De slog ut Borussia Dortmund ur DFB-Pokal 2010 och den här säsongen har de redan knäckt Fortuna Düsseldorf och Greuther Fürth. Nej, det är inte Bayern München jag skriver om. I kväll handlar det om Kickers Offenbach.

Det är kanske svårt att tro, men faktum är att det spelas andra matcher än den mellan Bayern München och Borussia Dortmund. Okej, det är ett jättemöte som väntar i morgon, men låt oss i stället fokusera på vad som händer i kväll. Det är dags för kvartsfinaler i Tyska cupen, DFB-Pokal.

VfL Wolfsburg åker till ett nästan utsålt Bieberer Berg för att ta sig an Kickers Offenbach. Spelare som Diego, Naldo, Olic och Vierinha möter ett supertaggat lag från 3. Liga – och matchen kommer att spelas på en blöt och dålig gräsmatta. Bieberer Berg kommer att koka, för tro inte att det är hemmasupportrarna som vänder laget ryggen, det är Wolfsburg som inte har med sig ett tillräckligt stort bortafölje för att arenan ska bli fullsatt.

Fortuna Düsseldorf och Greuther Fürth har redan gått under i Offenbach. De båda Bundesliga-klubbarna fick åka hem med svansen mellan benen efter 0-2-förluster. Nu är det Wolfsburgs tur att försöka rå på pokalgänget från Offenbach.

Det här är VfL Wolfsburgs chans att rädda säsongen. Saker och ting har knappast gått som på räls i Bundesliga och den där Europa-platsen är långt borta. Men en cupvinst skulle vända på det mesta: en titel, prispengar, ära och en plats i Europa League-kvalet. Då ska man också lyckas vinna mot ekonomiskt svaga Offenbach.

Men kvällens hemmalag har sårat jättar förr. Vi måste förvisso resa tillbaka till finalen 1970 för att hitta den enda riktigt stora cuptriumfen – 1. FC Köln besegrades med 2-1 i finalen. Så sent som 2010, samma säsong som Dortmund blev tyska mästare, slog Kickers Offenbach ut VfL Bochum och senare Borussia Dortmund. Säsongen 2005/06 fick 1. FC Köln, Karlsruher SC och Hansa Rostock säga tack och adjö till DFB-Pokal på grund av Offenbach.
Om vi än en gång återvänder till 1970-talet ser vi att självaste Bayern München fick ge vika i kvartsfinalen.

Kickers Offenbach trivs i cupen, och det är lag som dem som gör turneringen till något speciellt. FSV Mainz mot SC Freiburg i all ära – men en fotbollskväll blir inte mycket mer kittlande än när David kan besegra Goliat.

”Det är en grym känsla att få möta spelare som man annars bara ser på tv vecka efter vecka”, säger anfallaren Mathias Fetsch.

”Fotbollshjärtat slår för den här typen av matcher. Vi kan uträtta något alldeles speciellt”, säger Sead Mehic, som med sina 37 år är den äldste utespelaren med speltid i någon av de tre högsta divisionerna. Han har rutinen på sin sida. Precis som klubbens målvakt, Robert Wulnikowski. Det var han som räddade två straffar mot Dortmund 2010 – och han har faktiskt varit i Berlin en gång förr. 2001 satt han på 1. FC Union Berlins bänk när de förlorade med 0-2 mot Schalke 04 i cupfinalen. Behöver jag säga att han är sugen på att återvända?

Kickers Offenbach skulle dessutom må mycket bra av en plats i semifinalerna, lite drygt två miljoner euro hade gjort gott för den skrala klubbkassan. Men då måste Goliat besegras i kväll.

***

Jag har redan nämnt det, men jag säger det igen: FSV Mainz mot SC Freiburg. Det är kvällens andra match och det blir en kamp mellan Caligiuri-bröderna. Daniel, 25, i Freiburg och Marco, 28, i Mainz.

Det här är också en läcker fajt, det ska sägas. Både Mainz och Freiburg har länge kämpat mot ekonomiska odds – och gjort det riktigt bra. Vi minns väl alla hur bra de båda klubbarna gick för två säsonger sedan. FSV Mainz tog till sist en kvalplats till Europa League, SC Freiburg var mycket nära men tappade tränaren Robin Dutt på köpet.

