Nu är det bara ett par dagar kvar i Vegas innan det är dags för semester. Eftersom vi är seriösa pokerspelare så har vi inte ägnat oss alltför mycket åt casinospel men igår skulle vi köra en ordentlig casinokväll ála James Bond.
Vi började med middag på Bradley Ogden, en restaurang med outstanding service. Inte riktigt lika god mat som hos Joël Robuchon men helheten var mycket bättre.

Vi klädde upp oss och begav oss ut mot casinoborden efter middagen. Jag och Erik Rosenberg inledde med trekortspoker. Dealer var Bob Malm, en svenskättling som sket fulla fan i att vi var svenskar. Han delade ut korten väldigt halvhjärtat och såg förbannat butter ut precis hela tiden. Vi plockade hans bord på ett par hundra och drog vidare till crapsen. Där var det kallt trots att både jag och Lisa hade bra rull på kuberna.

Nästa anhalt blev rouletten. Som att komma till nordpolen. Det hela börjar med att vi tappar en $5 marker på golvet och vi hittar den inte igen. Det bådade inte gott och 20 min senare hade vi tappat det fina plusset.

Vi ger upp rouletten och går på ett nytt bord med craps. Bara två gamla gubbar stod och rullade. Vi kom på att jag hade glömt mitt turarmband så det åkte på och då jävlar small det! Fick in pengar på hårda åttor, tior och fyror och gubben rullade rätt varje gång. Han var dock rätt sur eftersom jag bestämde betten preciiis när han skulle till att slå varje gång. Lite gulligt att en man i 60-årsåldern (som såg rätt välbärgad ut) trodde att han kunde påverka oddsen med rätt knyck på handleden. Den siste idioten är inte född… Men jag klagar inte, han gav mig $600 med sina mycket välkalkylerade slag.

Väl tillbaka på rummet firade vi vinsten med att kolla på filmen Kick-Ass. Jag vet inte om den har kommit till Sverige än men det kan ha varit en av de konstigaste filmerna jag har sett. Som en mix mellan Kill Bill, Nacho Libre och León. Känns som att den kunde ha gjorts mycket bättre, särskilt med namn som Nicolas Cage i rollistan, men den får godkänt och jag kan rekommendera den.

Igår var det tvättdag. Vi begav oss iväg mot en laundromat precis som många andra amerikaner gör när de ska tvätta. Det var rätt mysigt faktiskt. Man köper tvättmedel i engångsförpackningar och sedan sätter man sig och väntar medan maskinerna rullar. Man får även (oväntat) gott kaffe och en doughnut.
Vi hann dessutom med lunch på ett lokalt japanskt ställe medan vittvätten vaskades. Det var ett sådant ställe där bara asiater gick och lunchade annars. Kanongott!

Tillbaka på hotellet var det dags för ytterligare en turre. Iskall. Fick bra händer men floppade skit. Ja, jag vet, man spelar spelaren – inte korten, men i en turboturnering måste man få in degen rätt fort och jag hittade inget läge. Det blev cashgame istället och där var jag om möjligt ännu kallare. Spelade fem händer på 3,5 timmar. I två av de fick jag in pengarna med AK på hand och top tvåpar på floppen. Båda gångerna hade motståndaren floppat bottenset.

Vi provade istället lyckan vid crapsbordet och där stod ingen mindre än Alexander Lukas. Killen som slog kunde verkligen rulla tärning! Han undvek sjuan galant i säkert 20 minuter. Under tiden trillade det in pengar till oss fiskar som inte hade särskilt stor aning om vad vi höll på med. Det täckte cashgameförlusten för min del och sammanlagt för oss tre som spelade blev det över $2000 plus. Då kunde man i alla fall somna gott trots kylan vid pokerborden…

Dricks är en naturlig del av vardagen här. En dollar där, en dollar här. Det blir faktiskt ganska mycket pengar på en dag. Ska man ut på populära ställen blir dricksandet än värre.

Igår var vi ute på en riktig heldag. Gocart, femrätters på Joël Robuchon, NY, NY och så avslutade vi på nattklubben LAX. Kön var gigantisk då Ja Rule skulle uppträda. Det hade vi ingen aning om men det var ju kul. Problemet var bara att komma in. Jag försökte muta vakten med $100 men han sa att vi var tvungna att köpa bord eftersom vi var ett tiotal personer i sällskapet. Det skulle kosta $3750 påstod han. Tack men nej tack, vi gick tillbaka till kön. Efter två minuter ändrade sig vakten och vi fick gå före i kön. Givetvis tog han $100 för besväret.

Väl inne på klubben var det packat med folk på dansgolvet. Dock kunde man ju alltid prova med fler mutor. Några sedlar i näven på en biffig vakt för att ta sig in i VIP området och sedan ytterligare några sedlar till en nattklubbsvärd så satt vi helt plötsligt på en balkong med grym utsikt över scenen. Visst, det var inte gratis med drinkar och annat men det landade inte ens på en tredjedel av det första prisförslaget.

JA Rule in action

Det blev en mycket lyckad kväll. Till på köpet hade vi en egen vakt på 2×2 meter som höll vår privata ingång säker.

Idag blir det jobb, tvätt och eventuellt en liten pokersession framåt kvällskvisten. Kändistätt just nu, både Barack Obama och Shaquille O’Neill bor på hotellet, vi har dock inte sett till presidenten än, bara en massa limos.
Vi sprang dessutom på Kathy Griffin i hissen nyss. Den stackars människan såg inte ut att må bra tyvärr. Ordentligt sliten och dessutom ett uppförande som tydde på att hon använt någon form av kemisk substans. Verkligen tråkigt att se…

Igår blev det jobb, poolhäng, Rio och turre. I den ordningen. Våra spelare ligger inte särskilt bra till men en vidare till dag 2 i alla fall. Idag ska jag muntra upp gossarna med lite gocart och sedan kör vi en repris på sjurättersmiddagen på L’Atelier. Jag vet, man ska prova nya saker men den middagen var bara så jävla (ursäkta) fantastisk att det måste upplevas igen dagnammit.

Vi har haft stor problem med att hitta vettig frukost här i krokarna. Buffé känns inte lönt när man bara dricker en kopp kaffe till frukost. Usch vad kaffesugen jag blev nu, men skitsamma. Vi knatade över till Bellagio imorse för att fixa biljetter till Cirque du Soleil showen ”O”. Dessvärre slutsålt tills ikväll och imorgon fanns det inga bra platser. Ska försöka med KÁ på MGM istället, en show jag faktiskt hellre vill se.

Vi intog istället buffén på Bellagio som mirakulöst nog var helt fri från kö. Den får helt klart godkänt men Planet Hollywoods Spice Market håller fortfarande förstaplatsen.

Bellagio by night

Igår var vi fem svenskar som ställde upp i Caesar’s Palace $150 turre. Det var iskallt för allihop och efter fyra timmar åkte alla ut med mindre än fem minuters mellanrum. Alla utom jag såklart. Jag var också iskall men fick (som vanligt) dra ut och dessutom trippla i en pot.
Ytterligare tre timmar senare gör jag ett dåligt spel med min genomsnittsstak och blir tvungen att ställa in med A-9 en kvart senare. Blir synad av AQ och så var den resan över.

Jag slutade på 30:e plats av ca 200. Jag prenumererar på 30:e-platserna på Caesar’s. Av fyra spelade turrar har jag kommit mellan 28:a och 33:a i tre och åkt ut tidigt i en. Vanligtvis är det 18 prisplatser men snart är det dags. ”Soon my pretties, soon”.
Lyckligtvis är jag ett par hundra plus på cashgamet efter min vidirga utdragning i förrgår. Dessutom hade jag ju lite procent i Lisa när hon klonkade så jag frirullar fortfarande kvalklonken vilket jag troligen borde vara nöjd med.

Här kommer förresten en unik bild på Bobby’s Room från Bellagio.  Det är där de riktiga highstakes proffsen sitter och lirar. När vi var där var det bara ett fattigt $500-$1000 No Limit game igång. Besvikelse. Rummet ligger precis nedanför tvapparaten i den här bilden.

Nu dags för gocart!

Det har hunnits med mycket i den vackra staden. Dock inte så mycket spelande som jag trodde att det skulle bli men det gör absolut ingenting, Las Vegas har så mycket annat att erbjuda, tro det eller ej. Dessutom är det 10 dagar kvar innan vidare färd till New York och lite välbehövlig semester.

I år har vi verkligen satsat på restauranger. L’Atelier på MGM har jag redan skrivit om och det blir nog ett besök till där med ett gäng VIPs.
Det har varit dubbla grillfester och igår firades 4:e juli på Tao, en asiatisk fusion restaurang på Venetian. Vi hamnade för övrigt till slut på ”V” som rekommenderas varmt. Klubbarna är överfulla den 4:e juli och det är ju inte särskilt roligt att inte kunna röra sig ens en millimeter i folkhavet. Dock var det alldeles lagom med folk på ”V”.

Beijing Noodle No. 9 på Caesar’s Palace

Den 11:e börjar ett $1000 event på Caesar’s och vi försöker sikta in oss på det. Det är en hel del shopping som ska klaras av också.
Annars är det vanligt VIP-göra. Springa med allsköns adaptrar, pengar och bokningar åt ungdomarna samtidigt som man försöker se till att det inte bara blir poker för gossarna som ju ofta hellre sitter vid cashgamebordet än upplever staden.

Nu efter 4:e juli är poolerna öppna igen så det kanske blir ytterligare en Cabana Day som ju var helt otroligt lyckat sist. Så ni som är i Vegas och läser detta, hör av er om ni är sugna på en dag i solen!

Ska verkligen försöka blogga mer men nätet är periodvis väldigt segt så det vanliga jobbet måste få prio. Nu ska det jobbas vidare, det är ju trots allt måndag morgon här.

Eller de tre haven. I förrgår var det NordicBets Cabana Day på Caesar’s Palace och en hel del folk dök upp, bland andra Martin ”Franke” von Zweigbergk från Pokerlistings. Hans numera världsberömda tatuering blev det stående skämtet.

Egentligen var det en klassisk fyllegrej. I unga år fick Franke för sig att skaffa en tatuering medan han var bra på kanelen, och det trots att han tidigare lovat sig själv att aldrig gadda sig.
Han vinglar således in hos en tatuerare med en stark vilja att sätta sig under nålen. Han väljer efter kort betänketid ett sjömansmotiv – ett ankare. I detta ankare vill han pränta en text som får honom att verka sjömannamässig.
”De sju haven” har ju alla hört talas om, även Franke. Han kunde dock inte komma ihåg hur många hav det var eller ens vad hav heter på engelska.

Så hur många hav finns det? ”Three” tyckte tydligen Franke i sitt berusade tillstånd. Vad heter hav på engelska då? ”Have” [hejv] kom han fram till. Resultatet ser ni nedan, ett ankare med texten ”The Three Haves”.

Pool Players

Som den goda människa Franke är bjöd han in oss till en grillkväll på Pokerlistings ranch strax utanför staden. På ranchen fanns ett Black Jack bord som jag genast bemannade som bank. Dessvärre var jag iskall med bankmått mätt och gick bara break even.

Det grillades entrecote och sällskapet får tio av tio stjärnor. Efter partajet bar det av till nattklubben på Encore men pga av en olycka på strippen fick vi vänta bra länge på resten av sällskapet. Vi valde istället att gå hem och sova i syfte att ladda för 4th of July som är imorgon.
Vad som händer då är ännu ej bestämt men Mackan har bestämt sig för att köpa en alligator. Vi får se hur det går med det men alla förutsättningar för en riktigt grym Vegashelg finns!

Vi får be om ursäkt för den sena uppdateringen. Jag kom på att Ola är på väg hem, Erik är på väg hit och Dybban just har kommit hem och säkert sussar gott. Därför får jag axla ansvaret.

Vi har kört på ett varannandagsschema när det gäller förmiddagarna. Antingen shopping eller poolhäng. I förrgår blev det shopping och Ola körde oss till den södra Outleten. Väl där skuttade flickorna Lisa och John iväg till butikerna medan jag och Ola höll oss runt food courten.
Allting är så otroligt billigt på dessa Outlets. Vad sägs om ett par Converse för $29, eller ett par Levi’s jeans för $20? Vi höll oss dock i skinnet, det är ju långt kvar på resan och dessutom ska det shoppas hejvilt i New York på hemvägen. Några par skor och tröjor blev det till slut.

Efter shoppingen blev det en snabb dusch på hotellet då John hade bokat in oss för middag på L’Atelier de Joël Robuchon, en fransk restaurang som belönats med en stjärna i Guide de Michelin.
Ola och jag körde en sjurätters medan de andra provade på en trerätters. Bästa. Maten. Ever. Förväntningarna var högt ställda men både mat och vin var himmelskt! Restaurangen finns på MGM och rekommenderas starkt!

Efter käket gick vi på CSI: The Experience, en rolig liten upplevelse där man fick leka Grissom och lösa ett fall. Man kom först till en brottsplats där det gällde att samla in så mycket bevis och ledtrådar man kunde. I vårt fall var det en bil som hade kraschat in i ett hus, men det fanns totalt tre olika fall man kunde välja att lösa.
Efter ett besök på brottsplatsen åkte man iväg till labbet för att processa bevismaterialet. Slutligen fick man vara med vid en ”obduktion” för de sista ledtrådarna och sedan gällde det att lösa fallet.

Lite väl enkelt för en pokerspelare kanske men en kul grej att göra med kompisarna. CSI: The Experience ligger även det på MGM Grand.

Därefter bar det av till New York, New York där vi åkte bergochdalbana och lekte i arkadhallen. Med oss under kvällen hade vi en lokal Las Vegasbo, ingen mindre än Olas kompis Erin. Värdefulla tips delades ut och nu vet vi ännu mer om do’s and don’ts i Las Vegas!

Efter att Erin och Lisa dansat loss avslutades kvällen på Shadow Bar på Caesar’s Palace och vi kunde äntligen konstatera att vi nog var i rätt rytm och det gav utdelning redan nästkommande dag.

Fortsättning följer…

Alltså, slowrollar folk fortfarande? Tydligen?

Är lite drygt 30 spelare kvar i $235 turren på Caesar’s Palace och jag har ca 14bb. Det går dock snabbt eftersom antarna är med i leken och jag har väl något fåtal varv på mig. Hittar 2-2 i big blind när en kille som leker Allan Ballan vid bordet höjer upp för 6776:e gången i rad. Jag degar in. Då börjar stekandet. Han vill att dealern räknar mina marker och när det är gjort ska de räknas om fast utan den del som motsvarar hans raise osv.

Efter lite ”hm” och ”eh” så synar han. Med KK! Jag säger bara ”nice slowroll” och går därifrån då ingen hjälp kom på bordet.

Man får utvisning alternativt varning på studs om man inte betar med nöten på rivern (för att motverka collusion) men slowrolla gör man tydligen ostraffat. Tråkigt.

Men det är bara att ta nya tag. Man får väl ta en turnering på Venitian också men där är det över 700 spelare med. tar ju en evighet. Då känns 150-200 spelare på Caesar’s mer lagom.
Vi får se helt enkelt. Idag blir det pool- och restaurangdag! Vi har fått tips om en bra restaurang som är med i Michelinguiden, den ska testas i eftermiddag. Utförlig rapport kommer givetvis.

Så var en 21 timmar lång resa över. Vi har nu sovit ut men dessvärre är klockan bara lite efter fem på morgonen. Bara att vänja sig.
Vi har dock haft ett otroligt flyt på resan. Vår samlade erfarenhet har betalat sig och även om en resa runt halva jorden alltid är jobbig så har vi lyckats göra det bästa av den.

