Bloggen Retromania har flyttat till www,retromania.se, häng med dit vetja!

För en tid sedan intervjuade jag Pontus Silfverstolpe, ja antikproffset ni vet, om vilka loppisprylar som kan vara smarta att köpa om man vill sälja dem vidare och tjäna en slant. Hans svar ser ni i artikeln HÄR på Aftonbladets inredningssajt My home.

Men ett av svaren kan jag avslöja även här. Ni vet de där små, anspråkslösa plastsmurfarna som var och varannan unge samlade på på 80-talet – de är värda massor idag! Fan att jag gav bort min samling till Nettan …

Bild: Bukowskis

Bloggen Retromania har flyttat tilll www.retromania.se, häng med dit vetja!

… att du ramlar in på en loppis som du inte tror så mycket på. Och så står det bara där, drömfyndet!

I det här fallet ett par Blå Husar-koppar som Stig Lindberg gjorde för Gustavsberg och som producerades mellan åren 1968-1973. Jag har alltid tyckt att den här dekoren är otroligt häftig. Den ser nästan misslyckad ut med ditt smetiga intryck.

En snabb titt på nätet visar att de kostar mellan 250 och 300 kronor styck på andrahandsmarknaden så jag gjorde en hyfsat bra affär som betalade en hundring. Dessutom tror jag att de kommer bli min absoluta morgonkaffefavorit. Och det är ju värt hur mycket som helst!

Hur ser era morgonkaffefavoriter ut? Visa!

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Är det bara jag som har barnmuggar och barntallrikar i mitt köksskåp som inget barn någonsin får röra? Ja, jag vet att det är lite knasigt men det går ju inte att sätta en sådan här skönhet i händerna på Fyran, den skulle ju inte hålla en sekund!

Den här muggen hittade jag på loppis för några år sedan och betalade typ fem-tio spänn för. Då hade jag ingen aning om vad det var utan köpte den för att sonen behövde en mugg till skolan. I en termin var den också med honom i skolan innan jag fattade vilken dyrgrip jag skickat med honom. Tack och lov kom den hel hem igen!

Vad jag förstått är den här muggen formgiven av Stig Lindberg för Gustavsberg. Serien heter Baby och förutom mugg har jag sett flat och djup tallrik med andra djurmotiv. Men alla andra muggarna jag sett har haft två öron, såsom barnmuggar brukar ha. Hur ovanligt det är med en sådan här enörad variant har jag ingen aning om. Någon annan som vet?

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Det är något speciellt med barntyger från 70-talet, tycker ni inte det? Jag fylls alltid av en välbekant och hemtrevlig Fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-känsla som gör att jag vill krypa upp i soffhörnet och nynna ”ninaninaninana” när jag ser mönster formgivna av till exempel Anna-Lena Emdén eller Ann-Marie Netterdag.

I helgen hittade jag fyra (!) meter av Suzanne Engels Bongo- bongo från -78 på loppis för 30 kronor, vilken lycka! En del av tyget ska jag sy en ”kappa” att sätta över fågelburen på natten. Det kan nog kännas lite hemtrevligt för pippin med djungeltyget och vi får förhoppningsvis lite tystare och lugnare på morgnarna.  Men vad ska jag göra av resten av tyget, tycker ni? 

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går ramlade jag på den här gigantiska, orangea plasttavlan på loppis och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu vill jag bara veta mer om den. Var kommer den ifrån? Hur gammal är den? När jag la ut en bild på min nya tavla på Instagram skrev en kvinna att hon själv haft en likadan fast vit som ung, som hennes mormor fått från en skobutik någon gång på 60-talet. Var den kommit ifrån innan den hamnade i skobutiken förtäljde dock inte historien. Så om någon vet vilka som sålde denna läckra tavla tveka inte att höra av dig och berätta! Jag är så nyfiken!

Så här ser hon ut, min nya, fina, orangea dam. Vad jag fick betala för henne? En guldpeng.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Tänk dig att kompisen hör av sig från en loppis och berättar att han hittat ett porträtt av dig. Det enda problemet är att du med säkerhet vet att du aldrig blivit avmålad. Men du åker ändå med till loppisen för att titta och där får du med egna ögon se den träffsäkra avbildningen av din egen nuna! Detta är vad som hände Jonas Myrholm, journalist på tidningen TTELA för en tid sedan.

Smått chockad köpte Jonas målningen av sig själv för en tjuga och började därefter sina efterforskningar efter konstnären och tavlan. Det visade sig att kvinnan bakom signaturen, Eva Dahlin, är både konstnär och universitetsadjunkt i fri gestaltning vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Men vem var då personen på porträttet, Jonas mystiska dubbelgångare? Jo, konstnärens framlidna styvmor, porträtterad till sin 50-årsdag!

Här kan du läsa Jonas egen berättelse om det sanslösa fyndet.

Slående likt. Jonas Myrholms dubbelgångare visade sig vara konstnären Eva Dahlins framlidna styvmor. Bild: Jerry Lövberg

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Igår var det söndag och bakluckeloppis här på landet. Jag, lilltjejen och Fyran hade gjort oss i ordning och var klara att dra klockan 11.00, men just när vi skulle sätta oss i bilen insåg vi att maken åkt iväg med bilbarnstolen. Suck! Innan stolen var åter på plats hade halva dagen gått och det kändes ganska meningslöst att dra på loppis eftersom alla fynd garanterat var borta för länge sedan.

Men lilltjejen tjatade, och tjatade och tjatade, så till slut åkte vi i väg i alla fall. När vi väl kom fram tog det ännu en evighet att få ut vagnen ur bilen, och få den sura Fyran nöjd i vagnen. Vattenflaskor skulle hit och hattar och leksaker dit så när vi nått fram till första ståndet hade jag noll förhoppning att hitta något alls av värde.

Men jag ögnade ändå igenom prylarna som stod där och vad såg jag plötsligt framför mig om inte en Flora-skål av Oiva Toikka – en skål som jag trånat efter i evigheter men aldrig hittat för under femhundralappen och därför aldrig fått i mina ägor! Adrenalinet började pumpa i kroppen när jag lyfte upp den magiskt vackra skålen och frågade damen efter pris. Tjugo kronor, blev svaret! Tjugo kronor, hörde jag rätt? Tjugo kronor för min drömskål! Ja, det stämde visst. Så jag betalade damen en Selma och svävade sedan runt på resten av loppisen på ett rosa moln tillsammans med min Flora.  Och nu har jag lärt mig en sak också,  att man behöver tydligen inte vara först på plats för att fynda.   Här kan ni läsa ett gammalt blogginlägg om en annan Floraskål som höll på att hamna på loppis!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

… om man låter maken gå och strosa själv på loppis! Här är hans senaste ”loppisfynd”. Ja, vad säger man? Gör om, gör rätt kanske?

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Den här fina katten fyndade jag på loppis i helgen. Jag kände att det egentligen var utanför mitt kunskapsområde, men anade ändå att det var en Laurids Lönborg, så jag chansade och köpte den för trettio kronor. Senare fick jag också bekräftat av en Instagramkompis att katten var från Laurids Lönborgs så kallade Pride Ceations.

Laurids Lönborg var visst en dansk grossist som knöt till sig danska formgivare på 50- och 60-talet. Företagets prylar har gått från att vara helt ute till att vara superheta samlarobjekt. Framförallt är det storblommiga burkar och brickor som går hem i stugorna, men på senare tid också föremål som min katt, gjorda i papier mache. I dag kan de kosta flera hundra på nätauktionerna så mina trettio kronor var nog ett klipp även om min man och jag inte förhandlat klart än om den ska få bo kvar eller inte.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Helgen bjöd på en loppisvända till Kyrkornas Second Hand-butik på Ekerö, och den här gången blev det en rejäl påfyllning i garderoberna. Jag blir alldeles häpen när jag upptäcker vilka ljuvliga plagg som legat gömda i människors källare och förråd i decennier! Själv hittade jag en klänning som kommer att bli en klar favorit framöver. Och Fyran fick en massa, mjuka, fina tröjor och byxor. En liten somrig byxdress i skönaste 70-talstyget slank också ner i korgen, men när maken fick se den så protesterade han å det bestämdaste. Den var på tok för tjejig! Så den får gå ut till försäljning på Instagram. Tyvärr.

Lite nytt glas hittade jag såklart också. Det bästa kapet var en stor Reijmyrevas (av Johnny Mattsson, tror jag) för trettio kronor! Marimekko-skålen ska vi ha till godisskål har vi bestämt. Vilket alltså betyder att den ska kunna stå framme med godis i. Vi får väl se hur det går med den saken.

En stor Reijmyrevas, en våffelvas, en Marimekkoskål och två söta 70-talsburkar till köket.