Får väl börja med att ursäkta min frånvaro här i Tennisbloggen, som helt och hållet berott på magsjuka. Hann tyvärr inte ens skriva något om den rafflande Davis Cup-finalen, som avgjordes av veteranen Radek Stepanek.

Så passande då att få göra ”comeback” med en annan och dessutom riktigt trevlig Davis Cup-nyhet:

Fredrik ”Fidde” Rosengren tar över rollen som Sveriges DC-kapten.

Ett alldeles lysande val. ”Fidde” har mångårig erfarenhet av topptennisen och har bland annat tränat forne världssjuan Mario Ancic (2005-2008) och svenske stjärnan Robin Söderling (2011).

I Svenska Tennismagasinet uttrycker han i en stående krönika sina tankar kring tennis i allmänhet och svensk tennis i synnerhet.

Läsning som bringar hopp – minst sagt.

Fredrik Rosengren har nämligen en väldigt nykter syn på den svenska tennisens situation, och han nöjer sig inte med att bara identifiera problemen utan presenterar också egna idéer på hur de ska lösas. ”Fidde” framstår i mångt och mycket som en doer – en person som omsätter sin filosofi i praktiken och kräver hårt arbete och disciplin från sina adepter.

Han verkar också vara en person med stor nyfikenhet som gärna hämtar inspiration utifrån och anammar en modern tennis i stället för att klamra sig fast vid gamla sätt att tänka.

Givet allt detta kan ”Fidde” tveklöst vara den injektion som svensk tennis och Sveriges Davis Cup-lag så desperat behöver. Fredrik Rosengren är nämligen helt rätt person att utbilda och ingjuta mod i framtidens svenska tennisspelare, att klämma ut det allra bästa ur det material han har.

Och det materialet, mina vänner, ja det är som ni förstår inte särskilt starkt. Inte på papperet, inte i verkligheten. Än så länge, i alla fall. Tyvärr.

Det är således verkligen ett krav att vår DC-kapten ska kunna klämma ur det allra bästa ur detta allmänt svaga material, eftersom han inte kommer att ha lyxen av att kunna kalla in en världsfemma som räddar dagen när uppförsbacken är för brant.

Ingen skugga ska falla över den före detta DC-kaptenen Thomas Enqvist, trots att jag personligen inte alltid tyckt att han handlat rätt (exempelvis att han tog ut en matchotränad Andreas Vinciguerra i stället för att ge någon av ynglingarna chansen i den på förhand redan dödsdömda DC-fajten mot Belgien).

Men Fredrik Rosengren – ja, honom välkomnar jag med vidöppna armar.

Att hans engagemang i Davis Cup-laget vittnar om ännu ett bakslag i Robin Söderlings försök att göra comeback, det är en helt annan historia som vi kan prata om någon annan dag.

För i dag vill jag bara glädjas åt tanken på allt det som ”Fidde” kan åstadkomma med Sveriges Davis Cup-lag i framtiden. Om inte mirakel och underverk så åtminstone en stabil grund att stå på i väntan på nya svenska tennisstjärnor.