Vi börjar i Barcelona, där spelet avbröts i går på grund av regn.

Matchen mellan Philipp Kohlschreiber och Martin Klizan avslutades i dag på förmiddagen, med tysken som knapp vinnare: 1-6, 7-6(2), 7-6(5). Kohlschreiber tog sig sedan till semifinal via walkover från Thomaz Bellucci, som slog Dimitrij Tursunov i går (4-6, 6-1, 6-3).

Benoit Paire krånglade sedan till sig ett set mot Rafael Nadal men spelade sedan av resten av matchen på ett provocerande lojt men för honom inte ett dugg ovanligt sätt: 7-6(2), 6-2.

Nadal hade sedan inga som helst planer på att stanna på banan längre än nödvändigt och tappade bara tre game i sin andra match för dagen, mot Albert Ramos (som slog Kei Nishikori: 6-4, 7-6). Nadal fullkomligt detroniserade landsmannen Ramos med 6-3, 6-0.

I kvartsfinalen möter han Milos Raonic, som inledde sin matchdag med att besegra Ernests Gulbis i raka set (6-2, 7-6) och fortsatte sedan med att nöta ner Tommy Robredo (som skrällde mot Tomás Berdych: 3-6, 7-6, 6-3) i en tresetsrysare: 6-7(5), 6-3, 7-6(2).

Den enda som slapp spela dubbla matcher (bortsett från Kohlschreiber) var Nicolás Almagro, som slog Juan Mónaco förhållandevis enkelt: 6-3, 7-5.

Och då var vi alltså framme vid morgondagens semifinaler. Låt oss ta en titt:

* * *

√ RAFAEL NADAL (5) – MILOS RAONIC (13)

Raonic lyckas alltså försvara sin semifinalplats från förra året, vilket är mycket glädjande. Kanadensaren har svajat till och från under säsongsinledningen men nu äntligen börjat hitta både form och stabilitet.

Förra året blev det förlust i två tiebreaks mot David Ferrer för Raonic. I år är motståndet ännu tuffare. Nadal har nämligen svarat för en makalös comeback och tagit tre titlar på fem finaler sedan februari (segrar i Sao Paolo, Acapulco och Indian Wells, förluster i Vina del Mar och Monte Carlo).

Med tanke på detta är det så klart inte jättemycket som talar för Raonic.

Men det finns vissa saker:

• Nadal har historiskt haft vissa problem med mammutservare och pressades till fem set i förstarundan mot John Isner i Franska öppna 2011. Raonic har visserligen inte tagit set mot Nadal på två inbördes möten, men den senaste matchen var å andra sidan i Tokyo 2011.

• Nadal hade stora bekymmer med sin serve i Monte Carlo, vilket hämmade honom rejält. Av det jag sett hittills är den fortfarande inte hundra, och då har till och med en normalt svag returtagare som Raonic chansen att sätta press.

• Att mata snäva servar mot Nadals backhand och sedan avsluta med rak forehand vid servar i deuce court (så kallad ”serve +1”-taktik) är en gammal strategi som fortfarande ger hög utdelning när den utförs på rätt sätt – vilket inte minst Novak Djokovic bevisade så sent som i Monte Carlo-finalen. Raonic är en avsevärt bättre servare än serben, och har han bara gjort sin hemläxa borde han kunna vinna många gratispoäng med den här taktiken.

• Även i spelet har Nadal en svaghet i sin backhand, och om Raonic avfyrar sina forehandmissiler crosscourt och försöker attackera med rak backhand kan han neutralisera Nadals giftiga inside out-forehand. Visserligen lättare sagt än gjort, särskilt när man har en så pass opålitlig backhand som Raonic, men det är inte omöjligt.

På det hela taget känns 10,00 gånger pengarna på seger för Raonic som ett rättvist odds. Om Raonic har en riktigt bra dag och Nadal en dålig så finns det luckor för 22-åringen att exploatera, men för att mäkta med en skräll krävs att han utför varenda liten detalj perfekt.

Känns inte som att Nadal är särskilt sugen på att plattas till av ett framtidslöfte i en turnering han vunnit sju gånger och i vilken han har 38-1 i matchfacit (hittills enda förlusten kom mot Alex Corretja 2003). Han har dessutom vunnit 42 raka set sedan finalen mot David Ferrer 2008 (som slutade 6-1, 4-6, 6-1). På nio år har han förlorat blott fyra set (78-4 i setfacit). Ganska överlägset, om man säger så.

– – – – – – – – – – –

√ NICOLÁS ALMAGRO (12) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (21)

Kohlschreiber är en ganska underskattad grusspelare, men det här är ändå en matchup som passar Almagro väldigt bra. Spanjoren har hittat formen igen efter det tidiga uttåget i Monte Carlo och avfärdade alltså Juan Mónaco i raka set.

Mónaco (sin svajiga form till trots) är en klart bättre grusspelare än Kohlschreiber, och inför hemmafansen borde tysken bli en munsbit för världstolvan.

Nu tror jag i och för sig att Kohlschreiber kommer att bjuda upp till kamp, precis som han brukar göra mot Almagro oavsett underlag (4-3 till spanjoren i inbördes möten, 3-1 på grus), men svårt att inte hålla Almagro som solklar favorit i den här matchen.

* * *

Bukarest har rullat på lite i skymundan, vilket inte är så konstigt med tanke på att Barcelona känns som en Grand Slam i jämförelse.

Nåväl, inte riktigt. Men nästan.

Har sett en del matcher, men ingenting har egentligen varit värt att ägna dyrbar tid åt att skriva om. Sådana matcher som bara läggs på minnet och får fungera som någon sorts framtida referensmaterial.

Därmed inte sagt att det har varit dåliga matcher. Inte alls. Många har varit väldigt trevliga. (Och jag är dessutom av någon outgrundlig anledningen snudd på maniskt förtjust i de här mindre, lite dassiga ATP-turneringarna.)

Det var till exempel oerhört trivsamt att se David Goffin köra över Florian Mayer i andra set i under gårdagen. Att han sedan förlorade matchen kändes inte ett dugg överraskande. Goffin är formmässigt som en levande jojo, inte bara i största allmänhet utan även under pågående match.

När han spelar på topp känns det som att precis allt han slår på ska gå in. Ja, inte bara gå in utan även bokföras som winners. Han har ett grymt spelsinne, snabbt fotarbete och hittar vansinnigt snäva vinklar i sina slag. I det där andra setet såg han helt oslagbar ut.

När dipparna kommer, och det gör de ofta, ser han tvärtom ut som en oerfaren juniorspelare.

Men hans absolut största problem är att han lider av någon sorts perfektionism. Han kan bli rosenrasande över minsta lilla felträff och bashar sig själv mentalt så mycket att han förlorar setet/matchen. Precis som i första set mot Mayer, och delvis i tredje.

Nåväl.

Mayer vann som sagt slutligen matchen (7-6, 1-6, 6-3) och besegrade i dag Victor Hanescu: 6-3, 7-6(3). I semifinalen möter han Guillermo Garcia-Lopez, som skrällde mot formsvaga Janko Tipsarevic: 6-3, 3-6, 6-4. Dock ingen överdrivet oväntad skräll, direkt.

På nedre halvan slog titelförsvararen Gilles Simon 67-rankade Daniel Brands (6-1, 7-5) och Lukas Rosol körde över Viktor Troicki: 6-3, 6-1.

Bra turnering i allmänhet och grym bra match i synnerhet från Rosol. Nu är visserligen Troicki en ganska bra matchup för tjecken eftersom han så att säga lägger det mesta i sin motståndares händer. Troicki har liksom inga farliga vapen och är en riktig tempodödare, vilket kan vara nog så frustrerande för spelare som inte tycker om att vara den som måste sätta fart på bollen.

Det har dock Rosol inga problem alls med, och när han är i så här pass bra form kan han i princip bara stå och smälla in winner efter winner. Enda gången Rosol såg minsta lilla hotad ut var när Troicki lyckades flytta runt honom i sidled, men det är inte så lätt att göra det när man helt saknar tryck i slagen.

Med detta sagt: Låt oss ta en titt på morgondagens semifinaler.

* * *

GILLES SIMON (16) – √ LUKAS ROSOL (48)

Simon är spelmässigt ungefär samma matchup för Rosol som Troicki, med den väsentliga skillnaden att Simon är en långt mycket bättre spelare än Troicki.

Det Simon saknar i ren styrka väger han upp med oerhört snabba fötter, kvicktänkthet och tennisintelligens. Det ser aldrig särskilt sofistikerat ut när Simon spelar, men det är minutiöst och ofta taktiskt fulländat.

Egenskaper som kommer väl till pass mot Rosol, som gärna är den som driver på spelet.

Det här har med andra ord potential att bli en riktigt intressant match, eftersom det är två väldigt olika sorters spelare som möts: Sluggern Rosol mot bollfösaren Simon.

Att Rosol detroniserar Troicki ska inte ses som en tillräckligt stor bedrift för att hålla honom som favorit mot trefaldige mästaren Simon, men nog känns 3,00 gånger pengarna lite i högsta laget.

Om Rosol spelar som mot Troicki i dag (och Andreas Seppi dessförinnan) har han riktigt goda chanser att vinna den här matchen. Ja, med tanke på Simons usla form den senaste tiden (bara marginellt bättre i Bukarest) så tycker jag faktiskt att han är den bättre spelaren inför den här matchupen.

– – – – – – – – – – –

FLORIAN MAYER (57) – √ GUILLERMO GARCIA-LOPEZ (87)

En oerhört sval semifinal. Garcia-Lopez den bättre grusspelaren, men Mayer är väldigt lurig och egentligen mer komplett som spelare. Vann deras hittills enda möte (på grus) i Stuttgart 2010.

Känns som en ganska öppen match och är villig att satsa en slant på Garcia-Lopez, som under veckan bärgat mer imponerande segrar än Mayer.