Här kommer en lista på hur välsignad jag, även känd som WonderBoy (eller nej, men jag borde vara det eftersom jag alltid har en sådan övemänsklig tur), har varit under resan.

1. Ghettouppgraderingen
Min f.d bloggkollega Göran, som även han reser mycket i jobbet, myntade uttrycket ”ghettouppgradering” vilket innebär att man får sitta vid en nödutgång på planet. Detta ger bra benutrymme vilket så klart välkomnas vid atlantflygningar.
Killen som checkade in oss på Arlanda suckade djupt och meddelade att de hade ”för många” barnfamiljer på planet och satte oss alltså vid en nödutgång. Jag jublade högt!

2. Immigration
Köerna vid den amerikanska passkontrollen är som bekant väldigt långa. Det är inte ovanligt att man får köa uppemot två timmar för att komma in. Inte vi inte! Helt tomt i ankomsthallen på Newark International!
Vi hade dock ett annat problem. Våra gröna slips från förra resan satt kvar i våra pass. I amerikanska myndigheters ögon var vi alltså fortfarande i USA och hade varit det de senaste tre-fyra månaderna.

Vi hade förberett oss med lönespecifikationer, gamla boarding cards och kontoutdrag för att kunna bevisa att vi faktiskt lämnat landet. Killen som kontrollerade våra pass bara höjde på ögonbrynen, drog ut lapparna ur passen och sa ”glöm inte de här nästa gång”. Nemas problemas!

3. Spa på flygplatsen
När vi var in transit på väg till Costa Rica på Newark hade Lisa hittat ett spa. Dock fanns det inte tid den gången men igår dök vi in på ”Departure Spa” likt pilgrimsfalkar!
Lisa körde en ansiktbehandling medan jag fick en halvtimmes grym fot- och vadmassage. Det var himmelriket! Har märkt att mina anklar svullnar upp allt oftare vid långflygningar. Är väl normalt nu när man är gubbe antar jag…

4. ”The $20 trick”
Tjugodollarstricket är en gammal skröna som går. Det går till enligt följande; när man checkar in på hotellet och lämnar fram kreditkortet håller man en ihopvikt tjugodollarssedel under kortet och på så sätt får man då en uppgradering av rummet.
Amerikanarna skäms verkligen inte för att ta emot dricks men jag har alltid haft svårt att tro på att det här tricket ska funka. Dock har det intygats av flera pokerspelare så den här gången provade jag. Jag körde på med en femtiodollarssedel för att försäkra ett gott utfall och minsann, det lyckades!

Nu sitter vi i en svit på 21:a våningen i Palace Tower på Caesar’s Palace. 50+ kvm, jacuzzi, dubbla handfat inbäddade i marmor osv. Nu ska vi bara döda jetlaggen, sen börjar resan på allvar!

Då var det snart dags att bege sig mot Arlanda och vidare till staterna. Nästan helt klar med packningen och bankrullen kan nog inte boostas mer nu.

Hittills i år har spelet gått riktigt bra för oss båda. Förutom att jag vann ett Vegaspaket när jag redan hade bokat resan har även det övriga spelet flutit på fint. Lisa har med sig sin fina vinst från Poker Hispano Tour i Costa Rica och vi är redo att möta fisken i Las Vegas.
Lite typiskt att den svenska sommaren verkar komma precis nu när vi åker bort nästan en hel månad… Men man ska inte klaga, vi har fått fruktansvärt mycket sol i år. Har redan blivit ett antal solresor på grund av den grymma vargavintern som rådde här hemma.

Det är miljoner småsaker att tänka på så jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva. Planerna för resten av sommaren är redan lagda, det blir klubbturné, Gotlandsvisit med mera. Kul att alltid ha något att se fram emot, men samtidigt stressande.

Nu får ni ha en riktigt trevlig midsommar så rapporterar vi vidare från Sin City i veckan.