Både finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman har kritiserat bankernas ökade utdelningar. De hävdar att de höga utdelningarna inte är långsiktigt hållbara. Det är inte rimligt att dela ut mellan 50- 70 procent av vinsten.  Istället borde bankerna ha en större ekonomisk buffert för att klara framtida kriser utan att behöva springa till staten för att få hjälp.

Den enda som fram till igår hade rusat till bankernas försvar var Thomas Östros, före detta minister och ledamot i det mäktiga VU för Socialdemokraterna. Med tanke på att han nu är vd i Svenska bankföreningen är det kanske inte så konstigt. Det ingår i jobbet att inta denna position.

Märkligare är emellertid att Socialdemokraternas finansminsterkandidat Magdalena Andersson nu stämmer in i kören.

I Dagens Industri uppges att hon inte har några synpunkter på utdelningarna. ”Är man intresserad av att styra banker kanske man ska bli bankchef i stället för finansminister.” Hon fortsätter med att säga att ”jag inte tycker att politiker ska styra utdelningsnivåerna på bankerna. Det är inte deras uppgift att skälla på bankerna.”

En välvillig tolkning av hennes uttalande är att hon föredrar skarpa förslag istället för skäll, något som Aftonbladets ledarsida också har efterlyst.

Riksbanken har i sina beräkningar visat att bankernas halva vinst bygger på de statsgarantier de får av Sveriges skattebetalarna. Det verkar därmed besynnerligt att inte ha några skarpa förslag om vad som behöver göras för att hindra att bankernas ägare gör sig allt rikare på kunder och skattebetalares bekostnad.

Problemet är att Andersson bara vagt kritiserar regeringens sänkning av bolagsskatten och fastighetsskatten. Skatter hon dessutom inte vill höja. Några andra förslag på regeländringar verkar hon inte ha.

Magdalena Andersson har inte några svar på vad som krävs för att förhindra bankernas destruktiva roll i kommande ekonomiska kriser. Socialdemokraterna kommer faktiskt behöva svar på dessa frågor framöver. Förhoppningsvis är det inte genom att gå i takt med Thomas Östros på Svenska bankföreningen som det uppnås.

Klockan 12.30 i dag demonstrerade Sveriges Kvinnolobby på Sergels torg under en ganska självklar paroll: lön hela dagen.

Räknat på en arbetsdag mellan klockan 8-17 så har män lön hela dagen, medan jobbar kvinnor gratis efter klockan 15:53, enligt lobbyns beräkningar.

Så kan vi inte ha det.

Det tycker inte jämställdhetsminister Maria Arnholm heller och därför var hon på Sergels torg i dag.

Under åren med FP, C, KD och M i regering har männen kört ifrån kvinnorna så att det skriker om det. Räknat i kronor så har det könade inkomstgapet ökat från knappt 45 000 kronor för sju år sedan till 63 000 kronor i dag.

Varje månad har snittmannen 5 000 mer att röra sig med jämfört med en kvinna. Förklaringen är jobbskatteavdraget – ivrigt backat av Arnholms parti.

I regeringens senaste budget var det männen som kom ut som de stora vinnarna.  Nytt jobbskatte­avdrag och höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt som enligt finansdepartementets egna analyser till 61 procent går till män.

Den som tjänar mycket får mer kvar i plånboken, lågavlönade får mindre. Och kvinnor jobbar ju, som vi vet, oftare i låglöneyrken och som deltidare.

Försämringarna av socialförsäkringarna har dessutom drabbat kvinnor allra hårdast. 7 av 10 av de cirka 40 600 som utförsäkrades 2010 var kvinnor.

När folkpartister pratar om att det ska löna sig att arbeta har det betytt att redan utsatta kvinnor drivits till socialkontoren.

I dag lever en tredjedel av landets ensamstående mammor i fattigdom.

Så där ser Folkpartiets feminism ut i praktiken, när Maria Arnholm inte står på Sergels torg och demonstrerar mot löneskillnader.

