Startsida / Inlägg

Han vinner finalen(?)

av Henrik Ståhl

Okej, ett gäng kvartsfinaler och semifinaler har alltså avverkats under helgen.

• Gilles Simon slog Tomás Berdych i sin kvartsfinal. En stor överraskning för mig, trots att Simon ledde med 4-2 i inbördes möten inför matchen (dock var det tre år sedan de sist möttes). Simon spelade smart, höll duellerna vid liv, tog udden av Berdychs power och skickade ner några riktigt snygga vinklade backhandslag i krysset. Fransmannen har ju inte verktygen för att besegra Berdych på tjeckens villkor, så han tog kommandot och försökte hela tiden, framgångsrikt, styra spelet. 6-4, 6-4.

• David Ferrer kämpade ner Jo-Wilfried Tsonga i raka set. Det är ju snudd på omöjligt att penetrera Ferrers försvarsmur hur snabbt eller långsamt underlaget än må vara, och mot Tsonga spelade han riktigt bra. Trodde faktiskt att världssjuan framburen av sin hemmapublik skulle fixa en semifinalplats, men Ferrer visade sig för svår. 6-2, 7-5.

• Jerzy Janowicz utklassade Janko Tipsarevic i andra och tredje set, efter att ha slarvat bort första. När skrällspelaren sedan gick för seger valde Tipsarevic att kasta in handduken vid ställning vid ställning 1-4 på grund av ”sjukdom”. Väldigt osportsligt av världsnian. Dock inte första gången det händer. 3-6, 6-1, 4-1r.

• Michael Llodra slog en märkligt oinspirerad Sam Querrey. Eller oinspirerad – amerikanen var inte särskilt bra, helt enkelt. Kanske hade han slut på soppa efter segrarna mot Novak Djokovic och Milos Raonic? Nåväl. Bör så klart nämnas att Llodra var grymt taggad. Helt otroligt hur denne veteran kan traggla igenom en hel säsong nästan helt i skymundan, med en hel drös risiga framträdanden, för att sedan lyfta sig så osannolikt mycket hemma i Paris. 7-6(4), 6-3.

Och så semifinalerna: Jerzy Janowicz hade inga större problem med Gilles Simon: 6-4, 7-5.

Skönt. Dels är jag som bekant inget stort fan av Simon, och dels är det ju riktigt roligt att en 69-rankad kvalspelare tar sig hela vägen till final i en Masters-turnering.

I finalen ställs han mot David Ferrer, som avfärdade Llodra i raka set: 7-5, 6-3. Ferrer har faktiskt bara tappat ett set så här långt, mot Stanislas Wawrinka i tredje omgången.

Vem som vinner finalen?

Well, med den omvända logik som råder i Paris Masters borde det rimligtvis bli Jerzy Janowicz, eftersom David Ferrer i mina ögon är den självklara favoriten.

Alldeles oavsett matchens utgång ska det bli riktigt intressant att se om Jerzy lyckas slå igenom Ferrer (inte särskilt troligt, eftersom det bevisligen är oerhört svårt) och hur han justerar sin taktik under matchens gång. Det ska också bli intressant hur Ferrer påverkas av Janowicz ryckiga spelstil, med många oförutsägbara stoppbollar – slagna med känsliga handleder – och allmän variation i slag och placering.

Eftersom det är snudd på omöjligt att trötta ut Ferrer eller tvinga fram enkla misstag gäller det att ta kommandot över duellerna och hitta vägar fram till vinnande slag. I och med att Ferrer är en rysligt bra returnerare är det också viktigt att variera sin serve och ha en hög procent förstaservar.

Man unnar ju verkligen Ferrer att äntligen bärga en Master, efter tre finalförluster (Rom 2010, förlust mot Rafael Nadal, Monte Carlo 2011, förlust mot Nadal, Shanghai 2011, förlust mot Andy Murray).

Samtidigt vore det som sagt kul om toppkvartettens dominans bryts av en doldis.

Hugget som stucket, alltså.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB