Vi börjar med Stanislas Wawrinka och hans totala oförmåga att besegra toppspelare i de större sammanhangen, trots briljans och stundtals även överlägsenhet.

Jag såg inte själv matchen mellan Wawrinka och hans stora idol och landsman Roger Federer, som han genom alla år alltid haft alldeles för stor respekt för. Rapporterna efter nattens drabbning gör dock gällande att Wawrinka på många sätt svarade för en lika imponerande insats som mot Novak Djokovic i åttondelsfinalen i Australiska öppna – men återigen snubblade på mållinjen.

Har också noterat att den för sin ödmjukhet så hyllade Federer dessutom ägnade sig åt lite osportslighet i tredje set, då han missade en volley framme vid nät efter serve och började jiddra med huvuddomaren för att han inte tilläts utmana domslutet på sin egen förstaserve.

(Bollen var alltså ute men dömdes in. Att Federer inte fick utmana domslutet berodde på att han inte genast efter serven avbröt spelet. Helt korrekt beslut av domaren alltså. För inte inbillar ni er väl att Federer velat utmana om han inte missat sin volley?)

Nåväl.

Efter en del om och men kunde Federer hur som helst vända matchen i tredje set när Wawrinka var ett break upp, och säkrade slutligen en plats i kvartsfinalen: 6-3, 6-7(4), 7-5.

Där möter han sin stora nemesis Rafael Nadal, som lyckades utmanövrera vansinnigt formstarka Ernests Gulbis: 4-6, 6-4, 7-5.

Att de inte mötts före en semifinal i de här sammanhangen sedan 2004 är redan uttjatat, men faktum är att det gått nästan exakt ett år sedan de sist möttes över huvud taget.

Den gången, i Indian Wells, rörde det sig om en semifinal, och Federer vann i raka set (6-3, 6-4).

Så lätt kommer han inte att få det nu.

Federer befinner sig för närvarande i någon sorts svacka och har inte spelat överdrivet bra sedan Australiska öppna i början av året. Efter flopparna i Rotterdam och Dubai trodde jag att Mästarnas Mästare skulle studsa tillbaka här i Indian Wells, men än har formtoppen uteblivit. I stället har kurvan fortsatt att peka svagt nedåt.

På sätt och vis är det kul för den här kvartsfinalen, för annars hade han förmodligen varit totalt överlägsen rent spelmässigt (sällan mentalt, men det är en annan femma). Att Federer nu är i sämre form och Nadal inte hunnit hitta tillbaka till sitt rätta jag jämnar helt enkelt ut oddsen lite.

Att Nadal står i 2,00 gånger pengarna är därför en smula förvånande. Jag känner snarare att det är väldigt nära 50-50 inför den här matchen. Federer är överlag den bättre spelaren av de båda på hardcourt (trots att han bara har 6-5 i inbördes på underlaget), men Nadal har under åren byggt upp ett enormt psykologiskt övertag.

Om inte Federer presterar på topp, vilket han inte gjort på ett tag nu, är det därför rimligt att tro på en ny förlust och 10-19 totalt i inbördes möten mot spanjoren. Nadal lär nämligen kräma ut precis allt han har i de där krånglande knäna för att slå sin gamle rival.

* * *

Ibland blir man inte riktigt klok på Novak Djokovic. Inför matchen mot Sam Querrey kunde man ju tänka sig att han dels omgående ville visa att Paris Masters-incidenten var en engångsföreteelse, och dels få matchen överstökad eftersom den spelades sent på natten lokal tid.

Det började i så fall bra.

Total överlägsenhet och 6-0 efter knappt en halvtimme ute på banan. Querrey hade absolut noll och ingenting att komma med.

I andra set var det som om Djokovic började tänka på något helt annat. Franska öppna, kanske. Han kom fel till bollen, missade busenkla transportslag, bjöd in Querrey i matchen med bedrövligt servande och så vidare.

Så där höll det på hela vägen till tiebreak, där Novak tog ledningen med 5-1. Efter två brända matchbollar bärgade han slutligen segern med setsiffrorna 6-0, 7-6(6) på den svenska morgonkvisten.

Typiskt Djokovic, med andra ord. Både överlägsenheten och den sviktande koncentrationsförmågan.

* * *

Åttondelsfinalen mellan Jo-Wilfried Tsonga och Milos Raonic blev mycket riktigt en serve- och sluggerfest. Och en väldigt jämn sådan.

Tsonga vann 80 procent i sin förstaserve, Raonic 79. Kanadensaren slog tolv ess, mot fransmannens sju. Och världssexan vann med en ynka poäng totalt: 86-85.

Men det var Raonic som började bäst och rättvist bärgade första set med 6-4 efter att ha förvaltat en av sina fem breakbollar.

I andra set följdes de åt hela vägen till 6-5, då Raonic för första gången i matchen hade breakboll mot sig. Han räddade den första men inte den andra. Oväntat tyckte uppenbarligen liveoddssättarna, som gav 4,33 gånger pengarna för Tsonga-seger efter första set.

Tredje set blev nästan identiskt med andra och även här behövde Tsonga bara förvalta en ynka breakboll – som dessutom råkade vara matchboll – för att ta sig vidare till kvartsfinal. Och visst var det lite sorgligt att se Raonic gå tillbaka mot baslinjen efter det där dubbelfelet vid matchboll, som om han utmanade domslutet.

Det gjorde han inte.

Poängtavlan var trasig och Raonic hade inte förstått att han förlorat matchen. Huvuddomaren fick informera 22-åringen om att matchen var över.

Riktigt tråkigt att se Raonic vika ner sig på det sättet, särskilt i egen serve, efter att ha varit så resolut och bestämd i första set. Inte förvånande, (det har trots allt hänt förr), men tråkigt.

Tsonga möter hur som helst Djokovic i kvarten.

* * *

Åttondelen mellan Kevin Anderson och Gilles Simon var gårdagens klart märkligaste. Anderson var snudd på överlägsen i första set, som han vann enkelt med 6-3.

I andra set var matchbilden den totalt omvända. Plötsligt kunde Anderson inte slå en serve. Inte en forehand. Inte en backhand. Knappt ens en slice. Och det tidigare så stabila nätspelet var en total katastrof.

Efter att ha hållit sitt första servegame i setet torskade han sex raka game och praktiskt taget gav Simon kvitteringen. Trots att fransmannen inte höjde sig nämnvärt mellan seten. Anderson var helt enkelt bedrövlig. Det var snudd på pinsamt ibland, som när han följde upp två raka dubbelfel med en makalöst dålig forehandmiss.

Det kändes faktiskt som att han var lite trött efter urladdningen i första set och därför tankade, för att hämta krafter till tredje.

För i det där avgörande setet var han nämligen återigen klart bättre än Simon. Scenförändringen var precis lika plötslig som mellan första och andra.

Märkligt.

Setsiffrorna blev till slut: 6-3, 1-6, 6-4. Anderson ställs nu återigen mot Tomás Berdych, precis som i Australiska öppna (fast den gången i åttondelsfinal). Då blev det stryk i raka set. Behöver inte nödvändigtvis bli så nu, med tanke på hur formstark sydafrikanen är, men det är givetvis en match som Berdych bör vinna.

Ovan nämnde Berdych utklassade världstian Richard Gasquet i första set och säkrade slutligen kvartsfinalplatsen i raka set: 6-1, 7-5.

Lite trist att Gasquet inte hade mycket att sätta emot ens när han höjde sitt spel. Kändes ju som att han äntligen fått ordning på sina prioriteringar efter den urstarka säsongsinledningen, men nu är ojämnheten tillbaka igen. Kanske lite väl tidigt att misstänka att han är på väg att falla tillbaka i gamla mönster, men man slås ändå av tanken.

* * *

Andy Murray slog planenligt Carlos Berlocq, men fick som sagt slita för segern: 7-6(4), 6-4. Juan Martín del Potro fick det betydligt enklare mot veteranen Tommy Haas: 6-1, 6-2.

Blir en riktigt trevlig kvartsfinal mellan världstrean och världssjuan.

Murray leder med 5-1 i inbördes möten. Delpos enda seger hittills kom på gruset i Madrid 2009. Lär dock bli en jämn tillställning.

* * *

Matchen mellan Petra Kvitová och Maria Kirilenko blev mycket riktigt en av gårdagens klart mest sevärda matcher. Ganska lång var den också.

Kvitová var inledningsvis riktigt aggressiv och hade ordning på winners kontra oprovocerade misstag, vilket är direkt livsnödvändigt för att hon ska kunna vinna en match.

Misstagen är ofrånkomliga när man spelar sådan attacktennis som Kvitová, men de måste hållas på ett absolut minimum. Annars letar de sig in i hennes huvud och så börjar hon tvivla på sig själv. Vilket oftast utnyttjas tacksamt av motståndaren.

Så även i går.

Kvitová ledde alltså med 6-4, 4-2 när den mentala kollapsen kom. En kollaps som Kirilenko inte var sen att utnyttja. Detta alltså efter att Kvitová själv jobbat ikapp ett 2-4-underläge i första set och sedan vunnit åtta av tio game.

Vid ställning 4-5, 15-0 i egen serve slår sedan Kvitová fyra raka dubbelfel och bjuder på så vis bort hela setet.

De följdes sedan åt under tredje set, tills Kirilenko förvaltade en breakboll och fick chansen att serva hem matchen. Vilket hon gjorde, efter att först ha hamnat i 0-30-underläge.

Siffrorna efter matchen är inte jättesmickrande för Kvitová. Hon slog visserligen hela 43 winners, men även 48 oprovocerade misstag (mot Kirilenkos 17-19).

Riktigt imponerande av Kirilenko, som alltså följde upp sin skrällseger över Agnieszka Radwanska i tredjerundan på bästa tänkbara sätt.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som efter en del besvär avfärdade Sara Errani i raka set: 7-6(6), 6-2.