Jag erkänner.

Jag har underskattat David Ferrer. Som man så lätt och ofta alltför lättvindigt gör. Jag trodde inte ens att han skulle ta sig till kvartsfinal – än mindre att han skulle kunna rå på Novak Djokovic.

Nu är jag plötsligt riktigt osäker.

Med Australiska öppna-kvarten färskt i minnet (”Djoko” utklassade en hårt kämpande Ferrer i tre raka set) är det i ärlighetens namn svårt att tippa Ferrer som vinnare i den här matchen.

Men det var Grand Slam – det här är en av många 1000-turneringar på touren. För en gigant som Djoko nästan en vanlig dag på jobbet. Inte samma stjärnglans, inte samma sprakande festlighet, inte samma press på att leverera.

Djokovic har så här långt inte tappat ett enda set på tre matcher. Det har inte Ferrer heller. Det är alltså två toppspelare som under bästa möjliga förutsättningar kliver ut på banan i Miami i natt. Det kommer tveklöst att bli en riktigt riktigt bra match – som känns helt öppen. Kan bli storseger för endera spelare, om den ene tidigt lyckas få den andre ur balans. Eller så blir det ett gastkramande drama där varenda boll och varenda millimeter gör skillnad.

Det är nästan så nackhåren reser sig.

Jag har ändå trott på Djokovic under hela den här säsongen och finner egentligen ingen anledning att ändra mig nu. Det kan lika gärna bli seger för Ferrer – men jag satsar mina slantar på världsettan.

* * *

Den andra kvartsfinalen, mellan Juan Monaco och Mardy Fish, känns inte på långa vägar lika het.

Mardy Fish har imponerat i det tysta – han har en säregen och nästan kuslig förmåga att vinna utan att glänsa det allra minsta. Ja, det ser ofta till och med ut som att han går mot tvärsäkert magplask, men står ändå där till slut med knuten näve mot skyn i en segergest. Han förbluffar mig, den gode Fish.

Hans motståndare Juan Monaco har milt uttryckt blandat och gett under året: 27-åringen vann i februari sin första titel (i chilenska Viña del Mar) sedan 2008 – och bröt därmed en svit på sju raka finalförluster. Han chockbesegrade både David Ferrer och hans landsman Nicolas Almagro i 500-turneringen Valencia Open förra året, men föll mot Marcel Granollers i finalen.

I år har han varvat förluster mot betydligt sämre spelare med rena skrällsegrar (Gaël Monfils och Andy Roddick här i Miami, till exempel).

Om Juan Monaco lyckas ta sig hela vägen till semifinal kan det inte ses som någonting annat än en sensation av rang – och jag har svårt att se Mardy Fish vika ner sig på samma sätt som landsmannen Roddick i kväll.

* * *

Hann dessvärre inte få ut det här inlägget innan semifinalen mellan Caroline Wozniacki och Maria Sharapova drog i gång. Måste motvilligt erkänna att jag på förhand höll Sharapova som favorit, trots återuppståndna Wozniackis grymma form. I skrivande stund pågår andra set. Wozniacki tog hem första – efter att ha legat under med 1-4. Kom igen nu, Sharapova!