”En av de sorgligaste dagarna i min karriär.”

Så beskriver världstrean Rafael Nadal känslorna inför det bottenlöst sorgliga faktum att han på grund av knäskadan tvingas stå över OS i London – och således inte får chansen att försvara sitt guld från Peking-OS 2008.

Även för oss tittare är spanjorens frånvaro ett ordentligt avbräck i den olympiska tennisfesten. Det som de senaste åren varit en Big Four reduceras nu följaktligen till en Big Three – och plötsligt har de olympiska spelen i London förlorat en stor del av sin stjärnglans för oss tennisälskare.

Än mer olyckligt är det att det sker i ett OS som, delvis tack vare att det spelas i Wimbledon, känns hetare än på många många år. Ja, även Peking 2008 var en stor tennishappening, men i år har det på förhand verkligen känts som en femte Grand Slam-turnering – särskilt i och med rådande maktbalans mellan Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal och till viss del Andy Murray.

Och vem hade inte velat se den ettrige spanjoren stånga sig blodig i jakten på revansch efter den där sensationella förlusten mot Lukas Rosol i Wimbledon för knappt en månad sedan? Gräs är långt ifrån Nadals starkaste underlag, särskilt när matcherna som i OS spelas i bäst av tre set, men ingen vid sina sinnens fulla bruk hade med gott samvete kunnat räkna bort en Nadal i form som finalkandidat och kanske till och med guldmedaljör.

Lottningen, som offentliggörs torsdagen den 26 juli, blev plötsligt än mer intressant än tidigare. Det står redan klart att Federer och Djokovic inte kan mötas förrän i en eventuell final eftersom de är världsetta respektive -tvåa. Men vem får möta en efter finalförlusten i Wimbledon revanschsugen, formtoppad Andy Murray i en eventuell semi? Och vem får den ”enklare” lottningen?

En sak är säker: ett gigantiskt hinder på resan mot guld röjdes precis ur vägen för en av de två jättarna.