Förra säsongen blev ett litet mellanår. Freiburg hade problem utan Robin Dutt, Robin Dutt hade problem i Bayer Leverkusen. Ingen lyckad historia det där. Till sist agerade klubbledningen och gav förtroendet till Christian Streich – och sedan dess har det gått spikrakt uppåt för Freiburg igen.

FSV Mainz skulle kvala till Europa League, men Thomas Tuchel fick dessvärre säga adjö till Lewis Holtby och André Schürrle. Klubben valde att bredda truppen, Magath-style, för att på så vis vaska fram några guldkorn. Men det blev ett rörigt projekt och Mainz fick först stryk i kvalet och i Bundesliga kämpade Tuchel med att hitta rätt spelare för startelvan. Automatismen i spelet saknades och Mainz valde att återigen tunna ut truppen och bygga ett sammansvuret lag.

Så är vi här, februari 2013, och klubbarna mår bättre än på länge. Freiburg ligger femma, Mainz ligger åtta i tabellen. Lag som Schalke, Stuttgart, Mönchengladbach och Werder Bremen får titta upp på Mainz och Freiburg, inte ner. Det är en bedrift i sig.

Fotbollssagan tar inte slut där. Nu möts de båda lagen i kvartsfinal i DFB-Pokal. En fin bedrift och ett tacksamt kvitto på vilken fin säsong lagen gör. Mainz och Freiburg möttes i åttondelsfinal 2009, då vann Mainz med 3-1. Thomas Tuchels gäng har även trivts bra mot Freiburg i Bundesliga med två vinster och tre oavgjorda på de senaste fem ligamatcherna.

Känslan är dock att SC Freiburg är lite hetare för tillfället – de har faktiskt bara förlorat en av de senaste tio tävlingsmatcherna.

”Det är en jättechans att uppnå något fantastiskt, och otroligt motiverande. Jag vet inte när SC senast var i semifinal”, säger lagkapten Julian Schuster.

Jag säger som så, Julian, SC Freiburg har aldrig spelat semifinal i tyska cupen förr.

19:00
FSV Mainz 05 – SC Freiburg (sänds på Viasat fotboll)

20:30
Kickers Offenbach – VfL Wolfsburg

Låt cupmagin flöda,
Wingren

I väntan på att EM drar igång, och i väntan på ett beslut rörande kvalmatchen mellan Fortuna Düsseldorf och Hertha Berlin (Hertha har överklagat), tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen. I dag tar jag en titt på de 15 bästa nyförvärven den här säsongen och avslutar med de tre bästa tränarna.

Vi har fått se en hel del spännande nyförvärv under den här säsongen, men egentligen inget som har fått oss att sätta kaffet i halsen, som Shinji Kagawa gjorde säsongen tidigare. Men en hel del nyttiga och spännande nyförvärv gjordes trots allt, en hel del av dem under vintern dessutom – vilket inte känns så vanligt, det brukar bli mycket panikköp då. Att välja ut och rangordna nyförvärven känns nästan omöjligt, men jag har åtminstone gjort ett försök. Inlånade spelare exkluderas från denna lista, även om Bernd Leno faktiskt var ett lån. Men Bayer Leverkusen insåg snabbt att de skulle köpa loss honom oavsett prislapp – därför kvalar in han på listan ändå. Spelare som har flyttats upp från de egna leden räknas inte heller in. I mina tankegångar har pris, individuell prestation och nyttan för laget räknats in.

1. Bernd Leno, Bayer Leverkusen
7,5 miljoner €, VfB Stuttgart
En tränare som inte harmonierade med spelarna och ett försvar som såg vilset ut. Tur då att Rudi Völler drog upp 20-årige Bernd Leno ur sin hatt. René Adler var skadad och de andra reservmålvakterna imponerade inte – då gick unge Leno in och dominerade mellan stolparna. Flertalet klassräddningar, flertalet matchavgörande räddningar och elva hållna nollor. Ett viktigt nyförvärv och med tanke på hur dyra riktigt bra målvakter är så får Leno ses som ett fynd.

2. Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund
5,5 miljoner €, 1. FC Nürnberg
Kom till klubben med en stor press då han skulle ta över Nuri Sahins roll i mästarlaget. Det låste sig direkt och Gündogan fick till och med sitta ett par matcher på läktaren. Under vintern viskades det om Gündogans nytändning, men så kom en skada. Floppsäsong. Eller? I februari hoppade han in mot Hannover efter Benders tidiga skada – sedan dess har han varit oumbärlig i det lag som vann Bundesliga och DFB-Pokal. Kanoninsatser, drömpassningar och ett par mål. Nu är han med i Joachim Löws EM-trupp.

