Gränsen mellan fiasko och succé är som bekant hårfin.

Liksom gränsen mellan den enes kollaps och den andres övermod.

I matchen mellan Tomás Berdych och Alejandro Falla bjöds vi på allt mellan himmel och jord. Inledningsvis en vilt sluggande Falla som verkade ha precis alla marginaler på sin sida och en stressad Berdych som inte träffade många slag rätt.

Ja, han såg väldigt stressad ut till en början, världssexan. Ända fram till ställning 5-3 till Falla i andra set, då han avlossar ett rykande servess med matchboll mot sig – i andraserve.

Och i efterföljande game, när colombianen ska serva hem matchen vid 5-4, faller hela hans spel ihop som ett korthus, medan Berdychs projektiler sitter som en smäck djupt ner mot baslinjen. Tjecken får sin första breakmöjlighet i matchen och förvaltar den på bästa tänkbara sätt.

I kommande tiebreak bärgar Falla första minibreaket och tar ledningen med 4-2. Berdych jobbar sig tillbaka, men colombianen får vid 6-5 ny matchboll i Berdychs serve – och återigen i andraserve. Han bränner även den och Berdych utjämnar.

Efter ett break i avgörande set är det världssexan som får chansen att serva hem matchen.

Vilket han till skillnad från Falla också gör – efter att först ha bjudit på en breakboll.

Grymt imponerande av Berdych att vägra vika ner sig och ha så mycket is i magen. Där snackar vi starkt psyke. Finns en hel del spelare på touren som på det mentala planet förmodligen börjat packa väskan redan vid 3-5 och andraserve med matchboll mot sig.

Och med den fanatiska publiken som en extra motståndare… De skrek alltså för full hals, i klass med valfri Premier League-topplags supporterklubb, så fort Falla vann en poäng (eller Berdych förlorade en, beroende på hur man ser på saken). Nej, han hade det verkligen inte lätt därute, Berdych.

Matchsiffrorna skrevs slutligen till 2-6, 7-6(6), 6-4.

Hårfin gräns mellan fiasko och succé, som sagt. Just den här dagen blev Fallas succé ett magplask och Berdychs fiasko en spektakulär vändning.

Övriga matcher pratar vi mer om i morgon.