de senaste matcherna under Gisdols ledning. Danske mittbacken Vestergaard avstängd.

FSV Mainz 05 – Borussia Mönchengladbach
Thomas Tuchel och Mainz har spelat en fin säsong, men det har strulat på sistone och plötsligt är Europa-platserna utom räckhåll. Det är inte hela världen för en klubb som Mainz, som fortfarande har presterat över förväntan, men det är alltid surt att falla så nära mållinjen. Lucien Favre och hans Gladbach har haft det lite svårare den här säsongen: Dante har saknats i försvaret och Reus mål har saknats i offensiven. Men de har fortfarande chansen att fixa en Europa League-plats, även om det ser tufft ut. Gladbach har fyra poäng upp till Freiburg inför omgången.

Greuther Fürth – SC Freiburg
Man skulle kunna tro att Fürth inte bryr sig ett dugg om den här matchen då nedflyttningen redan är klar. Men faktum är att laget ännu inte har vunnit på hemmaplan i Bundesliga – och det vill de givetvis göra innan äventyret är över. Freiburg har imponerat hela säsongen och ligger just nu sexa i tabellen – en plats som bär ut laget i Europa nästa säsong. ”Ja, vi vill spela Europa League. Men vi behöver fortfarande poäng och har nu en svår match i Fürth, de har inte längre något att förlora”, säger Freiburg-yttern Schmid.

Fortuna Düsseldorf – 1. FC Nürnberg
Fortuna har inte vunnit på tio matcher och har rasat i tabellen. Inför omgången är det blott målskillnad som räddar laget från kvalplatsen. Med andra ord är matchen mot Nürnberg oerhört viktig, precis som det ska vara de sista omgångarna. Nürnberg har dock mest hedern att spela för, något som inte ska underskattas då tränare Wiesinger kämpar för att behålla jobbet. Der Club har förlorat fyra matcher i rad och det är framför allt offensiven som strular: anfallarna Pekhart och Polter har lika många mål tillsammans som mittbacksduon Nilsson/Klose (7).

/Wingren

Drömfinalen fixad

av Pierre Wingren, reporter

Das deutsche Traumfinale ist perfekt! Ord som egentligen säger allt, men jag får väl ta och klämma ur mig några meningar till. Tyskland slog Spanien med 11-3 i de här semifinalerna. Borussia Dortmund – Real Madrid 4-3 och Bayern München – Barcelona 7(!)-0. Nästan obegripligt, men ändå helt logiskt för de som har följt de här tyska klubbarna.

Det är naturligtvis väldigt stort. En heltysk Champions League-final. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira 50 år med Bundesliga på.

FC Bayern undvek den gula faran – med bravur. Spelarna som riskerade att missa finalen höll sig i skinnet. Jupp Heynckes lag behövde inte ens spela sin bästa fotboll, de vann ändå enkelt med 3-0. Jag tvekade aldrig på att Bayern München skulle kunna slå ut Barcelona, men jag trodde aldrig att de skulle göra det på det här sättet. Det var en förnedring, en styrkedemonstration. Räknar vi dessutom in matcherna mot Juventus, som slutade 4-0 sammanlagt, så tror jag att vi finner de mest imponerande fotbollsminuterna i Champions Leagues historia. 11-0. Våldsamt.

Två välförtjänta finallag, två tyska finallag. Det kommer att bli en ofantligt stor fotbollsfest i London den 25 maj. Två klubbar som tar ansvar för sin ekonomi, två klubbar med mängder av inhemska spelare och två klubbar som bjuder på underhållande fotboll. Det är en stor stund för tysk fotboll.

Bayern München får givetvis ses som klara favoriter i finalen. De har 20 poäng mer än Borussia Dortmund i Bundesliga och framför allt deklarerade Uli Hoeneß att Dortmund var det enklaste motståndet av de fyra semifinallagen. En situation som givetvis passar Jürgen Klopp och hans spelare alldeles utmärkt. Hoeneß hällde bensin på elden.

