Förra året var han 19 år gammal och blev bortspolad som en mosad insekt på en fönsterruta.

I år är han 20 år gammal – och spelar plötsligt som en fullvuxen tennisstjärna.

Okej, han har fortfarande en bra bit kvar till den absoluta toppspelarnas nivå, vilket hans förlust i raka set vittnar om.

Men det var en på alla tänkbara sätt bra förlust, ett väl godkänt resultat mot en av världens bästa racketkonstnärer.

Där en valpigBernard Tomicförra året förlitade sig helt på oortodoxa spelstil, oväntade slag och stressande slice valde Australiens sista hopp att spela lite mer konventionellt, lite mer effektivt – och betydligt mer moget.

Det kunde ha gett honom ett set, när han var ett minibreak upp i första sets tiebreak. Om inte Federer varit på så osannolikt bra spelhumör, vill säga.

Om det här hade varit en sådan där dag då Federer pressats till tillräckligt många enkla misstag för att skapa osäkerhet hade den här matchen spelmässigt kunnat bli väldigt jämn och spännande.

Men Federer var oftast säkerheten själv (utom när han fick breakchanser…) och hade svar på nästan allt som Tomic hittade på.

Och det vill inte säga lite, för Tomic spelade både smart och stabilt. Bortsett från backhanden, som krånglade inledningsvis, lyckades 20-åringen sätta press från i stort sett alla positioner på banan. Själv gillade jag när han drog ner tempot och sög all fart ur bollen, vilket han gjorde ibland, eftersom det störde Federers matchrytm.

Men mest imponerande var ändå att Tomic hängde med så bra i Federers höga tempo. Det är inte många som klarar av det, ens i tre set – vilket forne världstrean Nikolaj Davydenko fick erfara i andra omgången.

Stundtals var det dessutom Tomic som drog upp tempot och sedan gick segrande ur pingpongduellerna. I egen serve tog han kommandot i bollduellerna och drev spelet framåt. Problemet var att han, trots aggressivt returnerande och hög press i offensiven, inte lyckades störa Federer tillräckligt i schweizarens serve.

Hade det inte varit för att Federer till råga på allt försvarade sig så sanslöst bra med snabba löpningar, eleganta chippar och snäva vinklar ur helt omöjliga lägen så hade han förmodligen lyckats stressa fram två eller kanske till och med tre tiebreak.

Nu blev det bara ett, i andra set. Ett tiebreak där Tomic gav sig själv chansen att kvittera matchen och på så vis kanske leta sig in under skinnet på världstvåan.

Men nej, Federer var helt enkelt på tok för bra i den här matchen. Så solid, så självsäker, så bländande när situationen så krävde.

6-4, 7-6(5), 6-1 är ändå ett resultat som Tomic ska vara mer än nöjd med. Ge honom några år till och han kommer blomma ut i sin fulla prakt.

Då har han alla möjligheter i världen att gneta sig upp mot världstoppen.

* * *

Det blir trots allt en drömåttondel mellan Federer och 22-årige framtidslöftet Milos Raonic.

Raonic spöade 19-rankade Philipp Kohlschreiber i raka set: 7-6(4), 6-3, 6-4. Mycket mycket trevliga nyheter.

Med tanke på Federers omänskliga form och Raonics under säsongsinledningen tveksamma dito tror jag att sannolikheten för en dunderskräll är ganska liten, men det här är ändå en match som passar Federer ganska dåligt.

Han trivs helt enkelt inte mot bjässiga mammutservare – vilket både Raonic (dessutom tre gånger om) och kollegan John Isner visade förra året – och eftersom det ofta blir fysiskt och psykiskt tärande matcher tror jag Federer är allt annat än glad över det här mötet.

Men som sagt. Med tanke på hur Federer sett ut så här långt ska det så otroligt mycket till för att han ska förlora mer än ett set (på sin höjd två) mot kanadensaren.