Startsida / Inlägg

Så blir finalen mellan Murray och Ferrer

av Henrik Ståhl

Semifinalen mellan Andy Murray och Richard Gasquet blev precis så bra som vi på förhand hade hoppats.

Lite oväntat att Murray inledde så passivt. Hade faktiskt väntat mig att han skulle försöka kliva fram direkt, efter att ha spelat oerhört defensivt avvaktande under hela turneringen. Han har ju en förmåga att höja sig när det börjar dra ihop sig, skotten.

Gasquet var till en början helt överlägsen, tack vare sin aggressivitet och variation. Murray försökte mestadels tvinga fram misstag med tät defensiv, vilket inte gick överdrivet bra. Var dessutom inte alls lika sugen på att gneta till sig poängen som Gasquet.

Så fort Murray började kliva fram mer i banan och sätta press på fransmannen tog han också över matchbilden. 0-3 blev 3-3, som snart blev 5-4 – i egen serve.

Aningen orättvist enkel setseger och början på en tvåsetskross, tänkte man då.

Men nä.

I stället servar Murray som en kratta och avslutar med ett dubbelfel – vid breakboll.

I tiebreaket var Gasquet sedan den klart hetare av de båda och bärgar första set enkelt: 7-6(3).

Det var kanske precis vad Murray behövde, för i andra varvade han upp rejält och lade i den extraväxel som krävs mot en Gasquet i så bra form. Efter ett gäng osannolika dueller och magiska tennisögonblick kvitterar Murray med övertygande 6-1.

Andra set inleds med trippla break. Murrays upphämtning från 15-40 till servegenombrott vid 1-1 blir direkt matchavgörande. Luften går ur världstian och Murray joggar mer eller mindre hem setet och matchen med 6-2.

Måste ändå säga att Gasquet verkligen imponerat under året i allmänhet och Miami i synnerhet. Han går från klarhet till klarhet och hade faktiskt chansen att vinna den här matchen.

Det är givetvis hans snabbhet och stabila defensiv som imponerar mest, men han har också riktigt giftiga offensiva vapen (inte minst den raka backhanden). Hans kontringsspel kanske inte är fullt så bra som Murrays, Novak Djokovics och Rafael Nadals, men väl i världsklass.

Och när han är fullt fokuserad har han ett riktigt grymt fotarbete. Hans adjustment steps är oerhört följsamma, vilket är intressant med tanke på att han i övrigt har ett ganska yvigt spel (inte fullt lika yvigt som typ Ernests Gulbis, men yvigt). Det är när han blir trött och frustrerad som han slarvar i det avseendet, och då sitter inte heller slagen lika bra.

Gasquet blir ny världsnia på måndag, eftersom han inkasserar 270 färska poäng medan Janko Tipsarevic tappar 90 (skiljer i nuläget blott 130 poäng mellan dem). Oerhört välförtjänt.

Och Murray har som bekant chansen att ta Roger Federers plats som världstvåa, vid seger över David Ferrer i finalen. Gör han det?

Låt oss återkomma till det lite längre ner i texten.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=k0BRP4D9aEg

Semifinalen mellan David Ferrer och Tommy Haas var även den riktigt välspelad och otroligt underhållande.

Större delen av underhållningen stod Tommy Haas för. Speciellt inledningsvis. Han fullkomligt detroniserade spanjoren med sina tunga grundslag och sin fulländade taktik. Ferrer var, precis som han varit genom hela turneringen, okaraktäristiskt trögstartad. Om han inte hämtat upp 5-2-underläge till 5-4, innan han slutligen föll med 6-4 i första set, ja då hade han kanske inte hittat det spel som till syvende och sist gav honom segern.

I andra set hade han nämligen hunnit bli varm i kläderna, och när han hade marginalerna på sin sida kunde han också börja förlänga bollduellerna och nöta ner Haas.

Fysiken är, tyvärr men föga förvånande, forne världstvåans klart största brist. Man får så oerhört lite gratis mot en spelare som Ferrer, vilket är både fysiskt och psykiskt dränerande för i grunden så offensiva spelare som Haas.

Nu har han visserligen betydligt fler egenskaper än just offensiva, men problemet i en sådan här matchup är att han är så underlägsen i de malande, defensiva duellerna. Ferrer är dessutom en ytterst metodisk spelare som sällan låter sig luras till att spela riskfyllt och i och med det begå stora misstag (som Tomás Berdych i kvartsfinalen mot Gasquet).

Det gäller alltså att både hitta sätt att slå igenom Ferrers försvarsmur och dessutom göra det regelbundet genom en hel match. Ingen lätt uppgift, milt uttryckt.

Trots att Haas fick ett break i inledningen av skiljeset kändes det som att det efter 6-2 till Ferrer i andra set var spanjorens match att förlora.

Återigen visade han prov på stort tålamod, tog sina chanser när han fick dem och utmanövrerade slutligen Haas med 6-3.

Man hade ju verkligen unnat Haas den här segern, men samtidigt är det svårt att inte förundras över Ferrers osvikliga förmåga att gneta sig in i matcher, grotta ner sig och helt enkelt bara kämpa till sig segern. Det är en grymt bra egenskap i dagens fysiska tennis.

* * *

Nå, kommer Ferrer ha en chans i finalen mot Murray då?

Ja, inte är han helt chanslös i alla fall.

Nu leder visserligen Murray med 5-1 i inbördes möten på hardcourt (6-5 totalt) och samtliga fyra segrar i tresetsmatcher har han vunnit i raka set (i Australiska öppna-semin 2011 vann han i fyra set).

Men det här är på alla sätt och vis Murrays match att förlora. Ferrer har redan säkrat platsen som världsfyra när nya världsrankningen släpps på måndag. För Murray står inte bara positionen som världstvåa (som han får vid seger) på spel, utan också första Masters-titeln på ett och ett halvt år.

Det är dessutom ingen hemlighet att Murray inte nöjer sig med att bli världstvåa, utan har siktet inställt på den absoluta toppen. Ska han ha ens tillstymmelsen till chans att närma sig rivalen Djokovic i rankningssammanhang gäller det att han tar tillvara på alla sådana här gyllene chanser han får.

Att Djokovic åkte ut redan i åttondelsfinalen och Ferrer således är den som står för finalmotståndet kan inte betraktas som annat än ett gyllene läge av dignitet.

Ferrer underdog alltså, som vanligt. Vilket han trivs med.

Andy Murray möter Federer i semifinalen. FOTO: AFP
Andy Murray. FOTO: AFP

Hur Murray hanterar favoritskapet i en sådan här match, med allt som står på spel, är svårt att sia om. Han har visserligen bärgat betydligt större triumfer i karriären, men nog lär pressen påverka honom. Särskilt med tanke på att han ännu inte fått spelet att stämma till hundra procent.

Spelmässigt borde den här matchen rimligtvis bli som det brukar bli mellan Murray och Ferrer på hardcourt – relativt avvaktande, men med Murray som pådrivare. Blir oerhört intressant att se hur matchinledningen blir, med tanke på att båda varit notoriska trögstartare så här långt i turneringen.

Min förhoppning är att båda går ut hårt och försöker ta kommandot omgående. Vore väldigt kul att se Ferrer kliva på och försöka spela offensivt.

Det är dock troligare att båda kommer inleda lika passivt som de gjort hittills. Tycker ändå att Murray borde vara den som är mest mån om att sätta tonen snabbt. Han vill inte ge bort första set till Ferrer för att sedan låta spanjoren höja sig ytterligare, lagom till andra.

Min gissning?

Murray tar det här i raka set. Ferrer skrämmer inte honom på hardcourt, trots att skotten inte spelat sin bästa tennis i Miami.

Snarare kan det vara till hans fördel. Segern mot Gasquet var ett styrkebesked: När han spelade ”dåligt” räckte det till tiebreak – när han sedan höjde sig tappade han bara tre game totalt under återstoden av semifinalen.

Murray måste vika ner sig fullständigt och göra en riktig plattmatch för att förlora den här finalen.

Och det har jag väldigt svårt att se att han gör, givet hur mycket en eventuell triumf är värd för honom.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan D Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB