Klaus Allofs och Dieter Hecking styr den skuta som heter VfL Wolfsburg. Efter mästerskapet 2009 har klubben famlat i mörkret. De har inte hittat rätt tränare, de har spenderat hutlösa summor på, i bäst fall, medelmåttiga spelare som in för klubben framåt. De valde att hämta tillbaka Felix Magath. Vansinnet fortsatte. En enorm och dyr spelartrupp med dålig kemi och tveksam kvalitet.

Resurserna har funnits där, bra spelare har funnits där. Men helheten har hela tiden saknats. Med Klaus Allofs som sportchef har utrensningen, och upprustningen, tagit fart. Med nye tränaren Dieter Hecking har de en herre som vill bygga ett fungerande lag på stabila pelare. Förra säsongen blev ingen succé, men i samband med Heckings intåg kunde vi se hur laget sakta men säkert tog små kliv framåt. Grunden har lagts och det finns nu automatismer i spelet, en annan vilja att gemensamt nå framgång.

Ändå har något saknats i VfL Wolfsburg. Jag placerade klubben som sexa i mitt tips, en Europa-plats kändes minst sagt möjlig. Jag kräver en Europa-plats för det här laget. Men det fanns ändå en känsla av det inte skulle räcka hela vägen till det absoluta toppskiktet av tabellen.

En duktig målvakt, en tålmodig ledning som tänker långsiktigt, en kvalitativ backlinje. Spännande anfallare som sliter, spännande anfallare med näsa för mål. Ingen toppanfallare, visst, men det såg trevligt ut. Ett offensivt mittfält med kreatörer av klass, talanger med stor potential och erfarna tekniker. Bra. Vettigt. Och i ett nyförvärv som Caligiuri har de en riktig lagspelare, en duktig sådan.

Men det centrala mittfältet. Polak, Hasebe, Medojevic, Träsch och Cigerci. Inte på något sätt dålig, men ändå en grå massa. Inte riktigt de kvaliteter som krävs. Vem tar tag i taktpinnen, vem står för den matchavgörande insatsen? Vem kan Hecking alltid falla tillbaka på? Ingen. Den spelartypen saknades.

Nu har VfL Wolfsburg snuvat bland annat Arsenal och Napoli på landslagsspelaren Luiz Gustavo, 26. Cirka 20 miljoner euro kostar hans tjänster. En defensiv mittfältare med god rutin och ett stort hjärta. Sliter hårt och stänger ytor, vinner boll. Manar på laget. För det framåt. Exakt vad Wolfsburg behövde. Ett galet bra nyförvärv. Det här förändrar hela den struktur som fanns i laget till det bättre. I Gustavo har Hecking fått den ledargestalt han behöver på mitten, någon han alltid kan skriva in i startelvan och lita på att det blir bra. En spelare som delar ut stryk när det börjar gå tungt.

Efter att ha stått still sedan 2009 har VfL Wolfsburg nu tagit ett gigantiskt kliv framåt. Vargarna har fått tänder, tänder som sårar. VfL Wolfsburg är redo att vråla och ta ett stort bett om toppskiktet.

Nu kräver jag spel i Europa nästa säsong. Och det gör ta mig tusan hela Wolfsburg. Pressen ökade våldsamt i dag – men framtiden blev också ljusare.

Bundesliga omgång 2

Lördag 15:30

VfB Stuttgart – Bayer Leverkusen
Upp till bevis för Stuttgart och Bruno Labbadia, de gjorde det inte tillräckligt bra mot Mainz senast och backlinjen är något skadedrabbad. Labbadia, som har tränat Leverkusen, har aldrig segrat mot dem i Bundesliga. Dessutom råkar Leverkusen älska att möta Stuttgart – de har vunnit 28 matcher mot det sydtyska laget, fler än mot något annat motstånd.

VfL Wolfsburg – Schalke 04
”Med fötterna och hjärtat gör vi det bra, men vi måste bli bättre med huvudena”, säger sportchef Klaus Allofs och syftar på 0-2-förlusten mot Hannover där både Timm Klose och Maximilian Arnold fick se det röda kortet. Två viktiga spelare som saknas, men en viktig har tillkommit: krigaren Luiz Gustavo. Säsongens första hemmamatch blir en riktig knall mot Schalke som bjöd på stökig och underhållande fotboll mot HSV förra omgången. Nu vill Jens Keller och spelarna ta en första seger för säsongen. Sist lagen möttes i Wolfsburg vann Schalke, totalt har de dock bara vunnit två bortamatcher i Wolfsburg.

Werder Bremen – FC Augsburg
Bremen med nye tränaren Robin Dutt fixade en otroligt viktig, och tursam, seger på bortaplan mot Eintracht Braunschweig. Hur mycket ska de segern visa sig betyda? Det blir upp till bevis redan på lördag när nedflyttningstippade FC Augsburg kommer på besök. Markus Weinzierls lag förlorade förvisso med 0-4 mot Dortmund, men de spelade mycket bättre än vad resultatet visar. Båda klubbarna har förstärkt en position de verkligen behövde förstärka – anfallet. Bremen har värvat argentinaren Franco di Santo och Augsburg har plockat in före detta Gladbach-spelaren Raul Bobadilla. Spännande möte.

