Åttondelsfinaler!

Det är nu turneringen kommer i gång på allvar. Agnarna har skiljts från vetet och snart är det bara de åtta klart bästa spelarna som kvarstår.

Så, låt oss ta en titt på vad söndagen har att erbjuda i matchväg:

√ David Ferrer (5) – Kei Nishikori (18)
Har potential att bli turneringens bästa match (och är på förhand den mest intressanta av söndagens åttondelar), men jag tror tyvärr inte att det blir så. Ferrer är helt enkelt för bra. Han avfärdade en vilt sluggande Marcos Baghdatis enkelt och har prickat in en rejäl formtopp i Melbourne.

Spanjorens och japanens tre tidigare möten har varit jämna historier, och jag tror kanske inte att Ferrer direkt krossar Nishikori. Jag kan bara inte riktigt se att Nishikori i nuvarande form rår på honom.

Hoppas hur som helst på en riktigt välspelad match. Jäkligt trist att den ska gå mitt i natten, bara…

√ Angelique Kerber (5) – Ekaterina Makarova (19)
Möttes tre gånger under 2012 (Eastbourne, Montréal, Wimbledon), Kerber vann samtliga i raka set. Mycket talar för en repris i Melbourne. Tycker Kerber sett precis så stabil ut som jag väntat mig.

Makarova har hittills haft en ganska behaglig resa och bara satts på prov av Marion Bartoli. Det klarade hon.

Kerber är dock en helt annan femma. Makarova trivs visserligen i Australiska öppna (chockbesegrade Serena Williams i raka set förra året), men hon måste spela oerhört aggressivt och med ytterst små marginaler för att inte låta Kerber förvandla matchen till en gnuggande baslinjestrid. En sådan vinner nämligen världsfemman alla dagar i veckan.

Om inte Makarova har en förträfflig dag på jobbet tror jag Kerber fixar det här i två hyfsat jämna set.

Nicolás Almagro (11) – √ Janko Tipsarevic (9)
Okej, man kan visserligen ha invändningar mot att en världsnia tappar 2-0-ledning i set mot en kvalspelare och sedan pressas till fem set igen i nästkommande match, men faktum är att Tipsarevic har imponerat i Melbourne så här långt.

Han klev in i turneringen med grym form och har vässat den ytterligare under resans gång. Den knepiga tredjeomgången mot Julien Benneteau var dessutom nyttig, eftersom fransmannen tvingade världsnian att testa fler delar av sitt register än exempelvis Ricardas Berankis.

Tipsy har bara mött Almagro en gång tidigare, och den gången blev det förlust i raka set. Det var dock på gruset i Franska öppna, spanjorens favoritunderlag, så det här kommer med andra ord att bli en helt annan match.

Serbens fördel ligger i serven. Inte för att den är bättre än spanjorens (världselvan har en av tourens mest underskattade), utan för att han är en mycket bättre returtagare. Hittar han bara stabiliteten i sin egen serve är därför sannolikheten för att han bryter Almagro större än att Almagro bryter honom. Enkel matematik.

Det som talar för Almagro är att underlaget (som är något snabbare än vanligt) hittills belönat offensiva spelare. Hans offensiv är som bekant giftigare än Tipsarevics. Det krävs dock att man spelar på hög nivå för att lyckas slå igenom serben under en hel match, och den mentala biten är ytterligare en av Almagros svagheter. Har svårt att hålla fokus uppe, helt enkelt.

Det blir en klassisk kamp mellan attack och försvar, och jag tror att den mer defensive Tipsarevic går segrande ur striden.

Kirsten Flipkens (43) – √ Maria Sjarapova (2)
Sjarapova vann 28 raka game innan Venus Williams slutligen satte punkt för den makalösa sviten. På tre matcher har världstvåan således smått omänskliga 36-4 i gamefacit så här långt.

Kirsten Flipkens har aldrig tagit set mot Sjarapova.

Vad som talar för att hon gör det nu?

Absolut ingenting.

Kevin Anderson (31) – √ Tomás Berdych (6)
Kevin Anderson har verkligen imponerat hittills, särskilt i matchen mot Fernando Verdasco. Men räcker den fina formen för att fälla Berdych?

Nej, inte på rak arm. Det kommer förmodligen att bli en ganska enformig match. Båda spelar gärna flackt och har främsta vapnen i serve och forehand.

Berdych är dock överlag en mycket bättre försvarsspelare, och på alla plan där de påminner om varandra är Berdych helt enkelt vassare. Blir säkert en jämn match, som deras fyra tidigare möten (4-0 i inbördes för Berdych), men världssexan står som segrare efter fyra eller fem set.

√ Li Na (6) – Julia Görges (18)
Två ojämna spelare. Li Na har en sällsynt förmåga att klappa ihop i viktiga lägen, särskilt när hon börjar närma sig seger. Görges blandar och ger, och var väldigt oförutsägbar under i stort sett hela 2012. Kan smälla till med chockskrällar ibland (som mot Agnieszka Radwanska i första omgången i London-OS förra året) men väger oftast lätt mot topp 10-spelare.

Li Na har sett stark ut i Australiska öppna hittills och tagit sig till åttondelen utan att tappa set, medan Görges pressats till tre set i två av sina matcher. Om bara Li Na lyckas hålla nerverna i styr ska hon så klart vinna den här matchen.

√ Novak Djokovic (1) – Stanislas Wawrinka (17)
Novak Djokovic har tio raka segrar över Stanislas Wawrinka. Sist schweizaren tog ett set mot serben var i Basel 2009. Sist han vann en match var i Wien 2006.

För att strö lite extra salt i såren är Djokovic dessutom i brutalt bra form och har i princip pulvriserat allt motstånd hittills.

Allt annat än seger i raka set för superserben är därför en smärre sensation. Särskilt med tanke på att det spel som Wawrinka allra helst spelar (går i princip ut på att jaga motståndaren från hörn till hörn med offensiva grundslag och hitta lägen att slå winners) passar sig särdeles illa mot just Djokovic.

Ana Ivanovic (13) – √ Agnieszka Radwanska (4)
Okej, vi hoppar över alla klyschor om att Radwanska är ett mobilt bollplank och en damernas David Ferrer, etcetera, för att så att säga cut to the chase: Radwanskas vapen är mer effektiva än Ivanovics.

För att forna världsettan ska kunna vinna måste hon ha grym längd på sina grundslag och hålla duellerna korta för att på så vis hindra Radwanska från att slita sönder hennes matchrytm.

Vilket inte låter sig göras så lätt mot en så pass snabb och träffsäker försvarsspecialist som Radwanska. Särskilt inte som Ivanovic dessutom har en tendens att kollapsa mentalt när det egna spelet inte är hundraprocentigt.

Världsfyran behöver alltså i princip bara störa Ivanovic tillräckligt mycket för att skapa osäkerhet och segern är hennes. Lätt som en plätt.

Ivanovics tre segrar över Radwanska har visserligen kommit på hardcourt, men senast hon slog henne var för nästan fem år sedan. Lägg till Radwanskas obesegrade svit – tolv raka matcher, alla utan att tappa set – och situationen blir genast ännu mörkare för Ivanovic.