Startsida / Inlägg

Murray värdig världstvåa – efter tortyrfinal

av Henrik Ståhl

Det finns sorgligt nog inte jättemycket positivt att säga om årets Miami Masters-final mellan Andy Murray och David Ferrer.

Eller vad sägs om det här:

• 15 servegenombrott (av totalt 30 spelade game). Åtta av dem i avgörande set.

• 50 procent vunna poäng i egen serve för Murray, 48 procent för Ferrer.

• Sju dubbelfel från Murray, fyra från Ferrer.

Och då är det alltså bara siffrorna vi pratar om.

Spelet ute på banan var i bästa fall bedrövligt, i sämsta fall katastrofalt. Den kvalitativa världsklasstennis som man kan förvänta sig att två spelare av Murrays och Ferrers kaliber ska bjuda på lyste med sin frånvaro.

Och det var skotten som satte tonen. Efter att ha missat chansen att bryta Ferrer redan i matchens första game svarade han själv för två horribla servegame (ett där han tappade 40-15-ledning) och låg plötsligt under med 5-0.

Ferrer bärgade slutligen setet med 6-2 och var den klart piggare, medan Murray såg ut att precis ha klivit ur sängen efter en blöt vistelse på den lokala nattklubben.

Han höjer sig dock ett snäpp i andra och fixar ett tidigt servegenombrott, som han senare tappar till 4-4 (återigen efter ledning med 40-15 i egen serve). Bryter på nytt och servar sedan hem setet: 6-4.

Där kändes det som att världstrean, precis som i semifinalen mot Richard Gasquet, var redo att börja skita ner sig och blåsa Ferrer av banan.

Men nej.

Tredje set blir i stället en pina med sex raka servegenombrott och två till synes utmattade finalkombattanter som knappt orkar slå en förstaserve över nät. Framför allt Murray såg under större delen av skiljetet ut att kunna ramla ihop när som helst.

Vilket är ytterst märkligt.

Okej, det var 26 grader varmt och gassande sol. Luftfuktigheten låg på ungefär 56 procent. Men sen när är det förhållanden som nästan tar kål på evighetsmaskiner som Murray och Ferrer efter knappt två spelade timmar?

För Ferrer var också trött. Inte fullt så trött som Murray såg ut att vara, men spanjoren plågades i stället av kramper i benet.

Ferrer blir hur som helst den första att hålla sin serve, till 4-3. Murray svarar med att hålla sitt servegame – och bryter Ferrer på nytt.

När han sedan ska serva hem matchen svarar han för ett av kvällens absolut dråpligaste game, och med matchens totalt 15:e servegenombrott är vi tillbaka på ruta ett.

Igen.

Ferrer håller. All press på Murray. Startar bra och får 40-15. Men tappar ledningen.

Igen.

Den här gången innebär det matchboll för Ferrer. En bit in i duellen väljer spanjoren att stoppa spelet eftersom han anser att Murrays forehand var lång.

Han har fel.

Och det blir helt avgörande för matchen. Ferrer grämer sig. Murray ser ut att lida som han aldrig gjort i hela sitt liv men biter ihop. Utnyttjar Ferrers dåliga självförtroende (och kramp) och föser hem gamet.

Tiebreak.

Där Murray är helt överlägsen. All Ferrers bensin är dränerad och världsfemman viker ner sig totalt, särskilt efter att en missil till forehand stoppats av nätkanten och landat på för Ferrer fel sida. Efter 7-1 bärgar Andy Murray sin andra titel i år, sin andra i Miami på tre finaler, sin nionde Masters-titel i karriären – och säkrar därmed platsen som världstvåa på ATP-rankningen.

Har vi egentligen någonting positivt att säga om den här matchen?

För Murrays del, ja. Det är ju i sig ett bisarrt typ av styrkebesked att kunna vinna en sådan här match (en final, dessutom!) när man spelar så här fullkomligt odugligt. Trots att han fick en hel del hjälp av Ferrer.

Men det är märkligt hur svag Ferrer var, särskilt i egen serve. Nu tvingades han visserligen ofta diktera spelet, vilket han inte är vare sig van eller särskilt förtjust i. Men han gjorde det många gånger bra (speciellt i första set), och det var faktiskt när han var som mest aggressiv som han också såg mest självsäker ut.

Det konstiga var att han trots det inte vågade spela så aggressivt. I stället simmade han ofta runt långt bakom baslinjen och drämde bollar i nät eller en kilometer utanför linjerna. Och när det väl kom till kritan föll hans kropp ihop, vilket i sig är så otroligt smärtsamt ironiskt med tanke på att han är en av de uthålligaste spelarna på touren.

De båda försvarsstjärnorna svarade tillsammans för 95 oprovocerade misstag, och blott 37 winners.

Det ger ett litet hum om vilken tortyr den här matchen var.

För Andy Murray, för David Ferrer (som nu har 0-13 i finalfacit mot topp 5-spelare), för publiken på läktarna – och för oss hemma i tv-sofforna.

Vi led med spelarna på planen, och tillsammans genomled vi matchen.

Låt oss snabbt glömma den här finalen och blicka framåt, mot den stundande europeiska grussäsongen.

Det blir förhoppningsvis grejer det.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan D Lundin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB