Det här att Caroline Wozniacki ”sparkar” Thomas Johansson… ja, jag finner det en smula märkligt.

Jag skriver ”sparkar” inom citationstecken eftersom pappa Piotr menar att överenskommelsen endast gällde fram till US Open och att beslutet att gå tillbaka till den gamla ordningen (där Piotr är huvudcoach) inte är att betrakta som att man sparkar Johansson, enligt danska Ekstrabladet.

Hur det än ligger till med den saken har jag svårt att förstå hur familjen Wozniacki resonerar. Ja, hon avslutade 2011 som världsetta, anlitade Ricardo Sanchez i december och inledde sitt ras på rankningen i början av 2012. Men att gå tillbaka till ett system som uppenbarligen inte funkade, i alla fall inte vad gäller Carolines stora mål, är knappast rätt väg att gå.

Sanches fick kicken redan i februari (trots att Caroline trots allt tog sig till kvartsfinal i Australiska öppna) och när Johansson tillträdde som ny coach i maj var Wozniacki världsnia.

Samarbetet kan knappast beskrivas som en succé – Wozniacki åkte ut i tredje omgången av Franska öppna och fick respass direkt i både Wimbledon och US Open.

Men nya sätt att tänka och arbeta tar tid. Se bara på Andy Murray – hans samarbete med Ivan Lendl, som inleddes i början av året, bar frukt först i US Open nio månader senare, efter en Wimbledon-final (och ett OS-guld, men en Grand Slam-titel var ju det stora målet även för Murray).

Om Wozniacki någon gång vill stå därute på banan på Melbourne, Roland Garros, Wimbledon eller Flushing Meadows och med glädjetårar i ögongen lyfta en Grand Slam mot skyn så måste hon hitta sätt att utveckla sitt spel. Det gamla systemet räckte till att bli världsetta, men närmare en GS än en final (i US Open 2009, förlust mot Kim Clijsters) har hon ju faktiskt inte kommit. Det året var hon dessutom världsnia, så det är knappast placeringen på rankningen som är avgörande i Wozniackis fall.

Jag är övertygad om att Johansson på sikt hade kunnat hjälpa henne en bit på vägen. Om deras samarbete slutligen nått ända fram lär vi aldrig få veta.

– Vi vet båda vad som måste göras. Vi sparkade inte Thomas. Vi hade bara en överenskommelse till US Open. Han är fortfarande vår vän och granne [i Monaco] och vi hoppas att vi ska kunna träna med honom i Monaco och dra nytta av hans taktiska input, säger Piotr Wozniacki.

Jo, tjena. Vill både äta kakan och ha den kvar – och sedan ta åt sig hela äran om hon någon gång i framtiden röner framgångar i GS-sammanhang.

– Nu går vi tillbaka till det gamla systemet, som tog Caroline till toppen. Jag bryr mig inte om vad experterna säger. Att hon inte kan slå vinnare och bara kan springa. Vi kommer att spela som vi spelar och sedan långsamt förbättra det som vi gjort bra.

Med Victoria Azarenka, Maria Sjarapova, Serena Williams och Agnieszka Radwanska – för att nämna några – som alla hittat (i vissa fall tillbaka till) både jämnhet och motivation är det lättare sagt än gjort.

Så lycka till med det, hörrni.