Det vankas både semifinaler och finaler, så låt oss gå igenom denna tennisdag match för match:

DUBAI

√ Petra Kvitová (8) – Sara Errani (7)
Toppspelarna har på olika sätt knoppat av en efter en, och nu återstår alltså bara världssjuan och -åttan. Kvitová har haft den tveksamt tuffaste lottningen men trots det inte tappat set och varit den som imponerat mest.

Errani har sett hyfsat stabil ut men blev nollad i andra set mot kraftspelaren Nadia Petrova i kvartsfinalen. Det riskerar hon att bli även i finalen, med tanke på hur överlägsen Kvitová ofta varit.

Faktum är att Errani aldrig tagit set av tjecken, på tre försök. Tveksamt om hon kommer lyckas i dag. Känns som att det är helt och hållet upp till Kvitová.

* * *

MEMPHIS

√ Kei Nishikori (22) – Marinko Matosevic (53)
Nishikori var helt orubblig mot Marin Cilic i sin kvartsfinal i går. Matosevic slog ut fjärdeseedade Sam Querrey redan i torsdags och i går var det dags för nästa skräll: 6-7(6), 6-2, 6-4 mot 23-rankade Alexandr Dolgopolov.

Dolgopolov gjorde visserligen en riktigt usel match och i andra set såg det faktiskt ut som att han tankade (rörde sig förmodligen om en skada eftersom han tog en timeout i tredje set, men det såg verkligen inte bra ut). Bjöd knappt på något motstånd alls.

Starkt av Matosevic att i det läget hålla fokuset uppe. Han har verkligen förbättrat sin serve under det senaste året. Tycker också att han försvarade sig riktigt bra både mot Dolgopolov och Querrey. Verkar trivas inomhus.

Har han någon chans mot Nishikori då?

Nej, det ska han inte ha. Inte som japanen spelade i går. Det här borde Nishikori helt enkelt vinna i raka set.

Att Matosevic har servat riktigt bra under veckan och vårdat bollen väl i duellerna ska inte spela någon roll, han har ett för enformigt spel för Nishikori. 23-åringen har dessutom en alldeles för solid försvarsmur och är bombsäker i bollandet.

Han är bättre på alla punkter, helt enkelt. Det kommer därför att krävas mer än bara jämnhet och fokus för att Matosevic ska vinna det här – antingen måste han göra sitt livs match eller så måste Nishikori vika ner sig totalt.

Eller både och.

√ Denis Istomin (63) – Feliciano Lopez (47)
Lopez tog sig alltså förbi 20-årige Jack Sock. Inte särskilt överraskande. Spanjoren är måhända inte lika bra som under sina glansdagar, men han är fortfarande en skicklig inomhusspelare och dessutom bra på att pricka in sina formtoppar när det vankas sådana här turneringar av lägre status.

Istomin har verkligen bombat sig fram till semifinal. Tvingades visserligen till tiebreak i andra set mot lucky losern Michael Russel i natt, men har hittills inte tappat set. Kul att se att hans formtopp håller i sig. Det lär den inte göra särskilt länge till, nämligen. Han presterar alltid som allra bäst i början av året (och till viss del på gräs).

Kan bli en intressant drabbning, det här. Känns som att Istomin är klar favorit. Lopez leder visserligen med 2-0 i inbördes möten, men båda matcherna var jämna och den sista spelades för nästan tre år sedan.

Istomin borde greja det här, tycker jag.

√ Sabine Lisicki (40) – Marina Erakovic (71)

Erakovic är alltså klar för sin andra raka final i Memphis. Förlorade som bekant mot Sverigeettan Sofia Arvidsson förra året, men fick sin revansch på henne tidigare i veckan.

Kul att Lisicki studsat hela vägen till final, nu när både Kirsten Flipkens och Jamie Hampton klappat ihop.

Lisicki leder med 2-1 i inbördes möten och besegrade Erakovic för knappt en månad sedan, i Pattaya. Tappade visserligen första set men gjorde sedan processen relativt kort. Erakovic verkar trivas i Memphis, men Lisicki borde vinna det här.

* * *

MARSEILLE

√ Jo-Wilfried Tsonga (8) – Gilles Simon (13)
Jag är säkert inte ensam om att känna mig snuvad på en rafflande semi mellan Tsonga och Juan Martín del Potro, men nu råkar det ju vara på det viset att Gilles Simon typ utklassade argentinaren i gårdagens kvartsfinal.

Vad har vi att vänta oss i dag då?

Simon har faktiskt besegrat sin högre rankade landsman två gånger tidigare, men aldrig på hardcourt. Tsonga leder med 4-2 i inbördes möten, 4-0 på just hardcourt (8-2 i set).

Tsonga är överlag en betydligt bättre spelare än Simon. Okej, Simon är snabbare och har en effektivare defensiv, men där del Potro misslyckades med att slå igenom hans försvarsmur borde Tsonga lyckas i dag.

Det Simon kan hoppas på är att Tsonga ska tappa fokus och börja svaja, för han har inget annat vapen att ta till än att agera mänskligt bollplank. Försöka mota Olle i grind, om man så vill.

Teoretiskt borde han inte lyckas med det. Tsonga inomhus på hemmaplan är helt enkelt för bra för det. Men det vore inte första gången om världsåttan skulle börja svikta och sjabbla bort några viktiga poäng och game.

Efter gårdagens uppvisning mot Bernard Tomic har jag ändå svårt att se att Simon ska utgöra ett reellt hot mot honom. Nej, den här segern ligger helt och hållet i Tsongas händer.

Eller i hans huvud, snarare.

√ Tomás Berdych (6) – Dmitry Tursunov (119)
Tursunov har verkligen sett ut som den topp 20-rankade spelare han var för några år sedan. Segrarna mot Gilles Müller i går och dessförinnan Janko Tipsarevic var dock ruggigt knappa (Tursunov vann faktiskt färre poäng totalt mot båda), men ryssen har en osviklig förmåga att inte låta i princip någonting störa hans gameplan. Han maler på, helt enkelt. Sen får det bära eller brista.

Det har burit honom hela vägen till semifinal, men här tar det rimligtvis stopp. Han har visserligen lyckats pressa Berdych genom åren, men det var nästan sju år sedan han bärgade sin enda seger över honom. 5-1 till Berdych i inbördes möten talar sitt tydliga språk.

Och med tanke på att världssexan inte lät sig skrämmas av en vilt kämpande Jerzy Janowicz i kvarten var givetvis ett styrkebesked. Känns som att han på allvar börjar få ordning på sitt tidigare så svaga psyke.

Som upplagt för en drömfinal (och en repris på 2012 års upplaga av Stockholm Open) mellan Berdych och Tsonga, alltså.

* * *

BUENOS AIRES

√ David Ferrer (4) – Tommy Robredo (95)
Finns det över huvud taget något scenario där Ferrer förlorar den här matchen? Om Ferrer skulle bryta sin slagarm, kanske. Om ens då.

Okej, riktigt så mycket ska vi inte överdriva ändå. Robredo har trots allt slagit sin landsman två gånger tidigare (fast då får vi gräva oss tillbaka i arkiven till 2006 och 2008; Ferrer leder med 5-2 i inbördes möten) och tog set mot honom i Båstad förra året.

Men att Ferrer skulle åka på sin tredje förlust mot den forne världsfyran just här och nu… Nej, jag har otroligt svårt att se det.

Nicolás Almagro (11) – √ Stanislas Wawrinka (17)
I och med denna semifinal är alltså de tre toppseedade spelarna klara för semifinal. Inte ett dugg överraskande med tanke på det svaga startfältet.

En av veckans mest intressanta semifinal ändå, det här. Det är två väldigt jämbördiga spelare som ställs mot varandra, och deras matcher brukar därför bli millimeterjämna.

Schweizaren har en liten edge i inbördes möten, 4-3. Har dessutom 2-1 på grus, och slog ut spanjoren i raka set i Monte Carlo så sent som förra året.

Wawrinka fick dessutom en smakstart på året med sin fantastiska insats mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen av Australiska öppna, medan Almagro inlett säsongen lite trevande.

Ingen av de båda har hittills tappat set, men har inte heller bjudits på något allvarligt motstånd. Därför en väldigt svårtippad tillställning det här. Gissar att Almagro allmänt betraktas som en knapp favorit, men jag tror faktiskt att Wawrinka fått en tillräckligt stor självförtroendeboost efter Australiska öppna för att ta hem segern i dag, medan Almagros fått sig en och annan törn (förlorade mot David Nalbandian i Sao Paolo i en tresetare där världselvan på det hela taget var den bättre spelaren).