Juan Mónacos fjärde titel i år – lika många som Rafael Nadal. Totalt sjunde i karriären. Och första på hardcourt.

För Julien Benneteau: sjunde raka finalförlusten.

Ja, utgången av den här Malaysian Open-finalen i Kuala Lumpur var som ni ser speciell på många sätt. Men vägen dit var krokig och frustrerande, men överlag riktigt underhållande.

Det hela fick en darrig start då sjundeseedade Benneteau fick behandling för en skada i högerarmen redan innan matchen börjat. Trots det var det den 34-rankade fransmannen som inledde bäst. Han bröt Mónacos serve omgående och höll sedan sin egen för en övertygande 2-0-ledning. Mónaco studsade dock tillbaka direkt, vände till 3-2 och servade för setet vid ställning 5-3.

Då kollapsade världselvan totalt, brände tre setbollar och tappade fem raka poäng vid ställning 40-0.

Nästkommande game blev ett maratongame som varade i 20 minuter och tolv deuce (40-40). Mónaco brände ett gäng setbollar till – enligt argentinaren typ 15, själv tappade jag räkningen helt någonstans runt sju.

Riktigt dåligt av andraseedade Mónaco, så klart. Särskilt med tanke på att Benneteau inte kunde serva för fullt på grund av skadan och dessutom hade vissa problem med grundslagen, särskilt på forehandsidan. Han anpassade sig dock efter sitt handikapp perfekt med snabba tempoväxlingar och behärskat försvarsspel.

Så fort argentinaren fick hålla i taktpinnen tappade han tålamodet och drämde bollar i nät eller flera meter utanför linjerna. Det märktes tydligt att Mónaco inte trivdes med att vara den som satte fart på bollen, för hans klart bästa returer kom i Benneteaus tyngre förstaservar och när fransmannen satte press med hårda grundslag.

Benneteau kunde dock inte hålla sig kvar i setet utan blev bruten vid ställning 6-5 till Mónaco.

Det momentum argentinaren tack vare det servegenombrottet byggt upp var dock som bortblåst i andra set. Benneteau bröt återigen direkt, bara för att sedan tappa sin egen serve. Efter hattigt spel från båda, där fransmannen var den som spelade smartast och med störst tålamod, kunde Benneteau till slut bärga andra set med 6-4 efter stabilt servande.

I tredje set var Benneteaus energitank i princip helt tömd, medan Mónaco sprudlade av självförtroende efter varje vunnen poäng. Mónaco visade prov på större tålamod och tröttade ut Benneteau genom att jaga honom fram och tillbaka i sidled och valde tillfällena för sina offensiva ruscher väl.

Efter två missade matchbollar kunde världselvan till slut slå in segerbollen som gav honom årets fjärde titel och karriärens totalt sjunde: 7-5, 4-6, 6-3.

Kul för argentinaren, naturligtvis, som jagar en plats i World Tour Finals i november – men desto mer bittert för 30-årige Julien Benneteau, som nu har sju raka finalförluster och noll singeltitlar i skåpet.

Men all heder åt honom. Han kämpade väl och vägrade vika ner sig, trots att han under långa stunder hade det mesta emot sig. Man kan inte låta bli att undra hur det här hade slutat om han varit i bättre fysisk form, särskilt med tanke på att Mónaco inte hade en av sina bättre dagar på jobbet.

Nåväl. Bättre lycka nästa gång, Julien.

BENNETEAUS SJU FINALFÖRLUSTER:

Gilles Simon, Casablanca 2008: 5–7, 2–6
Robin Söderling, Lyon 2008: 3–6, 7–6(7–5), 1–6
Guillermo García-López, Kitzbühel 2009: 6–3, 6–7(1–7), 3–6
Michaël Llodra, Marseille 2010: 3–6, 4–6
John Isner, Winston-Salem 2011: 6–4, 3–6, 4–6
Jarkko Nieminen, Sydney 2012: 2–6, 5–7
Juan Mónaco, Kuala Lumpur 2012: 5–7, 6–4, 3–6

* * *

I finalen i Thailand Open körde Richard Gasquet fullkomligt över landsmannen Gilles Simon: 6-2, 6-1.

14-rankade Gasquets sjunde titel i karriären – och första på över två år (senast han vann var i Nice 2010).

Gasquet leder nu med 6-0 över Simon i inbördes möten.