Det kommer att bli en ohyggligt intensiv final. Borussia Dortmund har inte så mycket att förlora, men de lever sin dröm och kan dessutom förstöra FC Bayerns säsong på köpet. För de tyska rekordmästarnas del är det här den tredje finalen sedan 2010 – nu är det verkligen dags att få lyfta den där pokalen. Dessutom kan de en gång för alla sätta Borussia Dortmund på plats. De har redan återerövrat ligatiteln och slagit ut dem i DFB-Pokal. Båda lagen kommer att ge allt och lite till.

Borussia Dortmund välkomnar Bayern München till Westfalenstadion på lördag. Vanligtvis en jättematch i Bundesliga, den här gången riskerar duellen att bli smått komisk. Jag skulle bli synnerligen förvånad om vi får se de 22 bästa spelarna i den matchen.

En stor stund. Njut nu. Och vet ni? Jag kan garantera att ett tyskt lag vinner Champions League. Bara en sån sak.

/Wingren

Den gula faran

av Pierre Wingren, reporter

Vi har kommit en bit på vägen. En tysk drömfinal i London är inom räckhåll. Det blev nervöst under de sista minuterna i Madrid – men Borussia Dortmund löste uppgiften. I kväll är det Bayern Münchens tur att fixa finalbiljetten, och utgångsläget är ännu bättre då de tyska rekordmästarna höll nollan i 4-0-vinsten i München.

Efter matchen i går skrev jag att det ändå var lite häftigt med Dortmund. I dag publicerade Zeit Online passande siffror på det hela. Det gör gott för fotbollen att ett på papperet underlägset lag kan ta sig till final.

Så här mycket har semifinalisterna spenderat och genererat i spelarövergångar de senaste tre säsongerna:

Real Madrid
Utgifter: 181,5 miljoner euro
Intäkter: 51,5 miljoner euro

Barcelona
Utgifter: 165,5 miljoner euro
Intäkter: 99,45 miljoner euro

Bayern München
Utgifter: 131,4 miljoner euro
Intäkter: 15 miljoner euro

Borussia Dortmund
Utgifter: 44,55 miljoner euro
Intäkter: 49,15 miljoner euro

Så här rutinerade spelare har klubbarna:

Barcelona
653 CL-matcher och 539 landskamper

Real Madrid
524 CL-matcher och 580 landskamper

Bayern München
450 CL-matcher och 536 landskamper

Borussia Dortmund
162 CL-matcher och 258 landskamper

Jag tycker det är fint att fotbollen fortfarande avgörs på en gräsmatta under 90 minuter – även på den här nivån.

Åter till kvällens match. Bayern München körde över Barcelona i första mötet och har med sig en komfortabel 4-0-ledning till Spanien. Om tyskarna gör ett mål måste spanjorerna göra hela sex stycken. Barcelona ska inte kunna vända på det här. Jag ser egentligen bara en risk – och det är den gula faran.

Sex spelare i FC Bayern riskerar att missa en eventuell final om de drar på sig ett gult kort i kväll. Mittfältsgiganterna Bastian Schweinsteiger och Javi Martinez, försvarsklipporna Philipp Lahm och Dante och de fullgoda ersättarna Mario Gomez och Luiz Gustavo. Det hade varit bättre för FC Bayerns del om fler offensiva spelare var berörda.

Jag tänker inte på effekten av avstängningar i finalen, snarare matchprestationen i kväll. Ingen av de nämnda spelarna vill missa en final och de vet med sig att utgångsläget inför matchen är superbt.

Kan det finnas en risk för att några av spelarna slappnar av och fokuserar mer på att undvika gula kort än att spela fotboll i 90 minuter? Om så blir fallet så kan maktbalansen i den här kampen vända på en femöring.

Tränare Jupp Heynckes har sagt att han tänker ställa upp med sitt bästa lag. Det är inte tal om att vila några spelare. Det är trots allt en semifinal i Champions League. På bortaplan mot Barcelona. Om hans spelare enbart fokuserar på att lösa uppgiften så är jag övertygad om att Bayern München klarar det galant.

Det finns bara en chans för Barcelona, det finns bara en risk för FC Bayern. Den gula faran.

Trolig startelva

Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

Mot en heltysk final!

/Wingren

Sida 1 av 6
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB