Roger Federer förlorade vad som kan ha varit årets match i säsongens sista turnering, World Tour Finals, mot Novak Djokovic i går.

Nu efterlyser 17-faldige Grand Slam-vinnaren snabbare banor till nästa säsong.

– Gör snabbare banor, så är det svårare att försvara sig. Då blir offensiven viktigare, säger 31-åringen.

Federer menar att de långsammare underlagen och bollarna, kombinerat med spelarnas förbättrade fysik, kan ha medfört att balansen tippat över och gett de defensiva specialisterna (som Djokovic, Rafael Nadal och Andy Murray) ett för stort övertag.

– Det är bara på de här långsammare banorna som man kan försvara sig på det sätt vi alla gör just nu. Jag tycker att det är spännande, men det är onekligen tufft. Vad man inte vill ska hända är att man slår 15 fantastiska slag och att det sedan avgörs med en miss. Jag tror att snabbare banor ibland skulle göra nytta. Jag tror att det skulle vara bra om det då och då gick snabbare. Det skulle hjälpa spelarna att lära sig olika spelstilar, att inse att jobba sig fram mot nätet är bra, inte dåligt, hävdar världstvåan.

När Australiska öppna, US Open och många av Masters-turneringarna nu spelas på medelsnabb hardcourt är risken att spelstilarna homogeniseras, särskilt i och med att Wimbledons gräs anpassats efter baslinjespelarna, menar Federer.

– Jag har spelat alla hastigheter. Jag tror att lite variation vore bra, vissa riktigt långsamma banor och sedan riktigt snabba, i stället för att försöka stöpa allt i samma form. Man skyddar toppspelarna genom att göra det eftersom man då har den största chansen att ha dem i en semifinal. Men borde det vara målet? Jag är inte säker, säger han enligt nyhetsbyrån Reuters.

Och ja, det är ju inte så konstigt att Federer drömmer sig tillbaka till en tid då spelet gick mycket snabbare, eftersom det är då han får maximal utdelning på sitt allra mest naturliga spel. Att han kunnat hänga med så bra, bärga Grand Slam-titlar och bita sig fast i toppen på rankningen under denna långsammare era tycker jag är ett tydligt tecken på Federers storhet (om nu inte hans blotta uppenbarelse på banan räcker).

Personligen tycker jag också att det faktiskt ligger en del i det han säger. Visserligen ligger den riktigt långsamma grustennisen mig allra varmast om hjärtat eftersom jag gillar de strategiska element det långsammare spelet medför.

Men att, som Federer väljer att uttrycka det, homogenisera tennisen tycker jag är helt fel väg att gå. Wimbledon borde vara en riktigt snabb Grand Slam-tävling, likaså US Open eller Australiska öppna. En av dem kan spelas på medelsnabb hardcourt, som i dag, så blir det ”rättvist”. I Masters-serien borde både snabb och lite långsammare hardcourt förekomma.

Varför inte? Jag tycker förvisso att den defensiva tennisen är en fröjd att titta på, inte minst för att spelet blir så mycket mer varierat och ovisst när man inte kan bärga så många gratispoäng, men samtidigt känns det inte bra när en enda spelstil premieras så mycket genom att anpassa underlag och bollar.

Det var därför jag hade svårt att uppskatta tennisen under stora delar av 1990-talet och början av 2000-talet, för att serve & volley-taktiken var alldeles för effektiv och således helt dominant på hardcourt och gräs (som upptar en ganska stor del av säsongsschemat). Har verkligen aldrig gillat den förutsägbara s&v-tennisen.

Det känns således inte tråkigt i sig att det är den mer defensiva tennisen som dominerar i dag eftersom jag tycker att den är mer underhållande, men jag ser det som genomgående negativt att mångfalden inom sporten går förlorad.