Det blev så dramatiskt som vi väntat oss.

David Ferrer gick ut precis så hårt och offensivt som förutspått, och vid ställning 5-2 kändes första set avgjort till spanjorens fördel.

Men Andy Murray höll sin serve, bröt sedan världsfemman när denne servade för setet och svarade därefter för ytterligare ett starkt servegame. 5-5 och vinden hade vänt.

5-5 blev dock 6-6, och när hemmafavoriten tog ledningen omgående med 2-0 efter ett minibreak kändes i stället det avgjort – men den här gången till brittens fördel.

Då kämpade sig Ferrer tillbaka och vann fyra raka poäng. Spanjoren vinner slutligen tiebreak med 7-5 och plockar det viktiga första setet.

I det läget hade ingen blivit förvånad om Murray vikt ner sig och tappat all fokus totalt – men i årets Wimbledon är det nya Murray som bjudit upp till dans. Så även mot den outtröttlige krigaren Ferrer.

Efter ännu ett tiebreak där Murray var den kyligare av de två kunde britten kvittera (8-6) och grejade sedan tredje set övertygande med 6-4.

Imponerande nog blev Murrays serve faktiskt bättre och bättre under matchens gång. Världsfyran pangade in inte mindre än 18 servess(!) under matchen, mot Ferrers lite mer blygsamma 6.

I första och andra set var det framför allt fotarbetet som var Murrays stora brist då han ofta hamnade i onaturliga positioner inför slag trots gott om tid att förbereda sig, liksom oförmågan att välja rätt lägen att kliva fram i banan. Sin killer instinct är onekligen en del av spelet som Murray fortfarande behöver jobba på. Han har stundtals svårt för omställningarna mellan försvar och offensiv, och är oftast den som pressas till oprovocerade misstag i långa bolldueller.

Dock riktigt kul att se Murray hålla huvudet så kallt mot en så tuff motståndare. David Ferrer i den form han under turneringen visat upp är en otroligt jobbig spelare att möta. Intressant också att Murray aldrig behövde ändra strategi – hans tålamod medförde att momentum skiftade när marginalerna slutligen var på hans sida, och i takt med att duracell-kaninen Ferrer faktiskt visade tecken på trötthet kom utdelningen och de viktiga poängen.

Förutom de stunder då världsfyran visade att han faktiskt besitter riktigt vassa offensiva vapen tycker jag att just tålamodet och det eftertänksamma defensiva arbetet var det som imponerade allra mest i dag.

Ferrer gjorde verkligen alla rätt i den här matchen: han satte hög press på Murray (precis som mot Juan Martín del Potro i går), tog risker när situationen så krävde, spelade smart och utnyttjade de lägen då Murray darrade på manschetterna.

Att Murray med en hel islåda i magen stängde matchen med ett av totalt sex servess i fjärde set är också ett tecken på att han äntligen börjar få bukt med det där bräckliga psyket som stått i vägen för honom så många gånger förr.

Setsiffrorna 6-7(5), 7-6(6), 6-4, 7-6(4) ger en helt rättvis bild av matchen – vilket, tillsammans med det faktum att David Ferrer bjöd på en av sina bästa insatser i turneringen, gör Murrays seger än mer imponerande.

Vägen till final ligger nu öppen för skotten. Men först måste han ta sig förbi ytterligare ett tungt hinder: världssexan Jo-Wilfried Tsonga, som besegrade Philipp Kohlschreiber 7-6(5), 4-6, 7-6(3), 6-2.

Mer om det mötet senare.

* * *

Skönt förresten att jag följde upp fiaskotipset i går (del Potro-Ferrer) med ett clean sheet i dag. Förvisso inga högoddsare, men ändå. En seger är en seger. Fyra tips rätt är fyra tips rätt. Vamos!