Innan vi går igenom herrarnas respektive damernas lottning i Franska öppna måste vi reda ut en sak.

Roger Federers påstådda ”otur” vid lottningar i allmänhet och lottningar till Grand Slams i synnerhet.

I årets upplaga av den anrika grusturneringen hade han som bekant en enorm tur i sin lottning (mer om det i analysen senare).

Ett undantag som bekräftar regeln?

Knappast.

Faktum är att lotten genom åren varit lika rättvis mot schweizaren som man kan förvänta sig, eftersom det enbart handlar om slump och sannolikhet.

Jag har valt att gå igenom de senaste tre årens Grand Slam-turneringar (totalt 13, 14 med årets Franska öppna) eftersom det ger ett tillräckligt statistiskt underlag för att jag ska få fram min poäng.

Innan vi börjar måste vi dock klargöra hur seedning inom tennisen fungerar. Eftersom detta endast gäller de fyra toppseedade spelarna begränsar vi oss till att förklara hur just deras lott faller sinsemellan:

Första- respektive andraseedade spelarna kan aldrig mötas i semifinal, eftersom de alltid placeras på separat halva. Samma sak gäller för tredje- respektive fjärdeseedade spelarna. Ettan måste alltid lottas mot antingen trean eller fyran i semifinal.

Så, då var det utagerat. Då kan vi gå vidare och titta på de 13 Grand Slam-turneringar jag gått igenom.

Av dessa, från Australiska öppna 2010 till Australiska öppna 2013, har den förstaseedade spelaren lottats mot den fjärdeseedade spelaren sju gånger. Den förstaseedade spelaren har därmed lottats mot den tredjeseedade spelaren sex gånger sedan Australiska öppna 2010 (det vill säga cirka 54 procent/46 procent).

Ganska jämnt, eller hur? Räknar vi in årets Franska öppna blir siffran 7-7 (eftersom förstaseedade Novak Djokovic lottats på samma halva som tredjeseedade Rafael Nadal), vilket ju får betraktas som en väldigt jämn siffra eftersom det innebär att ettan och trean hamnar på samma halva i 50 procent av fallen – ettan och fyran i 50 procent av fallen.

Sannolikheten för att den här siffran är ungefär så här jämn även om vi tar fler turneringar i beräkning är som ni förstår väldigt hög eftersom det vid varje enskilt tillfälle är 50-50 hur lotten faller.

Så här ser alltså de konkreta siffrorna ut. Eftersom seedningen handlar om just siffror och absolut ingenting om spelarna bakom siffrorna måste vi härmed vara överens om att lottningen får betraktas som ganska rättvis. Inte sant?

Okej, bra.

Federers ”otur” i lottningen brukar handla om att han alltid lottas mot Nadal eller Djokovic i semifinal, och sällan Andy Murray.

Inte särskilt konstigt med tanke på att det av dessa totalt 13 turneringar endast funnits två tillfällen där han inte under några som helst omständigheter kunnat lottas mot Nadal eller Djokovic (US Open 2012 och Australiska öppna 2013).

• Sex gånger (alltså 46 procent) har hans seedning inneburit att han lottats mot antingen Nadal eller Djokovic i semifinal.

• Fem gånger har hans seedning inneburit att han lottats mot antingen Djokovic eller någon annan spelare (Andy Murray, Juan Martín del Potro, Robin Söderling). Fyra av dessa gånger har han då lottats mot Djokovic (Australiska öppna 2010-2011, Wimbledon och US Open 2010). En gång har han lottats mot Murray (Franska öppna 2010).

• Två gånger har hans seedning inneburit att han lottats mot antingen Murray eller David Ferrer. Båda gångerna har han då lottats mot Murray.

Att han i just dessa specifika sammanhang fyra av fem gånger lottats mot Djokovic kan ju anses orättvist, eller?

Nja. Det funkar ju inte riktigt att titta på spelaren, som vi fastslog ovan, eftersom seedning enbart handlar om siffror (rankningen).

Tittar vi på siffrorna kan man dock påstå att Federer haft ”otur” i utfallet av de 57 procent där den förstaseedade spelaren möter den tredjeseedade spelaren, om vi betraktar detta som den minst gynnsamma lottningen (där den mest gynsamma lottningen är att som förstaseedad spelare lottas mot den fjärdeseedade spelaren).

Utifrån den aspekten har schweizaren som förstaseedad nämligen fått den mindre gynnsamma lottningen tre av fyra gånger (75 procent).

Räknar vi in de gånger han fått den mindre gynnsamma lottningen som andraseedad (det vill säga lottats mot den tredjeseedade spelaren) blir siffran sex av sju (85 procent).

Räknar vi även in de gånger han som tredjeseedad spelare fått den minst gynnsamma lottningen (ettan mot trean) blir siffran dock genast mycket bättre – nio av 13 gånger (69 procent).

Räknar vi dessutom in årets Franska öppna blir siffran nio av 14 gånger (64 procent).

Okej, dryg sex av tio gånger alltså. Otur? Nja, det är väl kanske inte överdrivet oturligt va? Jag tycker inte det.

Om vi nu också, för skojs skull – eftersom de som pratar om Federers ”otur” vid lottningen gör det – tar en titt på vilka spelare som gömmer sig bakom dessa siffror så blir det åtminstone för mig väldigt tydligt att denna påstådda ”otur” är ett hjärnspöke:

• Som förstaseedad spelare har Federer som bekant lottats mot den tredjeseedade spelaren tre gånger, en gång mot den fjärdeseedade – men av dessa har han mött Djokovic vid två tillfällen och Murray vid två tillfällen. Betraktar vi Murray som den mer gynnsamma lottningen (vilket många av dem som hävdar att Federer har otur vid lottningen gör) har utfallet alltså varit 50 procent, trots att han lottats mot den rankningsmässigt starkaste spelaren tre av fyra gånger.

• Som andraseedad spelare har Federer lottats mot Djokovic två gånger, Murray en gång (och Ferrer en gång om man räknar in årets Franska öppna). Otur?

• I sex av de totalt 13 turneringarna har Federer varit tredjeseedad. Fem gånger har han då lottats mot Djokovic – tre av de gångerna har serben varit förstaseedad, två gånger andraseedad. Enda gången han mött Nadal som tredjeseedad var i Australiska öppna 2012, då Nadal var andraseedad.

För mig är slutsatsen ganska uppenbar: I vissa avseenden har lotten i konkreta siffror fallit lite olyckligt för Federer, men i sin helhet har slumpen varit så rättvis som man kan förvänta sig. Tar man dessutom spelarna bakom siffrorna i beaktande jämnar det ut sig ännu mer.

Viktigt att poängtera är nämligen att Rafael Nadal och Novak Djokovic i samtliga 13 (14) fall på förhand har stått i hans väg. Detta för att någon av Nadal och Djokovic alltid varit minst andraseedad, vilket inneburit att han lottats mot någon av dessa i en eventuell final.

Vad tycker ni, räcker det för att slå hål på påståendet att Federer missgynnas/har otur i Grand Slam-lottningarna?