Rubriken är ganska missvisande.

I John Isners fall måste den nämligen korrigeras till ”borta katastrofalt tokdåligt men hemma bäst”.

Det är ingen hemlighet att den reslige amerikanen har förtvivlat svårt att prestera utanför Nordamerika, och sådant blir ju aldrig så tydligt som när man skärskådar siffror och resultat.

Eller vad sägs om det här:

• Av Isners totalt 2,025 rankningspoäng har 1,725 bärgats på hemmaplan. Det utgör 85 procent av hans poängtotal.

• Han har bara vunnit fyra matcher utanför USA i år – två av dem i Franska öppna. 4-8 i matchfacit på ”bortaplan”.

• Han har 30 segrar i USA och totalt 30-12 i matchfacit på hemmaplan.

Isner har dessutom vunnit sex av sina sju ATP-titlar och spelat 14 av 16 finaler på hemmaplan.

Att USA-ettan ska ta igen förlorad mark under hösten när ATP-cirkusen nu rullar in i Asien och sedan vidare till Europa är därför knappast troligt.

Nej, i stället får amerikanerna sätta sitt hopp till Sam Querrey. Han har visserligen halkat ner till plats 31 på världsrankningen men brukar prestera betydligt bättre än sin landsman utanför USA (har plockat 56 procent av sina rankningspoäng på bortaplan).

Nu har han visserligen spelat nio av tolv finaler i staterna (och vunnit fem av sina sju titlar där) men det är inte i något titelrace han är ett relevant namn. Nej, här pratar vi alltså om framgångar i form av segrar, rätt och slätt.

För särskilt många sådana lär vi inte få se från Isner under återstoden av året, om historien upprepar sig – förra säsongen (som på det hela taget var en riktigt bra för honom) avslutades med blott två segrar och fem förluster efter US Open.