Att Jens Spendrup har fått problem efter sitt deltagande i Ekots lördagsintervjun har de flesta noterat. Mest i fokus har hans uttalande om bristerna hos kvinnors kompetens varit.

Kritiken har varit massiv från tunga näringslivsföreträdare som jobbat hårt med att försöka bryta upp de manliga nätverken och få i in fler kvinnor i styrelserummen.

Men Svenskt Näringsliv har fler problem. När Spendrup diskuterade vinster i välfärden utmålade han kritiken mot dem som ett ifrågasättande av marknadsekonomins fundamenta. ”I alla länder det har prövats i modern tid – där har det gått fel”, hävdar Spendrup och vill få oss att tänka på Sovjetunionens ringlande köer.

Att Sverige har en unik lagstiftningen på det här området, blundar han för. I själva verket finns inte några andra länder som tillåter vinstdrivande koncerner att ha fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar.

Men företagarna verkar han inte ha med sig. I SOM-institutets mätningar visar det sig att det finns en stor majoritet som är emot vinstutdelning från skattefinansierad vård, skola och omsorg även bland företagare.

Den samlade borgerligheten älskar att häckla fackföreningsrörelsen för att de inte går i takt med hela sin medlemskader. Men i själva verkar Svenskt Näringsliv bara lyssna på de stora riskkapitalistföretagen. Företag som under det senaste året har blivit allt räddare för vad som ska hända med värdet på bolagen som pumpats upp av den fria dragningsrätten på skattebetalarnas pengar. För dem står miljarder på spel.

Om Svenskt Näringsliv driver tesen att en sund hushållning med skattebetalarnas pengar är samma sak som kommunism kommer de att få svårt att få med sig ens sina egna medlemmar.

Ni vet hur det är. Man är kanalchef för en public service-radiokanal och blir intervjuad av Skandinaviens största tidning om varför en populär komiker inte får medverka som radioprogramledare i valrörelsen.

Och så drar man till med att komikern inte är opartisk eftersom han vill döda riksdagspolitiker. Man blir nöjd. Ingen kan väl tycka att en person som vill döda riksdagspolitiker är lämplig som programledare i en kanal som måste vara opartisk?

Sedan kommer man på att det där med att döda politiker, det var nog bara en rövare. Så får man pudla och be om ursäkt för sin ”formulering”. Aj aj aj.

Ja, mycket kan man säga om Sveriges Radio och deras ångest över att vara ”partiska” under ett valår, men spontant verkar inte Soran Ismail vara det stora problemet i radiohuset.

Jens Spendrup, ordförande för Svenskt Näringsliv, gjorde en nog ingen riktig superinsats i Ekots Lördagsintervju i helgen.

Först deklarerade att han inte var feminist även om han inte riktigt vet vad det är, men att det nog är som kommunism.

Men mest kritik har Spendrup fått för att för att han i intervjun kom ut som absolut kvoteringsmotståndare.

Spendrup är i och för sig glad att fler kvinnor når toppositioner i svenska företag. Men samtidigt menar han att anledningen till att det finns så få kvinnor i näringslivets elit har sin grund i att det saknas kompetenta kvinnor.

Hoppla!

Det kanske inte är alla som vet vem Jens Spendrup är, bortsett från förste klavertrampare på Svenskt Näringsliv.

Men nu ska ni få höra: Jens Spendrup är styrelseordförande för bryggeriet Spendrups.

Innan dess var han vd för bryggeriet, en position hans son Fredrik Spendrup nu innehar.

Innan Jens blev vd var hans pappa, Jens Fredrik ”PO” Spendrup chef för bryggeriet, som på den tiden hette Grängesbergs bryggeri.

Och innan ”PO” började chefa så var Louis Spendrup – Jens farfar – bryggmästare i Grängesberg.

Hoppla!

Jens Spendrups ojande över kvinnors bristande kompetens blir ju festlig när man inser att han själv är en del av en ölmonarki i Bergslagen där chefskapet går i arv.