3. William Kvist, VfB Stuttgart
3,5 miljoner €, FC Köpenhamn
Han kanske inte är den som har synts mest, men han har betytt mest för Stuttgart i mina ögon. Dansken är helt klart en av ligans bästa på sin position som defensiv mittfältare. Han har tillfört Stuttgart en stabilitet som länge har saknats, och när Kvist har haft en sämre dag har hela laget haft det. Oerhört viktig för klubben. En slitvarg.

4. Mame Biram Diouf, Hannover 96
1,8 miljoner €, Manchester United
Det blev inte många matcher för Diouf som kom i vintras och sen skadade sig i mitten av april. Redan nu kan vi dock konstatera att han kommer att tillföra mycket nästa säsong, men framför allt är det honom som Hannover ska tacka för sjundeplatsen som ger EL-kval. Diouf levererade när luften hade gått ur lagets offensiv. Tio mål och tre assist på 15 matcher (EL inräknat).

5. Christian Fuchs, Schalke 04
3,8 miljoner €, FSV Mainz 05
Ytterbackar är också en bristvara i dagens moderna fotboll. Fuchs är en lite väl modern ytterback som ibland glömmer bort det defensiva ansvaret. Men han är outtröttlig, hotar ständigt motståndarlaget och har en fenomenal vänsterfot. Tio assist och två mål i årets Bundesliga. Efter en säsong i Schalke så har han definitivt dubblat sitt marknadsvärde. Gav Schalke en ny och modern dimension.

6. Mohamed Zidan, FSV Mainz 05
0,4 miljoner €, Borussia Dortmund
En nominering som jag ställde mig tveksam till – vart skulle Zidan få plats? Hans halvår i Mainz var så konstigt. Först var det omedelbar succé och han blev till och med det vinter-nyförvärv med bäst målsnitt. Sen petades han till och från. Det går dock inte att bortse ifrån att Zidan gick in och räddade ett krisande Mainz. Och för sju mål och två assist är det inte något överpris som Mainz har betalat.

7. Vedad Ibisevic, VfB Stuttgart
4,5 miljoner €, TSG Hoffenheim
Helt löjligt vad bra han har varit i Stuttgart sedan han anslöt under vintern. Anfallaren hade stagnerat i Hoffenheim och tränare Labbadia ville så gärna ha honom i Stuttgart. Klubben saknade ett riktigt hett alternativ på den centrala anfallspositionen – Ibisevic blev en fullträff. Han är jobbig att möta för försvararna och åtta mål samt sju assist på 16 matcher säger väl allt. Ibisevic är tillbaka.

8. Christian Pander, Hannover 96
Gratis, Schalke 04
Lite för ojämn för att hamna högre upp på listan. Med med tanke på priset känns det självklart att han ska få en respektabel placering. Ibland kunde det vara lite jobbigt för Pander att hänga med i det defensiva arbetet – främst mot bättre lag. Men han har varit ett fenomenalt vapen för Hannover tack vare hans fantastiska vänsterfot. Inlägg, hörnor och frisparkar signerade Pander har varit farliga hela säsongen. Sju assist och två mål blev det i Bundesliga. Viktig för rotationen i laget dessutom. Smart nyförvärv.

9. Fallou Diagne, SC Freiburg
0,5 miljoner €, FC Metz
Ett lika grymt nyförvärv som hela Freiburg blev under Christian Streich. Diagne hämtades in från Metz i franska Ligue 2. En 22-årig och talangfull försvarare, visst, det hade väl alla hoppats på. Men Diagne gick in och styrde upp backlinjen och spelade med stor pondus. Ett riktigt kap som var högst delaktig i Freiburgs mirakelvändning.

10. Lorenzo Davids, FC Augsburg
Gratis, NEC Nijmegen
Långt ifrån Augsburg mest viktiga eller bästa spelare, men likväl ett nyttigt nyförvärv. Augsburg simmar inte i pengar men lyckades knyta till sig Edgars släkting Lorenzo Davids på en fri transfer. Davids tillförde en viss rutin, en förmåga att hålla i bollen och en härlig kämpaglöd.

