Gårdagens semifinaler gick som förväntat. Okej, kanske lite lättare för Serena Williams och Victoria Azarenka än förväntat.

6-0, 6-3 för Williams mot Li Na, 6-4, 6-2 för Azarenka mot turneringens stora skräll Flavia Pennetta.

Vilket ju betyder att mitt tips inför turneringen står sig. Inte precis överraskande, i och för sig. Båda har förvaltat respektive favoritskap och har under hela resans gång känts som de ”rättmätiga” finalisterna.

I kväll är det så dags för herrarnas semifinaler.

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – STANISLAS WAWRINKA (10)

Novak slipper alltså Andy Murray, men frågan är om inte det är till världsettans nackdel i nuläget. Jag tycker förvisso inte att Murray såg ut att vara i så fasligt dålig form fram till kvartsfinalen (snarare så där typiskt trögstartad som han ibland tenderar att vara i tidiga skeden av turneringar), men det han presterade mot Wawrinka… Undermåligt, milt uttryckt.

Wawrinka har tillryggalagt en fantastisk turnering och blåst både Murray och Tomás Berdych (i åttondelsfinalen) av banan. Det är med andra ord ingen slump att Wawrinka i kväll gör upp om sin första Grand Slam-final i karriären – i sin första Grand Slam-semifinal i karriären.

Och vad har han att sätta emot Novak Djokovic?

Mycket.

12-2 i inbördes möten ser kanske inte så jätteimponerande ut (än mindre om man tittar på när de båda segrarna kom: 2006) men det är framför allt en specifik match vi ska fokusera på: åttondelsfinalen i årets Australiska öppna.

Djokovic hade då, i den turnering han rönt överlägset störst framgångar i, kört över föregående tre motståndare i raka set och gick ut på banan mot Wawrinka med både form och självförtroende på absolut topp.

Det slutade som ni vet i ett rafflande drama, som avgjordes först i femte sets 22:a game. 1-6, 7-5, 6-4, 6-7(5), 12-10 blev det till slut, och då efter att Wawrinka haft flera riktigt bra chanser att ta kommandot i det där galna skiljesetet.

På Flushing Meadows har schweizaren nyttjat samma offensiva strategi och fått ännu högre utdelning. Att han har vapnen som krävs för att slå i princip vem som helst när han presterar på topp visste vi redan, men i US Open har han verkligen visat på allvar att han är en kraft att räkna med – och vilken sorts kraft.

Wawrinka, som alltid varit något av en grusspecialist, har äntligen – tack vare svenske tränaren Magnus Norman – justerat sitt spel på hardcourt.

Det jag främst är imponerad av är hans förbättrade fysik. Han har helt enkelt blivit både snabbare och uthålligare, men tror också att han jobbat mycket på sin sving. Han har (givetvis delvis tack vare den förbättrade fysiken) mycket lättare för att hitta rätt till bollen och får därmed en generellt renare träff, och behöver inte lika mycket tid att ladda kanonen.

Inte helt olikt Djokovic, faktiskt. Världsettan är ju minutiös i sina förberedelser inför varje sving, vilket har gjort det absolut nödvändigt för honom att alltid vara i kanonform. Om Djokovic vore snäppet långsammare och hade lite sämre kondition (vilket var fallet för några år sedan) så skulle han inte ha alls samma säkerhet i bollandet.

Nu trivs ju även Djokovic på US Open-underlaget (tre raka finaler – förlust 2010 och 2012, seger 2011 – är ett ganska bra kvitto på det) men tycker överlag att Wawrinka gynnas. Han kommer inte att kunna slå igenom Djokovic på samma sätt som mot Murray, men inte heller serben är direkt immun mot hög press.

Jag tror så klart på Djokovic. Ser man till helheten gjorde han ingen överdrivet bra match mot Mikhail Juzjnyj. Han borde ha vunnit den i raka set. Men så uppumpad, nästan förbannad, som han var i fjärde set (då han nollade ryssen). Det bådar gott.

I kväll måste han vara det från start. Han måste ha full fokus från första till sista poäng. För Wawrinka, han inte bara tror att han kan slå Djokovic – han vet det. Skrällsegrarna mot Berdych och Murray har bara stärkt honom i den övertygelsen.

Hur ska Nole hantera Wowrinka då? Dels måste han returnera bra, vilket inte borde vara ett problem för en av tourens klart bästa returtagare. Men framför allt måste han klippa av Wawrinkas vinklar och utmana honom på backhandsidan.

Det vill säga inte bli fastlåst i malande backhanddueller, för ur den positionen har världstian hela veckan bombat sin raka backhand förbi sina motståndare.

Nej, Djokovic måste sätta press och jaga Wawrinka i sidled, för att sedan avsluta poängen antingen vid nät eller med down-the-line-slag från baslinjen.

Djokovic måste också vara aggressiv i sitt försvarsspel. Det funkar inte att bara peta över bollen och vänta på misstag, som Murray gjorde i kvartsfinalen. Med sin nyvunna stabilitet behöver nämligen Wawrinka inte ta de onödiga risker defensiva specialister försöker provocera fram.

I grund och botten handlar det alltså om att möta Wawrinka på det offensiva planet. Om schweizaren tillåts diktera spelet och hela tiden blir serverad platta bollar som han kan göra precis vad han vill med (återigen, som i kvarten mot Murray), då är han omutlig.

Men så spelar ju sällan Djokovic. Typ aldrig. Spelmässigt kommer han med största sannolikhet att spela som han gjort hittills, kanske snäppet mer aggressivt. Nyckeln för serben blir att dels snabbt hitta sin matchrytm och dels inte låta tankarna sväva iväg mot en eventuell finaldrabbning mot rivalen Rafael Nadal.

För Wawrinkas del gäller det att hålla nerverna i styr. Mycket står på spel, betydligt mer än i Australiska öppna-åttondelen, och minsta nervdaller kan resultera i att bollträffen blir lite sämre – vilket i sin tur kan sänka moralen och självförtroendet.

Oddsen 1,20 på Djokovic och 4,40 på Wawrinka känns fullt rimliga. Betydligt större skräll om Wawrinka vinner den här matchen än att han slog Berdych och Murray, men knappast i paritet med Tommy Robredos skräll mot Roger Federer.

Vågar vi hoppas på en femsetare? Inte mig emot, även om jag tror att Nole tar det i fyra – och säkrar sin tionde final på de senaste 13 Grand Slam-turneringarna.

* * *

√ RAFAEL NADAL (2) – RICHARD GASQUET (9)

Riktigt bra turnering av Gasquet så här långt, men att möta Nadal i superform i en GS-semifinal? En helt annan femma.

10-0 i inbördes möten för Nadal. 23-4 i setfacit. Gasquet har aldrig ens varit i närheten av att hota spanjoren.

Fransmannen gjorde taktiskt en nästan felfri match mot David Ferrer. Att den gick till fem set handlade enbart om att Gasquet inte orkade hålla den höga nivån genom tre-fyra set, vilket gör det ännu mer imponerande att han vann femte set med så klara siffror.

Inte helt omöjligt att världsnian tog det lite lugnt i tredje och fjärde set när Ferrer lade i en högre växel och ökade intensiteten. Såg i alla fall lite så ut under matchen. Skillnaden mellan de fem olika seten var väl inte direkt som natt och dag, men visst gasade han mer i första, andra och femte.

Så, vad har han att sätta emot Nadal i kväll?

Inte mycket.

Inte med tanke på hur extremt överlägsen Nadal varit hittills. Att mata loopade backhands cross court funkade mot Ferrer eftersom just backhandhörnet är världsfyrans största svaghet. I kväll hamnar de slagen i stället rätt i gapet på Nadals fruktade forehand.

Gasquet måste alltså spegelvända sin strategi och attackera Nadals backhand.

Det har många spelare gjort med gott resultat genom åren, men det krävs en kraft och millimeterprecision som knappt är av denna värld. Framför allt måste den aggressiva pressen upprätthållas genom en hel match.

Något knappt ens Djokovic, som var expert på att nedmontera Nadals försvar under hela 2011, mäktar med längre.

När nu Rafa dessutom börja spela betydligt mer aggressivt på hardcourt minskar marginalerna ytterligare.

Med tanke på vad Gasquet visat upp på Flushing Meadows så här långt tycker jag att han har kapaciteten att plocka ett set mot världstvåan.

Men mer än så? Nej. Ett set på sin höjd. Om han spelar på sin absoluta topp.

Om inte Nadal slåss om karriärens andra US Open-titel (och totalt 13:e GS-buckla) på måndag så bör ju någon rimligtvis äta upp sin hatt.