Vänner.

Innan vi börjar diskutera den hett efterlängtade finalen mellan Maria Sjarapova och Sara Errani måste jag få dryfta ytterligare några ord om Roger Federer.

Denne mästarnas mästare. Rekordhållarnas rekordhållare. Konstnärernas konstnär.

Jag har en teori, förstår ni. Som ni kanske minns slog jag för några månader sedan fast att 2012 blir året då Federer återtar tronen som världsetta. En förlorad semifinal mot Novak Djokovic i Franska öppna förändrar nödvändigtvis inte den förutsägelsen (att Rafael Nadal ser omänskligt bra ut just nu är en annan historia).

Däremot sätter hans märkligt oengagerade inställning, både i Rome Masters och Franska öppna, de konspiratoriska kugghjulen i rörelse.

Det är ingen hemlighet att Federer siktar på att bli världsetta igen i år – det gick han själv ut och bekräftade tidigare under säsongen.

Vilket är en smula märkligt. Varför säger han det just nu? Svaret ter sig lika självklart som logiskt: Han vill sluta på topp. Han vill som herre på täppan kunna blicka ner på sina rivaler och avsluta en lång och framgångsrik karriär med kungakronan på huvudet och spiran i knät.

Federer krattar helt enkelt manegen för sitt avsked från ATP-touren. Vilket inte känns det minsta sensationellt, egentligen. Varför vänta tills stjärnstatusen bleknat och minnet svärtats ner av halvdassiga insatser mot diverse dussinspelare?

Federers avskedsansökan lär komma i år, oavsett ranking. Om Federer kommit till insikten att han inte har en rimlig chans att bryta Nadals och Djokovics dominans så tror jag att han pensionerar sig som världstrea – innan även Andy Murray går om meste mästaren (hur snöpligt skulle inte det vara, liksom?).

Semifinalen mot Djokovic i går gör bara de gnagande tankarna mer ihärdiga: Federer såg inte alls ut att trivas. Faktum är att han sett obekväm ut genom hela turneringen. Som att han lite motvilligt gått ut och bara gjort sitt jobb. Den där ohämmade glädjen i att spela tennis tycks inte längre lika intensiv. Vilket så klart inte är det minsta konstigt – det är en bedrift i sig att kunna leverera så bländande tennis som Federer, om än stundtals, gör vid sin ålder. Att som (snart) 31-åring fortfarande slåss om Grand Slam-titlar – och dessutom som världstrea! – är så klart makalöst.

Att Federer fortfarande har en rimlig chans att faktiskt avsluta säsongen som världsetta beror framför allt på att Wimbledon och US Open, hans två favoritturneringar, ännu inte avverkats. Likaså OS. På gräs.

Alldeles oavsett så tror jag att vi redan nu gör bäst i att förbereda oss på ett tennisliv utan Roger Federer. Vilket så klart känns en smula konstigt och vemodigt.

För vem ska ta hans plats i stjärntrion? Andy Murray…?