Kompetens var det, ja.

– – –
Läs också: Könskvotering – den medelmåttige mannens kris (Agneta Berge/Politism)

Finns det något mer att säga om Moderaternas hotbrev till landstingsanställda i Stockholms län?

Jag tror det. Det finns nämligen en formulering i Moderaternas brev som jag inte blir klok på:
”Gör det inte dyrare att anställa nyexaminerade undersköterskor och sjuksköterskor.”

Det är alltså Socialdemokraternas förslag att återställa arbetsgivaravgiften – ungdomsrabatten – för alla unga som är 25 år och yngre det handlar om. Moderaterna vill hävda att ungdomsrabatten gör det billigare för att anställa sjuksköterskor.

I Sverige är yrkestiteln sjuksköterska skyddad. Det betyder att man inte får kalla sig sjuksköterska om saknar sjuksköterskelegitimation. Innan man fått sin legitimation – som utfärdas av Socialstyrelsen – får man inte arbeta som sjuksköterska i Sverige.

Så jag ringde upp Socialstyrelsen med en enkel fråga: Finns det en massa sjuksköterskor i Sverige som är under 26 år gamla?

Svaret är nej.

28 år. Det var medelåldern för alla sjuksköterskor som fick sin legitimation i fjol.

Det såg likadant ut 2012, enligt Socialstyrelsen.

Nu vore det roligt att få veta hur stor del andel av sjuksköterskorna i Stockholms län som arbetsgivarna – ja, Moderaterna alltså – verkligen får ungdomsrabatt för.

– – –

Läs också: Maximalt dåligt omdöme (Expressen ledare), Dålig kommunikationsetikett hos M (SvD:s ledarblogg), Filippa Reinfeldt på Instagram: Jag har inte läst brevet (Alliansfritt Sverige)

”M: Rösta på oss eller riskera att få sparken”.

Den rubriken mötte de stockholmare som tar sig till jobbet via kollektivtrafiken i morse.

Det är gratistidningen Metro som berättar att Moderaterna i Stockholms läns lanstidning , SLL, – via pressekreteraren Kristoffer Tamsons – varnar personalen i landstinget att rösta på Socialdemokraterna.

Så här skriver Tamsons i ett brev som publicerats på både SLL:s hemsida och skickats ut i fysisk form på landstingets brevpapper:

”Socialdemokraterna vill chockhöja arbetsgivaravgiften för alla anställda som yngre än 25 år. Alla i Sverige med unga anställda drabbas alltså av förslaget och för en stor arbetsgivare som Stockholms läns landsting riskerar en vänsterregering att bli en mycket dyrköpt historia”

Det märkliga i att Moderaterna använder sig av landstingets kanaler för att bedriva valkampanj, och författar brev som lätt uppfattas som en uppmaning från arbetsgivare till anställda, har kritiserats på annan plats.

Och det finns väl fog för att misstänka att offentliggörandet av brevet är ett irrbloss som ska få oss att låta bli att prata om kaos i förlossningsvården, att döende vårdas i skrubbar och att Filippa Reinfeldt är en flippfloppande belastning för sitt parti.

Men låt oss i alla fall titta lite närmare på det där brevet och själva sakfrågan: den halverade arbetsgivaravgiften för unga.

Denna så kallade ungdomsrabatt till landets arbetsgivare kostar staten 17 miljarder kronor om året. Utskrivet med siffror blir det 17 000 000 000 kronor. Enligt en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Ifau, har de där miljarderna skapat mycket få jobb – som mest 10 000, men kanske bara 6 000.

Enligt studiens beräkningar har varje nytt jobb då kostat 1,6 miljoner kronor per år. Det är chockdyra jobb och att det blir så dyrt beror förstå på att rabatten gäller alla under 26 år, oavsett om de – som de flesta – ändå skulle ha haft sitt jobb.

De där miljonerna per jobb är pengar som skulle kunna räcka till att anställa tre extra lärare eller fyra undersköterskor i äldrevården, till exempel.

Nu vill Moderaterna låtsas som om ungdomsrabatten faktiskt har inneburit att SLL anställt en massa ungdomar.

SLL har sedan sänkningen i stället sparkat personal och sjösatt besparingar.

Intressant i sammanhanget kan vara att trots att den halverade arbetsgivaravgiften kostar pengar och inte skapat några mätbara jobb så har vissa branscher fått mycket pengar av staten.

Enligt en granskning i Dagens Nyheter har restaurangbranschen fått den största procentuella sänkningen av arbetsgivaravgiften i förhållande till lönekostnaderna efter halveringen: 4,8 procent av den totala lönekostnaden. Jämför det med 0,9 procent för vården.

Vad vi ser att det finns arbetsgivare gärna sänker sina kostnader genom sänkta arbetsgivaravgifter eller andra lönerabatter, men de flesta branscher vill ha utbildad, kunnig och erfaren personal.

När miljarderna som använts för sänkningen av arbetsgivaravgiften inte haft några märkbara effekter borde kanske Moderaterna stanna och fråga sig: är ungdomsarbetslösheten (för närvarande uppe i 20,2 procent) en kostnadsfråga och en lönefråga?

Det konstiga är att den politiska debatten om de sänkta arbetsgivaravgifterna fortsätter utan att någon från den borgerliga sidan nyktrar till. På andra sidan blockgränsen finns det till och med folk som påstår att systemet nu är etablerat och att ”arbetsgivarna vant sig”.

Vant sig vid vad då? Att deras anställda slutar fylla år? När de fyller 26 år så blir ju arbetsgivarna av med rabatten.

Då är frågan: Vill Moderaterna i SLL sparka personal som blir äldre än 25?

I går drog bloggen Alliansfritt Sverige igång sin valrörelse. På kampanjsajten En av tusen – som också fungerar som en donationsplattform – ber man tusen av läsare om att månatligen donera pengar. På så sätt ska bloggen mäkta med att kampanja mot regeringen under valet. 

Men vad är det man ska göra? Bygga en plattform så att man kan sätta läsarna i arbetet, enligt sajten. Rester är hemligt. Det blir inga skribentlöner eller lokalhyra, utan man ska göra ”saker som gör alliansen sura”.

Sådant gillar man ju och i skrivande stund har hela 338 personer bestämt sig för att varje månad skänka pengar till Alliansfritt Sveriges kamp för ett Sverige utan alliansen vid makten.

I dag rapporterar Alliansfritt Sverige att hamburgerkedjan Max i ett brev till sina anställda uppmanar dem att inte rösta på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet i höstens val. Så här står det i brevet, som är undertecknat av Max vd respektive vice vd, Richard och Christoffer Bergfors:

Det är valår och om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer få stora konsekvenser för vår tillväxt.

Herrar Bergfors får förstås älska Moderaternas skattepolitik hur mycket de vill, men att uppmana sina anställda hur de ska rösta i valet är ett klart övertramp.

Till Nyheter24 säger Richard Bergfors att Vänsterpartiets och Socialdemokraternas förslag – att ta bort två ineffektiva reformer – ”hotar att slå ut hela restaurangbranschen”.

Så pass!

2012 omsatte Max Hamburgare 1,6 miljarder kronor –  en ökning med närmare 11 procent! – och gjorde en vinst efter skatt på 126 miljoner.

Dessutom passade ägarna på att ta ut en rejäl vinst: 100 miljoner kronor. Och ägarna är fyra personer – Curt Bergfors (kedjans grundare) och hans söner Richard (vd) och Christoffer (vice vd) och Wilhelm.

Mums!

Läs också: Rabatten blev ett dyrt misslyckande (Aftonbladet ledare), Ropa inte hej åt momssänkningen (Aftonbladet jobbkollen), Sveriges enda ha(m)burgparti (Dagens Arena)