SC Freiburg – FSV Mainz 05
Ett härligt möte mellan två karaktärsstarka tränare och två spännande lag. Christian Streich och Thomas Tuchel har en märklig hatkärlek mellan sig, de respekterar varandra men när det väl är match råkar de alltid i luven på varandra. Tuchel har aldrig förlorat mot Streich i ligan, men i tyska cupen drog Streich och Freiburg det längre strået i en dramatisk match. Båda lagen har byggts om inför den här säsongen och Mainz kommer till matchen med en skön 3-2-seger mot Stuttgart i bagaget. Freiburg förlorade mot Leverkusen.

Hamburger SV – TSG Hoffenheim
HSV är en av de klubbarna som riktiga experter, och så kallade experter, älskar att kritisera. Med nye sportchefen Kreuzer hoppas man få mer lugn och ro i klubben och påbörja ett framgångsrikt lagbygge. Försäsongen gick så där, men i cupen gick HSV vidare och 3-3 borta mot Schalke i en temporik match är inget att skämmas över. Nu kommer nysatsande Hoffenheim på besök till Hamburg, HSV har aldrig förlorat på hemmaplan mot Hoffenheim. En trevlig match med två spelsugna lag är att vänta.

Eintracht Frankfurt – Bayern München
Armin Vehs Frankfurt åkte på storstryk mot Berlin i en match de förlorade med 1-6. En total felstart. Det blir inte enkelt att revanschera sig på lördag då trippelmästarna Bayern München kommer på besök. Pep Guardiolas lag har inte förlorat på 26 ligamatcher och nu är dessutom Mario Götze och Thiago redo för spel (därmed inte sagt att de spelar). FC Bayern inledde med en 3-1-vinst mot Gladbach och får med all rätt ses som stora favoriter i den här matchen.

Lördag 18:30

Borussia Mönchengladbach – Hannover 96
Lucien Favres lag fick den svåraste starten man kan tänka sig: bortamatch mot Bayern München. Gladbach gjorde det bra, spelade modigt och skapade en del chanser, men FC Bayern var för starkt och matchen förlorades med 1-3. Det svider givetvis lite extra då de också åkte ut ur DFB-Pokal. Plötsligt krävs det en vinst mot Hannover. Mirko Slomkas lag har förlorat fyra av de senaste fem matcherna mot Gladbach, men efter lite påfyllnad av självförtroende tack vare vinsten mot Wolfsburg blir Hannover att räkna med. En rörligare offensiv och säkrare defensiv bjuds det på den här säsongen.

Söndag 15:30

1. FC Nürnberg – Hertha Berlin
Der Club och Michael Wiesinger låg pyrt till på bortaplan mot Hoffenheim men kom in i matchen i andra halvlek, de borde till och med ha avgjort i slutminuterna. 2-2 slutade matchen och det är svårt att läsa av Nürnbergs form. Ett hungrigt lag som är bra på att bita sig fast i matcherna är det i varje fall – och det kan bli viktigt när ett euforiskt Hertha Berlin kommer på besök. Huvudstadsklubben vann med hela 6-1 mot Eintracht Frankfurt och de stod för en synnerligen perfekt insats. Nyförvärvet Hosogai ägde på mitten och nu vill de förstås straffa Nürnberg. Hemmalaget har dock vunnit de senaste fem hemmamatcherna mot Hertha Berlin.

Söndag 17:30

Borussia Dortmund – Eintracht Braunschweig
Hemmalaget är storfavoriter mot nykomlingarna från Braunschweig. Ilkay Gündogan saknas på grund av skada och det mesta talar för att nyförvärvet Henrich Mchitarjan får göra Bundesliga-debut. Bortalagets tränare, Torsten Lieberknecht, erkänner att planen egentligen var att hålla till i 2. Bundesliga ett par år till, men nu vill de göra det bästa av situationen. De spelade bra mot Bremen men bollen ville inte in i mål, nu väntar en oerhört tuff uppgift mot Jürgen Klopps Dortmund. Braunschweig får tänka tillbaka på gamla goda tider: de har faktiskt vunnit 13 matcher mot Dortmund och bara förlorat elva. Kumbela saknas ännu för bortalaget.

/Wingren

Markus Rosenberg, 29, har tillhört Werder Bremen sedan januari 2007. Förra säsongen var han utlånad. Den här säsongen har svensken gjort 32 matcher och tio mål. Det borde ha blivit fler. Han har spelat sin starkaste säsong, rent spelmässigt, men under för långa perioder gick han mållös.

I dag bekräftade sportchef Klaus Allofs att Rosenberg lämnar Werder Bremen. Hans kontrakt förnyas inte. Hur ska Mackan känna sig? Besviken? Lättad? Glad? Jag ska snart besvara den frågan.

SV Werder Bremen har styrts av sportchefen Klaus Allofs och tränaren Thomas Schaaf sedan 1999. En otroligt lång tid i dagens moderna fotboll. Det är vackert. Jag gillar och beundrar det verkligen. Och Bremen har varit jättarna Bayern Münchens största konkurrent i ett tiotal år. Det är egentligen det enda laget som har visat sig vara relativt konstanta. Ett lag som har vunnit ligan och som har snuvat Bayern på vissa spelare. Nu är Borussia Dortmund på väg att ta över den positionen, och har gjort det med besked hittills.

Men vad händer med Werder Bremen?

Det har gått tyngre på sistone. Bremen har inte orkat bygga vidare på sin Europeiska kontinuitet – och det är sanslöst dyrbart. Under en lång tid har Bremen slutat tvåa, trea, fyra, tvåa eller till och med etta. Förra säsongen kom en ordentlig kalldusch: laget slutade på plats 13.

Den här säsongen började över all förväntan, jag väntade mig ett förfall. Men Bremen kämpade om topp fem-placeringarna och Klaus Allofs och Thomas Schaaf fick förlängda kontrakt. Bremen hade rest sig igen.

Icke. Nu visar klubben upp det ansikte som jag hade förväntat mig. En klubb som faller sönder, som ser ut att missa spel i Europa även nästa säsong. Det är kostsamt, nu finns inte resurserna längre. Det finns inga pengar som kan få Bremen att studsa upp på benen igen. Nu måste man värva smart och billigt. Börja om.

Tim Wiese lämnar för TSG Hoffenheim, Marko Marin går till Chelsea och Tim Borowski, Markus Rosenberg, Lennart Thy och Mikael Silvestre får inte förlängt. Det är en handfull spelare som lämnar. Vissa väldigt tongivande, andra mindre.

Dessutom tyder mycket på att störste stjärnan, Claudio Pizarro, lämnar gratis då hans kontrakt går ut.

”Det var inte lätt att fatta beslutet. Markus sa själv att han borde ha gjort fler mål. Vi befinner oss i en ombyggnadsfas, men förändringar bjuder även på möjligheter”, sa Allofs på dagens presskonferens.

Tom Starke och Michael Rensing har kopplats ihop med Bremen, som Wieses ersättare. Pierre-Michel Lasogga, Adrian Ramos och Nils Petersen har kopplats ihop med Bremen, som Rosenbergs ersättare.

Och man undrar ju, vad händer med mittbacksbjässen Naldo? Sebastian Boenisch?

Det finns dock några intressanta namn i truppen att bygga upp ett lag runt. Arnautovic, Ekici, Junuzovic, Hunt, Prödl, Sokratis, Ignjovski, Fritz och Bargfrede är alla spännande och klart dugliga för Bundesliga. Men hur stor är lusten? Vem ska göra målen? Och vem ska, äntligen, stabilisera backlinjen?

Min fråga är således om Thomas Schaaf och Klaus Allofs verkligen ska sitta kvar. Duon hade definitivt inte fått förlängt i skrivande stund. Har de tappat greppet och konceptet? Saknas nytänk och kreativitet i Bremen? Svårt att säga. Jag är dock ganska säker på att nästa säsong blir en besvikelse för Werder Bremen och dess supportrar.

Konkurrensen i Bundesliga ökar för varje säsong. Bremen ser svagare och svagare ut för varje säsong. Nu är ombyggnadens tid här, det är rätt att ta tag i det innan det är för sent. Problemet är att resurserna inte finns, det här är inte som när Chelsea vill föryngra truppen och någon olje-snubbe hostar upp någon miljard. Här krävs andra, kreativa lösningar. Det är bara det att Allofs har inte direkt andats kreativitet på sistone. Och när tiderna är tuffa, är då Schaafs anfallsfotboll utan försvar den rätta lösningen?

Om man ska genomföra en ombyggnad, är det inte då bättre att rasera allt och bygga från grunden? Är Allofs och Schaaf rätt byggherrar för Bremen?

Nästa säsong kommer att bli tung. Talangerna som under våren har kasats i vattnet, i hopp om att de ska simma, har knappt hållit huvudet ovanför vattenytan.

Markus Rosenberg kan nog känna sig ganska nöjd, glad och lättad över att få lämna Werder Bremen nu. Han får en blombukett och applåder på lördag och får sedan ge sig iväg på ett sista äventyr innan proffskarriären är över. Hade han stannat hade risken varit stor att han för alltid hade kopplats ihop med Bremens förfall.

Nästa säsong får visa om jag har rätt i mina funderingar. Bremen, Allofs och Schaaf, får gärna överbevisa mig. Jag älskar ju att de herrarna har suttit där i så många år och tillsammans gjort Werder Bremen till Bayerns största utmanare.

Men är inte tiden förbi nu?

/Wingren