Sjufaldige Grand Slam-vinnaren och Sveriges före detta Davis Cup-kapten Mats Wilander sågar den svenska talangåterväxten jäms med fotknölarna.

Dagens ungdomar är för lata, menar Wilander – och kallar Sverige för ett ”land med socialistisk prägel där allt tas om hand av staten”.

– Varför skulle ungdomar slita ont i en sport som tennisen som kräver uppoffringar och en personlig satsning varje stund, rasar han.

Jag har stor respekt för Mats Wilander och det råder ingen som helst tvekan om att hans ord väger blytungt i dessa sammanhang. Men nog tycker jag att det är aningen magstarkt att totalsåga alla landets talanger och avfärda dem som lata slöfockar.

Det finns nämligen en hel mängd parametrar som man måste ta hänsyn till i den här ekvationen:

• Tennishaussen under Björn Borgs, Wilanders och Stefan Edbergs glansdagar har för länge sedan lagt sig. Intresset för sporten är mer måttligt nu i jämförelse med då och många väljer andra, populärare sporter i unga år. Effekten av Robin Söderlings framgångar från 2009 och framåt har klingat av – mycket på grund av att Söderling, Sveriges enda toppspelare, inte spelat en match på över ett år.

• Tennis är en enmanssport, krävande inte bara fysiskt utan även psykiskt. Är det verkligen så konstigt att man visar prov på bristande disciplin i unga år? Att spellusten åker bergochdalbana (och framför allt dippar när formsvackor infinner sig) är inte särskilt uppseendeväckande. Då krävs ordentligt med stöd och motivation från personerna runt spelarna – att lägga hela ansvaret på den enskilda, dessutom unga och oerfarna, individen känns billigt.

• Dagens unga tennisförmågor måste tveklöst träna mer och hårdare – men framför allt måste de träna rätt. För kan verkligen en avstannad utveckling enbart skyllas på den enskilda spelaren? Nej, givetvis inte. Problemet går mycket djupare än så. Tennisklubbarna måste rannsaka sig själva, det allmänna kunskapsgodset inventeras och tränarna utbildas. Är träningen i grunden modern eller daterad? Är det möjligtvis så att den rent tekniska delen av träningen är undermålig?

• Att satsa helhjärtat på tennis är i de flesta fall en dyr historia. Vill man få fart på verksamheten måste man satsa – och dessutom satsa rätt. Låt scouter söka upp de förmågor som anses ha störst potential att lyckas i världstennisen och investera i dem. Att satsa rätt är helt fundamentalt. Det räcker liksom inte med att man gör bra ifrån sig som junior – det har 2009 års vinnare av Franska öppna för juniorer, Daniel Berta, med all önskvärd tydlighet bevisat.

… och det här är alltså bara några av parametrarna. Det finns säkerligen en mängd andra faktorer att grotta ner sig i, om man känner för det.

Men nog räcker dessa punkter för att slå fast att Wilander går väl långt i sin sågning, tycker jag.