På Aftonbladets förstasida kan vi i dag läsa följande rubrik:

Böndernas krav:

Prischock på LCHF-maten

Begreppet lyxproblem har fått sin definition.

Ingvar Persson

I går handlade det om Orrefors i Småland och Hallstavik i Uppland. I dag är det i värmländska Säffle som de anställda på Volvos bussfabrik får veta att deras jobb inte längre kommer att finnas.

I Orrefors och Åfors förlorade 130 glasarbetare sina jobb. I Hallstavik gällde det 230 jobb på pappersbruket, och i Säffle försvinner nästan 400 arbetstillfällen när bussproduktionen flyttar till Polen.

Det var precis så här det började hösten 2008. Sedan försvann nästan 100 000 industrijobb på några månader. Stefan Löfven, då ordförande i IF Metall, talade om undantagstillstånd.

I Stockholm diskuteras just nu regeringens budget och oppositionens alternativ. Alla tycks överens om att Sverige står inför tuffa tider. Lite tuffa om vi ska tro Anders Borg, mycket tuffa enligt nästan alla andra.

Men i Stockholm talas det ändå om framtiden. Om att Sverige så småningom kommer att påverkas av den ekonomiska härdsmältan i Europa, och av den åtstramningspolitik som gör att det varken går att sälja konstglas, papper eller bussar.

Sverige kommer att drabbas av den ekonomiska krisen, säger man.
I Säffle, Hallstavik och Orrefors har det redan hänt.

Ingvar Persson

En S-budget för industriarbetarna, deklarerar IF Metall glatt i ett pressmeddelande. Magdalena Andersson har precis presenterat Socialdemokraternas skuggbudget och industri- och metallfacket är på gott humör

Men, och det smärtar mig, de har ju missuppfattat allting. Vad Andersson har presenterat är en S-budget för redaktionsarbetare!

När Socialdemokraterna slugt lägger brytpunkten för jobbskatteavdraget på 60 000 kronor per månad drabbas ingen journalist av höjd skatt (eller, jo, okej, en journalist).

När Socialdemokraterna slugt låter rut-avdraget blir kvar men halverar taket  till 25 000 kronor per år så drabbas ingen dammallergisk journalist.

Till detta gratis entré på statliga muséer. Vi journalister har ibland barn och ibland är vi föräldralediga och då vill vi gå på museum med våra eventuella barn och låta barnbidraget, som sossarna vill höja!, gå till att renovera badrum.

Slugt, Andersson. Slugt!

Daniel Swedin 

 Jag undrar om jag verkligen lever i samma universum som Johan Grauers, kommunikationsstrateg på arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen.

Grauers tänker presentera en rapport om LAS, lagen om anställningsskydd, i morgon. Enligt pressinbjudan är slutsatserna att turordningsreglerna hindrar jämställdheten, integrationen och ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Reglerna minskar dessutom rörligheten och gör de anställda lata.

Häpnadsväckande slutsatser, men så brukar det låta från arbetsgivarhåll.

Det är inte slutsatserna som får mig att undra på vilken planet Teknikföretagen har sitt kontor. I stället handlar det om en liten formulering om det politiska klimatet.

”Idag är det närmast tabu att diskutera effekterna av LAS”, skriver Grauers, av allt att döma på fullt allvar.

Var har Teknikföretagen befunnit sig de senaste 25 åren?

Under den tiden har i alla fall lagen om anställningsskydd varit Sveriges mest diskuterade politiska fråga, möjligen distanserad av statsskulden, skattenivån och vargjakten. Också experterna har tappat räkningen på hur många gånger reglerna har ändrats, men alla kan konstatera att det nästan varje gång har handlat om att försvaga de anställdas ställning.

Anställningsskyddet har varit föremål för samtal och förhandlingar mellan parterna, och i den politiska debatten vidareförmedlar Folkpartiet och Centern arbetsgivarnas krav på total kontroll över sina anställdas framtid.

Tabu? Jag har som sagt svårt att tro att Teknikföretagen menar allvar.

Ingvar Persson

I återupptar jag också lönebloggen – sorgligt försummad under sommaren. Där finns ytterligare ett inlägg i debatten om las och de försämringar för löntagarna som nu föreslagits.

Mer än var tredje registrerad arbetslös på Arbetsförmedlingen är utrikesfödd, enligt förmedlingens egna siffror.

Förklaringarna till varför arbetslösheten är högre bland utrikesdödda är många. ­Bostadsbrist på platser där jobben finns, inga förskoleplatser och andra brister i välfärdssystemen, långa handläggningstider, dålig svenskundervisning, bristfällig ­information till nyanlända.

Mycket av det där går att ­lösa politiskt, men det är ­uppenbart att det finns en struk­turell diskriminering på svensk ­arbetsmarknad som är svårare att komma åt. Det är tydligt när man betänker att Sverige har en av världens mest väl­utbildade invandrar­grupper.

I Sverige finns det enligt, Veckans Affärer, 375 000 utlandsfödda med eftergymnasial ­utbildning, men bara sju av tio har jobb ­eller eget företag. 60 procent av de invandrade är överkvalificerade för jobb de får i Sverige, enligt Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier.

Sverige är uselt på att få in invandrare på arbetsmarknaden. Vi är det OECD-land med störst skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes födda och utrikes födda. Tolv år efter att du gått ut gymnasiet hänger fortfarande ditt ursprung samman med dina chanser att få ett jobb.

På svensk arbetsmarknad är det en stor belastning att ha föräldrar som inte är födda i väst. Då spelar det ingen roll hur bra du är på att prata svenska eller om du har rätt kompetens.

I dagarna har Sverige fått svidande kritik från Europarådets kommission mot rasism och intolerans, Ecri, i sin senaste rapport. Ecri menar att Sverige har mycket kvar att jobba med i sitt arbete mot diskriminering.

Enligt kommissionen har invandrare från länder utanför EU en sysselsättningsnivå som ligger 19,7 procent under inföddas. Andelen utrikesfödda som är överkvalificerade för sina arbeten är mer än dubbel så hög som bland infödda. Värst utsatta för diskriminering på svensk arbetsmarknad är romer och muslimer.

Ecri skriver i sin rapport att många med invandrarbakgrund kränks i skolan och diskrimineras på arbetsmarknaden. Dessutom höjer man ett varningens finger för att rasismen breds ut på internet och att få rapporterade incidenter om diskriminering leder till åtal eller dom.

Kommissionen kräver att svenska myndigheter bekämpar arbetsgivarnas fördomar vid rekrytering och ser till att fackförbund och arbetsgivare aktivt jobbar för mångfald i sitt dagliga arbete. Dessutom kräver man att den svenska regeringen ”skyndsamt” inrättar en handlingsplan mot boendesegregation.

I re­ge­ringsförklaring­en 2006 sa stats­minister Fredrik Reinfeldt:
”Krafttag måste tas i kampen mot den etniska bortsorteringen på den svenska arbetsmarknaden. Det kräver en tydlig, effektiv och sam­lad lagstiftning mot diskriminering.”

Nu har sex år gått. Vi väntar fortfarande.

Daniel Swedin

För några veckor sedan ledde jag ett panelsamtal om a-kassan. De flesta av deltagarna kom liksom publiken från de fackliga leden, men det blev Marie Silfverstolpe från arbetsgivarorganisationen Almega som sammanfattade problemet med dagens orättvisa avgifterna till försäkringen.

– Jag tror inte att Anders Borg vet hur en avtalsförhandling går till i verkligheten, sa hon.

Anders Borg vill använda a-kassan för att styra lönebildningen. Det var en av de idéer han hade med sig när han tog över finansdepartementet, och Borg spillde ingen tid innan han satte Sven-Otto Littorin på uppgiften.

Avgiften höjdes för alla, men mest för dem som arbetade i branscher med hög arbetslöshet.

Enligt Borgs teorier skulle resultatet bli lägre lönekrav, i alla fall där många saknar arbete. Och enligt samma modeller skulle lägre lönekrav både leda till fler jobb och att arbetslösa sökte sig till andra branscher.

I verkligheten fick det hundratusentals svenskar att lämnade arbetslöshetsförsäkringen. Resultatet har också blivit extremt orättvisa avgifter där till exempel en servitris betalar flera gånger så mycket som en läkare för sin försäkring.

Däremot har Borgs system inte påverkat lönebildningen. Det är alla – fack, arbetsgivare och ekonomer – eniga om.

Anders Borg har misslyckats med a-kassan, och bland andra den här ledarsidan har påpekat det förut.

Det finns många förklaringar till varför Borgs plan misslyckats. Arbetslösheten påverkas till exempel av helt andra saker än löneläget – internationella finanskriser och sådant. Människor har sällan möjlighet att enkelt byta jobb, och a-kassorna lappar ofta över varandra.

Men den viktigaste förklaringen är kanske ändå den Marie Silfverstolpe från Almega levererade. Borg begriper helt enkelt inte hur det fungerar.

Det påstås att Håkan Juholt ville undvika en debatt om a-kassan, eftersom den skulle kunna få Socialdemokraterna att framstå som ett bidragsparti.

Det var i så fall en alldeles galen tanke. En fungerande a-kassa är nämligen verkligen inte något passiviserande bidrag. Däremot handlar det om trygghet för människor, och om att skapa förutsättningar en dynamisk arbetsmarknad och en ekonomi som utvecklas.

I kväll lovar nu Magdalena Andersson att Socialdemokraterna tänker föreslå en gemensam, billig, avgift till a-kassan. Det är en viktig reform eftersom den skulle göra systemet rimligare, rättvisare och mer attraktivt. Och kanske skulle det kunna bli ett av fundamenten i en ny, fungerande arbetslöshetsförsäkring.

Anders Borg har byggt ett luftslott. Det är bra att Socialdemokraterna pekar ut en annan lösning.

Ingvar Persson

Mellan 00:30 och 00:45 i natt detonerade en sprängladdning utanför dörren till judiska församlingen i Malmö. Polisen har gripit två 18-åringar. Båda nekar till brott.

Det som hänt är avskyvärt. Än en gång verkar hatretorik mot judar övergått i ett hatbrott, ett angrepp mot fundamentala värden i vårt samhälle.

Även om omständigheterna ännu inte är klarlagda är ett sprängattentat mot judiska församlingen i Malmö knappast något slumpmässigt brott. Många har varnat för utvecklingen och för att myndigheterna inte tagit signalerna och hoten på allvar.

Efter terrorattacken i Toulouse i mars skrev ordföranden i Judiska centralrådet i Svenska Dagbladet:

Tack och lov har vi i Sverige inte drabbats av dödskjutningar. Men icke desto mindre utsätts vi för många olika uttryck av hat och hot. Det rör sig om dödshot, om trakasserier på gator, i skolor och arbetsplatser, judiska byggnader vandaliseras, vi har upplevt attacker mot våra begravningsplatser och mordbränder vid kapell.

Till uppräkningen kan nu även läggas nattens sprängattentat. Dessa hot måste tas på större allvar både av myndigheter och allmänhet.

Det handlar om att Malmö kommun, polis och åklagare måste ge hatbrott mot judar högre prioritet. Summan av många trakasserier skapar en outhärdlig situation. Den helheten måste vara utgångspunkt för myndigheternas agerande.

Dessutom måste vi betydligt mer att aktivt göra upp med den antisemitism som finns i det svenska samhället (läs mer om antisemitism hos EXPO).

Om inte myndigheterna lokalt klarar uppgiften är det ett nationellt ansvar att gripa in. Det räcker nu.

Annars är det en öppen fråga vad som händer nästa gång.

Anders Lindberg

Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg har brakat igång i dag. Aftonbladet är som vanligt på plats med en monter (B 07:40) som är mycket svår att missa. I år är montern skapad av konstnärerna Peter Johansson och Barbro Westling.

I år deltar för första gången Aftonbladets ledarredaktion i mässan. På fredag, på lördag och på söndag håller vi i tre separata samtal om politiken efter Utøya. Inbjudna gäster är Magnus Linton (författare, debattör, aktuell med boken ”De hatade”), Marte Michelet (debatt- och krönikeansvarig på den norska dagstidningen Dagbladet) och Daniel Poohl (chefredaktör för den antirasistiska tidskiften Expo, aktuell med boken ””Positiv antirasism”).

Men det händer mycket, mycket mer hos Aftonbladet. Möt intressanta författare, arga debattörer, Aftonbladets journalister och roliga kändisar i montern hela helgen.

Hela det fullspäckade programmet kan du ladda ner hos aftonbladet.se/kultur eller läsa på Facebook.

Vi ses i Göteborg!

Daniel Swedin

Lars-Erik Karlsson heter en Sverigedemokratisk fullmäktigeledamot i Hedemora kommun. Eller, ja, nu är han inte med i Sverigedemokraterna längre.

Karlsson berättar för den antirastiska tidskriften Expo att partiet har behandlat honom som luft och att han nu är med i dtt nynazistiska partiet Svenskarnas Parti – ett parti som han dock erkänner att han inte vet något om.

När Expo frågar Karlsson vad han tycker om Svenskarnas Partis våldsamma antisemitism blir han förvånad:

– Judehatet har jag aldrig förstått. Hatar de judar är det inte ett parti för mig. Vad har judar gjort? Hotet mot oss är islam, deras mål är att ta över världen.
– På ett sätt var det synd att självmordsbombaren i Stockholm misslyckades. Hade han lyckats hade folk förstått vad de står för. För det är de extrema muslimerna som styr inte de moderata.
– Jag har inte tagit ställning till judarna. Jag vet inte om de har gjort något dumt. Men har de gjort det, då jävlar. Det enda jag vet om judar är att de jämt har varit affärsmän.

Det är tydligen svårt att hänga med själv i svängarna när man går från förtroendevald muslimhatare till förtroendevald judehatare över en natt.

Daniel Swedin