11. Fabian Johnson, TSG Hoffenheim
0,7 miljoner €, VfL Wolfsburg
Hoffenheim köpte Johnson på Felix Magaths rea och kan vara nöjda med det. En pigg vänsterback som har utvecklats en hel del den här säsongen och blir bara bättre och bättre. Som för hela Hoffenheim kunde det ibland se ut som en hönsgård i vissa matcher. Bortsett från det en nyttig spelare som dessutom mäktat med åtta assist och två mål. Blev amerikansk landslagsspelare i november.

12. Thomas Kraft, Hertha Berlin
Gratis, Bayern München
23-åringen anslöt gratis från FC Bayern och har tillfört mycket – men inte tillräckligt. Egentligen går det inte att beskylla Kraft för något, han har försökt att leda laget och ryta till trots sin unga ålder och han har stått för flera klassräddningar den här säsongen. Men ibland har han sett olycklig ut, ibland har kommunikationen varit för dålig. Oavsett en riktigt duglig Bundesliga-målvakt.

13. Ivan Perisic, Borussia Dortmund
5,5 miljoner €, Club Brügge
Va? Perisic, verkligen? Han har ju inte ens tagit en startplats? Det är förvisso sant, men likt Gündogan blommade han ut under våren och kommer nog att vara att räkna med nästa säsong. Men framför allt är Perisic en av skillnaderna mellan Dortmunds dubbel och Bayerns trippel-förlust. Han har stått för kvalitet på bänken och faktiskt gjort det avgörande målet i ett par matcher. Sammanlagt har Perisic stått för ett mål, eller ett assist, var nittionde minut i snitt. Avgörande faktor. Fantastiskt avslut.

14. Alexander Esswein, 1. FC Nürnberg
0,2 miljoner €, Dynamo Dresden
Ung, tysk och billig. Tjecken Peckhart har på sätt och vis varit viktigare för Nürnberg – men han var betydligt mycket dyrare. Esswein har tillfört fart ute på kanten och bryter ständigt in i plan och tar sig ofta förbi sin försvarare. Delaktig i Nürnbergs uppryckning i början av våren. Lär ta fler steg nästa säsong.

15. Gökhan Töre, Hamburger SV
1,3 miljoner €, Chelseas reservlag
En teknisk, kreativ, snabb och oberäknelig kille som helt klart skulle kunna hamna längre upp på listan. Men jag tycker helt enkelt att han borde ha fått mer uträttat för att hjälpa sin krisande klubb. Ibland märktes det att han var 20 år, till och med 19 år i början av säsongen. Lite skador bromsade upp Töres framfart men till nästa säsong tror jag att han får sitt stora genombrott. En fyndpris.

Vad tycker ni, är jag helt ute och cyklar? Några spelare som inte borde vara med? Några spelare som borde vara med?

Som en liten bonus tänkte jag även utse säsongens tre bästa tränare. Egentligen har konkurrensen varit väldigt tuff i år, men till sist är det ganska självklart vilka tre som har utmärkt sig mest och bäst.

Säsongens tre bästa tränare:

1. Jürgen Klopp, Borussia Dortmund
Inte så mycket att snacka om. Att vinna ligatiteln ett år är sen sak, att försvara den och vinna cupen samma säsong en helt annan. Dessutom såg Klopp till att Borussia Dortmund nu är det lag som tagit flest poäng i Bundesliga någonsin. Skyddar sina spelare, skämtar med media, utvecklar talanger och är en motivationstränare utan dess like. 2,38 poäng i snitt per match den här säsongen.

2. Lucien Favre, Borussia Mönchengladbach
Tog över och räddade Gladbach förra säsongen och har nu byggt vidare på succén. Inga namnstarka nyförvärv – bara ett fortsatt nötande av perfektion. Han har bidragit med sitt lugn, nött in ett perfekt positionsspel och byggt upp en strålande automatism spelarna emellan. Från kvalspel till fjärdeplats, det är en bedrift. 1,76 poäng i snitt per match den här säsongen.

3. Christian Streich, SC Freiburg
Säsongens räddare, helt klart. Tog över ett lag som hade fem poäng upp till säker mark, ett lag utan självförtroende och ett lag som sålde sin anfallsstjärna till Newcastle under vintern. Men Streich har charmat en hel nation med sitt jordnära och behagliga sätt. Han vågade satsa på ungdomar från de egna leden och fick laget att spela som just ett lag. Han räddade Freiburg från nedflyttning. 1, 59 poäng i snitt per match den här säsongen.

/Wingren