Okej, låt oss börja med Rafael Nadal. Utan referenser till ”Konungens återkomst” och andra klyschor, helst.

Men det är inte utan att man börjar tänka i sådana banor när han ser honom på gruset i Monte Carlo. Nadal i sitt rätta element, på alla sätt och vis.

Det är i dagsläget ganska svårt att föreställa sig vem som ska sätta stopp för han storslagna planer på att bärga sin nionde raka titel här i Monaco.

6-2, 6-4 blev det i åttondelsfinalen mot Philipp Kohlschreiber, och då spelade 21-rankade tysken inte på något sätt dåligt. Tvärtom. Stundtals var han precis så bra som han rimligen kan vara på grus. I andra set såg han till och med ut att lysa av självförtroende. Någonstans kanske han faktiskt trodde att han skulle kunna vinna det här.

Det är ju helt rätt inställning, men räcker sällan mot toppspelarna (typ aldrig mot Nadal på grus).

Kohlschreibers stora problem i dag var det enkla faktum att han är en för svag returtagare. Tycker att han gjorde bra ifrån sig i snart sagt alla andra avseenden (utom möjligen kontringsspelet, som var ganska svagt).

Största problemet kunde han dock inte göra så mycket åt, för det stod på andra sidan nätet.

Kommer Grigor Dimitrov ha tillstymmelsen till chans i morgondagens kvartsfinal?

Rimligtvis inte. Dimitrov imponerade visserligen mot Janko Tipsarevic i andra omgången (7-6, 6-1) och mot Florian Mayer i dagens åttondel (6-2, 6-4), men måste höja sig ännu mer mot Nadal. Kan han pressa fram ett tiebreak?

Tja, servar han bara tillräckligt stabilt så – men allt annat än seger i raka set för Nadal är att betrakta som en sensation. Spanjoren hade inför turneringen trots allt vunnit förkrossande 92 procent av sina spelade set i Monte Carlo. Hittills i årets upplaga: 100 procent.

Kom förresten på mig själv med att sitta och analysera Kohlschreibers serverörelse under hans match mot Nadal. Visst ser den väldigt annorlunda ut jämfört med för bara något halvår sedan? Minns att den särskilt i Wimbledon förra året var mycket mer yvig. Nu känns den på något sätt… komprimerad. Kanske ett resultat av den skärpta 25-sekundersregeln?

* * *

17-rankade Stanislas Wawrinka sopade världstvåan Andy Murray av banan: 6-1, 6-2. Segern i sig är inte ett dugg överraskande, men jag hade inte väntat mig att Murray skulle vika ner sig så lätt.

Och visst är det märkligt hur osäker skotten tycks bli så fort underlaget råkar vara rött (eller brunt) och smuligt? Jag menar, han har ju precis alla verktyg som krävs för att konstruera poäng och segrar på grus: snabbheten, uthålligheten, slagregistret, det taktiska spelsinnet.

Det är som att han lämnar allt det där i omklädningsrummet när han kliver ut på en grusbana.

Eller egentligen den mest vitala delen: spelsinnet.

Han får inte lika mycket att jobba med från motståndaren som han får på snabbare underlag och måste själv sätta fart på bollen i högre utsträckning, hans slice biter inte i närheten av lika bra som på hardcourt och grus, och motståndaren har lättare att hitta svåra vinklar när han får den där extra sekunden på sig att komma rätt till bollen och välja det för stunden bästa slaget.

Han blir liksom defensiv in absurdum, så till den milda grad att han blir helt passiviserad. Simmar långt bakom baslinjen och bara föser bollen över nät. Tar sällan klivet fram och visar ytterst liten offensiv vilja.

Så konstigt.

Det Wawrinka vann på i dag var hans varierade slagregister och förmåga att tänka grustennis. De två områden där Murray i regel är en av de bästa spelarna i världen, kanske till och med universum (variation och spelsinne).

Den här förlusten innebär att han tappar dyrbara poäng och ger tillbaka positionen som världstvåa till Roger Federer på måndag. En plats han vann helt av egen kraft har han nu alltså förlorat helt av egen kraft. Rättvist, på ett väldigt ironiskt sätt.

Wawrinka möter nu världsåttan Jo-Wilfried Tsonga (som slog Jürgen Melzer enkelt: 6-3, 6-0) och det har ju potential att bli en riktigt intressant match. Tsonga är som bekant betydligt mer trygg i sitt grusspel än Murray.

2-1 i inbördes möten till Tsonga, men 1-1 på grus och båda de matcherna (Franska öppna 2011 och 2012) har gått till fem set.

Wawrinka tycks vara oddssättarnas favorit där (1,66 gånger pengarna mot Tsongas 2,10) efter hans övertygande seger över Murray. Lite missvisande kanske, med tanke på hur dålig Murray faktiskt var. Tsonga är en mycket jobbigare motståndare på grus.

Tycker det på förhand känns som en öppen match, och Tsonga har sett riktigt stark ut hittills. Två formtoppade kvartsfinalister mot varandra, alltså. Dessutom med ganska tveksamma mentala förmågor. Det här kan mycket väl komma att bli en psykets kamp, och då menar jag främst att den som inte klappar ihop vinner.

Rent spelmässigt tror jag att Wawrinkas riv i grundslagen och snäva vinklar blir tufft för Tsonga, som lätt utmanövreras med hård press i sidled. Så länge schweizaren får diktera spelet (och inte kreverar av nervositet) kommer han att bärga de viktiga poängen, och på grus är han en betydligt bättre returnerare än Tsonga. Men fransmannen ska inte underskattas. Han har en osviklig förmåga att få med sig de allra viktigaste poängen. Därför skrällvarning.

Har dessutom stor potential att bli en tresetsrysare.

* * *

Jarkko Nieminen fortsätter skrälla. Efter Milos Raonic var Juan Martín del Potro näste man till rakning: 6-4, 4-6, 7-6(4). Delpo skyllde på skada i tredje sets tiebreak, men Nieminen var helt enkelt den klart bättre spelaren. Frågan är om inte det här är finländarens bästa match sedan han slog Djokovic i Sydney 2009, typ.

Och det är just Djokovic han möter i kvarten. Världsettan imponerade inte direkt mot Juan Mónaco men bärgade till slut en stabil seger efter att ha tappat första set: 4-6, 6-2, 6-2.

Spelar Nieminen som mot Raonic och del Potro kommer han säkert plocka ett set av Djokovic som hittills sett lite svajig ut, men det finns inte på kartan att han vinner.

Väl?

Nej, på förhand gör det faktiskt inte det. För trots att Djokovic har gnällt över skadan och stundtals spelat alldeles för passivt så är han på tok för bra för att förlora mot Nieminen på grus, formtopp eller inte.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=oJBwvwxH2m4

Richard Gasquet bärgade en stabil tvåsetsseger över Marin Cilic i sin åttondel: 7-5, 6-4. Möter lite oväntat Fabio Fognini, som körde över världssexan Tomás Berdych: 6-4, 6-2.

Nu är visserligen Gasquet en betydligt bättre grusspelare än Berdych, men frågan är om inte Foggy har större chans att vinna den här kvarten än 3,75 gånger pengarna ger sken av?

Blir hur som helst en riktigt intressant kvartsfinal. En motiverad Fognini (ja, det är väl egentligen den största skrällen?) mot en motiverad Gasquet. Två jetsetare som under många år kastat bort sin talang och nu äntligen börjat satsa.

Eller har Fognini verkligen det? Lite osäker där. Men Gasquet, han verkar äntligen ha vänt skutan rätt. Och det kan mycket väl bli avgörande. Han är liksom redo att svettas, gråta och blöda lite nu för tiden (vilket han visat prov på flera gånger redan under året). Detsamma kan inte sägas om Fognini.

Hoppas hur som helst på en tresetare.