Arkiv för tagg ledare

- Sida 1 av 1

Ge den här matchen samtliga Oscarspris

av Pierre Wingren, reporter

Det har redan skrivits så mycket om matchen. Matchen med stort M. Matchen som påminde oss alla om varför vi älskar fotboll. Det finns inget jävla manus, inga gråa självklarheter. Klyschor mals ner till ordfärs, 60 minuters fotbollsporr och en mirakulös upphämtning. Ett pendlande mellan frustration, depression, glädje, tårar, andnöd och hjärtflimmer.

Det är inte konstigt att vi älskar fotboll. Gårdagens match gav oss så mycket hopp. Den visade att fotboll spelas under 90 minuter, att psykologin inom sporten är brutalt viktig och den visade att vi aldrig kan vara riktigt säkra på någonting. Det är glädjande på så många sätt.

Mindre glädjande är förstås Tysklands uppträdande de sista 30 minuterna. I Sverige talar vi om bragden, miraklet, undret. Jag vill inte beröva det svenska fotbollslandslaget på något, det var en moraliskt stark prestation. Det var härligt att se. Så länge matchen lever, lever också hoppet. Det visade svenskarna i Berlin i går.

Men ärligt talat: 4-4-resultatet ska tillskrivas Tyskland och inte Sverige. Det var Tyskland som gav bort den där säkra 4-0-ledningen. De flesta fotbollsnationerna – bortsett från bottenskrapet – hade gjort fyra mål på Tyskland i går. Jag kan inte förklara varför Joachim Löw och hans landslag lät det gå så långt, men det gjorde man. Tacka fan för att Sverige är bra nog för att utnyttja det.

Under första halvlek bjöd inte Sverige på något som helst motstånd. Det såg katastrofalt ut. Man ställde bara ut skorna på Berlins gräsmatta och tittade uppgivet på när tyskarna rullade runt bollen. När tyskarna målade modern fotbollskonst. Under 60 minuter var det ett konstverk, en sjudundrandes fotbollsshow. Kanske den bästa fotbollen Tyskland har spelat under Joachim Löws ledning.

Att Tyskland har en offensiv av absoluta världsklass råder det inget tvivel om. När man då inte sätter emot något blir det förstås lätt tre mål i en halvlek. Marco Reus och Miroslav Klose skrev fotbollspoesi när 2-0-målet föll, Klose hade dessförinnan gjort 1-0 och är nu väldigt nära evigheten. Det var förstås Reus som assisterade även den gången. Store Mertesacker gjorde 3-0. Sverige hade inget att säga till om – men det verkade inte som att Sverige försökte göra det heller. Man kan inte låta Tyskland spela sitt spel, man kan inte släppa mittfältet bara så där.

Mesut Özil smällde in 4-0 i andra halvlek. Hamrén hade dock gjort två smarta byten, man ökade risktagandet och man var galet effektiva framför Manuel Neuers mål. Kacaniklic löpte smart på kanten, gjorde livet svårt för Boateng. Källström kom in och kunde utnyttja det faktum att Kroos och Schweinsteiger inte alls fungerar ihop på det centrala mittfältet, det blir för framtungt. Zlatan kunde äntligen manövrera framför en ensamlämnad backlinje, Sebastian Larsson gjorde precis som Kacaniklic och pressade ner längs kanten. Målen började komma.

Vad svarade Tyskland och Löw med?

Inget. Absolut ingenting. De offensiva spelarna (inklusive ytterbackarna och främst Kroos) fortsatte framåt. Mindre koncentrerat, lite slarvigare och ännu mindre jobb i det defensiva. Det lämnade Schweinsteiger och några försvarare väldigt ensamma samtidigt som Sverige fick gott om tid på sig i anfallen. Det blev tyskt kaos. Klart som korvspad att det också blev svenska mål.

När det började krisa satte Löw in underbarnet och finteknikern Mario Götze för slitvargen Thomas Müller. Jag förstår att Löw ville få nya impulser offensivt, att han ville försöka hämta tillbaka matchen. Men varför inte ta ut Özil eller Reus då? Hur i hela fridens namn kunde han låta Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger få spela vidare på ett tappat mittfält? Varför fick inte Höwedes komma in för en allt svagare Boateng? Alla tecken fanns där. Allt tydde på katastrof. Det syntes tydligt för de allra flesta. Men inte för Löw, han valde att inte inse faran.

Inte hjälpte det att Holger Badstuber kanske gjorde sin sämsta match i landslagströjan. Detsamma gäller Manuel Neuer. Men det är inte enskilda spelare som ska hängas, det är inte så enkelt (även om Marcel Schmelzer nog önskar att just, låt säga Badstuber, får offentlig kritik av Löw).

När det behövdes som mest fanns det ingen ledare, ingen klarsynt taktiker, ingen tuff benknäckare. Lagkapten Philipp Lahm såg ut som en skrämd mus och kom med värdelösa floskler efter matchen. Bastian Schweinsteiger, som gärna vill vara en ledare, var knäpptyst. Det bästa han kom på var att försöka maska. I Berlin. Det fanns ingen som tryckte till Zlatan Ibrahimovic som bara växte och växte. Ingen tog tag i taktpinnen. Och på bänken satt Joachim Löw och…ja, vad gjorde han egentligen?

Som jag skrev inför matchen är Tyskland ett landslag med problem. Ganska ordentliga sådana. Backlinjen är inte bra nog för att rädda en match på egen hand, positionsspelet i defensiven är fortsatt under all kritik. En hönsgård är många gånger organiserad i jämförelse. Psyket är sviktande, segermentaliteten (detta diffusa begrepp) är borta. Mittfältarna tar inte defensivt ansvar. Det håller inte. Jag kan inte se någon organisation, någon enhetlig tanke om vad som ska göras under 90 minuter.

Och jag kan inte se någon riktig ledare. Någon som visar sig när det behövs som allra mest.

Något är allvarligt fel i Tyskland. Det här är en generation som charmerar och imponerar. En generation spelare som bjuder på det bästa man kan tänka sig i offensiv väg. Men det bär aldrig hela vägen. Gång på gång faller man på mållinjen. Och de där bakomliggande problemen blev smärtsamt tydliga i går.
Något har gått förlorat i den tyska fotbollstransformeringen. Fotboll är inte längre ett spel där 22 man jagar en boll i 90 minuter och där Tyskland till sist står som segrare.

Offensivt leker förstås livet för Tyskland. Det är en sylvass lagdel – med mängder av alternativ. Men det räcker inte när man slutar spela fotboll efter 60 minuter.

All heder till Sverige för hur man tog matchen i hamn de sista 30 minuterna. Men mest av allt är Tyskland som det ska bockas och bugas för.

Tack för en sjuhelsikes fotbollsmatch. En show, sådan underhållning, något som vi sent kommer att glömma. Fotbollen lever i allra högsta grad. Det pratades om Braveheart inför matchen. Strunta i all världens filmer – de blir aldrig lika bra, dramatiska eller underhållande som en sådan här fotbollsmatch. Samtliga Oscarspris bör landa i Berlin och Olympiastadion.

Vad som egentligen hände i Berlin kommer jag dock aldrig att förstå. Men det är därför jag älskar den här sporten.

/Wingren

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan Lundin
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB