”Magiska piller” hjälpte Juan Martín del Potro.

Det benhårda psyket och formtoppen hjälpte Novak Djokovic.

Överlägsenheten hjälpte Jerzy Janowicz.

Och publiken hjälpte Andy Murray.

Ja, frågan är om inte världstvåan får tillskriva sina supportrar en del av segern. För under en stor del av matchen var det det egna spelet som höll på att sätta krokben för honom.

Extremt formtoppade Fernando Verdasco pumpade nämligen på från start, drämde in andraservar i 190 km/h och pressade hemmafavoriten i varenda duell.

Murray hade enorma svårigheter med att hitta sin matchrytm och efter knappt en och en halv timme låg skotten under med 2-0 i set.

Och det var Andy himself som bäst gav uttryck för vad alla vi tittare tänkte:

”Andy, vad håller du på med?!”, skrek han i högan sky efter de där tre brända breakbollarna när Verdasco servade hem andra set.

Han lyckades hålla känslorna något sånär i styr och sprang ursinnigt hem tredje set, 6-1. Fjärde set var betydligt jämnare – Murray förvaltade sin enda breakboll och räddade de fyra han hade emot sig, och så hade vi ett skiljeset framför oss.

Det kändes faktiskt som att Verdasco hade ett pyttelitet övertag i det där femte setet. Murray bjöd inte på några breakbollar, men fick slita för i stort sett varje poäng. Samtidigt var Verdasco inledningsvis iskall så fort ett litet litet läge öppnade sig för Murray. 15-30 blev 30-30 efter ess i andraserve. 0-15 blev 15-15 efter ursinnig offensiv press. Och så vidare.

Fram till setets elfte game. Verdasco sviktade lite och förlorade en fantastisk 20 slag lång duell vid 30-30. Slår sedan en andraserve i 175 km/h, men den blir inte tillräckligt snäv. Murray får tillbaka bollen i spel, Verdasco slår bort sig några slag senare. Murray servar därefter hem matchen blankt: 4-6, 3-6, 6-1, 6-4, 7-5.

All heder åt Verdasco, han gjorde en makalös match och har tillryggalagt en fantastisk turnering. Hittade verkligen formen som från ingenstans, precis när vi börjat räkna ut honom fullständigt.

Men ännu mer imponerande av Murray att hålla känslorna i styr och hitta sätt att vinna när spelet klickade. Spelade oerhört defensivt i framför allt femte set, och det var helt rätt taktik i dag. Verdasco hängde nämligen inte bara med i duellerna utan var ofta direkt överlägsen (mycket beroende på att skotten slog bort sig så fort han tryckte på lite i sina grundslag). Viktigt då att försöka störa rytmen och hela tiden tvinga till några slag extra. Stressa fram misstag.

Ja, Murray vann den här matchen på det mentala och taktiska planet, helt klart. Och stödet han får från läktarna är inte att leka med. I slutet av matchen var det verkligen ”fotbollsstämning”. Hela arenan jublade efter varenda poäng Murray vann. Publiken bär verkligen fram Murray i den här turneringen.

Oerhört viktigt mot Jerzy Janowicz i semifinalen. Polacken har inte bara en blytung serve och är grymt aggressiv, utan mixar även upp spelet med sina oväntade (och effektiva) stoppbollar.

Janowicz vann för övrigt sin kvartsfinal mot landsmannen Lukasz Kubot enkelt: 7-5, 6-4, 6-4. Hade totalt sex breakbollar mot sig men räddade alla. Förvaltade själv tre av totalt tio, en per set.

Första semifinalen i karriären för Janowicz. Dessutom är han, med sina 22 år och 236 dagar, den yngsta herrspelaren att nå semi i Wimbledon sedan Andy Murray 2009 (då 22 år och 51 dagar). Faktiskt den enda av de unga framtidslöftena som nått så långt i Grand Slam-sammanhang. Det ska vi givetvis skriva mer om när tillfälle ges.

* * *

Tomás Berdych hängde med riktigt bra mot Djokovic inledningsvis. Fram till tiebreaket, som han i princip gav bort.

Och världsettan punkterade sedan matchen tidigt i andra set. Berdych bärgade dubbla break och servade för 4-0, efter att Djokovic förlorat fyra raka poäng vid 40-15 i föregående game.

Då svarar Novak med att själv vinna tre raka game – och håller sedan till 4-3.

Jag säger inte att det är så, men det kändes faktiskt nästan som att det var en genomtänkt strategi, för att få Berdych ur gängorna mentalt. Han uppträdde verkligen otroligt lojt i de där tre inledande gamen, särskilt i det tredje där han som sagt hade 40-15 i egen serve.

Men så, från ett game till ett annat, förvandlas han från prins Adam till He-Man och kör över Berdych fullständigt: 7-6(5), 6-4, 6-3.

Så fick världssexan äta upp sina ord inför matchen, till slut. Det räcker liksom inte med att man vet hur man ska besegra Djokovic – man måste göra det också. Och det är inte så enkelt som det låter, när han är i så här bra form.

Djokovic möter nu del Potro i semifinalen. Vilket känns som den bästa tänkbara semifinalen på den övre halvan, faktiskt. Förutsatt att argentinaren kommer till start. Trots att han fullföljde kvarten mot David Ferrer finns ju risken att han måste kasta in handduken redan före matchstart.

Han skadade alltså sitt redan skadade knä i matchens första game. Såg inte alls bra ut och det var nog många som räknade ut världsåttan där och då, givet hans skadehistorik.

Men han fick sig ett par ”magiska pillar”, haltade tillbaka ut på banan och gjorde en fenomenal match. Han kunde knappt gå till en början. Kanske var det just därför han bestämde sig för att bara panga på utav bara h-vete, bära eller brista.

Några game senare var skadan som bortblåst – och sedan rann det iväg snabbt. 6-2 blev 6-4, och plötsligt var det dags för tiebreak i tredje set.

Ett tiebreak som del Potro avslutade på bästa tänkbara sätt. I vad som måste ha varit den längsta duellen i matchen pressar de båda krigarna varandra i sidled. Ferrer skickar en snäv forehandcross som för de flesta åskådare nog trodde skulle ge spanjoren poängen – men argentinaren hinner ifatt och petar in den i den enorma döda yta till vänster om Ferrer.

Ferrer är chanslös.

del Potro lägger sig ner i en euforisk hög på gräset.

Karriärens första Wimbledon-semifinal är säkrad.

Som han servade och pangade, världsåttan. I andra set vann han 94 procent av poängen i sin förstaserve (15 av 16). 83 procent i andraserve. Otroligt. Vann över 80 procent av poängen bakom förstaserven i samtliga set och landade på 87 procent (mot Ferrers 64).

Det ska samtidigt sägas att Ferrer gjorde en riktigt dålig match. Kanske slappnade han av efter del Potros skada, trodde att han skulle vinna enkelt. Inte likt honom, men inte heller helt omöjligt. För som han returnerade i framför allt första och andra set… Nej, det var bedrövligt.

Nog för att argentinaren har en makalöst bra serve och följer oftast upp den med en färgsprakande forehand, men en så bra returtagare som Ferrer ska inte vara så där chanslös, trots att det är på gräs.

Han kom helt fel in i den här matchen, spanjoren. Något annat kan inte sägas.

Ska bli rysligt intressant att se vad del Potro kan åstadkomma mot Djokovic i semifinalen. Hoppas verkligen att han är fit for fight, för med den där bössan ska han kunna sätta press på världsettan och göra det åtminstone en aning spännande.