John Isner vann för en stund sedan sin första grustitel i karriären, på hemmaplan i Houston.

Vem han slog?

Nicolás Almagro. Som har vunnit alla sina tolv ATP-titlar på grus (det här var hans totalt 19:e final på underlaget).

Den reslige amerikanen vann dessutom i raka set: 6-3, 7-5. Trots att han inledde svagt och blev bruten tidigt i första.

Efter att Isner blivit varm i kläderna och vunnit fem raka game vid underläge 1-3 utvecklades dock matchen till en ganska monoton och förutsägbar historia. Almagro envisades med att simma långt bakom baslinjen och blev där helt utspelad – inte bara i amerikanens serve utan på snart sagt varenda spelmässigt område.

• Isners kickserve (som han nyttjar nästan uteslutande i andraserve) mot Almagros backhand var direkt dödlig. Delvis för att spanjoren i och med att han slår enhandsfattad backhand har stora bekymmer med den höga studsen, men också för att han hela tiden försökte slå in en retur (som oftast landade kort i banan, varpå Isner kunde kliva fram och avsluta med winner/stoppboll) i stället för att försöka sig på slice. Detta gjorde att han vann ytterst få poäng när Isner servade i ad court.

• Almagro styrde hela tiden spelet mot Isners forehand, av någon outgrundlig anledning. Den har visserligen svajat under veckan, men redan under semifinalen mot Juan Mónaco var den det giftiga vapen vi förra året lärde oss att den är. Att Almagro inte försökte utnyttja Isners svaga backhand är en gåta.

• Eftersom Almagro stod så långt bak i banan mixade Isner upp sina tunga grundslag med stoppbollar och volley framme vid nät. Almagro slog typ två stoppbollar under hela matchen – båda i andra set. Hade behövt slå betydligt fler för att jaga Isner i djupled (eftersom hans grundslag inte var tillräckligt snäva för att jaga honom i sidled).

Det blev alltså en sådan där match där Almagro bara försökte hålla liv i duellerna och hoppas på misstag från Isner.

Det brukar inte funka så bra när Isner har vind i seglen och självförtroendet på topp – inför hemmafans på läktaren. Och i stället för att fixa det som behövde fixas blev Almagro frustrerad över att fjolårsfinalisten spelade så bra, vilket till slut kostade honom segern.

Rent speltekniskt gjorde väl spanjoren en godkänd match, det var inte som att de oprovocerade misstagen och ramträffarna stod som spön i backen. Men taktiskt var det fullkomligt bedrövligt. Inget vidare styrkebesked inför den europeiska grussäsongen.

Isner stod förresten på 4,40 gånger pengarna inför matchen. Lite högt kanske, med tanke på att han avfärdade Mónaco relativt enkelt i semifinalen, trots att han bara vann ett game i första set (1-6, 6-4, 6-3). Ska dock sägas att Mónaco inte var bra i de två sista seten.

* * *

Tommy Robredo har alltså vunnit sin första titel på två år. Detta efter finalseger över formstarka Kevin Anderson i Casablanca: 7-6(6), 4-6, 6-3.

Väldigt oväntat. Och den första av två skrällar i dag, alltså.

Blev en ganska knasig turneringsvecka, med andra ord. Störst skräll var ändå att Stanislas Wawrinka inte gick till final. Och att Robredo vann titeln, naturligtvis. Det kunde jag verkligen inte föreställa mig i måndags.